Etikett: Filmåret

Publicerat

FILMÅRET 2021

Filmåret 2021, hur blev det med det egentligen? Ännu ett bioår som mer eller mindre coronadecimerats och ännu ett år då direkt-till-streaming blev större än året innan. Hur ska det gå för biograferna? När till och med jag börjar föredra att se film hemma i soffan, ja, det är inget vidare plus.

Jag har trots allt gått en hel del på bio under året OCH sett en hel del film på diverse streamingplattformar, så pass många att jag nu känner mig redo för att sammanfatta filmåret 2021 i en sedvanlig tio-i-topp-lista. Så, here we go.

Uppdaterad 220503: Titane åker ur listan och en annan film hamnar på tredje plats.

.

.

10. IN THE HEIGHTS
Regi: Jon M. Chu

För att vara en 5/5-film jag sett hela fyra gånger sen den hade premiär kanske den BORDE hamna högre upp på listan MEN när det kommer till dessa filmårslistor är det inte betyget i sig som talar, det är magkänslan. ”In the heights” är en OTROLIGT bra musikal, fantastiska nummer, låtar, scener och den blir bara bättre och bättre ju fler gånger jag ser den. Lin-Manuel Miranda ÄR ett fucking geni (men det visste vi väl alla redan?)!

.

.

.

.

9. LUCA
Regi: Enrico Casarosa

2021 bjöd på många fina animerade filmer och även nån upphaussad mindre bra (*host* Encanto *host*). ”Luca” är den animerade film som jag sett om flest gånger på kort tid sedan ”Skönheten och Odjuret” släpptes på VHS. ”Luca” gör mig glad. Jag hamnar i semestermode i kroppen, den är ljuvlig, den är otroligt vacker, det är skön italiensk musik och en bra story.

.

.

.

.

8. THE ICE ROAD
Regi: Jonathan Hensleigh

Hallå alla som bryr sig! Hårdkokt ända-in-i-kaklet-90-talsaction är tillbaka! Liam Neeson, långtradare, en lagom lökig story, riktiga stakes och IS, vad mer kan man begära av en tokspännande och superhärlig actionrökare?

.

.

.

.

7. SWAN SONG
Regi: Benjamin Cleary

AppleTV+ börjar nosa på täten när det kommer till egenproducerade filmer i streamingvärlden. ”Swan song” är inte en film för alla men vi som fattar fattar. Det här är ett sci-fi-drama i det lilla om den kanske största frågan av dom alla. Döden. Vad händer om du kan dö utan att göra dina allra närmaste förkrossade. Utan att dom ens….vet. Mahershala Ali och Naomie Harris gör det här så snyggt, så kliniskt, så otroligt bra! Tankarna snurrade i mitt huvud, vad var det jag just såg? Existentiella tankar i sin finaste filmiska form.

.

.

.

.

6. CRUELLA
Regi: Craig Gillespie

Filmen jag trodde att ingen, inklusive jag själv, ville ha. Ännu en take på den där trista jävla skurktanten å en massa hundar också…! tänkte jag och köpte en biobiljett i brist på annan film att se. 134 minuter senare satt jag och tokflinade i biosalongen och hade det gått rent praktiskt hade jag köpt en biljett till direkt och sett om den. Emma Stone är självklart på pricken-perfekt i rollen som Cruella MEN det är ett knivskarpt manus, scenografin, musiken och KÄNSLAN som gör detta till en toppenfilm! Och, det är lätt att tro att det här är en barnfilm men det är det INTE. Den är mörk som satan.

.

.

.

.

5. DE OSKYLDIGA
(De uskyldige)
Regi: Eskil Vogt

Tror du det är rymdmonster, seriemördare med hockeymask, varulvar, hajar, incelseriemördare, jätteormar eller vampyrer som är det läbbigaste som finns? Det är det inte. Det är norska barn. Eskil Vogt har skapat en otroligt skrämmande film som med små små medel och mycket effektiva effekter fick hela min kropp OCH själ att stelna. Hur lång tid tar det innan Jake Gyllenhaal köper dom amerikanska rättigheterna för en remake? Han verkar ju ha klippkort på höjdarna från Norden, i alla fall från Danmark OCH den här kommer funka även med amerikanska barn.

.

.

.

.

4. THE LITTLE THINGS
Regi: John Lee Hancock

Trio Denxel Washington, Rami Malek och Jared Leto har tillsammans med regissören och filmens manusförfarrare John Lee Hancock skapat en suggestiv och mycket långsam polisthriller som fick mig att hamna i skrivstädsläge från början till slut. Ibland ser man filmer som liksom hypnotiserar en och det här är en sån film för mig. Snygg, spännande, välspelad och den håller sig kvar länge länge efteråt.

.

.

.

.

3. ANNETTE
Regi: Leos Carax

Det här är en allt-eller-inget-film. Den här filmen är troligtvis inte en mellanmjölkstrea för någon på jorden, den är rent fucking skräp eller helt mgisk fantastiskt. Eftersom jag var tvungen att skriva om listan efter att jag sett filmen så är det självklart var jag hamnar i min åsikt. Jag befann mig i regissören Leos Carax ”våld” från första bildrutan till sista och trots att detta är en musikal som INGEN ANNAN så behöver man kanske inte bara gilla musikaler för att tycka om filmen, man behöver kunna släppa på konventioner, man behöver förstå sagor och man behöver låta hjärnan glida iväg till en annan dimension av filmtittande. Jag gjorde det och jag älskade det! Musik av Sparks och med Marion Cotillard och Adam Driver i huvudrollerna. Och en liten…..ehm….flicka, som heter Annette.

.

.

.

2. THE HAND OF GOD
(È stata la mano di Dio)
Regi: Paolo Sorrentino

Han har vunnit en Oscar för filmen ”Den stora skönheten”, han har regisserat Sean Penn i alldeles för mycket kajal i ”This must be the place”, han har fått Jude Law att maxa alla sina skådespelarskills i serierna ”The young pope” och ”The new pope” och i år fick han mig att toknjuta i TV-soffan när hans mustiga, komiska, galna, härliga och självbiografiska film ”The hand of God” landade på Netflix. Det här är en Film-Film i ordets allra bästa betydelse. Mums är den. Mums!

.

.

.

.

  1. CODA
    Regi: Sian Heder

    En amerikansk remake på den franska filmen ”La Famille Bélier” tog mig med storm när denna lilla AppleTV+-film hade biopremiär i slutet av oktober. Joni Mitchells låt ”Both sides now” är poppis att använda i många filmer men sällan – nej ALDRIG! – har den använts bättre än här. Med tre oscarsnomineringar och tre vinster satt en MYCKET uppspelt Fiffi i soffan och tjoade under Oscasgalan. För det hände mycket bra där – också. Glöm inte det.

.

.

Bubblare:
Titane
Spider-Man: No way home
Antlers
Jag är Zlatan
Pig
Kate
Malignant
The Suicide Squad
Dune

Publicerat

FILMÅRET 1982

1982 var jag tio år och hade ett rätt bra liv. Åt böcker till frukost, lunch och middag, lyssnade på Depeche Mode, älskade skolan och började gå sådär på riktigt på bio. Man kan kanske säga att inte mycket har hänt på dessa 34 år, varken med mig eller min filmsmak. Kolla bara på listan.

 

10. En officer och gentleman
(Regi: Taylor Hackford)

Fanns det något vackrare filmpar 1982 än Richard Gere och Debra Winger? Skulle inte tro det. Uniformsromantik när den är som bäst!

.

.

.

9. Cat people
(Regi: Paul Schrader)

David Bowies musik, suggestiva scener, konstig incestuös historia och fyrfota djur.

.

.

.

8. En midsommarnatts sexkomedi
(A Midsummer Night´s Sex Comedy, Regi: Woody Allen)

Woody Allen hade med all säkerhet sett Ingmar Bergmans film Sommarnattens leende (från 1955) när han skrev manuset till den här filmen. Kanske är det lite Shakespeare inblandad också, han har ändå skrivit En midsommarnattsdröm. Men hur det än ligger till med inspirationskällor så är det här Mia Farrows första Woody Allen-film och det är en riktigt mysig och rolig film tycker jag. Läge för omtitt dessutom då jag inte skrivit om den med inkluderad risk att den inte håller och därmed åker ur listan. Vi får se.

.

.

.

7. Garp och hans värld
(Regi: George Roy Hill)

Under 80-talet hade jag fyra litterära män som tryggt höll mig i varsin hand och ledde mig genom livet (neeeeeej, jag har inte fyra händer men dom fick väl dela på mina två tänker jag). Författarna var Stephen King, Fjodor Dostojevskij, Jonas Gardell och John Irving. John Irvings böcker blev ofta filmatiserade på den tiden och Garp och hans värld var en riktig höjdarbok som blev en riktig höjdarfilm med Robin Williams i huvudrollen som T.S Garp himself.

.

.

.

6. Rocky III
(Regi: Sylvester Stallone)

Nej, det här är långt ifrån en av dom bästa Rocky-filmerna men den har en given plats på listan ändå. Because he´s worth it!

.

.

.

