Etikett: Det stora blå

Publicerat

Fredagsfemman #196

5. Utspridda Monsters of film-filmer

Jag såg ett gäng filmer som visades på Monsters of film-festivalen förra helgen. Då det precis varit skräckfilmsvecka på bloggen kändes det som att både jag och eventuella läsare behövde lite mer snällistexter för att inte drunkna i mord och monster och därför kommer recensionerna portioneras ut på fredagskvällarna framöver. Så får det bli. Fredagsskräckisar i vintermörkret alltså och den första kommer ikväll.

.

.

.

4. Suzanne Osten på SF Anytime!

När jag hade mitt tema med svensk film (varje söndag hela 2014) så letade jag med ljus och lykta efter en film jag såg 1993 men inte har varken sett eller hittat sen dess. Filmen hette Tala! Det är så mörkt och den är regisserad av Suzanne Osten. När jag satt och klickade mig runt på SF Anytime, frustande letande efter ännu en skräckfilm att se, fick jag syn på något som gladde mig nåt oerhört. Filmen fanns där! Tala! Det är så mörkt finns att hyra där men även fyra andra Osten-filmer: Bengbulan, Livsfarlig film, Mamma och Bröderna Mozart. Klicka här för att komma direkt till hyrsidan och ett tips, se Tala-filmen. Mer aktuell än någonsin.

.

.

.

3. Fars dag med Totoro?

På söndag kl 14 visas den finfina filmen Min granne Totoro på Cinemateket. Så vet du inte vad du ska ge din pappa i farsdagspresent så kan jag LOVA att ett biobesök är mer uppskattat än en slips –  även om det inte blir denna tecknade lilla pärla.

.

.

.

2. Filmkärlek ända in i kaklet!

Så blev den äntligen sedd på bio igen, Det stora blå. Orden tar slut. Filmen är perfekt. Det går inte att göra film bättre än såhär. Vilken härlig kväll det blev! Tack Cinemateket för att ni visade filmen och tack Jojje, Sofia, Carl och Johan för sällskap.

.

.

.

1. Jag har fastnat i Fargo-vinkelvolten!

Den har legat SÅ länge bredvid TV:n i mitt sovrum, DVD-boxen med första säsongen av Fargo. Men så fick jag ett ryck, låg i sängen och snorade och inbillade mig att lite TV-serie på nattkröken skulle få mig att somna i ett huj. Men det gick ju käpprätt åt helskotta. Jag låg vaken hela natten. Ett avsnitt till, ett till, ett till. Så SJUKT bra! Varje avsnitt är så mastigt att det känns som långfilmer. Varenda sekund används till max. Billy Bob Thornton är magisk för att inte tala om Martin Freeman. Nu ska jag ge mig i kast med säsong två alldeles på direkten! Hurra!

Publicerat

Fredagsfemman #193

5. Martina Haag. Igen.

Det är bara tre veckor sedan Martina Haag var med på Fredagsfemman men jag kan bara inte blunda för henne denna veckan.  Jag fick hem hennes nya bok i måndags, boken med titeln Det är något som inte stämmer. Jag plockade upp den från hallgolvet, satte mig i soffan och började läsa. Två timmar senare hade jag läst klart. Boken var slut och jag hade glömt både ICA-påsarna i hallen och att laga middag. Otroligt bra bok! Wow alltså. Hon tar igenkänning till en HELT ny nivå och jag kommer se Historieätarna med aningens andra ögon efter detta.

.

.

.

4. Boys

Serien Boys på SVTPlay är inspirerad av Sex and the city, fast en ”killig” variant. Den handlar om Victor och Leo och deras framfart bland tjejer, musikdrömmar, fester och passionerade nätter med försök till jämlikt sex. Med Adam Pålsson, Armand Mirpour, Nanna Blondell, Nour El-Refai och Matias Varela i dom stora rollerna bjussar Boys på någonting riktigt sevärt trots (eller på grund av?) att serien är det hipstrigaste av allt hipstrigt man kan hitta. Och ja, jag har sett ALLA avsnitten så för en gångs skull vet jag vad jag pratar om (till skillnad mot Ängelby som jag efter tredje avsnittet kommer släppa helt).

.

.

.

