Etikett: David Cronenberg

Publicerat

Fiffis filmtajm ser fram emot: A dangerous method

Det är inte var dag jag hittar en film vars line-up känns som en lottovinst.

David Cronenberg´s A dangerous method verkar få svensk premiär nånstans i vinter och för en snöhatare som jag är det skönt att ha något att se fram emot även när hela världen känns kall och vit.

Viggo Mortensen spelar Sigmund Freud, Michael Fassbender är Carl Jung och Kiera Knightley (ja, ja, man kan inte få allt) är Sabina Spielrein, kvinnan som har ett  intresse för dom båda. Lägg till Vincent Cassel på ett hörn och visst är det en film att se fram emot med stort intresse, anteckningsblock,  handsve

Här får du mer info om filmen och en trailer verkar även vara på G så håll utkik.

Uppdaterat 110719: Det verkar som om filmen får svensk premiär 10 februari 2012.

 

Viggo Mortensen och Michael Fassbendett och förstoringsglas?
Publicerat

RABID

Jag tycker om regissören David Cronenberg. Jag vet inte alltid varför, men jag gör det.

Alla David Cronenbergs filmer har en knepig aura över sig, nåt lite äckligt, nåt skumt, nåt extremt eget. Jag har fascinerats av hans filmer sen mitten på 80-talet ända fram till nu. Det senaste han gjort, Eastern promises, är ett riktigt mästerverk.

1977 skrev han manus och regisserade skräckfilmen Rabid. Porrskådisen Marilyn Chambers fick huvudrollen trots att Cronenberg själv ville ha Sissy Spacek. Filmbolaget sa nej eftersom Spacek hade ”fel accent”, som om det hade spelat någon roll.

Rabid handlar om en kvinna som råkar ut för en hemsk motorcykelolycka. Hon måste opereras för att överleva och en plastikkirurg gör sitt yttersta för att få ordning på henne. I armhålan händer det dock nåt konstigt. Hon får som ett öppning, ett hål, i vilken det sticker ut som en tunn lem, nåt slags tentakel som dels suger blod från andra, dels ser till att dom inte minns något efteråt.

Rabid som film är inte speciellt bra och effekterna känns väldigt charmigt 70-tal. Men filmen har nånting, nåt läskigt, nåt krypande som jag inte kan ta på. Nåt Cronenbergskt. Och ja, jag gillar det här med på nåt vridet sätt. Don´t ask me how or why, but I do.

Publicerat

EASTERN PROMISES

Jag tröttnade rätt brutalt på Viggo Mortensen efter Sagan om ringen-trilogin. Hans Aragorn var varken särskilt het eller intressant och jag trodde aldrig att han ensam skulle kunna bära en hel film, varken som affischnamn eller skådespelare.

Jag hade fel.

Alla skådespelare i David Cronenbergs film Eastern promises är utbytbara, utom Viggo Mortensen. Alla roller behövs, men utan Viggos tystlåtne chaufför Nikolaj skulle filmen bli en blek historia.

En drogad prostituerad kvinna föder en dotter – och dör. Barnmorskan Anna (Naomi Watts) blir känslomässigt engagerad och försöker med hjälp av den döda mammans dagbok hitta flickans pappa och resten av hennes familj. Spåren leder till en resturang, ägd av ryska maffian och det är inga snälla pojkar. Snart befinner hon sig i ett våldsamt och blodigt virrvarr hon inte kan bemästra.

Det finns filmer som jag inte vill ska ta slut, när jag bara vill följa med karaktärerna vidare i livet, se mer, veta hur det gick sen. Eastern promises är en sån film.

Det var inte tal om kisspauser. Jag varken åt eller drack. Filmen uppslukade mig totalt och för både mig och Viggo är fantasytönten Aragorn är långt långt borta.