Jag har sällan sett en man med en mer ödmjuk framtoning än när jag såg intervjun med den kinesiska regissören Zhang Yimou i SVT´s kalasserie Bergmans Video. Han kändes så väldigt sympatisk att jag gjorde nåt jag procentuellt sett väldigt sällan gör: hyr en asiatisk film. Att jag hyr en asiatisk film som jag faktiskt redan sett är om möjligt ännu mer sällsynt.
Det här är vackörrt! Vackert så man dör. Skitsnyggt filmat, grymma fajtingscener, färgsprakande, fantasieggande, imponerande, en historia som engagerar, fin musik. Den har allt och ändå fattas nåt. Vet inte vad. Nåt. Kliar mig i hårbotten för att kunna uttrycka mig klarare. Kanske är det Tang-dynastin, kanske är det att filmen utspelar sig 859 e.Kr, kanske är det…..äsch. Jag vet inte. Det är ögongodis och det räcker långt. Men vad kort det blev. Texten alltså. Måste komma på en sammanfattning. Måste. Eller, äsch. Jag måste ingenting.
Zhang Yimou säger jag bara. Zhang Yimou.