5. Den enfaldige mördaren
(Regi: Hans Alfredson)

En svensk klassiker, så jobbig att se att jag drar mig för det men varje gång är det värt det. Stellan Skarsgård snackar obegriplig skånska men är så hjärtskärande som Sven i denna ytterst välskrivna historia som är baserad på Hans Alfredsons roman och han har även skrivit filmmanuset själv. Se den om du inte redan gjort det. Otroligt bra film!

.

.

.

4. E.T
(Regi: Steven Spielberg)

Min morfar gjorde en E.T i sten till mig när jag tjatade om en E.T-docka men min mamma vägrade köpa en. Morfar gjorde allt i sten så det var inget statement att just min E.T tillverkades av småsten och plastic padding. Den här filmen tog fan kol på mig när jag såg den på bio som tioåring. Så djävulusisk fin och sorglig.

.

.

.

3. Fanny och Alexander
(Regi: Ingmar Bergman)

Om De enfaldige mördaren är en svensk klassiker så kommer det en till här. Fanny och Alexander är en SJUKT bra film, det är perfektion in i minsta detalj och även om den är lång som en regnig måndag (som min kollega Daniel skulle ha uttryckt det) så är den SÅ sevärd om man tar sig tiden. Och det gör man. Eller hur?

.

.

.

 

2. The thing
(Regi: John Carpenter)

Snön, musiken, Kurt Russell, spänningen, effekterna, John Carpenter. Se gärna uppföljaren-som-inte-är-en-remake-trots-att-den-heter-samma-sak direkt efter.

.

.

.

1. First Blood
(Regi: Ted Kotcheff)

Här är den. Filmen. Filmen som fick mig att förstå storheten med både Sylvester Stallone och filmtittande i sig. Det finns nästan inga filmer som är bättre än First Blood, inte någonsin, inte genom tiderna, typ nästan aldrig. Jag älskar den här filmen. Så var det då och så är det nu. Gammal filmkärlek rostar aldrig.

 

Idag listar mina filmbloggarkompisar också sina favoriter från 1982. Här är deras listor:
Fripps Filmrevyer
Movies-Noir
Jojjenito
Rörliga bilder och tryckta ord
Spel och film
Filmitch
Flmr
Filmmedia
Filmfrommen

Publicerat

FILMÅRET 1984

1984. En roman av George Orwell. 1984. En låt av Eurythmics. Okejrå, den heter Sexcrime egentligen men det är Annie Lennox röst som sjunger nineteeneightyfouuuuur jag hör i mitt huvud när jag sitter och fnular på denna filmiska lista.

1984 var längesedan men tro´t eller ej, dom allra flesta filmerna på listan har jag sett om många gånger sen det begav sig och flera av dom alldeles nyligen. Det blir alltså en nostalgilista men en sådan jag verkligen kan stå för. Speciellt min nummer ett. Stånga mig, sparka mig, slå mig, håna mig, gör vad ni vill, min nummer ett är alldeles underbar!

 

10. Amadeus
(Regi: Milos Forman)

Amadeus är kanske ingen favorit-favorit-film men det är på tok för bra för att ignoreras på en årslista. Magnifik, jättesnygg, mustig, maffig, en helaftonsfilm med extra allt och det som slår mig när jag ser den är att filmer som dessa inte görs längre. Eller så gör dom det men jag ser dom inte. Så kan det också vara.

.

.

.

9. Birdy
(Regi: Alan Parker)

Det här är den enda filmen på listan som det var mer än tio år sedan jag såg om men det var en 5/5 vid första titten, dock kanske inte riktigt SÅ bra nu. Nicolas Cage och Matthew Modine var it-guys då, Alan Parker visste vad han gjorde och historien om dom två männen som kommer tillbaka hem från Vietnamkriget (och den ena desperat vill bli en fågel) var sällsamt engagerande – och sorglig.

.

.

.

8. Karate Kid
(Regi: John G. Avildsen)

Har man – som John G. Avildsen – regisserat Rocky OCH Karate Kid kan man kanske säga att han valt helt rätt sportfilmer att sätta tänderna i. Okej, Rocky V också men den spelar inte riktigt i samma liga som dom nämnda filmerna. Det här är en wax-on-wax-off-klassiker som levererade stort när jag såg om den härom året. Ralph Macchio var tydligen söt (jag fattade aldrig det riktigt, 1984 var jag mer inne på Vince Neil).

.

.

.

7. Indiana Jones och det fördömdas tempel
(Regi: Steven Spielberg)

Inte lika bra som ettan och trean men underhållande som tusan ändå.

.

.

.

6. Terminator
(Regi: James Cameron)

Arnold Schwarzenegger som elaking, Linda Hamilton som hjältinna, James Cameron som actionregissör. Det är mörkt, spännande och super-80-taligt. Klart jag gillar Terminator. Fortfarande.

.

.

.

5. Snuten i Hollywood
(Regi: Martin Brest)

Filmen blåste mig ur biofåtöljen när den kom men inte ur TV-soffan härom månaden. Skitisamma. Snuten i Hollywood är en stabil rolig komedi som förtjänar en bra plats på listan. Och Harold Faltermeyers musik. Bara en sån sak. Fucking genious.
.

.

.

4. Terror på Elm Street
(Regi: Wes Craven)

Tillsammans med den första Fredagen den 13:e-filmen förändrade Terror på Elm Street min syn på filmtittande. Dessa filmer fick mig nämligen att grotta ner mig i en helt ny genre: skräckfilm. Jag var rädd som ett AS för Freddy, hade ångest inför varje tittning, ändå tittade jag om och om igen på den här filmen. Och fick svårt att sova, men det spelade ingen roll, skräckfilmsmysrädslan var på plats i mitt hjärta för att stanna.

.

.

.

3. Mannen från Mallorca
(Regi: Bo Widerberg)

En av dom allra bästa thrillerdeckarna i svensk filmhistoria, antagligen endast slagen av Bo Widerbergs Mannen på taket.

.

.

.

2. Gremlins
(Regi: Joe Dante)

Okej, betuttad i Vince Neil eller inte, Zach Galligan VAR gullig men ändå inte lika gullig som mogwaisarna. Det här är en alldeles utomordentlig film som jag hoppas kommer slippa remakedöden, den är nämligen i princip perfekt fortfarande.

.

.

.

1. Rhinestone
(Regi: Bob Clark)

Rolig. Mysig. Galen. Udda. Sylvester Stallone försöker sjunga, Dolly Parton är charmig och jag njuter med varenda cell i kroppen. Jag tycker SÅ mycket om den här filmen och även om jag är ensam i hela universum om att göra just det så är det fortfarande en sanning för mig och det är det såna här listor är till för. Väl?

.

.

Bubblare:

Åke och hans värld, Hotel New Hampshire och Children of the corn.

.

Idag skriver en hel del andra filmspanare om sina favoritfilmer från 1984. Klicka på bloggnamnen för att se listorna.
Fripps filmrevyer
Jojjenito
Movies-Noir
Filmitch
Rörliga bilder och tryckta ord
Flmr
Filmmedia
Absurd Cinema
Filmfrommen

Publicerat

FILMÅRET 1991

1991. Ett år med en handfull riktiga fullfräsarfilmer, fullpoängare, för att inte säga KLASSIKER i toppen. Överlag känns det som ett riktigt bra filmår och trots att årtalet är så pass nära 80-talet så andas filmerna på min lista inte 80-tal alls skulle jag säga. Mer 90-talet när det är som allra bäst.

Så nu beger vi oss in på min lilla lista och kikar på mina favoritfilmer från året. Håller du med mig?

10. Fisher King
(The Fisher King, Regi: Terry Gilliam)

Robin Williams gör en KANONROLL som den hemlöse Parry och Jeff Bridges är inte ett dugg sämre som tofsprydd radio-DJ. Jag är normalt sett inte överförtjust i Terry Gilliams filmer men som jag ser det är detta hans hittills bästa. Den gör liksom lite ont. Jag gillart.

.

.

.

9. Delikatessen
(Delicatessen, Regi: Marc Caro och Jean-Pierre Jeunet)

Visuellt fantastisk är den såklart, Delikatrssen. Alla Jeunet & Caros filmer är det. Konstverk. Egna små världar. Härligt att få bege sig in där en stund men oftast ganska skönt att komma tillbaka till sin egen verklighet igen när filmen är slut.

 

.

.

.
8. Hur mår Bob?
(What about Bob?, Regi: Frank Oz)

Psykisk sjukdom är ingenting att skratta åt men när den visualiseras på detta sätt med Bill Murray som den sviiiiinjobbige Bob Wiley och Richard Dreyfuss som hans psykoterapeut Leo Marvin så kan jag inte låta bli att roas. En film som håller för många omtittar. Men fi fan vad jobbig han är, Bob.

.

.

.

7. Jungle fever
(Regi: Spike Lee)

En gift svart arkitekt  (Wesley Snipes) med ett av filmvärldens coolaste namn – Flipper Purify – har ett förhållande med sin sekreterare Angie (Annabella Sciorra). Att han är otrogen är kanske inte släktens och vännernas största issue, att kvinnan är italienska kan vara snäppet värre. Det här är en film som tar upp rasism och fördomar på ett (då) nyskapande sätt. Spike Lee har skrivit och regisserat filmen och i mina ögon var det inte bara Terry Gilliam som pekade detta år, Spike med!

