Fredagsfemman #295

5. Tom Hanks blir en man som heter Ove

Att Tom Hanks ska spela Ove i den amerikanska remaken av En man som heter Ove känns rätt bra tycker jag. Betydligt bättre än om Rolf Lassgård skulle spela Forrest Gump i en svensk version av filmen. Men coolt är det verkligen, jag undrar om det kan bli mycket större för en ”liten” underfundig svensk bok? Fredrik Backman är verkligen SÅ värd det här!

.

.

.

4. Pennywise Dancing

Har du tråkigt en stund och vet med dig att du är lättroad, följ Pennywise Dancing på Twitter. Att nåt så enkelt kan vara så underhållande, alltså jag fattar det inte, jag måste vara understimulerad eller nåt.

.

.

.

.

3. Fargo försvinner från HBO

Nu börjar det brinna i knutarna för alla som TÄNKT se TV-serien Fargo på HBO Nordic men som ännu inte fått ändan ur vagnen. 19 oktober försvinner nämligen samtliga säsonger från tjänsten och jag kan LOVA att det är JÄTTEDUMT att inte hinna se serien. Den är nämligen MAGISK. Och OJ vad jag överanvänder VERSALER just nu men ibland har det verkligen ett mervärde att göra det.

.

.

.

2. Naomi Watts-cravings

Du som följer min blogg kommer kanske att märka att Naomi Watts ansikte dyker upp lite oftare än vanligt framöver. Jag har nämligen fastnat lite i vinkelvolten efter Twin Peaks och håller på att beta mig igenom hennes filmer och fylla en del hål jag haft. Nu är det inte jättemånga av hennes filmer jag inte redan sett och skrivit om men det finns ett gäng och dom kommer alltså ploppa upp här och där under dom närmsta månaderna utan att det för den skull är något tema i görningen. Det fanns liiiiite för få filmer kvar för att ett tema skulle vara aktuellt. MEN Naomi Watts är toppen – alltid – och nu ska dom osedda alstren betas av. Så det så.

.

.

.

1. Woody!

White med can´t jump, True Detective, Wag the dog, Ett oanständigt förslag, Zombieland, Larry Flynt, Skål, Natural Born Killers, Money Train, Kingpin, Palmetto, Hunger games, Seven psychopaths, Den tunna röda linjen, Apornas planet: Striden, EdTV, The edge of seventeen, Now you see me, Triple 9, Friends with benefits, Defendor, 2012, Seven pounds, Transsiberian, No country for old men, The Hi-Lo Country och nu även The Glass Castle och Three Billboards Outside Ebbing Missouri.
Det är lätt att ta fantastiska skådespelare för givet och därför är det dags får att med tårta, maraccas och mockasinerstepp mot gympasalsgolv hylla Woody Harrelson för att han är SÅ. JÄVLA. BRA.

ALLTID.


Fredagsfemman #196

5. Utspridda Monsters of film-filmer

Jag såg ett gäng filmer som visades på Monsters of film-festivalen förra helgen. Då det precis varit skräckfilmsvecka på bloggen kändes det som att både jag och eventuella läsare behövde lite mer snällistexter för att inte drunkna i mord och monster och därför kommer recensionerna portioneras ut på fredagskvällarna framöver. Så får det bli. Fredagsskräckisar i vintermörkret alltså och den första kommer ikväll.

.

.

.

4. Suzanne Osten på SF Anytime!

När jag hade mitt tema med svensk film (varje söndag hela 2014) så letade jag med ljus och lykta efter en film jag såg 1993 men inte har varken sett eller hittat sen dess. Filmen hette Tala! Det är så mörkt och den är regisserad av Suzanne Osten. När jag satt och klickade mig runt på SF Anytime, frustande letande efter ännu en skräckfilm att se, fick jag syn på något som gladde mig nåt oerhört. Filmen fanns där! Tala! Det är så mörkt finns att hyra där men även fyra andra Osten-filmer: Bengbulan, Livsfarlig film, Mamma och Bröderna Mozart. Klicka här för att komma direkt till hyrsidan och ett tips, se Tala-filmen. Mer aktuell än någonsin.

.

.

.

3. Fars dag med Totoro?

På söndag kl 14 visas den finfina filmen Min granne Totoro på Cinemateket. Så vet du inte vad du ska ge din pappa i farsdagspresent så kan jag LOVA att ett biobesök är mer uppskattat än en slips –  även om det inte blir denna tecknade lilla pärla.

.

.

.

