Jag firade mig själv på mors dag med en skål härligt söta jordgubbar och The Human Centipede 3. Because I´m worth it…..eller nåt. Typ.
Jag kunde inte låta bli att tänka på mammorna bakom männen i filmen. Tom Six mamma, hur har hon det? Hur känns det att läsa om sin son på IMDb, att han är en regissör och manusförfattare känd (endast) för The Human Centipede, The Human Centipede II och The Human Centipede III och så fortsätter hon läsa mer matnyttig information som att hans favoritfilmer (föga förvånande) är Brakfesten, Idioterna, Crash, Salò eller Sodoms 120 dagar och Fitzcarraldo, att han gillar vapen, har en mops som heter Nigel plus att han är ”curryholic”.
Jag tänker på Dieter Lasers mamma, mannen som spelade Dr Heiter i första centipede-filmen och som faktiskt – där – gjorde nån form av bestående intryck för den filmiska eftervärlden. Nu sitter jag och hoppas att hans mamma inte längre är i livet för skådespelarinsatsen han bjussar i denna tredje film gör INGEN mamma glad, DET kan jag lova. Han skriker i princip oavbrutet plus att man får se hans slemmiga gubbtunga i bild ungefär 1000% mer än vad man bett om.
Och sen har vi Laurence R. Harvey, HANS mamma skulle jag inte vilja byta med. Maken till otäck karl har jag sällan skådat. Att han hade det tvivelaktiga nöjet att spela äcklet Martin i andra centipede-filmen gör sitt till för min syn på honom, här är han en annan typ av vidrig man upp-pimpad med en fruktansvärd hitlermusche.
Det är mycket snack och liten verkstad när det kommer till filmens handling. Att göra en gigaaaaaaantisk mänsklig tusenfoting bestående av fångar i ett helt fängelse kan kanske kännas lite kittlande för oss med skadade hjärnor men när det där Dieter Laser-aset bara fortsätter och fortsätter skrika filmen igenom känner jag att det räcker med EN tusenfoting. En stor jävel. Som äter upp det där vrålande överspelande mans-avskredet en gång för alla.
Som film betraktad är The Human Centipede 3 så erbarmligt utförd på alla sätt att det inte kan bli tal om ett betyg ens. Omdömesmässigt hamnar den i samma kategori som Göta Kanal 3 och Flying Virus. Det är bland det sämsta jag någonsin sett i filmväg.
Filmitch och Filmparadiset har också sett denna episka rulle.
Eric Roberts är pappa till en tonårsdotter som testar alla gränser som finns, Viveca A. Fox är mamma till en tonårsson som gör sin flickvän med barn och tillsammans är dom ett tämligen omaka par. Pappan och mamman alltså. Att varken sonen eller dottern är speciellt lätta att tycka om gör inte filmen lättare att ta till sig. För mig blev det känslan av två timmars arbete – mer än filmmys – att ta sig igenom filmen och DET är aldrig bra, den känslan är ajabaja.
