Det är konstigt. När jag söker på Valter Skarsgård på Imdb så står det att han varit med i Skavlan men inte en rad om IRL. Det står också namnen på hans föräldrar och syskon, lite andra saker han gjort samt att han är född 1995.
Söker jag på Happy Jankell står det ingen personlig info alls mer än dom roller hon tidigare gjort och medverkandet i Skavlan – inte ett pip om IRL. Detsamma gäller Alba August, fast självklart står det vad hennes föräldrar heter.
Det går alltså att hitta totalt meningslös info om dom alla tre men inte så mycket som en harkling om deras prestationer i denna film, vilket är helt vansinnigt. IRL är en av dom bästa ungdomsfilmerna på bra länge och att filmen är så pass bra som den är beror helt och hållet på Alba, Happy, Valter och regissören Erik Leijonborg.
Historien handlar om den mobbade Elias (Valter Skarsgård) som rymmer in i onlinedataspelens värld där kan han övervinna alla problem, elakingar och monster med hjälp av tjejen han spelar med, hon med nicket Sc4rlet (Happy Jankell). Han blir nåt så överjävligt trakasserad i skolan av ett gäng med bitchen Agnes (Alba August) i spetsen. Det hela urartar en dag och gänget drar av Elias byxorna, filmar alltihop och lägger upp på Youtube.
Jag var så jävla förbannad när jag satt i biofåtöljen. Jag tittade på min son till vänster och min dotter till höger och dom båda kämpade på samma sätt som jag. Vi slets mellan att försöka ha full fokus på den vidriga och intressanta berättelsen på vita duken och på idiotjävlarna runt om oss i salongen som förde ett sånt förbannat liv att vi ibland inte hörde dialogen. Det här var den värsta visningen jag varit på som inte var Heron City och trots att filmen var bra känns det helt orimligt att betala 300 kronor för 80 minuter film i en salong full med människor som betedde sig som att dom aldrig varit utanför sitt eget vardagsrum förut. Jag borde kanske sluta förvånas över dåligt beteende från människor i offentlig miljö men jag kan inte. Jag vill inte. Jag vill inte tro att det ska behöva vara såhär men jag vill fan SPY när jag tänker på det. När det var som värst under visningen tänkte jag på vilken tur det är att vi har restriktiva vapenlagar i det här landet.
Det var inte bara beteendet hos biopubliken som förvånade mig, utan även medelåldern. Jag trodde jag skulle bli ensam vuxen i ett hav av höstlovslediga trettonåringar men oj så fel jag hade. Det var många pensionärspar, många i min ålder (med eller utan medhavda tonåringar) och jag skulle gissa att medelåldern i den fullsatta salongen var runt 30 år. Det tredje som förvånade mig var att Magnus Krepper (som Elias pappa) inte visade kuken.
IRL är en film som kan göra både ungdomar och vuxna klokare. Unga kan med lätthet sätta sig in i Elias värld, både den verkliga och den i spelet och vuxna kan behöva få sig en uppdatering om hur verkligheten faktiskt ser ut. Filmen bjussar på en viktig historia, ett skönt flow och en trio skådespelande ungdomar som förtjänar att benämnas vid sina egna namn med en punkt därefter. Vilka föräldrarna är är oväsentligt. Det här handlar inte om nepotism, dom är GRYMMA alla tre.
Happy Jankell, Valter Skarsgård och Alba August, när ni i fortsättningen får frågor som bara rör era föräldrar och inte det ni faktiskt uträttat – vägra svara. Strunta i frågorna även om den som ställer dom heter Fredrik Skavlan.
Mitt betyg (41 år)
Sonens betyg (14 år)
Dotterns betyg (16 år)