Etikett: Famke Janssen

Publicerat

FILMSPANARTEMA: SEMESTER

Semester. Vad är det? Närå, jag är inte bitter över en sommar med minimal ledighet, jag undrar mest sådär överlag. Vad ÄR semester, vad betyder det?

Jag roade mig med att googla ordet och hittade till ett forum där just detta diskuterades. Förutom ordets innebörd fick jag en del andra svar.  ”Jag ser semester som att vara hemma och ha skoj och spela utan att göra något annat än det.” ”Ledighet, sol, rehab, och o -kontakt med arbetet.” ”Mobilen används sparsamt”. ”På semestern vill man kunna ladda batterierna (bildligt talat och inte tjänstetelefonens batterier hehe) och det man gör skall kännas avstressande, avkopplad från jobbet.”

Jag inser att jag inte kommer någon vart. Semester för mig verkar inte vara vad semester är för många andra så jag lägger ner tanken på att få fram nån slags universell sanning. Istället beger jag mig in i filmens förlovade land och ser några filmer som handlar om just semestrar, fast på lite olika sätt.

 

What We Did on Our Holiday (2014)
Regi: Andy Hamilton och Guy Jenkin

Jahopp. Det där gjorde Abi (Rosamund Pike) och Doug (David Tennant) och deras asjobbiga barn på sin semester. Dom vuxna betedde sig som pissdåliga soon-to-be-separerade föräldrar, barnen var uppenbart skadade av föräldrarnas agerande och nu ska dom på besök hos en cancersjuk morfar (Billy Connelly) som vägrar säga att han är sjuk i en film så svintråkig att jag hellre vill jobba ihjäl mig än ha ledig tid att använda till filmtittande som gör mig halvsidesförlamad av uttråkning.

.

.

The Wackness (2008)
Regi: Jonathan Levine

Luke Shapiro (Josh Peck) har precis gått ut High School. Han försörjer sig som knarklangare och tycker det är rätt piss att inte ha nån skola att gå tillbaka till. En hjälp blir att prata med terapeuten Dr Squires (Ben Kingsley), en man som nyttjar droger öppet och utan att skämmas. Dr Squires har en styvdotter vid namn Stephanie (Olivia Thirlby) som Luke kärar ner sig i men det är inte riktigt ömsesidigt.

Om man har två miljarders semesterfilmer att välja mellan så väljer jag två på raken som är rent usla. The Wackness klarar livhanken på grund av Ben Kingsleys närvaro men det är knappt han orkar ro den lilla båten. Framförallt blir jag förbannad på mig själv som tänkte att det var en spännande film jag hittade eftersom den var regisserad av mannen som gjorde När lammen tystnar. Är jag född igår eller??? Det enda Jonathan Levine har gemensamt med När lammen tystnar-regissören är att dom har samma förnamn. Han heter Jonathan Demme.

 


Länge leve Bernie (Weekend at Bernie´s, 1989)
Regi: Ted Kotcheff

Jag tänkte om här. Min plan var att se Alfonso Cuaróns film Din morsa också! (Y tu mamá también) som tredje film till temat men jag var så jävla trött på skitfilmer att jag fick smått panik. Nu är det visserligen ingenting som tyder på att just den filmen ÄR dålig men jag vågade inte riktigt chansa. Vad skulle jag se istället?

Jag fick ett tips, ett tips på en film som kan ”göra en hel sommar”. En semesterfilm som handlar om ett par snubbar som hamnar riktigt i skiten när dom blir bjudna till chefens sommarställe över en helg och ingenting går som planerat, vare sig för grabbarna eller deras chef Bernie. Så jag såg den och jag skrattade och det var så JÄVLA befriande skönt att se en film som är hundra procent icke bajsnödig, som tillåter sig vara tokig, galen, pinsam, dum, överdriven och helt enkelt skitrolig.

Så jag håller med tipslämnaren om att filmen är ett ”hysteriskt skrattanfall i sommarnatten”. Jäkligt skön semesterfilm även om man, som jag, inte haft nån semester att tala om.

I avsnitt 41 av podcasten Snacka om film snackar jag och Steffo om just denna film.

Eftersom dagens filmspanartema är SEMESTER så har en hel del av mina filmspanarvänner skrivit om samma sak. Klicka dig vidare in på deras bloggar för att se hur dom närmat sig ämnet.

Jojjenito
Filmitch
Rörliga bilder och tryckta ord
Fripps filmrevyer
The Nerd Bird
Movies-Noir
Har du inte sett den
Absurd Cinema

 

Publicerat

TAKEN 3

Är det inte finemangs egentligen att gå och se en film på bio som jag tror är bajs? Jo, det är faktiskt inte dumt alls.