3. JAG SÅG BENEDICT CUMBERBATCH IGÅR!

ALLTSÅ MÅSTE BARA SÄGA DET. MED STORA BOKSTÄVER. HÖGT. FÖR DET ÄR FANIMEJ OTROLIGT! FYRA TIMMAR HAMLET MED DENNA FANTASTISKE MAN PÅ SCEN. OKEJ ATT SCENGOLVET VAR I LONDON OCH JAG SATT PÅ BIO RIO MEN…..MEEEEEEN….DET VAR LIVE! LIVESÄND TEATERFÖRESTÄLLNING. FY FAN VAD JAG ÄLSKAR TEKNOLOGI! OCH HERR CUMBERBATCH!

.

.

.

2. Det stora på! På bio!!

Under många veckor senvåren 2014 använde jag minst en timme om dagen till att mejla/ringa runt till allehanda filmdistributörer/filmbolag/producenter/biografer för att dels försöka få reda på vem som har visningsrättigheterna till Det stora blå och dels få till en offentlig biovisning av nämnda film. Till slut gav jag upp. Det blev ett Moment 22 av alltihop, det gick helt enkelt inte att få reda på vem som satt på rättigheterna till filmen. Men nu, NUUUU, verkar det som att drömmen gått uppfyllelse! Torsdagen den 5:e november visas Det stora blå – Director´s Cut på Cinemateket! Har du inte sett filmen eller har du inte sett den på stor duk – passa på! Det här är en film som SKA ses på stor duk OCH det är dessutom den enda film jag någonsin sett som fått betyget 6/5 av mig. Här köper du biljett och du kan inte investera 70 ynka spänn och en torsdagkväll på ett bättre sätt, JAG LOVAR!

.

.

.

1. Filmspanarträff

Imorgon är det Jojjenito som väljer film, det kommer bli bra. Bio är bra, filmspanarna är bra, gå ut och käka är bra, träffa vänner och gå på bio är alltid bra. Och Tom Hiddleston är också bra. Och Guillermo del Toro. Och Jessica Chastain. Kan bli en bra lördag!

.

.

.

Publicerat

DET STORA BLÅ

Det var 1989. Det var kvällen innan min resa till Israel och jag hade varit i videoaffären och hyrt en konstig fransk-amerikansk rulle som jag egentligen inte ville se. Jag kände för Indiana Jones eller nåt med Stallone eller Tom Berenger, men jag hade sett allt med dom som gick att hyra.

Jag satte mig i soffan, färdigpackad och började titta och där satt jag storögd, alldeles blixtstilla och tårarna rann. Historien om amerikanska Johana (Rosanna Arquette) som förälskar sig i den snygge fridykaren Jacques Mayol (Jean-Marc Barr) vars vägar korsas av barndomskamraten och den extrema tävlingsmänniskan Enzo (Jean Reno) som är villig att göra ALLT för att få Mayol att ställa upp i en dyktävling bara för att visa honom en gång för alla vem som är bäst i världen, den historien är…..magisk.

Jag kan inte förklara det på något annat sätt. Det stora blå är en magisk film. Luc Besson har skapat ett mästerverk som är svårslagen i min värld.

Jag såg Det stora blå exakt rätt dag, rätt tid, vid rätt ålder. Jag tror alla filmintresserade människor, ja, andra med förresten, har en liknande film som liksom blir en ögonöppnare för världen, en katalysator för allehanda känslor och upplevelser, en speciell film som blir som ens bästa vän genom livet. Det stora blå är den filmvännen för mig.

Jag har sett Det stora blå 27 gånger.
Den vanliga 132-minuters-versionen 15 gånger och den extralånga (168 min) director´s cut-versionen 12. Varje gång får jag samma känsla, varje gång hamnar jag i nån slags nostalgisk gråtmild härlig blå-koma redan vid förtexten och det känns som att det borde vara en omöjlighet efter alla dessa tittningar.

Men för mig är det här filmhistoria. För mig är det här oslagbart.
För mig är det här den enda filmen jag sett som förtjänar ett högre betyg än vad som är möjligt.

Så, håll till godo. Sex ufon av fem möjliga till en film som är hundraprocent perfekt. Det går inte att göra film bättre än såhär.