.

.

.

6. Stekta gröna tomater på Whistle Stop Café
(Fried green tomatoes, Regi: Jon Avnet)

Den ultimata TJEJFILMEN! Så blev det när jag i september 2010 gjorde en enkät bland mina närmaste och sedan började jag klura. Tjejfilm? Vad ÄR det för nåt egentligen? Är det inte supertöntigt att dela upp filmer i tjej-och-killfilmer? Jag lyckades få ihop tre killar och tre tjejer – och tillika filmbloggare – som såg  filmen och skrev sina tankar om den – inkognito! Här kan du läsa texterna. Kan du gissa vilka som tyckte vad? Var det tjejerna eller killarna som gav filmen bäst betyg? (Och Sofia, Rasmus, Johan, Sara och Steffo – minns ni detta?)

.

.

.

5. Frankie & Johnny
(Frankie and Johnny, Regi: Garry Marshall)

Mysigt så det förslår. Romantiskt så det kokar över. Jag blir alldeles varm i själen av den här filmen OCH av Al Pacino i bandana. Historien kändes inte riiiiiiktigt lika het när jag såg den på en teaterscen med Philip Zandén och Ulla Skoog. Undrar varför.

.

.

.

4. Skönheten och odjuret
(The beauty and the beast, Regi: Gary Trousdale och Kirk Wise)

Det finns bara två filmer jag sett tre gånger på bio. Forrest Gump och Skönheten och odjuret. Behöver jag säga mer?

.

.

.

3. Terminator 2 – Domedagen
(Terminator 2 – Judgment day, Regi: James Cameron)

Kanske den bästa actionfilmen som någonsin gjorts? Behöver jag säga mer?

.

.

.

2. Thelma & Louise
(Regi: Ridley Scott)

Filmer som förändrat ens liv bleknar liksom inte. Jag tror Thelma & Louise räddade mig från kanske inte ett helt liv med fel kille men väl ännu fler veckor, månader, ja, kanske till och med år. Ibland behöver man en spark i baken – och ibland bara ett spontant biobesök för att fatta grejer.

.

.

.

1. När lammen tystnar
(The silence of the lambs, Regi: Jonathan Demme)

Clarice Starling, Hannibal Lecter, Jodie Foster, Anthony Hopkins, musiken, allt det sjuka äckliga, allt det spännande krypande, det psykologiska spelet, seriemördarvidret. Filmen är banne mig perfektion – and I looooove it!

.

.

Bubblare: Inga alls faktiskt.

.

Fler filmbloggare publicerar sina topplistor för 1991 idag. Klicka på namnen för att komma till respektive blogg.
Filmitch
Flmr
Fripps filmrevyer
Jojjenito
Movies-Noir
Rörliga bilder och tryckta ord

Publicerat

FILMÅRET 2003

I mina ögon var 2003 inte det starkaste av filmår. Jag hade inget problem att hitta tio jättebra filmer, i ärlighetens namn hittade jag många fler, MEN dom där riktiga storfilmerna lyser med sin frånvaro. Istället blev det ett år där genren drama fick och tog stor plats och listan blev lite av en jordenruntresa.

 

10. Återkomsten
(Возвращение, Regi: Andrey Zvyagintsev)

Ojsan alltså. Den här ryska filmpärlan är ingen enkel match att se. Den känns, den gör fan ONT på riktigt.

.

.

9. Old boy
(올드보이, Regi: Chan-wook Park)

Den här sydkoreanska filmpärlan är ingen enkel match att se. Den känns, den gör fan ONT på riktigt. Chan-wook Park har gjort en film som är något alldeles extra, precis som Min-sik Choi i huvudrollen! Magisk skådis det där!

.

.

8. Skenbart – En film om tåg
(Regi: Peter Dalle)

Att se den här svenska filmpärlan gör faktiskt inte ont alls. Peter Dalle har lyckats göra en komedi som (har jag märkt av egen erfarenhet) alla som inte sett den tokdissar men alla som sett den tyckt om. Det är underligt det där att så många vill och tycker sig kunna såga osedda filmer. Vad vet dom? Nä, precis, ingenting. Att såga filmer man inte sett är precis samma sak som att erkänna att man VET att man inte har förmågan att bli positivt överraskad av någonting alls. Och till er kan jag bara säga: jag tycker väldigt väldigt synd om er, stackars små förutbestämda inskränkta människor. Tänk vad ni går miste om i livet (och nu syftar jag inte enbart på Skenbart).

.

.

7. Monster
(Regi: Patty Jenkins)

Aileen Wuornos. Jag får hurven bara jag ser och hör hennes namn. En otäck människa. Döda psykopatögon. Att en sån fantastisk vacker kvinna som Charlize Theron lyckas gestalta Aileen som hon gör är banne mig otroligt. Vilken förvandling. En mycket väl värd Oscar för Bästa kvinnliga huvudroll!

.

.

6. Galen i kärlek
(Something´s gotta give, Regi: Nancy Meyers)

Det är aldrig för sent, inte för någonting och speciellt inte för att bli kär. Det här är en film med PEPP-märkning DeLuxe. Det här är en film att må bra av, alltså må bra ända in i benmärgen. Och Keanu är värsta läkarhetingen. Bara en sån sak!

.

.

5. Elephant
(Regi: Gus Van Sant)

Gus Van Sant gjorde en film om skolskjutningen vid Columbine High School och det HÄR är en film som banne mig gör ont att se. Jag blir ledsen, uppgiven och samtidigt…skulle jag vilja utbilda mig till samhällskunskapslärare så jag kunde få visa filmen för mina klasser.

.

.

4. Lost in translation
(Regi: Sofia Coppola)

Det är nånting övernaturligt över den här filmen. Magisk är ett sånt överanvänt ord, annars hade jag använt det. Med Lost in translation har Sofia Coppola fått till en typ av känsla som jag inte sett vare sig förr eller senare på film.

.

.

3. Ett hus av sand och dimma
(A house of sand and fog, Regi: Vadim Perelman)

Precis som filmen på plats 4 så lever den här filmen på sin känsla. Det vibrerar om den. Det är en sån liten och enkel berättelse egentligen men den blir stor, viktig och världsomvälvande. Det lilla livet är ofta det.

.

.

2. Love actually
(Regi:  Richard Curtis)

Bara tvåa??? Ja. Bara tvåa. Love actually är kanske den feel-godaste filmen av dom alla, den är underbar på alla sätt och vis. Men när det kommer till årets lista får den faktiskt känna sig slagen – även om det känns liiiiite surt. Men årets etta är fantastisk på ett annat sätt.

.

.

1. A Mighty Wind
(Regi: Christopher Guest)

JAG. ÄLSKAR. DEN. HÄR. FILMEN.

 

Bubblare: Hitta Nemo, Kill Bill 1, Bruce den allsmäktige, 21 gram, The life of David Gale, Dogville, Station Agent, Bad Santa, Darkness falls och Open Range.

.

Idag är vi flera filmbloggare som listar våra favoritfilmer från 2003. Klicka på bloggnamnen för att komma vidare.
Jojjenito
Fripps filmrevyer
Movies-Noir
Rörliga bilder och tryckta ord
Filmitch
Flmr
Spel och film

Publicerat

FILMÅRET 1997

Nu backar vi bandet hela arton år. Om jag ser till alla år mellan 1986 (det året jag på riktigt fattade grejen med film) och 2015 så är 1997 det år då jag gick på bio minst antal gånger. 27 biobesök blev det för att vara exakt. Orsaken till det är tämligen enkel: i maj blev jag mamma för första gången och hjärnan var inställd på lite andra grejer än filmpremiärer. Men när jag fick chansen att ”vila ut” några timmar sov jag sällan, då åkte jag till stan med läckande tuttar, såg en film och njöt av ett par timmars ensamhet i biosalongen. Jag skickade en hel del snigelpost till SF också, försökte få dom att förstå hur bra det vore med föräldrar-och-barn-anpassade visningar så man kunde gå på bio TROTS att man var hemma med en bebis. Jag fick aldrig något svar.

Vid en första utgallring var det hela tjugofem filmer som slogs om listans tio platser. Fler än det brukar vara. Efter en andra utgallring var jag nere på arton. Vid en tredje fundering kom jag fram till det uppenbara, att enbart ta med mina magkänslefavvisar på listan, mina guilty-pleasures, filmer jag sett SÅ många gånger och tycker så väldigt mycket om. Så, så fick det bli!

Uppdaterad lista 20150514 kl 10:39: Jag såg till min fasa att jag stoppat in 11 filmer på listan (två med plats nummer 5). Nu är listan korrigerad och nummer 10 (Djävulens advokat) fick alltså stryka på foten.

 

10. DANTE´S PEAK
(Regi: Roger Donaldson)

Katastroffilm som lyckas med det allra viktigaste i denna typ av film: jag bryr mig om personerna i filmen överlever eller inte. Pierce Brosnan är stabil, Linda Hamilton är cool och självklart ingår både barn och en hund. Dante´s Peak är kanske den katastroffilm jag sett allra flest gånger (vilket säger en hel del om filmen eftersom jag sett många katastroffilmer väldigt många gånger).