2. Filmkärlek ända in i kaklet!

Så blev den äntligen sedd på bio igen, Det stora blå. Orden tar slut. Filmen är perfekt. Det går inte att göra film bättre än såhär. Vilken härlig kväll det blev! Tack Cinemateket för att ni visade filmen och tack Jojje, Sofia, Carl och Johan för sällskap.

.

.

.

1. Jag har fastnat i Fargo-vinkelvolten!

Den har legat SÅ länge bredvid TV:n i mitt sovrum, DVD-boxen med första säsongen av Fargo. Men så fick jag ett ryck, låg i sängen och snorade och inbillade mig att lite TV-serie på nattkröken skulle få mig att somna i ett huj. Men det gick ju käpprätt åt helskotta. Jag låg vaken hela natten. Ett avsnitt till, ett till, ett till. Så SJUKT bra! Varje avsnitt är så mastigt att det känns som långfilmer. Varenda sekund används till max. Billy Bob Thornton är magisk för att inte tala om Martin Freeman. Nu ska jag ge mig i kast med säsong två alldeles på direkten! Hurra!

FILMÅRET 1996

Nu är vi framme vid ett riktigt KANONÅR i filmhistorien, det kommer nästan lite dreggel ur mungipan här.

 

10. Trainspotting
(Regi: Danny Boyle)

Den gick från en fullfjädrad femma till en fuktig fyra när jag såg om den förra året men oavsett vilket så har Trainspotting en given plats på min lista. Jag tycker väldigt mycket om Danny Boyle, jag tycker om alla filmen han gör bara James Franco inte är med – på cykel.

.

.

.

9. Jägarna
(Regi: Kjell Sundvall)

Skulle jag göra en topp-10-lista med dom bästa svenska filmerna genom tiderna så skulle Jägarna definitivt ha en plats även där. Den är otroligt bra tycker jag. Rolf Lassgård har aldrig varit bättre, Lennart Jähkel är allt annat än mysig och Kjell Sundvall visade var skåpet ska stå.

.

.

.

8. From dusk till dawn
(Regi: Robert Rodriguez)

Vilken åktur det var att se From dusk till dawn på bio! Jag såg den på premiären och folk bara skrek när filmen en bit in helt och hållet ändrade skepnad. Till min stora glädje visade det sig att den fungerade minst lika bra att se på ny VHS, på söndertittad VHS och senare på DVD.

.

.

.

7. Alla säger I love you
(Everyone Says I Love You, Regi: Woody Allen)

Det kan vara ganska tufft såhär års, det är många som lider av kylan och mörkret, som känner sig lite ensamma och trassliga i själen. Jag har inget universalhjälpmedel för att lösa detta tyvärr, jag kan inte ta fram solen även om jag skulle vilja men jag kan tipsa om en glad liten bagatell till Woody Allen-film som fungerar som balsam för själen i alla fall för mig. Idel kända ansikten trallar och dansar och sjunger om kärlek och jag tycker det är alldeles ljuvligt.

.

.

.

6. Den engelske patienten
(The English Patient, Regi: Anthony Minghella)

Innan jag fattade grejen med Ralph Fiennes tyckte jag Den engelske patienten var skräp. Nu tycker jag den är fantastisk. Eller rättare sagt – Ralph Fiennes är fantastisk!

.

.

.

5. Juryn – A time to a kill
(A time to kill, Regi: Joel Schumacher)

Underhållning för både hjärtat och hjärnan, det är Juryn det. Tankeväckande för att vara Hollywood, en perfekt film att se med sina halvstora barn, Sandra Bullock och Matthew McConaughey är ett perfekt par på film och blev det även i verkligheten efter inspelningen. En stund i alla fall.

.

.

.

4. Fargo
(Regi: Ethan Coen och Joel Coen)

Fargo är en nästintill perfekt film tycker jag, en av bröderna Coens absolut bästa och en given 5/5 men när det vankas årsbästalistor spelar betyget egentligen ingen roll. Nu är det bara magkänslan och det goda minnet som får regera och då blir det ”bara” en fjärdeplats för denna film vilket säger mer om styrkan hos filmåret 1996 än om Fargo.

.

.

.

3. Long Kiss Goodnight
(The Long Kiss Goodnight, Regi: Renny Harlin)

Det är en tajt toppstrid detta år, fyra kanonfilmer som slåss om medaljerna och Renny Harlins actiondängare Long kiss goodnight får bronsmedaljen. Geena Davis är svincool och Samuel L Jackson har aldrig varit mer udda klädd. En film att se, se om och se om igen.

.

.

.

2. Porträtt av en dam
(Portrait of a Lady, Regi: Jane Campion)

Filmisk njutning. Galet bra film. Jag älskar Nicole Kidman. Har du inte sett filmen, gör det. Släpp fördomarna om kostymdramer och låt Jane Campion och hennes utsökta scenografer ta dig in i en värld du aldrig vill ut ifrån.