När Jojjenito skulle välja lördagens filmspanarfilm och det blev Taken 3 kunde jag välja mellan att: 1. Vägra gå (skulle i och för sig aldrig hända men det är ändå ett val) 2. Skölja skallen med lut och vägra minnas vad jag tyckte om Taken och Taken 2 (vars sammanlagda betyg är 1,5/5) och helt enkelt se fram emot en mysig biostund med gänget.

Jag valde tvåan. Såklart. Allt kändes bra. Rigoletto 1 är en schysst biograf, filmspanarvännerna exemplariska att se film tillsammans med, att vara bortkopplad från världen i 100 minuter är lyxigt meeeeeeeen det är fanimej inte lätt att tänka positivt när det som visas på vita duken är så rätt igenom heldumt. Jag ska ge några några exempel.

* Det finns ett lik. Liket är dött. Bryan Mills (Liam Neeson) är i chock, en såndär liten kontrollerad chock, en sån som liksom inte syns utanpå. Men liket är dött och Bryan är en handlingens man, han försöker givetvis få liv i hen men hur gör han? Hjärt-och-lung-räddning? Mun-mot-mun-metoden? Hahaha, neeeeeej. Han SLÅR HEN PÅ HANDLEDEN några gånger.

* Liket är fortfarande dött och finns nu på bårhuset. Bryan smyger omkring, han är sneaky deaky som en vandrande vålnad och verkar inte behöva bry sig om varken låsta dörrar, gravitation, sprängmedel eller logik men han tar sig in på bårhuset för att ta DNA från liket (ett DNA-prov som han mig veterligen inte använder till nåt). Hur gör han? Jo! Han drar ut båren från kylen, lyfter bort lakanet, tar upp ett litet glasprovrör ur fickan och drar det under håret på liket fram och tillbaka några gånger. När provröret zoomas in innehåller det lite vitt pulver på botten. Spännande, tänker jag. Och kaxigt att ha så mycket mjäll!

* Att återigen göra the bad guys till ryssar är inte bara dumt, det är rent tröttsamt. Den värsta apskallen heter Oleg (haha, really?) Malenkov och förutom dom klassiska svinfula och karakteristiska (såklart) handtatueringarna ser han ut som en mix mellan Jan Rippe, Boris Becker och nån av Ron Weasleys äldre kusiner från landet som kommit upp sig i smöret men ändå fortsätter gå i urtvättade landstingskalsonger. Behöver jag ens tillägga att vi får se Oleg i en jacuzzi med två brudar? Nej, jag tänkte väl det.

Ojojojojoj, det finns så mycket dumheter i den här filmen att jag skulle kunna skriva den längsta recensionen i bloggens historia men det tänker jag inte göra, det får räcka här. Det finns nämligen en grej som gör Taken 3 till en något bättre filmupplevelse än dess föregångare. Jag såg denna film på bio, jag såg dom andra två filmerna på TV, det är enda skillnaden men det är också anledningen till att Taken 3 får ett betyg den inte hade förtjänat vid en hemmatittning. Det här är beviset för att film ÄR bäst på bio.

 

.

.

Är mina filmspanarvänner lika snälla som jag, tycker dom rent av om filmen eller kan man känna lukten av motorsåg ända hit?

Jojjenito

Rörliga bilder och tryckta ord

Fripps filmrevyer

The Nerd Bird

Har du inte sett den (pod)

 

Publicerat

Fredagsfemman # 113

5. Vårens baksida

Jag tycker om vintern men inte snö. Jag tycker om hösten men inte regn. Jag tycker om sommaren men inte åskväder. Jag tycker om våren men inte smutsiga fönster. Jag kan inte göra nånting åt mina aversioner förutom vårens, men jag har ingen lust. Man kan dra ner persiennerna också. Eller blunda. Det är svårt att titta på film när det är ljust också. Kan det inte bli höst snart igen?

.

.

.

4. Hemlock Grove

Det skedde av en slump. Jag var inne på Netflix och fick upp en bild, klickade på den, aha, en serie… jag som ”inte tittar på serier”… men hallå, vem försöker jag lura för nu sitter jag här igen ohjälpligt fast vid en serie som inte släpper taget. Hemlock Grove är svinsnygg, spännande, härlig på alla sätt och vis. Bill Skarsgård, Famke Janssen och Landon Liboiron har huvudrollerna och Eli Roth är inblandad på nåt hörn. Jättebra hörrni. Ännu en kanonserie som börjar på bokstaven H.

.

.

.

3. En retweetande Aronofsky

Jag har länge följt Darren Aronofsky på Twitter, det gör jag inte längre. Nu när hans nya film Noah har premiär roar han sig nämligen med att retweeta stora mängder bilder på biobiljetter inköpta runt om i världen. Otroligt tradigt. Jag hade hellre sett att han twittrade om det faktum att det kryllar av folk som ser Noah-filmen som en boats (based on a true story).

.

.

.

