Chris (Jay Duplass) har suttit i fängelse i många år för ett brott han inte begått. Hans gamla skollärarinna Carol (Edie Falco) har kämpat som en tok för att få honom frisläppt i förtid och nu har det gått vägen! Chris är en fri man och han är såklart otroligt tacksam mot Carol. Carol å andra sidan är väldigt glad att Chris är ute samtidigt som hon försöker bolla ett knastrigt äktenskap med sin man och vara en närvarande mamma till en tonårsdotter. Chris känslor för Carol är dock aningens starkare än hon är beredd på. Vad vill han med henne egentligen? Hon skulle ju kunna vara hans mamma.
Det här är i sanning en liten film, en liten indiefilm som – tycker jag – är väldigt fin. Regissören Lynn Shelton har skrivit manuset tillsammans med Jay Duplass och dom har lyckats baka in väldigt mycket liv i dessa 100 minuter film. Det är ingen film som kommer gå till historien som världsomvälvande på något sätt men det är en trivsam och känslostark insyn i några människors liv.
Finns att se på Netflix!
Nicole Holofcener är en av mina absoluta favoritregissörer. Hennes filmer handlar ofta om till synes ”ingenting alls” men alla vi som har fler än tolv år i backspegeln vet ju att det är det där ”ingenting” som är det mest intressanta. Det är ju det som är livet och ingen film, ingen bergochdalbana, ingen tripp med kemiska substanser inkluderat kan mäta sig med att få uppleva den här fantastiska ”ingenting” som är livet.