.

.

.

1. Primal Fear
(Regi: Gregory Hoblit)

Ja vad ska jag säga, jag vet faktiskt inte det. Jag kanske borde stamma fram min förklaring eller helt enkelt göra som Richard Gere på bilden och peka med ett småläskigt pekfinger mot alla som är tveksamma till min förstaplacering. Primal Fear är en av dom filmerna jag sett flest gånger genom alla tider. Det kanske är lätt att avfärda den som vilket rättegångsdrama som helst men hey, Edward Norton! När filmen kom var han en nykomling, en okändis och det kan man inte säga att han är nu men jäklar vad han briljerar i denna film. Gåshud!

.

Bubblare: Bound, Mission Impossible, Evita, Independence day, Kingpin, Daylight och The Rock.

.

Idag skriver några fler av mina bloggvänner om detta finfina filmår. Här nedan finns länkar till deras bloggar. Vill du kolla upp fler av mina listor, klicka här.

Rörliga bilder och tryckta ord

Fripps filmrevyer

Filmitch

Flmr

Spel och film

Movies-Noir

FILMSPANARTEMA: SNÖ

Idag är vi en hel drös filmbloggare som skriver om det där oundvikliga som drabbar oss alla denna tid på året. Nej, inte vinterkräksjukan. Nej, inte julstressmage. Nej, inte baksidan av att äta för mycket pepparkaksdeg. Det handlar om snö och det handlar om snö på film.

För mig är snö på film något mysigt. Snö på film ger en extra dimension till filmupplevelsen och gärna om jag ser filmen när det är mörkt, kallt och vintrigt ute.

Jag kunde inte välja en specifik film att skriva om så det fick bli en lista, en lista på snöfilmer med det lilla extra. Som gula snöbollar på´t ungefär.

 

5. Jerry Lundegaard skrapar rutorna i Fargo

Jag förstår frustrationen, fy fan för att skrapa is på bilrutor, det kan vara det värsta som finns. Jag tycker inte det är isen i sig som är det värsta, inte att jag alltid glömt vantarna heller, för mig är det ljudet, fan jag HATAR det. Jag får kalla kårar. För mig är is-ljud värre än att dra långa naglar mot en svart tavla eller att leka med frigolit.


 

 

4. Bruce Willis firar jul

Få filmer ger mig mer julkänsla än Die Hard och Die Hard 2, vilket jag antar beror på att det finns en hel del jul, snö och kyla med i filmerna. Början i första filmen och slutet i andra filmen är klockrena ur snösynpunkt.


3. En liten skidtur med George Lazenby

Jag kan inte åka skidor. Jag har balans som ett fyllo. Jag hatar pjäxkrångel och överdragsbyxor. Jag gillar däremot varm choklad i en snödriva och pulkor. Utan att vara Bondfantast på något sätt så har skidscenen ur Hennes majestäts hemliga tjänst satt sig i skallen på mig. Att titta på sport är inte dumt alls.


 

2. En film som får mig känna mig liten

Det var länge sedan jag kände mig sugen på en riktig jullovsmatiné på samma sätt som jag gör nu. Jag vill att det ska bli 30 minus, jag vill ta på mig stora sköna vintermössan, hemstickade tumvantar, den alldeles för långa halsduken och varma skor. Jag vill köpa varm choklad med vispgrädde, kanske en lussebulle som faktiskt smakar saffran och jag vill krypa ner i biofåtöljen med immiga glasögon och se en film som får mig att bli liten till sinnes igen. Trailern till De fem legenderna och dom tjugofem minutrarna jag redan sett på förhandsvisning ger mig en såndär riktigt myskänsla i kroppen. Dessutom är det fantastisk 3D. Bara en sån sak.


 

 

1. Röd snö med Thomas von Brömssen

Det här var en TV-serie som gick på TV när jag var liten. Satan i gatan så spännande det var! Jag hamnar i barndom bara jag ser introt, regreggerar till ett nagelbitande skolbarn och jag tror faktiskt inte att jag skulle vilja se om den här serien även om jag fick chansen. Jag vill gärna leva på minnena av stickade tröjor, massor med snö, norska elaka män och hjälten Thomas von Brömssen.


 

 

Mina filmspanarkollegor som också skrivit om snö är: Rörliga bilder och tryckta ord, Fripps filmrevyer, Jojjenito, Har du inte sett den, The Velvet Café, Have you forgotten, Except fear, Filmitch, Flmr, Mode+film,