2. #trolljägarna

Jag tror att TV3 kanske för första gången någonsin fått till ett program som faktiskt kan göra nytta. I Trolljägarna letar Robert Aschberg och hans posse upp näthatare och konfronterar dessa. Om det så bara får EN trolldåre att tänka efter innan hen skriver eller – ännu hellre – lägga ner sina konton och alias så har programmet uppnått sitt syfte.

.

.

.

1. Miyazakis sista vind

Idag har Hayao Miyazakis film Det blåser upp en vind premiär. Det blir hans sista film nu när han som 73-åring efter över femtio år som filmmakare går i pension. Han startade det mycket framgångsrika Studio Ghibli för närmare trettio år sedan och nu är det sonen Gorō Miyazaki som tar över rodret. 1971 reste Hayao till Stockholm för att besöka Astrid Lindgren, han ville göra en japansk version av Pippi Långstrump men Astrid sa nej. I år är det tänkt att Gorō ska börja göra en animéversion av Ronja Rövardotter. Cirkeln är sluten, livet går vidare. Tack för alla fina filmer Hayao.

 

Publicerat

Måndagar med Matt: ROUNDERS

Tänk att du sitter vid ett köksbord. Framför dig har du ett vitt papper och barnkritor i regnbågens alla färger. Din uppgift är att rita Matt Damon – med kläder. Kanske funderar du en stund, kanske går det per automatik men jag är tämligen stensäker på att 99,99% av alla skulle rita Matt Damon i beiga – och för stora – chinos. På överkroppen kanske det skulle bli en enkel T-shirt eller en V-ringad lammullströja men det skulle också kunna bli det jag uppfattar som en typisk Damon-överdel: en stjärtlång mörk höstjacka, också den aningens för stor.

Tror du mig inte? Titta på Rounders och säg sen att jag har fel. Här han han nämligen den klassiska Matt-Damon-som-klippdocka-outfitten. Inget fel i det. Kanske är det i denna basicgarderob som mycket av hans storhet sitter. Det går att känns igen sig i honom, han är vanlig. Han är ingen larger-than-life-filmstjärna, han är bara…Matt. The kid from the block liksom. En svennig grabb. Den manliga varianten av the girl next door. Han har dessutom en mycket behaglig berättarröst vilken används flitigt i den här filmen.

Mike McDermott (Damon) är en vanlig juridikstuderande kille som på ett ovanligt sätt betalar terminsavgiften: han spelar poker. Allt går enligt planerna till en kväll när han i ett tillstånd av hybris och felräknande förlorar vartenda öre han äger. Som för alla andra människor som hamnar på botten är det då – och bara då – som den inneboende kunskapen om kreativt problemlösande sätter in. Han lovar sin flickvän att sluta spela och han tar ett nattjobb som budbilschaufför. Säkra pengar måste in.

Allt går enligt planerna tills Mikes bästa polare Worm (Edward Norton) släpps ut ur fängelset. Karaktären, klokskapen, relationen med Jo (Gretchen Mol) och vänskapen med Worm sätts på prov.

Rounders är en riktig söndagsmorgonfilm. Lågmäld, mysig, välspelad. Inga stora ord och gester bara skön musik, en bra historia och Damons röst som en förklarande ciceron genom filmen. Filmen ger mig behagliga 80-tals vajbs trots att den kom 1998 och duon Damon/Norton är då, precis som nu, bland det bästa man kan se på film i skådespelarväg. Att jag sett filmen förut och gav den en stabil trea spelar ingen roll, jag såg den nu med nya ögon och den förtjänar mer än så.

Publicerat

HANSEL & GRETEL: WITCH HUNTERS

Det hade varit roligt att vara en vägglus på Will Ferrells matsalstapet vid Thanksgivingmiddagen 2012 eller kanske 2011.

Jag kan sätta en tjuga på att Jeremy Renner satt där och mumsade fullstuffad kalkon tillsammans med pappa Ferrell som pratade om en häxfilm han ville medfinansiera och orerade sig varm för filmens förträfflighet. Nån annan anledning till att Renner tackade ja till huvudrollen i denna filmiska skymf kan jag inte se. Han måste helt enkelt vara dödspolare med Will Ferrell.

Hansel & Gretel: Witch Hunters är så dålig att jag är förbannad på mig själv under hela filmen. Varför stänger jag inte bara av? Vad är det för fel på mig? Hur kan filmer som denna få göras? Var finns censuren när man som bäst behöver den? Var är smak-polisen?

Jeremy Renner är cool. Gemma Arterton är cool. Så långt kan jag sträcka mig. Jag skulle gärna se dom två i en actionfilm vilken-som-helst som inte enbart är fullsmockad av pepparkaksblinkningar, klafsiga och lökiga effekter samt troll som blev ratade vid provfilmningen till Trolljägaren.

Ge mig ett U.

U!

