Etikett: Det femte elementet

Nu backar vi bandet hela arton år. Om jag ser till alla år mellan 1986 (det året jag på riktigt fattade grejen med film) och 2015 så är 1997 det år då jag gick på bio minst antal gånger. 27 biobesök blev det för att vara exakt. Orsaken till det är tämligen enkel: i maj blev jag mamma för första gången och hjärnan var inställd på lite andra grejer än filmpremiärer. Men när jag fick chansen att ”vila ut” några timmar sov jag sällan, då åkte jag till stan med läckande tuttar, såg en film och njöt av ett par timmars ensamhet i biosalongen. Jag skickade en hel del snigelpost till SF också, försökte få dom att förstå hur bra det vore med föräldrar-och-barn-anpassade visningar så man kunde gå på bio TROTS att man var hemma med en bebis. Jag fick aldrig något svar.

Vid en första utgallring var det hela tjugofem filmer som slogs om listans tio platser. Fler än det brukar vara. Efter en andra utgallring var jag nere på arton. Vid en tredje fundering kom jag fram till det uppenbara, att enbart ta med mina magkänslefavvisar på listan, mina guilty-pleasures, filmer jag sett SÅ många gånger och tycker så väldigt mycket om. Så, så fick det bli!

Uppdaterad lista 20150514 kl 10:39: Jag såg till min fasa att jag stoppat in 11 filmer på listan (två med plats nummer 5). Nu är listan korrigerad och nummer 10 (Djävulens advokat) fick alltså stryka på foten.

 

10. DANTE´S PEAK
(Regi: Roger Donaldson)

Katastroffilm som lyckas med det allra viktigaste i denna typ av film: jag bryr mig om personerna i filmen överlever eller inte. Pierce Brosnan är stabil, Linda Hamilton är cool och självklart ingår både barn och en hund. Dante´s Peak är kanske den katastroffilm jag sett allra flest gånger (vilket säger en hel del om filmen eftersom jag sett många katastroffilmer väldigt många gånger).

.

.

9. LIVET FRÅN DEN LJUSA SIDAN
(As Good as It Gets, Regi: James L. Brooks)

Jag ser till min förvåning att jag inte skrivit om den här filmen på bloggen. Det är knas. Den är bra ju. Jack Nicholson är Jack Nicholson i sitt esse – och vann en Oscar, Helen Hunt är Helen Hunt i sitt esse – och vann en Oscar och Greg Kinnear satte sitt namn på filmkartan en gång för alla trots att han ”bara” var nominerad till en Oscar (vilken han förlorade till Robin Williams för rollen i Will Hunting).

.

.

8. ANACONDA
(Regi: Luis Llosa)

Okej….innan du eldar upp dig för mycket och planerar för vilka hån du ska bjussa på i kommentarsfältet….jag VET att Anaconda inte klassas som en ”bra” film, jag VET att ingen människa äldre än tolv borde ha den på plats 8 över sina favoritfilmer men vet du, det skiter jag i. Jag ÄLSKAR den här filmen! Jag tycker den har en charm som nästan går att avläsa med en geigermätare, jag tycker att det skådespelande gänget med Jon Voight, Jennifer Lopez, Ice Cube, Eric Stoltz, Owen Wilson och Danny Trejo är perfekt castade och dom ger en dynamik till filmen som man sällan ser i läskiga-djur-under-vatten-genren. Sen tycker jag ormjäveln är otäck trots att den är sjukt överdimensionerad och därmed inte borde vara trovärdig. Men JAG tror på den. Så det så.

.

.

7. DET FEMTE ELEMENTET
(The Fifth Element, Regi: Luc Besson)

6. ALLT ELLER INGET
(The Full Monty, Regi: Peter Cattaneo)

Britterna dom kan dom när det kommer till charmiga lyckopiller. Allt eller inget är en film som kan få den mest vardagströtta att dra på smilbanden.

.

.

5. COP LAND
(Regi: James Mangold)

Jag är lite trött på att höra att Copland är filmen som visade att Sylvester Stallone faktiskt KAN agera. Det är trams. Det enda Copland visade var att Sylvester Stallone hade vilja nog att gå upp ett gäng kilo i vikt för att knipa en roll men viktuppgång och viktnedgång verkar ju ses som Den Största Uppoffringen Ever i Hollywood. Däremot är Copland en riktigt bra film och Stallone är krambjörnsmysig.

.

.

4. JACKIE BROWN
(Regi: Quentin Tarantino)

Nu är vi uppe på plats fyra och här hittar vi Quentin Tarantinos – i mina ögon – kanske mest intressanta film. Alltså, den är intressant så till vida att den växer för varenda gång jag ser den. Vid första titten var jag allt annat än övertygad om dess förträfflighet men nu, wohooow! Nu får jag ståpäls till och med av öppningsscenen, förtexterna. Finns det någon regissör – levande eller död – som behärskar kombinationen av musik och bild bättre än Tarantino?

.

.

3. THE ICE STORM
(Regi: Ang Lee)

Jag undrar om The Ice Storm inte kan vara den allra kallaste film jag sett. Den är iiiiisande kall både i känsla, i färgton, i handlingen och i faktiskt väder. Jag tycker Ang Lee gjort en riktig klassiker med den här filmen. Jättebra och superjobbig men ändå….fin.

.

.

2. TITANIC
(Regi: James Cameron)

Om Ang Lee regisserat en klassiker på bronsplats så är det ingenting mot vad James Cameron gjort på plats nummer två. Kan Titanic vara en av världens mest kända filmer? En såndär film som ALLA känner till även om alla inte sett den? Jag grät mig sönder och samman när jag såg filmen på bio, jag gråter fortfarande när jag ser den men framförallt får den mig att aldrig mer vilja åka stor båt.

.

.

 

1. FUNNY GAMES
(Regi: Michael Haneke)

Detta starka filmår med så många aspiranter på topplistan finns det ändå en film som lägger i femman när dom andra fortfarande harvar runt på trean. Michael Hanekes film Funny Games är en solklar vinnare detta år. Det är den mest brutala film jag sett. Den är fullständigt vidrig. Den äter sig in som en slö motorsåg med rostig klinga i magen på mig, den släpper inte taget, jag avskyr den och älskar den samtidigt. Såna här filmer växer inte på träd och tur är kanske det?

.

Bubblare: Kontakt, Djävulens advokat,  Men in black, Livet är underbart, Face/Off, Tic Tac, Lost highway, In the company of men och Absolut makt.

Flera andra filmbloggare listar sina favoriter från 1997 idag. Klicka dig in på deras bloggar för att få fler fina filmtips.

Rörliga bilder och tryckta ord

Fripps filmrevyer

Movies-Noir

Jojjenito

Flmr

We could watch movies

Filmitch