Att som kvinna långfilmsdebutera som regissör när man precis fyllt 80, det är inte många förunnat. Kanske hade det inte gått den här gången heller om nu inte kvinnan i fråga hetat Coppola i efternamn.
Det är nästan ett år sedan jag skrev om peppen på denna film på en Fredagsfemma och jag har faktiskt gått och småfunderat på den sen dess. Undrat var den tog vägen. Men så hux flux dök den upp på Itunes och den sena natten fick bli ännu senare. Jag måste ju bara se filmen!
En av mina verkliga mys-feel-good-favorit-filmer är Under Toscanas sol – med Diane Lane i huvudrollen. Hon har huvudrollen även här och handlingen är inte förlagd till Italien utan till en roadtrip genom Frankrikes landsbygd. Anne Lockwood (Lane) befinner sig i Frankrike med sin ”filmmogul” till man, Michael (Alec Baldwin). Dom umgås med Michaels vän Jacques (Arnaud Viard) och när Michael tvingas åka snabbare än väntat för jobbets skull beslutar dom sig för att sammanstråla i Paris om några dagar. Jacques ska ändå åka dit med bil och erbjuder Anne skjuts istället för att ta tåget. Sagt och gjort, det blir en resa genom natur- och matupplevelser som borde kunna bli väldigt mysigt att beskåda.
Borde skriver jag. Borde. Allt med den här filmen borde klicka – på pappret. Vackra vyer, närbilder på extremt vällagad mat, klirr i dyra glas, mysiga boendes, picknickar, doften av hav, blommor och bensin.
För att en film som den här ska ta sig in i kroppen på mig måste EN sak funka 100% – kemin mellan mannen och kvinnan. Och det är här skon klämmer för mig. Vad det är meningen att Anne eventuellt ska se i Jacques är för mig omöjligt att förstå. HON ÄR GIFT MED ALEC BALDWIN FÖR BÖVELEN!! Om Fru Coppola hade bytt plats på männen och satt Baldwin i rollen som Jacques hade filmen blivit klockren – tror jag. Att karaktären Jacques är skriven som ett stort naivt barn gör inte saken bättre MEN med en sprakande personkemi hade jag kanske köpt det? Jag finner honom inte charmig alls. Dom där stora stirrande bruna ögonen som säkert ska kännas inbjudande, öppna, varma och intensiva blir för mig bara SLUTA GLO!! Alla närmanden när fingrar plötsligt rör fingrar blir bara larv och det är så SYND, så jättesynd!
Diane Lane gör det hon ska, det finns ingenting att klaga på där och filmen går givetvis att se som tidsfördriv men någon ny Under Toscanas sol är den verkligen inte.