Ge mig ett S.

S!

Ge mig ett E.

E!

Ge mig ett L.

L!

Vad blir deeeeet?

U S E L!

film4fucksake och filmitch har också sett filmen. Vårat sammanlagda medelbetyg är allt annat än högt (för att vara diplomatisk).

Publicerat

GOLDENEYE

Att se film tillsammans med ett gäng ungdomar kan vara klurigt. Att välja ut en Bondfilm att se tillsammans med ett gäng ungdomar som inte kan stava till Sean Connery är inte heller så lätt, eller att dom ser på filmer gjorda på nittonhundratalet som ”gamla” – Forrest Gump exkluderad.

Det som gjorde att jag kunde utröna ett liiitet jubel när Goldeneye hittades på hyllan var att Izabella Scorupco inte bara var Bond-brud utan även ”känd från TV” och att Pierce Brosnan var ”pappan i Remember me”. Således var hela gänget rätt på när filmen började, en inställning som alltid hjälper en bra bit på traven.

För egen del minns jag Goldeneye som en perfekt Bondfilm, den första jag såg på bio som jag verkligen gillade och kanske berodde det på att Pierce Brosnan – för mig – var känd både från TV och som Remington Steele. Jag fick en riktig WOW-kick av filmen och trots att jag inte sett om den sen dess så håller jag den som nummer två i Bästa-Bondfilmer-genom-tiderna-listan (jag vet dock att många ser den som bottenskrap). Hur som helst, en spännande grej både att se om den och att se den med kids som tycker att Bond = Skyfall.

Jag får en liten svindelkänsla i magen när filmen börjar. Ja just ja! Bungyjumpet! Så härligt! Filmen tuggar sig vidare och presenterar Sean Bean. ”Där är ju han i Game of thrones! Han är skurk i ALLA filmer och han är en skurk som alltid DÖR i alla filmer”, säger en av tonåringarna och jag kan inte göra annat än att nicka förnöjsamt. Där är en som fattat grejen och som genomskådat baksidan av typecasting.

Det som förvånar mig med Goldeneye är att den inte åldrats så snyggt. Några av actionsekvenserna håller jättebra men flera känns väldigt mossiga, något som ungdomarna inte verkar känna av alls. Dom gillar det här och jag får nostalgiklump i magen och Xenia Onatopp (Famke Janssen) som har världens coolaste bondbrudsnamn imponerar inte på gänget alls. Inte Izabellas Natalya Simonova heller, hon som jag ser som den första på riktigt intelligenta bondbruden. Filmen däremot, den funkar. Hela gänget gillade den och så även jag även om den fräschör jag upplevde 1995 nu har transformerats till charm och inte mer än så.

Vi försökte enas om ett betyg och det gick förvånadsvärt lätt. Samtliga närvarande sa fyra och jag håller med men dom sa en annan sak som jag INTE håller med om. ”Goldeneye är bättre än Skyfall”. Inte en chans säger jag, men jag satt å andra sidan bredvid när dom sov sig igenom andra halvan av Skyfall. Här var dom übervakna hela filmen igenom. Bra betyg för en ”gammal” Bond.

Fripps filmrevyer håller som bäst på att metodiskt beta sig igenom hela Bondserien och här är hans tankar om Goldeneye. Movies-Noir är inte nådig mot filmen och Filmitch tycker såhär.

Publicerat

Deep Rising

Nu blev det återbesök i Sjöodjursonsdagstemat, bara sådär.  Jag fick nämligen ett mejl. I mejlet stod denna mening:

”Du som är fånig vad gäller vatten och som hatar ormar måste bara se Deep Rising.”

Visst. Mejlskrivaren har rätt. Självklart måste jag se den där filmen.

Treat Williams, Famke Janssen och ett stort gäng andra semikändisar (såna som är väldigt utseendemässigt lika andra stora skådespelare men som saknar en väsentlig beståndsdel: talang) befinner sig på en stor lyxig båt utanför Kinas kust. Många fartyg har försvunnit i området och ingen vet varför. Jo, jag vet, för jag har fått ett mejl så jag VET att det är ormar i vattnet och jag sitter som på häftstift och är skiträdd för jag hatar verkligen ormar mer än jag hatar halsfluss och vinterkräksjuka och fästingar och män som går och handlar i livsmedelsbutiker endast iklädda badbyxor och foppatoppflor.

Men vad fan, det kommer ju inga ormar. Det kommer nåt svart böljande som ser ut som Ursula i Den lilla sjöjungfrun fast med en massa huvuden som påminner om när man ska göra prinskorv lite ”snyggare” och skär snitt – kryss – i ändarna och när korvarna sen steks så liksom fläks dom upp.

Nä. Det här var larv. Skitdåligt larv.

(Och nej, jag kommer aldrig se Snakes on a plane, hur många mejl jag än får.)