.

.

9. LIVET FRÅN DEN LJUSA SIDAN
(As Good as It Gets, Regi: James L. Brooks)

Jag ser till min förvåning att jag inte skrivit om den här filmen på bloggen. Det är knas. Den är bra ju. Jack Nicholson är Jack Nicholson i sitt esse – och vann en Oscar, Helen Hunt är Helen Hunt i sitt esse – och vann en Oscar och Greg Kinnear satte sitt namn på filmkartan en gång för alla trots att han ”bara” var nominerad till en Oscar (vilken han förlorade till Robin Williams för rollen i Will Hunting).

.

.

8. ANACONDA
(Regi: Luis Llosa)

Okej….innan du eldar upp dig för mycket och planerar för vilka hån du ska bjussa på i kommentarsfältet….jag VET att Anaconda inte klassas som en ”bra” film, jag VET att ingen människa äldre än tolv borde ha den på plats 8 över sina favoritfilmer men vet du, det skiter jag i. Jag ÄLSKAR den här filmen! Jag tycker den har en charm som nästan går att avläsa med en geigermätare, jag tycker att det skådespelande gänget med Jon Voight, Jennifer Lopez, Ice Cube, Eric Stoltz, Owen Wilson och Danny Trejo är perfekt castade och dom ger en dynamik till filmen som man sällan ser i läskiga-djur-under-vatten-genren. Sen tycker jag ormjäveln är otäck trots att den är sjukt överdimensionerad och därmed inte borde vara trovärdig. Men JAG tror på den. Så det så.

.

.

7. DET FEMTE ELEMENTET
(The Fifth Element, Regi: Luc Besson)

Leeloo: Leeloo Dallas mul-ti-pass.
Korben Dallas: Yeah.
Leeloo: Mul-ti-pass.
Korben Dallas: Yeah, multipass, she knows it’s a multipass. Leeloo Dallas. This is my wife.
Leeloo: Mul-ti-pass.
Korben Dallas: We’re newlyweds. Just met. You know how it is. We bumped into each other, sparks happen…
Leeloo: Mul-ti-pass.
Korben Dallas: Yes, she knows it’s a multipass. Anyway, we’re in love.

.

.

6. ALLT ELLER INGET
(The Full Monty, Regi: Peter Cattaneo)

Britterna dom kan dom när det kommer till charmiga lyckopiller. Allt eller inget är en film som kan få den mest vardagströtta att dra på smilbanden.

.

.

5. COP LAND
(Regi: James Mangold)

Jag är lite trött på att höra att Copland är filmen som visade att Sylvester Stallone faktiskt KAN agera. Det är trams. Det enda Copland visade var att Sylvester Stallone hade vilja nog att gå upp ett gäng kilo i vikt för att knipa en roll men viktuppgång och viktnedgång verkar ju ses som Den Största Uppoffringen Ever i Hollywood. Däremot är Copland en riktigt bra film och Stallone är krambjörnsmysig.

.

.

4. JACKIE BROWN
(Regi: Quentin Tarantino)

Nu är vi uppe på plats fyra och här hittar vi Quentin Tarantinos – i mina ögon – kanske mest intressanta film. Alltså, den är intressant så till vida att den växer för varenda gång jag ser den. Vid första titten var jag allt annat än övertygad om dess förträfflighet men nu, wohooow! Nu får jag ståpäls till och med av öppningsscenen, förtexterna. Finns det någon regissör – levande eller död – som behärskar kombinationen av musik och bild bättre än Tarantino?

.

.

3. THE ICE STORM
(Regi: Ang Lee)

Jag undrar om The Ice Storm inte kan vara den allra kallaste film jag sett. Den är iiiiisande kall både i känsla, i färgton, i handlingen och i faktiskt väder. Jag tycker Ang Lee gjort en riktig klassiker med den här filmen. Jättebra och superjobbig men ändå….fin.

.

.

2. TITANIC
(Regi: James Cameron)

Om Ang Lee regisserat en klassiker på bronsplats så är det ingenting mot vad James Cameron gjort på plats nummer två. Kan Titanic vara en av världens mest kända filmer? En såndär film som ALLA känner till även om alla inte sett den? Jag grät mig sönder och samman när jag såg filmen på bio, jag gråter fortfarande när jag ser den men framförallt får den mig att aldrig mer vilja åka stor båt.

.

.

 

1. FUNNY GAMES
(Regi: Michael Haneke)

Detta starka filmår med så många aspiranter på topplistan finns det ändå en film som lägger i femman när dom andra fortfarande harvar runt på trean. Michael Hanekes film Funny Games är en solklar vinnare detta år. Det är den mest brutala film jag sett. Den är fullständigt vidrig. Den äter sig in som en slö motorsåg med rostig klinga i magen på mig, den släpper inte taget, jag avskyr den och älskar den samtidigt. Såna här filmer växer inte på träd och tur är kanske det?

.

Bubblare: Kontakt, Djävulens advokat,  Men in black, Livet är underbart, Face/Off, Tic Tac, Lost highway, In the company of men och Absolut makt.

Flera andra filmbloggare listar sina favoriter från 1997 idag. Klicka dig in på deras bloggar för att få fler fina filmtips.

Rörliga bilder och tryckta ord

Fripps filmrevyer

Movies-Noir

Jojjenito

Flmr

We could watch movies

Filmitch

Publicerat

FILMÅRET 2005

Såhär lite lagom ett par veckor in i det nya året är det dags för ännu en årsbästalista. Denna gång är det filmåret 2005 som ska stötas, blötas, minnas och bedömas.

10. THANK YOU FOR SMOKING
(Regi: Jason Reitman)

Jag fick tipset att se Jason Reitmans satir över tobaksindustrin från Fripps filmrevyer-Henke och jag tror att det dels berodde på att han tycker det är en bra film och att han ville överbevisa mig om att Aaron Eckhart är en bra skådespelare (vilket jag inte tyckte – då). Tipset föll väl ut kan man säga. Jag tycker filmen är jättebra och Aaron Eckhart fick ett alldeles eget veckotema på bloggen så vad jag tycker om honom som skådis säger sig självt.

.

.

.

9.  KING KONG
(Regi: Peter Jackson)

Peter Jacksons version av King Kong är en väldigt lång film, alltså den är VÄLDIGT lång. Första tredjedelen är jätteseg, andra tredjedelen är det full-spätta-action-wow-wow-stora-djur-och-små-kladdiga-diton och tredje tredjedelen utspelar sig i New York och då blir det känslosamt så jag får svindel. Men även om filmen är toklång så behövs alla delarna för att filmen ska bli så bra som den är.

.

.

.8. DEN BÄSTA AV MÖDRAR
(Äideistä parhain, Regi: Klaus Härö)

Alla som någongång velat bli förälder, alla som är förälder, alla som kan sätta sig in i hur det är att vara en längtande människa, alla ni kommer tycka om den här filmen. Den gör ont, den gör ont så det onda stannar kvar men ibland är det precis det man behöver.

.

.

.

7.   VÄRLDARNAS KRIG
(War of the Worlds, Regi: Steven Spielberg)

Utan att skämmas säger jag detta: Världarnas krig är en av Steven Spielbergs bästa filmer. Och nu springer jag som en getingstucken bäver på hoppstyltor och gömmer mig under en sten.

.

.

.

6. INSTÄNGD
(The Descent, Regi: Neil Marshall)

Under tittningen av Instängd satt jag i min brors knä. Det har inte hänt varken förr eller senare.

.

.

.

5.  A HISTORY OF VIOLENCE
(Regi: David Cronenberg)

David Cronenberg är en filmskapare som är Woody Allens totala motsats. Där man med en Allen-film alltid vet vad man får där har man med Cronenberg ingen jävla aning alls. Det kan bli både bra och anus och allt däremellan. A history of violence är tillsammans med Eastern promises Cronenbergs mest ”normala” film, berättad från A till B utan övernaturligheter, dissekerade skalbaggar eller Robert Pattinson. Viggo Mortensen strålar.

.

.

.

4.BROKEN FLOWERS
(Regi:  Jim Jarmusch)

Ett av världens bästa soundtracks, en Bill Murray som är på vippen lika bra som i Lost in tramslation, ett knippe kvinnliga skådespelare som förgyller historien och Jim Jarmusch bakom regiklappan. En film som växer vid varje tittning.

.

.

.

3. HOSTEL
(Regi: Eli Roth)

En årsbästalista som denna är kanske det bästa exempel som finns på att betygen inte betyder allt när det häller hur väl man minns en film. Hostel fick en trea av mig första gången jag såg den och det var nästan fem år sedan. Skulle jag betygsätta den nu skulle den få betydligt högre men framförallt, Hostel är en film jag ofta refererar till, en film som gjort att min världsbild förändrats och fått mig rädd för att semestra i östeuropa.

.

.

.

2. WALK THE LINE
(Regi: James Mangold)

En rätt igenom superlyckad biopic om Johnny Cash och hans liv. Joaquin Phoenix och Reese Witherspoon blev nominerade till varsin Oscar och Reese vann välförtjänt sin.

