INFÖR OSCARSGALAN: BÄSTA KVINNLIGA BIROLL

Jennifer Lawrence – American Hustle

Om man tror att Jennifer Lawrence ”bara” är Winter´s Bone-tjejen eller Hungergames-Katniss så finns det en risk att man får en chock av att se henne i American Hustle. Här är hon…not so nice. Fast bra är hon. Jättebra. Och spelar över. Jätteöver.

.

.

.

Lupita Nyong’o – 12 Years a Slave

Precis som dom andra skådespelarna i 12 years a slave så gjorde inte Lupita Nyong´o så mycket intryck på mig som hon kanske borde gjort. Det är inte henne det är fel på, det är mig.

.

.

.

Sally Hawkins – Blue Jasmine

Halva världen hyllar Blue Jasmine och dess skådespelare, själv är jag inte SÅ imponerad. Eller halva världen förresten, prova med hela.  Men vad gäller Blue Jasmine är min åsikt världsfrånvänd men det står jag för. Gud vad jag känner mig sur nu men sur är det sista jag är. Jag är mer…basisk.

.

.

.

Julia Roberts – August: Osage County

Oj oj. She´s back!! Mognare, argare, större, härligare! En jättebra prestation i en jättebra skriven roll av en jättebra skådespelerska. Om jag är nöjd att hon är nominerad? Japp, jag är nöjd! Jag ♥ Julia Roberts.

.

.

.

June Squibb – Nebraska

June Squibb är både förjävla härlig och samtidigt helt vidrig i den här filmen. Hon spelar en gränslös och galen liten tant som jag till viss del i vissa scener och av olika anledningar har ganska svårt för men visst, hon förtjänar en nominering. Kanske.

.

.

Av dessa fem hoppas jag på Julia Roberts men jag tror inte hon har en chans på vinst. Jennifer är Oscarsjuryns gulliplutt, Lupita som vinnare vore helt politiskt korrekt, Sally är med i en film ”alla” älskar och June är gammal. Alla fyra har alltså större chans på vinst – rent objektivt – än Julia. Baaah!

Sen tycker jag att flera av dom hade kunnat bytas ut mot Julia Louis-Dreyfus i Enough said (om det är en biroll?), Maria Bello i Prisoners eller Melissa Leo i Prisoners. Så det så.

Vad Movies-Noir tycker om den här kategorin kan du läsa här.

EN FAMILJ – AUGUST: OSAGE COUNTY

Violet Weston (Meryl Streep) är en såndär übermatriark som ger en ångest (om man har en egen mamma med liknande drag), som ger en panik (bara av tanken på att det finns liknande kvinnor) och som ger en en sabla lust att höja handflatan skrika ”HÅLL BARA KÄFTEN KÄRRING!” och ge henne en riktig jävla högerkrok över kindbenet. Respektlösa människor förtjänar ingen respekt, inte ens om det är ens egen mamma.

Violet är Barbaras mamma (Julia Roberts) och hon har fått nog. Visserligen åker hon till sitt barndomshem för att trösta och fixa när pappan Beverly (Sam Shepard) plötsligt försvinner men hon tar ingen skit från sin åldrande pillerknaprande muncancerpatient till mamma. Hon ger tillbaka med samma mynt.

Med sig till huset i Oklahoma har Barbara maken hon separerat ifrån (Ewan McGregor) samt den fjortonåriga gräsrökande dottern Jean (Abigail Breslin). Barbaras systrar Ivy (Julianne Nicholson) som alla tror är lesbisk och singel och Karen (Juliette Lewis) kommer också när mamman kallar. Karen är nyförlovad med en man med det tacksamma namnet Steve Huberbrecht (Dermot Mulroney) men Steve verkar mer intresserad av unga Jean än av sin blivande fru.

Det här är alltså upprinnelsen till ett kolsvart familjedrama, alltså ett K-O-L-S-V-A-R-T familjedrama. Fy fan. Jag känner mig som en välanvänd boxboll efter den här visningen. Magen är alldeles blå. Vissa scener är svinjobbiga att se och jag har hört – och förstår – att en del händelser sätter igång känslostormar a la svår ångest hos många som känner igen sig och har varit med om liknande.

Meryl Streep är såklart jättebra som matriarken och hon många anser att hon bara behöver hosta i rätt film för att bli Oscarsnominerad. Det kan ligga en poäng i det men jag tycker hon är SÅ väl värd sin nominering just i år. Julia Roberts med för den delen. Här spelar hon arg, frustrerad och förbannad filmen igenom och med en helt annan kroppsform och klädsel än man är van att se henne i.

Benedict Cumberbatch har visserligen en liten roll som ”little” Charles men när han i en scen tittar på Ivy och säger några väl valda och fina ord är det som att tiden stannar. Vilken närvaro han har!

Jag tror August: Osage County är en film som växer vid en omtitt och jag hoppas jag orkar se om den nån gång. Just nu känns det dock ganska avlägset.

Filmen har biopremiär 28 februari.