Etikett: Doria Tillier

Publicerat

NOTHING TO HIDE

Ett kompisgäng äter middag som vilken trevlig helgkväll som helst. Äkta par som till ytan har det bra tillsammans, äkta par som avskyr varandra som pesten, den nyskilde mannen som precis träffat en ny tjej (men som inte kunde följa med) och det nykära paret som inte kan sluta hångla.

Middagen intas under överseende av en månförmörkelse, den första över Frankrike sedan 1998. Det sägs att det kan hända underliga saker under en månförmörkelse, att man ska försöka undvika att bli vidskeplig men frågan är om månen har det minsta med detta drama att göra. Av olika anledningar beslutar sig nämligen detta kompisgäng att lägga mobiltelefonerna på bordet och vara öppna med dom eventuella hemligheter dessa makapärer kan innehålla.

Det här är en underhållande och samtidigt beklämmande historia om människors baksidor. Ja, precis så är det jag ser det. Baksidor. Större och mindre lögner kommer upp till ytan och det blir både obekvämt, roligt, sorgligt och tragiskt på en och samma gång. En liten film om stora frågor. Inte dumt alls.

Filmen finns att se på Netflix. Där heter den Nothing to hide. Den franska originaltiteln är dock Le Jeu. 

Publicerat

HERR OCH FRU ADELMAN

Hur gestaltar man ett 45-årigt passionerat äktenskap på film på bästa sätt? Man har två timmar på sig och det borde finnas väldigt mycket att berätta. Fyra och ett halvt decennium med allt vad det innebär av ungdom och åldrande, av kläder och scenografi och av händelser som formar personerna i centrum.

Herr och fru Adelman, Victor och Sarah, spelas av Nicolas Bedos och Doria Tellier och dom spelar sina roller filmen igenom med mer eller mindre smink och mask. Det är en av filmens smartaste och starkaste kort kan jag tycka, jag ser att det är dom och dom åldras gemensamt även om personligheterna inte alltid dras åt samma håll.

Mitt enda egentliga problem med filmen är att jag inte förstår vad Sarah såg hos Victor där i relationens allra första fas. Jag tror att jag hade behövt det för att dras in i historien på det sätt filmen förtjänar, istället satt jag med en bekymmersrynka mellan ögonbrynen och lite klåda i pannan. Sarah din dumma jäkel, vad ska du med den där egocentriska drummeln till? Konstnärsmän som sätter sig själva på en pidestal och Quinnor som tillåter dom vara kvar däruppe, som i princip eldar på det hela, som förminskar sig själva, som daddar och hjälper och fixar och curlar, alltså JAG FATTAR DET INTE.

Nu låter det kanske som att jag retar upp mig jättemycket på filmen men det är verkligen inte sant. Herr och fru Adelman är en BRA film, helt klart. Den är välgjord och har en kärlekshistoria som är värd att berätta (även om JAG inte förstår den) och kanske kan den lära oss ett och annat gällande långa förhållanden och det här med att våga släppa taget. Filmens manus är dessutom skriven av filmens två huvudpersoner och regisserad av Herr Adelman himself OCH dom är ett par även i verkligheten. Kanske är DEN informationen det allra mest intressanta med hela filmen.

Jag såg filmen på Malmö Filmdagar. Var det någon av mina filmspanarvänner som också gjorde det? Jag minns inte. Men dyker det upp någon recension så hamnar länken till den här. Jag pratar om filmen i avsnitt 111 av Snacka om film också. Lyssna här vettja.