.

.

.

1. BROKEBACK MOUNTAIN
(Regi: Ang Lee)

En given etta för mig detta år. Supergiven. Ang Lees cowboykärleksepos om Ennis Del Mar och Jack Twist är ett av filmhistoriens finaste och hur många gånger jag än ser filmen berör den mig på samma sätt, lika starkt, ja kanske till och med starkare nu eftersom Heath Ledger inte längre finns.

Bubblare: A bittersweet life,  Tolken, Komplett galen, Nio liv, Capote och Tjenare Kungen.

Det är fler filmbloggare som skriver om 2005 idag. Vad tycker dom, vilka är deras favoritfilmer? Klicka på länkarna och se efter.

Jojjenito

Rörliga bilder och tryckta ord

Filmitch

Fripps filmrevyer

Movies-Noir

Spel och film

Flmr

The Nerd Bird

We could watch movies

Publicerat

FILMÅRET 2006

Vilket härligt knasigt filmår det här är. På topplistan bråkar ett gäng olika genres, jag undrar om något annat år varit eller kommer bli lika skönt spretigt som detta?

[Såg du listan mellan 06-10.40 idag lördag så såg den annorlunda ut. WordPress valde att publicera mitt första utkast av listan som dessutom var länklöst. Nu är inlägget uppdaterat och korrekt.]

 

10. THE HOST
(Gwoemul, Regi: Joon-ho Bong)

Sydkoreanskt undervattensmonstermys i regi av Bong Joon-ho. Behöver jag säga mer?

.

.

 

9. THE HOLIDAY
(Regi: Nancy Meyers)

Jack Black är med på listan! Det är så jag vill rita ett stort kors i taket samtidigt som jag gungar fram och tillbaka med en tändare i handen och sjunger HEEEEEY HOOOOOO HEEEEEEEY HOOOOOO. Fast i ärlighetens namn är The Holiday lika mycket Kate Winslets film och Jude Laws och Cameron Diaz. Det är dock inte lika omtumlande konstigt att se dom tre på listan.

.

.

 

8. RIKA VÄNNER
(Friends with Money, Regi: Nicole Holofcener)

Karaktärerna är inte direkt genomsympatiska men det är det som gör att Nicole Holofceners filmer är så mänskliga. Även i verkligheten har schyssta och trevliga personer mörka inslag och mindre perfekta sidor. Ser du Rika vänner (Friends with money) förstår du precis vad jag menar.

.

.

 

7. THE FALL
(Regi: Tarsem Singh)

Goggly, goggly, goggly. Det här färgsprakande fantasifulla äventyret med Lee Pace och Catinca Untaru signerat den spännande indiske regissören Tarsem Singh är en film att minnas, att bära med sig och att tänka på ibland. Och jag inser att hela meningen jag just skrev kommer få 99% av alla som läser att tänka ”den ska jag INTE se”. Jag tänkte likadant ända tills jag såg den. Den procenten som är kvar tänker ”Lee Pace? Killen i Guardians of the Galaxy? Killen i The Hobbit? Killen i Twilight?” Ja precis DEN Lee Pace! Så se The Fall nurå!

.

.

 

6. BABEL
(Regi: Alejandro González Iñárritu)

Alejandro González Iñárritu har gjort ett ohyggligt starkt drama, ett såndär drama som man inte ser om i brådrasket. Eller man….jag gör inte det, det är alldeles för krävande. Samtidigt önskar jag att alla såg denna film åtminstone en gång i livet.

.

.

5. ROCKY BALBOA
(Regi: Sylvester Stallone)

Det har gått trettio år sedan Rocky gick sin första match, ja tiden går fort när man har roligt. Rocky är ingen ungdom längre och jag vill inte spoila nåt så du får helt enkelt tro mig på sitt superobjektiva ord när jag säger att Rocky Balboa är en jättfin film. Den är bra på samma sätt som första Rocky, inte jättebra som Rocky IV, det finns en viss skillnad där.

.

.

4. DE ANDRAS LIV
(Das Leben der Anderen, Regi: Florian Henckel von Donnersmarck)

Mannen med dåligt fylla-i-blankett-inkompatibla namnet Florian Henckel von Donnersmarck har både skrivit manus och regisserat denna tyska film som vann en Oscar för Bästa utländska film. En beigare man än Ulrich Mühe går knappt att hitta.

.

.

 

3. CHILDREN OF MEN
(Regi: Alfonso Cuarón)

Sju år innan Gravity gjorde Alfonso Cuarón en mörk sci-fi-thriller som fortfarande känns helt unik i sitt slag. Det är 2027 och kvinnor kan inte längre få barn. Julianne Moore, Clive Owen och Chiwetel Ejiofor briljerar.
.

.

 

2. BORAT
(Regi: Larry Charles)

Detta är Borat Sagdiyev enligt beskrivningen på ImdB: ”Borat Sagdiyev is a racist, misogynistic and genuine Kazakh journalist & broadcaster. Borat claims to have been born on February 17, 1972 in the fictional village of Kuzcek in Kazakhstan to Asimbala Sagdiyev and Boltok the Rapist, the town rapist who is also stated to be his maternal grandfather as well as his brother and uncle.
According to Borat his mother gave birth to him when she was nine years old. He has a thirteen-year-old (born 1994) son named Huey Lewis, twelve-year-old (born 1995) twin boys named Biram and Bilak. He has an older sister named Natalya (who he has claimed at different times to be ”the number four best prostitute in Kazakhstan”) and a younger brother named Bilo (who he describes as being mentally retarded, with hair all over his face and entire body).”

En bra komedi ska aldrig föraktas, en bra komedi ska hyllas, avnjutas och hamna snorhögt på årsbästalistan.

.

.

 

1. PANS LABYRINT
(El laberinto del fauno, Regi: Guillermo del Toro)

Jag har försökt få mina barn att se Pans labyrint i flera år men jag stöter ständigt på patrull då den är för läskig (uttalandet baseras på DVD-fodralet). Grejen är den att filmen (ju) ÄR läskig men inte på det sätt som visas på fodralet. Guillermo del Toro är inte en regissör och manusförfattare som förvandlar allt han tar i till guld men med Pans labyrint lyckades han banne mig. Det här är en film som enligt mig har ALLT och som i min värld förtjänar guldmedaljen för 2006-års bästa film utan minsta tvekan.

 

Bubblare: Little Miss Sunshine, Running with scissors, Come early morning, Att återvända, Casino Royale och Fur.

Kvar att se som verkar intressant:  Candy och Inland Empire.

Idag listar flera filmbloggare sina favoritfilmer från 2006. Klicka på länkarna för att få fler filmtips.

Flmr

Filmitch

Fripps filmrevyer

Movies Noir

Rörliga bilder och tryckta ord

Jojjenito

Publicerat

FILMÅRET 1986

1986. Nästan i mitten av det härliga 80-talet. Massor med bra film från detta år, eller? Jag hade femton filmer som klarade både den stora gallringen och den lilla men det är fem för mycket så jag satte mig helt enkelt skräddare på golvet, förde ihop tummarna med långfingrarna, blundade, lyssnade på delfinljud och försökte ta mig inåt, ända in i mitt allra innersta, in bland minnen, bortträngda känslor, nostalgikaos och tonårsångest. Vilka filmer var bäst? Vilka sitter kvar i maggropen?

Sjutton sekunder senare var listan klar.

 

10. ALIENS
(Regi: James Cameron)

Okej. Jag river av plåstret från skoskavet på en gång. Ritssssch! Precis som att jag med 2013-års lista placerade Gravity på plats 10 och fick en del läsare att sätta morgonkaffet i vrångstrupen (den har dessutom åkt ut från listan helt nu) så finns det en risk för nåt liknande när Aliens ”bara” hamnar på plats 10. En bra film, men den saknar en del av magkänslevärmen som en del av filmerna högre upp på listan ger mig. Dessutom finns det risk att den ryker helt när jag ser om Liftaren. Det känns troligt.

.

.

.

9. HENRY – EN MASSMÖRDARE
(Henry: Portrait of a serial killer – Regi: John McNaughton) 

Och här kommer den, exemplet på en film som gör mig varm i magen sådär som jag försökte förklara på plats 10. Fast det är inte riktigt sant. Henry-filmen gör mig allt annat än varm i magen. Det är en vidrig film, svinjobbig att titta på, hemsk. nästintill överjävlig faktiskt. Men det är en film som fastnar. Michael Rooker gör sitt livs bästa roll här tycker jag. Han är mycket bättre i den här filmen än som blå gubbe i Guardians of the Galaxy.

.

.

.

8. HANNAH OCH HENNES SYSTRAR
(Hannah and her sisters – Regi: Woody Allen)

Jag har svårt att rangordna Woody Allens filmer, jag tycker många är rent otroligt bra och Hannah och hennes systrar är en av dessa. Hela tre oscarsstatyetter blev det till filmen när Woody själv fick en för bästa originalmanus, Michael Caine vann Bästa manliga biroll och Dianne Wiest Bästa kvinnliga biroll.

.

.

.

