HELL OR HIGH WATER

Det här är en film som handlar om bröderna Tanner (Ben Foster) och Toby Howard (Chris Pine) som rånar banker för att dom behöver få ihop en viss summa pengar till en viss dag. Det är lätt att få lite västern-feeling när man bara kollar på affischen men det är det inte, det är en film som utspelar sig i nutid i Texas och även om man får se hästar och cowboyhattar så har dom ingen direkt koppling till historien.

Ben Foster är filmvärldens absolut mesta och bästa kameleontskådespelare just nu, det går fan inte att känna igenom honom från film till film. Det är bara nån månad sedan jag såg honom som Bertrand Zobrist i Inferno och nåt halvår sedan jag såg honom som Lance Armstrong i The Program och som båtsman i The finest hours och det finns inte en likhet mellan varken utseendet och utstrålningen hos Ben Foster i dessa fyra filmer.

Chris Pine har gått från att bara vara en trist prettyboy i mina ögon till att faktiskt välja (och få) roller som är lite att bita i – även om han fortfarande är för pretty för att bli intressant skådis på riktigt. Jeff Bridges däremot, det är en skådespelare jag alltid tyckt mycket om MEN vad är det som händer med hans mun? Håller han på att transformeras till Sven Wollter? Han artikulerar så otydligt att jag misstänker att han kanske hör väldigt dåligt och kanske tror att han pratar ”som vanligt”? Jag vet inte, jag vet bara att han blir mer och mer teatralisk med stigande ålder. Han är dock skitbra här, plus att han spelar en karaktär som fått svinmånga sköna oneliners inskrivna i manus.

Det finns väldigt mycket att tycka om i den här filmen och då handlar det om att tycka OM, inte TYCKA om. Regissören David Mackenzie har lyckats IGEN med att göra en film om män som både är på samhällets botten och på glid även om hans förra film Blodsband (Starred up) var aningens mer….personlig.

Nick Cave har skrivit musiken och den passar som handen i handsken här. Kvinnorollerna är varken stora eller många men finurliga på sina sätt och manuset är skrivet av Taylor Sheridan som även skrivit Sicario och dess uppföljare Soldado.

Hell or high water är helt enkelt en mycket sevärd film och ett mycket bra val av Jojje som månadens filmspanarfilm under Stockholms filmfestival.

 

 

.

Dagens film har ”vanlig” biopremiär redan den 25:e november!

Den här filmen sågs av en heeeeeeel hög filmspanare (jätteroligt att träffa er alla!!) och här är länkar till deras texter om filmen:
Rörliga bilder och tryckta ord
Jojjenito
Movies-Noir
Har du inte sett den?
Filmfrommen
Fripps filmrevyer (publiceras i början på nästa vecka)

 

BLODSBAND

I måndags när min gästbloggande son tittade i programmet till Peace&Love Filmfestival och läste om filmen Blodsband la han huvudet på sned och sa ”vi åker tillbaka hit på torsdag va? Jag vill se den här filmen.” Vilken filmgalen mamma kan säga nej till nåt sånt? Nej, precis, inte jag i alla fall.

Blodsband är en fängelsefilm som utspelar sig enbart i ett fängelse, en typ av film som jag oftast inte brukar kasta mig över med jättefrenesi och därför är det extra kul att konstatera att sonens magkänsla var rätt, filmen var verkligen bra.

Unge Eric Love (Jack O´Connell) har blivit starred up – uppgraderad – från ungdomsfängelse till ett vanligt på grund av extremt våldsamma tendenser och han hamnar nu på samma avdelning som en riktig fängelseräv vid namn Neville….Love…..Erics pappa (Ben Mendelsohn). Mer än så behöver man nog inte veta om handlingen, det räcker bra.

Relationen pappa-son fortsätter gå som en röd tråd genom bloggen den här veckan och ja, faktiskt, det kommer en film imorgon med som sätter punkt för både veckan och detta ofrivilliga tema.

Blodsband har biopremiär 22 augusti och det enda jag kan säga är: se den. Se den även om du inte är överförtjust i testosteronfyllda kriminella män i diverse åldrar som sitter i fängelse för god-knows-what. Det kan hända att du blir positivt överraskad av filmen, precis som jag blev.

Såhär tycker min gästbloggare M om filmen:

Jag hade jättehöga förväntningar på filmen och den var precis lika bra som jag trodde, kanske bättre till och med. Filmen var välgjord, det var väldigt bra tempo, det hände saker hela tiden och blev aldrig tråkigt, det var en bra story och bra skådespelare. Bakom allt det hemska som hände så fanns det en tanke, relationen mellan killen och pappan var intressant. Han som spelade huvudrollen var perfekt, han såg ut som en stöddig tonåring (han spelade 19).

Jag hade inga problem med det blodiga våldet, det gjorde bara filmen mer verklig. Jag tror filmen hade känts mindre som på riktigt om den varit amerikansk. Nu var den engelsk.