Till alla er som sitter på händerna i väntan på att det ska bli onsdag och The Shape of Water har premiär, här kommer en annan film av mästaren Guillermo del Toro. För visst ÄR han väl en mästare? Det coola med honom är att han banne mig var en mästare redan när han 1993 gjorde sin allra första film, den som alltså är dagens skräckis: Cronos.

Med endast ett par kortfilmer och några TV-serieavsnitt i regissörsryggsäcken smackar han alltså till och gör Cronos, en film som till det yttre är så snygg att regissörer som varit aktiva ett helt liv inte skulle få ihop det. Manusmässigt finns det kanske en del att slipa på men som helhet är jag väldigt imponerad. Den valdes till och med ut som Mexicos oscarsbidrag det året men kom inte vidare till dom sista utvalda fem som hade chans på en riktig Oscar för Bästa utländska film.

I korta drag handlar filmen om en liten pryl som uppfanns av en alkemisk i mitten på 1500-talet, nåt som ser ut som ett ägg och som ger evigt liv. 1937 kollapsar en byggnad och i detta hus bor – fortfarande – samma alkemist (ja, han levde fram tills nu). Att det hittades mängder med människoblod från lik i källaren tystades ner.

Vi hoppar fram till lite mer nutid och antikhandlaren Jesús Gris (Frederico Luppi) upptäcker ett litet mekaniskt ägg insmuget i hålrummet i en statyett, ett ägg som har en sisådär 450 år på nacken. Han pillar på den och vips ”vaknar den till liv”. Den beter sig som en spindel med ben som vecklas ut och liksom hugger tag i honom, trycker sig ner i skinnet tills det börjar blöda. Han gör inte så stort väsen av detta men märker snart att hans gamla kropp känns yngre. Håret växer och blir tjockare och hans libido ökar. Men det är nåt med blod som plötsligt blir väldigt intressant. Det är som att han behöver det.

del Toros genom åren rätt frekventa samarbete med Ron Perlman började redan i denna film där han spelar Angel de la Guardia, en amerikansk avig…man. Jag tycker det är svårt att tycka om Ron Perlman även om han ofta gör ett bra jobb, han är liksom så jäkla grottmanskantig. Rollen som Hellboy känns som handen i handsken för honom men det mesta annat skaver en smula, i alla fall för mig. Jag tror att jag hade gillat filmen ännu lite mer med någon annan skådis i den rollen.

Cronos har en bra stämning, ett skönt tempo och snygga effekter och även om fyran inte är superstark så är det långt mycket bättre än en medeltrea i denna genre. Se den om du får chansen, om inte annat så för att förstå var Guillermo del Toros filmiska resa började en gång.

Min recension av The Shape of Water kommer på tisdag. Fler skräckfilmer i temat kan du läsa om här.