7. ROSENS NAMN
(Der name der rose – Regi: Jean-Jacques Annaud) 

En ”gubbrulle” i ordets bästa bemärkelse. Eller ”munkrulle” kanske snarare. Klurigt, snyggt, mörkt, en Sean Connery som såg gammal ut redan då och en väldigt ung Christian Slater.

.

.

.

6. BLUE VELVET
(Regi: David Lynch)

Blue Velvet var den första David Lynch-aha-upplevelsen i mitt liv. Dagar då David Lynch´s tentakler når in i hjärnbarken är dagar man liksom aldrig glömmer. Jag glömmer aldrig känslan av gräs och en vattenspridare. Jag glömmer aldrig Isabella Rossellini. Jag glömmer aldrig känslan av att jag inte riktigt förstår. Det är en härlig känsla, jobbig men härlig. Och jag tycker verkligen att David Lynch har den snyggaste porträttbilden av ALLA på ImdB.

.

.

.

5. JEAN DE FLORETTE 1 & 2
(Regi: Claude Berri) 

Många år innan Gérard Depardieu blir en Putinvänlig pengagalen egocentriker som det är väldigt svårt att sympatisera med gjorde han stora roller i stora filmer och stora roller i mindre men underbara filmer, som denna. Jean de Florette handlar om regn, eller bristen på detta. Jävlar, mmmm det verkar spännande kanske du tänker och hånskrattar samtidigt inombords åt den där filmbloggaren som tjongar upp en fransk väderfilm på topplistan men skrattar bäst som skrattar sist. Ge den en chans om du inte redan sett den, du kommer bli förvånad.

.

.

.

4. TOP GUN
(Regi: Tony Scott) 

Watchin’ every motion in my foolish lover’s game. On this endless ocean, finally lovers know no shame. Turnin’ and returning to some secret place inside, watchin’ in slow motion as you turn around and say…take my breath away. Maverick. Iceman. Charlie. Goose. Tony Scott. Filmkärlek.

.

.

.

3. BETTY BLUE – 37,2 GRADER PÅ MORGONEN
(37°2 le matin – Regi: Jean-Jacques Beineix) 

När man gör årslistor och sammanfattar sina filmfavoriter från förr känns det som att två typer av filmer sticker ut mer än andra. Det är dels filmer som man sett många många gånger, filmer man återkommer till med jämna mellanrum och aldrig tröttnar på. Sen är det filmer som man sett en eller max två gånger och där man av olika anledningar känner sig helt nöjd med det. Betty Blue har jag sett två gånger och sista gången blev jag helt blown away. Det här är en Film, en Riktig Film.

.

.

.

2. COBRA
(Regi: George P. Cosmatos) 

1974 skrev författaren Paula Gosling en roman som hette A Running Duck. Den filmatiserades 1986 och blev till filmen Cobra med Sylvester Stallone som Marion ”Cobra” Cobretti med svarta klackskor, pilotsolglasögon och tandpetare i mungipan. Jag dööööööör, alltså han är så sjukt cool här och Cobra är verkligen en helgjuten film. Spännande som tusan, suggestiv musik,  Brian Thompson är riktigt otäck som Night Slasher och Slys dåvarande flickvän Brigitte Nielsen castades som den långbenta huvudrollen Ingrid. Men det mest intressanta är kanske att det gjorts ännu en ”Cobra”, ännu en film av Goslings bok (alltså SAMMA bok) och det är Fair Game med Cindy Crawford och William Baldwin från 1995. Tänk att det är samma grundmanus. Det kan man inte tro.

.

.

.

1. FLUGAN
(The Fly – Regi: David Cronenberg) 

Titta så glad han ser ut Jeff Goldblum, etta på topplistan å allt! Men vad är det han har i ansiktet, offer för dålig avocadopeeling eller vad kan det va? David Cronenberg som utsatt honom för ett prank i logen men en hink saltpetersyra upphängd ovanför dörren och fiskelina till dörrhandtaget? Neeej så är det såklart inte. Jeff Goldblum spelar Seth Brundle, vetenskapsmannen som uppfunnit en maskin som kan förflytta materia från en plats till en annan och när han ska prova att förflytta sig själv får han sällskap – av en fluga.

David Cronenberg peakade i sin ”klegg-era” med Flugan, nu gör han filmer i helt andra genres med varierande resultat. För mig kommer han alltid vara en av dom största, intressanta, modiga och mest personliga regissörer som funnits och Flugan är en klassiker. En klegg-klassiker. Och hurra för Jeff Goldblum som är så bra så bra på att spela fluga!

Bubblare: Liftaren, Peggy Sue gifter sig, Morrhår och ärtor, Plutonen, Bortom alla ord, F/X Dödlig effekt.

Intressanta filmer från 1986 som jag inte har sett än: Ont blod och Down by law.

Idag är det ett gäng filmbloggare som gjort sina listor över 1986-års bästa filmer. Klicka in på deras bloggar för att få filmtips och andra aha-upplevelser.

Spel och film

Fripps filmrevyer

Rörliga bilder och tryckta ord

Filmitch

Movies-Noir

Jojjenito

Flmr

Absurd Cinema

Filmfrommen

 

Publicerat

FILMÅRET 1998

I jämförelse med andra filmår känns 1998 tämligen ljummet tycker jag. Jag hittade med lätthet min topp-tre, plats fyra och fem var också ganska givna men sen, plats sex till tio, där kan det nog ändras framöver både upp och ner, fram och tillbaka.

10. DU HAR MAIL
(You´ve got mail, Regi: Nora Ephron)

Meg Ryan och Tom Hanks är ett av filmvärldens mest självklara par. Lika lätta som dom är att tycka om lika sugen blir jag att klippa av mig håret så fort jag ser Meg Ryans svinsnygga korta frisyr i bild. Det har hittills hänt två gånger i mitt liv, båda gångerna undrade jag hur fan jag tänkte och tryckte i mig B-vitamin för att få håret att växa rekordsnabbt.

.

.

.

9. DEEP IMPACT
(Regi: Mimi Leder)

Jag gillar katastroffilmer. Jag gillar katastroffilmer så mycket att jag ibland fastnar i vinkelvolten och tycker väldigt mycket om filmer som har tämligen solklara brister. Jag kan se att Deep Impact är för mycket på många sätt, jag kan titta på filmen med kritiska ögon men sen kommer slutet – s l u t e t – och då är jag rökt. Varenda gång samma visa, jag sitter och bölar och gräver ner mig i det här med frånvarande fäder och att det kommer en dag då allt är för sent. När det är över. När alla ord man tänkte säga är bortkastade. Uääääääääääk.

.

.

.

8. MÖT JOE BLACK
(Meet Joe Black, Regi: Martin Brest)

Möt Joe Black är en film som jag hittills bara sett en gång. Jag vet inte ens om en förtjänar en plats på den här listan men jag tror det. Hjärtat säger så. Den fick 5/5 av mig den där gången, jag var helt knockad, jag satt och skakade när filmen vad slut. Sen köpte jag filmen och den har stått i hyllan sen dess. Någon gång kommer jag se om den men fram tills dess lever jag på minnena, att det är en alldeles utsökt film.

.

.

.

7. ROUNDERS – SISTA SPELET
(Rounders, Regi: John Dahl)

Det här är en FILM i ordets verkliga betydelse. Ett gott hantverk, det finns ingenting att gnälla på. En bra story, fina skådespelarprestationer och i kategorin ”mysig söndagsfilm” är den perfekt.

.

.

.

6. THE TRUMAN SHOW
(Regi: Peter Weir)

Det här är en film som egentligen hade förtjänat en topplacering. Jag tycker den är otroligt bra, en fullpoängare på alla sätt, smart, tänkvärd och den var före sin tid. Men just precis NU när jag skriver listan får jag inte ”den” magkänslan jag behöver. Imorgon kanske jag känner annorlunda för Jim Carrey, Laura Linney, Ed Harris och den där supergenomtänkta dokusåpan.

.

.

.

5. FESTEN
(Regi: Thomas Vinterberg)

Har man sett Thomas Vinterbergs Festen glömmer man den inte. Den svider, den kliar och den gör ont.

.

.

.

4. SEX LEKTIONER I KÄRLEK
(Playing by Heart, Regi: Willard Carroll)

Det här är en liten pärla, en film som får oförtjänt lite uppmärksamhet. Jag tycker jättemycket om den och tänker inte skriva mer än så.  Jo, att Ryan Philippe har blått hår kan jag skriva som ren information om någon läsare skulle ha färgdefekt seende. Annars tycker jag mest att alla ska se den, kanske inte hela tiden men i alla fall nån gång ibland.

.

.

.

3. HAPPINESS
(Regi: Todd Solondz)

Om Festen skavde och sved så är det peanuts jämfört med Happiness. Den här filmen är så extremt jobbig att se att jag mentalt måste förbereda mig i dagar för att orka. Samtidigt sitter jag i soffan ungefär en gång om året och ser Philip Seymour Hoffmans ångest drypa över TV:n, jag ser Dylan Bakers peddosvettiga ansikte, jag ser Camryn Manheim nästan krypa ur sitt skinn för att slippa vara ensam och jag ser Jon Lovitz vara mer obehaglig än någonsin förr. Och slutet. Pust och stön. Skönt att det är över och eftersmaken är både god och besk. Som nypressad grapefruktjuice ungefär.

