Tjolahopp tjolahej, nu kör vi! Första filmiska luckan i julkalendern ska öppnas och vad kan vara bättre än en återtitt på en av min barndoms mest mysiga filmupplevelser. Vem ville inte ha en egen mogwai i julklapp efter att ha sett Gremlins? Vem? Nån?
Billy (Zach Galligan) får en mogwai i julklapp av sin pappa. Så himla fint alltså! Ett levande kramdjur liksom. Söt som sirap med sina stora ögon och ännu större öron – och den sjunger! MEN, det finns vissa saker man absolut inte för göra med den. Man får inte blända den med starkt solljus, inte låta den vara i närheten av vatten OCH det viktigaste av allt: inte ge den mat efter midnatt hur mycket den än bönar, ber och blinkar med dom där söta ögonen.
Nu är det här en film och det hade inte blivit en sådan om Billy gjort precis som hans pappa sagt. Såklart. Självklart går det åt helvete och givetvis är denna söta mogwai inte bara söt. Men den där lilla mogwaibebisen som spelar trumpet….alltså jag dör sötdöden!!
Filmen är från 1984 och det syns. Den känns….gammal, men på ett bra sätt, ett nostalgiskt sätt. Jag minns den ju så väl från när jag såg den på bio och min mamma smög efter mig och mina kompisar till biografen och satte sig några rader bakom oss för att ”hålla koll” då det var en ”läskig film”. Ja den var läskig – FÖR HENNE!!! Hon skrek rätt ut flera gånger så ALLA i hela salongen vände sig om och såg MIN MAMMA sitta där med uppspärrade ögon och LP-skivor under armarna.Vi andra tyckte inte den var SÅ läskig, mest charmig och lite spännande och Billy var ju så snygg!
Filmen bjussar på både snö och julpynt och det är svårt att inte få julmyskänsla av den. En perfekt start på kalendern med andra ord. Nu är vi igång!
Betyg på filmen:
Julmyskänsla:
