”Boys will be boys” står det på postern. Jag fattar inte. Jag har sett filmen men jag fattar inte. Skulle inte filmen lika gärna kunna handla om tre tjejer?
Nåja.
Chronicle är en film som jag tror att jag skulle behöva se om ett par gånger för att få riktigt grepp om och jag tror att det kommer hända inom en inte alltför avlägsen framtid. Den här filmen har nåt, den har det där som gör att jag tittar men inte bara med ögonen och jag lyssnar men inte bara med öronen. Jag känner filmen på insidan av huden och jag tycker om den. Den är fullproppad med effekter, snygga, subtila, välgjorda men den känns inte som en effektfilm, mer som ett drama. Kombinationen är i alla fall toppen och jag tror att den passar alla åldrar, både tonåringarna, deras föräldrar och en openminded mormor.
Lekar av alla sorter kan gå överstyr och här gör det just det, riktigt överstyr. Det som började så harmlöst liksom. Är det där boys will be boys-tanken kommer in? Att bara pojkar leker? Fan, jag stör mig på det där. Bara för det tänker jag inte skriva mer, jag tänker se om filmen istället.