.

.

.

2. THE WEDDING SINGER
(Regi: Frank Coraci)

Jag tänker att jag kanske inte är riktigt klok som väljer The Wedding Singer framför Happiness på årsbästalistan, sen tänker jag att jag visst är klok. Jag föredrar supermysig 80-talsromantik med Culture Club och Dead or Alive-soundtrack framför den visserligen enastående men ändå könsdoftsstinkande ontimagenrullen på plats 3 alla dagar i veckan. Adam Sandler och Drew Barrymore är a match made in heaven som Robbie och Julia (konstigt nog funkar det inte lika bra i dom andra filmerna där dom spelar mot varandra, dom är inte Tom Hanks och Meg Ryan direkt) och den här filmen fick mig att ta av mig vanten och be att få en stor tomatsåsindränkt köttbulle serverad i handen från en matvagn en gång. Det var inte lika gott som det såg ut i filmen.

.

.

.

1. FUCKING ÅMÅL
(Regi: Lukas Moodysson)

Det som händer nu hände även 2012 och 2013, en svensk film toppar min årsbästalista. Och vilken film sen! Lukas Moodyssons långfilmsdebut som handlar om Agnes och Elin i den lilla hålan Åmål är en film jag önskar jag hade sett minst tio år tidigare. Ja, att den hade funnits när jag var 12-13-14 år alltså. Det gjorde den inte, jag fick nöja mig med Filmen G. Men alla som är uppväxta med Fucking Åmål som en del av deras tonårsperiod måste ha en sånt jävla försprång gentemot alla andra. Det här är en film att bli klok av, att känna gemenskap med, att helt enkelt älska. Jag gör det i alla fall. Förbehållslöst.

.

.

Bubblare: Enemy of the state, Spring Lola, Sphere-Farkosten, Sliding doors, American History X, Livet är underbart, Blade, Arkiv X: Fight the future,

Intressanta filmer jag ännu inte sett: Savior, Velvet Goldmine, Pianisten, Dark City.

.

Det är fler filmbloggare än jag som skriver om favoritfilmerna från 1998 idag. Klicka in dig på deras bloggar för att få fler filmtips.

Filmitch

Flmr

Fripps filmrevyer

Rörliga bilder och tryckta ord

Spel och film

 

Publicerat

FILMÅRET 2008

2008 var ett jättestarkt filmår tycker jag. Massor – alltså MASSOR – med kanonbra filmer kom detta år och listan var allt annat än lätt att göra.

Nu när den är klar och jag kan titta lite objektivt på den känns det faktiskt som att det finns en röd tråd genom nästan alla filmerna jag valt. Den röda tråden kanske egentligen är svart för den stavas mörker.

.

10. MARIA LARSSONS EVIGA ÖGONBLICK
(Regi: Jan Troell)

Maria Heiskanen fick en mycket välförtjänt Guldbagge för Bästa kvinnliga huvudroll, Jan Troell regisserade och Mikael Persbrandt har sällan varit bättre än här (och mer lik Allan Edwall). Filmen var även Golden Globe-nominerad för Bästa utländska film. Personligen blev jag otroligt berörd av Maria Larssons öden och äventyr, hennes kamp för att både faktiskt få jobba och att jobba med det hon älskade allra mest: fotografera.

.

.

.

9. DEN ANDRA SYSTERN BOLEYN
(The Other Boleyn Girl, Regi: Justin Chadwick)

Så JÄVLA otippat att jag föll för den här filmen! Man kan tro att det är föga intressant med den engelske 1500-talskungen Henrik VIII och hans passionerade kärleksaffärer med systrarna Mary och Ann Boleyn (Scarlett Johansen och Natalie Portman) men hallå, kom igen, det här ÄR en toppenfilm! Sen blev jag lite kär i Eric Bana också vilket jag bara trodde var möjligt när han var grön.

.

.

.

8. HORTON
(Horton Hears a Who!, Regi: Jimmy Hayward och Steve Martino)

HahahaahAHhahahahaha! Helt vriden film det här! Påtänd till max. Den där Dr Seuss måste ha marinerat hela hjärnan i hallucinogena droger innan han skrev den här boken. Och hon den lilla gula, fina fina Katie-mys-bollen med massa massa små små tänder och stora lugna ögon.

.

.

.

 

7. GRAN TORINO
(Regi: Clint Eastwood)

Filmer om surjävlagubbar går det tolv på ett dussin av känns det som. Så otroligt vanligt med grumpy gamla gubbs som man ska känna sympati och förståelse för och yada yada yada, man gäspar ju ihjäl sig. MEN, ibland dyker det upp en film där surgubben kanske inte riktigt är den surgubbe man från början tror. På pappret är inte det här (heller) en film jag borde tokgilla men efter 116 minuter i Walt Kowalskis (Clint Eastwood) sällskap är jag glad att jag gav filmen en chans.

.

.

.

 

6. DIE WELLE
(Regi: Dennis Gansel)

I dagens samhällsklimat borde det vara en medmänsklig skyldighet att se Die Welle och speciellt att visa den i skolorna som diskussionsunderlag. När jag såg den med barnen ville samtalen efteråt aldrig ta slut även om dom var bra skeptiska innan till att se ”en tysk film som handlar om en våg”. Gruppdynamik, sammanhållning, den styrka som krävs för att vara och förbli annorlunda i en grupp, rädslan att vara utanför, medmänsklighet (och brist på sådant) samt svår politik som kan förklaras på ett enkelt pedagogiskt sätt. Filmen handlar om allt detta och mer därtill och, dessutom,  är den bra.

.

.

.

 

5. EDEN LAKE
(Regi: James Watkins)

Dom allra flesta filmer som får en fyra eller mer av mig i betyg är filmer som jag mer än gärna skulle vilja se om. Eden Lake är inte en av dessa filmer. Det här är en film som fick en mycket stark fyra av mig. Mitt psyke klarade av att se den EN gång men troligtvis aldrig mer. En sån jävla brutal film. Kolsvart. Ångestframkallande. Aggressionsfrämjande. Michael Fassbender och Kelly Reilly får ett ungdomsgäng att bita i och själv bet jag både i kudden och ned fingernaglar.

.

.

.

4. THE DARK KNIGHT
(Regi: Christopher Nolan)

Det känns som att det var med The Dark Knight som töntighetsstämpeln på superhjältefilmer försvann på riktigt. Heath Ledger blev utvald till att spela Jokern och många var redigt skeptiska men Ledger agerade, Ledger dog, han Oscarsnominerades och vann postumt och Christopher Nolan kunde med rätta se sig i spegeln och le med hela ansiktet åt den vågade castingen. Det här är en film som håller för många omtittningar, den är lika spännande varje gång. Och fina Aaron Eckhart med fitthakan är med, icke att förglömma!

.

.

.

3. SLUMDOG MILLIONAIRE
(Regi: Danny Boyle)

Jag har i hela mitt liv försökt suga i mig all sorts information och uppmuntrat mig själv till att kasta mig in i saker som kanske inte är helt självklara. Jag har helt enkelt försökt säga ja istället för nej och tänker att alla erfarenheter är bra erfarenheter, även dom som kan kännas både  vidriga, konstiga och kanske till och med onödiga Att se Slumdog Millionaire blev på nåt sätt ett bevis för mig att jag tänkt rätt. Man vet helt enkelt aldrig när man kan behöva ”meningslös information”. Danny Boyle regisserade filmen och den vann hela åtta Oscars!

.

.

.

2. THE WRESTLER
(Regi: Darren Aronofsky)

Regissören Darren Aronovsky är en mästare på att köra slalom mellan filmgenres och han gör en sällan besviken. Men Mickey Rourke alltså. Vilken uppvisning! Vilken film! Hjärtat går alldeles sönder…

.

.

.

1. SORAYA M
(Regi: Cyrus Nowrasteh)

Det gör det här med, hjärtat går sönder, det liksom imploderar. Filmen utspelar sig 1986 i Iran och handlar om den sanna historien om Soraya (Mozhan Marnò) som anklagas för otrohet. Jag säger inget mer. Har du inte sett den, ta ett djupt andetag och gör det. Har du sett den förstår jag om du inte vill se om den.

.

Bubblare: Revolutionary road, Vicky Cristina Barcelona, Forgetting Sarah Marshall, Role Models, Pojken i randig pyjamas, Wall:E, Avsked,  Sagan om Despereaux och Iron Man.

Intressanta filmer kvar att se: In Bruges och Eagle Eye.

Idag är det ett gäng filmbloggare som skriver om just detta fina årtal. Klicka dig vidare för att se deras topplistor.

Jojje

Sofia

Henke

Johan

Steffo

Cecilia

Magnus

Christian

Publicerat

FILMÅRET 2009

2009 var ett bra filmår. Jag hade jättemånga filmer att välja mellan när listan skulle göras, några filmer såg jag om för att försäkra mig om att jag tänkt rätt och nu känner jag mig mer än nöjd med årsbästalistan.

Bubblarna är många men hade lätt kunnat fördubblas. Det finns alltså dröööösvis med filmtips från det här året.

