Jag kan inte låta bli att tycka lite synd om Sinister 2. Hur lätt kan det vara att vara en uppföljare till tokbra Sinister? Inte helt va? Det är klart man jämför, det är oundvikligt.
Jag tänker att om tvåan fått en helt annan titel hade den knappast sågats av så många kritiker, det är vad jag tror i alla fall. Och vänder man på det och tänker tvärtom, att filmen som blev Sinister 2 hade kommit först och första Sinister efteråt, ja då vete tusan om inte betygen blivit de omvända. Sinister 2 är nämligen SVINBRA – precis som första filmen. Verkligen på riktigt KANONBRA. Läskigt så jag nästan smällde av ett par gånger, bra jumpscares, ett manus jag köper, effekter som känns påkostade och fiffiga både i det stora och det lilla OCH otäcka barn! En hel drös otäcka barn. Finns det nåt otäckare på film än otäcka barn (om man tänker creepy i mänsklig form)?
Sätt dig i soffan, släck lamporna, höj volymen och njut av en skräckfilm som verkligen skräms! Jo förresten, innan du gör nåt av detta, dra på dig en vuxenblöja och proppa i dig blodtryckssänkande medicin. Jag hade behövt det, DET kan jag säga.
Och betygsmässigt är Sinister 2 uppe och sniffar på en femma. Ja faktiskt. En femma. Att bli riktigt jävla skraj för en skräckfilm, är det inte precis det dom är till för?
