Etikett: Dan Stevens

Publicerat

APOSTLE

Det här är inte en film för alla men JESUS, det är en film för mig.

Räcker det så? Måste jag skriva mer?

Är denna första mening tillräcklig för att du som läser ska bli nyfiken? Får den dig att klicka in på Netflix och titta på filmen? Det skulle göra MIG nöjd men frågan är – skulle det göra DIG detsamma? Jag är inte så säker.

Apostle är en film som är filmad med färgfilm men ändå är färglös. Den påminner i stämning och foto om The Vvitch som kom för ett par år sedan men där den filmen utspelade sig på 1630-talet tar Apostle oss till 1905, till en avlägsen liten ö på vilken en sekt bor och verkar. Sekten har tagit en kvinna som fånge med baktanke att hennes rika far ska betala lösensumma men istället beger sig hennes bror (Dan Stevens) dit för att frita henne. Han trodde säkert inte att det skulle bli enkelt men det visade sig bli tufft på andra sätt än hans fantasi någonsin kunnat föreställa sig.

Som sagt, jag skriver det igen, det här är inte en film för alla, det är verkligen inte det. Men, gillar du filmer som The Vvitch, The Wicker Man, Brimstone, Bone Tomahawk, såna långsamma, tysta, på ytan till en början knepiga filmer, då kommer du älska Apostle (ingen jämförelse i övrigt mellan filmerna). Det här är våldsamt, det är aggressivt, det är blodigt, mörkt och alldeles förjävligt och trots att jag satt och gnagde på knogarna åt ännu en film som profiterar på fruktansvärda scener med kvinnor som råkar ut för helvetiska saker (och testosteronaggressiva skadade maktfullkomliga män som gör hemka brottsliga handlingar i sektens namn) så kunde jag inte låta bli att tänka ”hmmmm…..mmmm….visst är det så, men hey, grabbarna råkar ju också illa ut. Det här är en film som är vidrig för absolut ALLA inblandade” och sen blev det massa blod och en borr och knivar och spjut och köttsår och vips var filmen slut.

Filmens manusförfattare och regissör heter Gareth Evans och du som kan din filmhistoria kanske minns honom från The Raid och The Raid 2? Det är inte bombsäkert att du gillar Apostle bara för att du gillade The Raid-actionrökarna MEN det man däremot kan njuta av är att Matt Flannery står bakom kameran igen. Vilket fantastiskt fantastiskt jobb han gör här! Jag vill även lyfta fram Aria Prayogi och Fajar Yuskemal som verkar vara Evans musikaliska homies då dom gör musiken även till denna film och SOM. DOM. GÖR. DET. Snacka om att naila sin arbetsbeskrivning!

Återigen. Jag upprepar. Det här är inte en film för alla men JESUS, det är en film för mig. Och får du för dig att se den, ge den 45 minuter innan du eventuellt stänger av. Den ÄR långsam. Det tar tid men den ÄTER sig in i dig, den gör det. Och om den inte gör det, om du kan se Apostle utan att få förhöjd puls eller tänka ”NÄFYSATAAAAAN!” en enda gång, då kanske du ska fundera på sin psykiska hälsa och någon eventuell känslomässig blockering.

Publicerat

A WALK AMONG THE TOMBSTONES

People are afraid of all the wrong things står det på affischen. YOU BET att du din postergrafiker och taglinepåhittare tycker att jag är rädd för helt fel saker men jag kan tala om för dig att jag är inte alls rädd för fel saker, jag är rädd för helt rätt saker, SÅDETSÅ!

Jag är rädd för att det inte står på IMDb hur stor budget den här filmen har.

Jag är rädd för att nån vill mörka budgeten och att denne någon med rätta har svårt att sova om nätterna.

Jag är rädd för att filmens förtexter är i ett typsnitt som arbetslösa som tvingades ta datakörkort 1996 tyckte var ”fränt”.

Jag är rädd för att Liam Neeson tackade ja till rollen som den nyktra alkoholiserade föredetta polisen Mike Scudder enbart för att han precis spelat exakt samma roll i Non-Stop och det var smooth att tjäna miljoner på att slippa utmana sig själv det allra minsta.

Jag är rädd för att Liam Neeson tackade ja till rollen som den nyktra alkoholiserade och hämndlystna föredetta polisen Mike Scudder enbart för att det var befriande att slippa den personliga vendettan han brottats med i Taken  och Taken 2.

Jag är rädd för att Liam Neeson tackade ja till rollen som den nyktra alkoholiserade och hämndlystna föredetta polisen Mike Scudder enbart för att Luc Besson – just då – inte skrivit klart manuset till Taken 3.

Jag är rädd för att jag inte vet exakt hur tung en brun lårlång mockajacka blir efter timmar i spöregn men Liam Neeson borde kunna svara på den frågan. Det regnar nämligen oavbrutet i den här filmen. OAVBRUTET. 114 minuter regnfilm.

Jag är rädd för att filmen har ett manus som är noll procent spännande och skulle jag rita en graf över punkterna trovärdighet, seriemördaraura, det-nyskapande-med-att-skriva-in-en-svart-tonåring-som-sidekick-till-en-trött-AA-polis samt Liam Neesons utstrålning så skulle samtliga hamna på minuskurva. Alltså under noll. Alltså så undermåligt att jag häpnar, att jag sitter i biosalongen och skakar på huvudet med hakan vid knäna, att jag utforskar närmsta nödutgång med blicken, att jag önskar att jag hade en tändare i fickan och en rökdetektor precis ovanför huvudet så jag kunde fippla igång brandlarmet och komma UT härifrån.

Jag är rädd för att det finns en anledning till att en film som varit på G i över tio år men inte blivit av och att anledningen stavas DEN KANSKE INTE SKULLE HA BLIVIT AV??? DEN KANSKE SKULLE HA LAGTS I MALPÅSE, INLÅST I ETT KASSASKÅP NEDSÄNKT I ETT TERRARIUM FULLT MED KUNGSKOBROR, INSPRÄNGT I HALLANDSÅSEN, ÖVERTÄCKT MED RHOCA-GIL OCH SEN STRÖSSLAD MED KLIPULVER??

#ruttenfilm

#undvik

#nejliamneesonärintecool

#nejdethadeintehjälptmedharrisonford

 

Jag såg den här filmen på Malmö Filmdagar tillsammans med ett gäng av filmbloggarkompisarna. Vi fick skriva på embargopapper att inte prata om/skriva om filmen förrän efter den haft premiär i USA. Det var både lätt och svårt. Lätt för att det var en rutten film i ett sammanhang där väldigt många filmer var bra, svårt för att jag var tvungen att hålla min Liam Neeson-tourettes i schack.

Vad tyckte dom andra om filmen, är dom nere i avloppet och gräver precis som jag? Klicka på namnen för att komma till recensionerna.

Jojjenito

Rörliga bilder och tryckta ord

Fripps filmrevyer

The Velvet Café