Om du någon gång undrat hur viktig musiken är för en film – se It follows så förstår du.
Suggestiv elektronisk musik a la vilken gammal hederlig John Carpenter-film som helst, eller Drive för den delen och jag bara myser. Härligt är det. Jag märker hur jag liksom…vaknar. Filmen växer och jag lyckas på nåt mycket underligt vänster hålla mig koncentrerad på handlingen trots att det är bra jävla oroligt i salongen. Prat och smask och konstiga ljud, högljudda gäspningar och vanligt spring. Herreguuuud så många överfulla urinblåsor det var under just denna visning.
It follows är en skräckfilm som – håll i hatten nu, rita kors i taket, kasta salt över axeln, lägg inte nycklarna på bordet, gå inte under en stege och undvik A-brunnar – känns superfräsch! Handlingen är helt nyuppfunnen och det är inget man är direkt bortskämd med om man gillar denna genre. Men det är också detta fräscha som gör att det ofräscha i filmen känns så alldeles onödigt.
Som första scenen till exempel. En ung tjej med vitt linne som spänner över brösten, korta silkiga pyjamasshorts och röda högklackade skor med sylvassa klackar kommer springande. Hon försöker uppenbart fly från något/någon och hon klapprar fram på asfalten med dom där jävla klackarna. ”Men ta av dig skorna då dumjävel!” vill jag utbrista eller kanske i en lite snällare ton: ”Hur tänkte du nu?”. Det känns som om manusförfattaren och regissören David Robert Mitchell borde kunna bättre än att trilla ner i dessa tröttsamma svarta skräckfilmsfloskelhål som man sett tuuuusen gånger förut. Samma kläder men med ett par gympadojor på fötterna hade räckt för att kännas nytt.
Det finns lite fler saker med filmen som jag är tveksam till men jag väljer att inte gräva ner mig i dessa, det känns både onödigt och orättvist. Jag gillar ändå det mesta i filmen. Maika Monroe är jättebra i huvudrollen som Jay, det är schysst att filmen utspelar sig i Detroit av alla amerikanska städer, det är härliga omgivningar och en otroligt skön stämning filmen igenom och – som sagt – den nyskapade idén att detta ”förföljande något” överförs via sex som vilken könssjukdom som helst har åtminstone jag aldrig sett på film förut. Samtidigt är det klurigt, ligger det nån sunkig moralisk filt över filmen, skuldbeläggande av sexuellt aktiva ungdomar? Jag vet inte, jag avstår att analysera filmen på det sättet just nu.
It follows är alltså en nyskapande skräckfilm men den är mindre läskig än jag önskade och trodde. Den har en hel del bra scener och visst fick jag en liten hurv längs ryggraden ett par gånger. Betygsmässigt får den en stark trea, så stark att den är på väg att tippa över till en fyra.
Jag såg filmen med Jojje och Joel. Länkar till deras texter kommer när inläggen är publicerade. Och ja, vi sprang alla tre när en gul sopningsbil ”jagade” oss över Hötorget. Fan vet vem som körde.
Nu har Sofia också skrivit om filmen, likaså Flmr, Filmparadiset och film4fucksake.
Filmmusiken kan du lyssna på här.