DOM HEMINGWAY

Dom Hemingway tycker sig ha en utsökt kuk. Dom Hemingway tycker sig ha en kuk som förtjänar att få en skola uppkallad efter sig. Dom Hemingway tycker sig ha en kuk som borde få Nobels fredspris. Dom Hemingway har lite….hybris.

Efter att ha suttit tolv år i finkan blir Dom utsläppt, ut till friheten, ut till dom gamla polarna, ut till kvinnorna, drogerna, slagsmålen och en värld som är aningens annorlunda mot när han blev fängslad. Till exempel, man får inte röka på krogen! Va? Vilket hån mot mänskligheten.

Jag tänker ibland på när jag gick på förskolan. Jag gick aldrig på dagis så det där året innan skolan började, det som då kallades förskola, var mitt första möte med jämnåriga barn i större klunga. Det var också mitt första möte med lådvis, hinkvis, kartongvis med pysselgrejer. Pärlor, pennor, tomma toarullar, silkespapper, kritor, piprensare, flirtkulor, utstansade småstjärnor, modellera. Det var bara att gå loss, vara kreativ, göra en massa skoj dagarna i ända – och jag älskade det.

När jag tittar på Dom Hemingway får jag känslan av att den filmen är för Jude Law vad förskolan var för mig. Jag tror han gick till jobbet varje morgon med ett stort leende på läpparna och ett pirrande i kroppen som påminde om pysselförälskelse. Jag tror han älskade varenda sekund av att klä ut sig till Dom och bete sig som ett svin. Vilken utmaning det måste vara, vilken ynnest att få chansen. Jag unnar verkligen Jude Law den här rollen, en roll som han gör SÅ bra, det är all in, all the way.

Filmen som sådan är gjord med enkelhet, humor och känslan av att regissören Richard Shepard grävt i sin variant av pyssellåda och fnissande kommit på lagom annorlunda filmiska grepp.

Det här är ingen film som kräver nån särskild analytisk förmåga för att se, historien är tämligen banal och väldigt underhållande framfört men nån smäll i polar plexus är det inte. Den enda känsla som stannar kvar hos mig är lusten att göra en påsktupp av en 33 cl-tomflaska och silkespapper, såna som jag gjorde på löpande band när jag var 6 år. Det är inte en sån tokig känsla faktiskt, synd bara att påsken är över.

Fredagsfemman # 102 – Filmer att se fram emot under 2014

5. Godzilla
.
Just som jag tyckte att det räckte med halvdana remakes kom jag på att det finns dom som är riktigt intressanta. Den här trailern har jag sett ohälsosamt många gånger redan. Dagdrömmer om att göra ett halo jump.
.

.

.

.

4. Draft Day
.
En ny sportfilm med Kevin Costner. Går man ner i brygga eller går man ner i brygga?
.

.

.

3. Dom Hemingway
.
Jude Law har lyckats knycka en roll som på pappret borde ha varit vikt till Matthew McConaughey. Eller….kanske inte. MMcC har redan gjort en handfull av denna. Nu är det snygg-Judes tur.
.

.

.

.

2. The Best Offer
.
Giuseppe Tornatore regisserar en film med Geoffrey Rush, Jim Sturgess, Sylvia Hoeks och Donald Sutherland i en film som (i alla fall via trailern) andas en mix av Thomas Crown, S1m0ne och Roman Polanski. Kan bli en flopp men känns som en flipp och det räcker för den här listan.
.

.

.

.

1. Grudge Match
.
Rocky och Tjuren från Bronx i en blender. Jag gillar inte den ena men å andra sidan älskar jag den andra så det här kommer bli bra.
.

.

.