5. Minionerna
Dom är gula, dom är små, dom är nåt så INIHELVETE söta och dom finns överallt nuförtiden. Som kloka quotesdelningar på Facebook, som små magneter, ja på mina strumpor till och med. Och nu på bio.
.
.
.
4. Att vara en fri människa
Så jävla klyschigt det låter, jag veeeet. Men när jag satt i bilen häromdagen och susade genom ett somrigt uppländskt landskap som var sådär vackert att det skulle gå att måla en tavla av varenda blinkning så tänkte jag på hur det skulle vara att sitta i fängelse. Eller att ha noll kronor. Eller att vara helt förlamad. Eller må så dåligt att man inte såg någon ljusning. Eller ha jätteont. Att ha full tank i bilen, en ledig dag, lite fixad picknick och ett gäng olyssnade poddar kan göra susen för måendet. Jag behöver i alla fall inte så mycket mer än så för att fatta hur jävla bra jag har det.
.
.
.
3. Fårost
Sommarens jag-kommer-nog-föräta-mig-men-det-är-det-värt.
.
.
.
.
2. Andras semesterbilder på Facebook och Instagram
Första tanken är lätt att man får panik. Alla bilder man ser på resor, glada solbrända nunor, fötter i havsbryn (dessa jävla fötter!), flygplansvingar i motljus, prunkande växthus, ölglas, vinflaskor, immiga drinkar (all denna alkohol…?), fantastiska sommarhus, dyra grillar, solnedgångar, soluppgångar. Man kan få mindervärdeskomplex för mindre! Men det är uppgång som skildras helt enkelt. Ingen nedgång. Inga bilder på ensamhet och en trist jävla svennebanansommar. Det som gör mig glad är att jag fattar grejen. Jag fattar hur det funkar och jag tar alltihop med en stor nypa salt. Krafsar man lite med pekfingernageln på dom flestas semesterbrännor finns lite annat smått och gott som inte gör sig på Instagrambilder, inte ens om dom är tokfixade med allsköns filter.
.
.
.
1. Årets bästa sommarprat
Ja det är det! Årets bästa sommarprat har redan sänts, I´m sorry to say till alla andra som fortfarande sitter nervösa och väntar på att släppa ut sina prat i etern. Anna Mannheimers och Peter Apelgrens sommarprat kommer följa mig länge. Det känns som jag fått en liten varm present, som en puppet-master-filt som går med smala tentakler från öronen rakt ner i magen via hjärtat och sen behöver jag inte frysa mer.
.
.