Uppdaterad 2014-08-02. Case 39 (10) och En enda man (9) åkte ur listan (och blev bubblare).

 

.

10. TILL VILDINGARNAS LAND
(Where the Wild Things Are, Regi: Spike Jonze)

Spike Jonze fick till en alldeles lysande och stämningsfull liten film efter Maurice Sendaks bok med samma namn. Vem hade kunnat tro att det gick att göra tecknade vildingar levande på detta vis?

 

.

.


9. MARY & MAX
(Regi: Adam Elliot)

Philip Seymour Hoffman är rösten till Max, en ensam man i övre medelåldern med ölmage. Toni Collette är rösten till Mary, en ung flicka som inte har några kompisar. Mary och Max börjar brevväxla och det är starten på en hjärtskärande vänskap som sitter som en smäck i hjärtat.

 

.

.


8.  FISH TANK
(Regi: Andrea Arnold)

Det var Andrea Arnolds Fish Tank som gjorde att jag ”fattade” Michael Fassbenders storhet men det var en fenomenal Katie Jarvis som spelade huvudrollen som 15-åriga Mia. Det här är en gripande film, en film som ruskar om, sitter kvar, gräver sig in. Jobbig och jättebra.

.

.

 

7. MAMMUT
(Regi: Lukas Moodysson)

Lukas Moodyssons Mammut försvann lite efter hajpen med Fucking Åmål, Tillsammans och Lilja 4-ever och jag förstår inte varför. Mammut är minst lika bra, dock en helt annan genre. Michelle Williams och Gael García Bernal är perfekta ihop.

.

.


6. THE LAST HOUSE ON THE LEFT
(Regi: Dennis Iliadis)

Jag var inte lika rädd när jag såg den här filmen som när jag såg Case 39 men jag var så jääävla förbannad. Sällan har en rape-and-revenge-film funkat lika bra på mig som denna och då är den ändå en remake på Wes Cravens film med samma namn från 1972.

.

.

 

5. UP IN THE AIR
(Regi: Jason Reitman)

Up in the air är en mystisk liten film. När jag såg den på bio fick den en trea. När jag såg om den på DVD höjde jag inte betyget men tänkte ”jävlarns vad bra den är”. När jag såg den tredje och fjärde gången undrade jag varför jag inte gett den en femma redan första gången. Det här är en film som växer för varje tittning och det är en film jag tycker väldigt mycket om. George Clooney och Vera Farmiga är ett mycket trovärdigt kärlekspar och Anna Kendrick visade redan här var både skåpet och pappmuggen ska stå. Hon är grym den tjejen!

.

.

 

4. I LOVE YOU MAN
(Regi: John Hamburg)

Det här är en anspråkslös och svinmysig film om det här med manlig vänskap och svårigheterna med att som vuxen hitta, lära känna och behålla nya vänner. Paul Rudd gav letandet efter en man-date ett ansikte och bas som instrument ett helt ny dimension av coolhet. Paul Rudd, Jason Segel och Rashida Jones – I love you guys! Och Lou Ferrigno, dig med!

.

.


3. PRECIOUS
(Regi: Lee Daniels)

Bilden här ovan säger allt om filmen. Den är trashig. Jobbig. Osnygg. Hemsk. Vidrig. Äcklig. Smutsig. Vore det lukt-TV skulle jag säga att den stinker av mögliga matrester, kiss, smutsiga bäddmadrasser och sur sperma. Men, hur sjukt det än låter, filmer som denna behöver man se ibland, om inte annat så för att värdera upp sitt eget liv (om det känns tradigt) eller uppskatta maskroskänslan. Maskroser växer nämligen där maskroser ska växa. Ibland även i asfalt.

.

.

 

2. INGLORIOUS BASTERDS
(Regi: Quentin Tarantino)

Att Quentin Tarantinos moderna klassiker inte nådde ända upp till toppen beror inte på att filmen på något sätt saknar substans, spänning, underhållningsvärde, genialiskt manus, våld eller blod, det beror enbart på att det fanns EN film från detta år som berörde mig mer, ända in i ryggmärgen faktiskt.

.

.


1. CITY ISLAND
(Regi: Raymond De Felitta)

Man skulle nästan kunna tro att hela familjen Rizzo samlats runt bordet på den illa vattnade gräsmattan bara för att fira att deras film City Island hamnat i topp på min filmlista över 2009-års bästa filmer. Pappa Vince (Andy Garcia) har dagen till ära blårutig skjorta, beiga shorts och seglarskor och står det inte en chokladtårta på det lilla runda sidobordet? Hurra, hurra, hurra, hurra säger jag och tackar så väldans mycket för en supermysig liten film som verkligen tog mig med storm.


Bubblare: An Education, Life during wartime, Upp, Dumpa honom, The house of the devil, Pandorum, Zombieland, Man tänker sitt, Case 39, En enda man och Enter the void.

Intressanta filmer jag har kvar att se: Sin Nombre.

Idag listar även Flmr, Filmitch och The Nerd Bird sina favoriter från 2009, Fripps filmrevyer har uppdaterat sin lista, Jojjenito har också gjort en och Movies-Noir gjorde sin sammanfattning för ett bra tag sedan.  Vill du läsa fler av mina filmårslistor så hittas dessa här.

Vad säger du, håller du med? Vilka filmer hade hamnat på din topplista?

Publicerat

FILMÅRET 1999

1999 minns jag som ett kvantitativt tunt filmår men kvalitativt desto bättre. Med en 1,5-åring och en nyfödd hemma hade jag inte klippkort på SF direkt och att se en film hemma i sin helhet från början till slut var en ren utopi. Samtidigt, när jag luskar lite såg jag faktiskt del film på bio detta år, ljuvliga lugna timmar i en biograf blev till komprimerad semester för en utsjasad småbarnsmorsa och kanske även en förklaring till varför jag tycker att så pass många filmer från 1999 är fantastiskt bra när jag tittar i backspegeln.

10. BIG DADDY
(Regi: Dennis Dugan)

Big Daddy är och kommer antagligen alltid att vara en komedifavorit för mig. Adam Sandler vänder ut och in på sig själv för att vara en bra adoptivpappa, eller nej, han vill mest bara impa på en tjej och verka vuxen. Men alla som sett en enda Adam Sandler-film vet att vuxen inte riktigt är det adjektiv som bäst passar in på hans rollfigurer och det stämmer även här.

.

.

 

9. JÄRNJÄTTEN
(The Iron Giant, Regi: Brad Bird)

När barnen var små gick Järnjätten på repeat i DVD-spelaren. Jag tyckte det var superhärligt att dom ville se nåt annat än Bananer i pyjamas, Pippi och Bamse och jag satt gärna med och tittade. Nu har det visat sig att dom båda är och var skiträdda för Järnjätten. Det blir antagligen en punkt att ta upp med terapeuten när det är dags för dom att hantera sina barndomstrauman.

.

.

 

.

8. DEEP BLUE SEA
(Regi: Renny Harlin)

LL Cool J är en man jag gärna strösslar superlativ över när jag ser honom på vita duken. Han har en närvaro och en charm som många stora och mer erfarna skådisar saknar. Han är med i Deep Blue Sea och det här är en film som ruskar om mig. Renny Harlins regi, den klaustrofobiska känslan därute på havet, många nagelbitarscener med otäcka hajar (där dom flesta är okej CGI, några är det verkligen inte) och en drös med bra skådespelare som gör att denna på pappret simpla hajrulle blir någonting mycket mer. En hajklassiker kanske?

.

.

.

 

7. ALLT OM MIN MAMMA
(TOBO SOBRE MI MADRE, Regi: Pedro Almodovar)

En av Pedro Almodóvars allra bästa filmer. Den har precis allt en bra film ska ha. Läs inget om den, se den bara.

.

.

.

 

6. AMERICAN BEAUTY
(Regi: Sam Mendes)

Jag var helt ”blown away” när jag såg American Beauty på bio. Kevin Spacey, Annette Bening, Chris Cooper, Mena Suvari, Wes Bentley och Thora Birch agerade med knivskarp precision och regissören Sam Mendes imponerande stort med sin långfilmsdebut. Efter en omtitt kan jag lugnt säga att den håller fortfarande även om jag inte riktigt känner samma magiska känsla i kroppen nu som jag gjorde då. Men en solklar och självklar plats på årsbästalistan har den.

.

.

.

5.  SJÄTTE SINNET
(The Sixth Sense, Regi: M. Night Shyamalan)

Säga vad man vill om M Night Shyamalan, såga honom hur mycket du vill, håna honom, spotta på honom, skratta åt honom, bränn affischer med The Last Airbender på torget och gör voodoodockor föreställande Jaden Smith men Sjätte sinnet kan ingen ta ifrån honom. Det här är en genial film, en klassiker, en liten milstolpe i filmhistorien och även om slutet naturligtvis inte ger en gåshud när man känner till det så är det en film som håller för flera omtittar. Barnen tittar inte på denna på repeat. Jag har försökt men dom vägrar.

.

.

.

4. NOTTING HILL
(Regi: Roger Michell)

Notting Hill är en film som kan charma ner en sten i brygga. Hugh Grant och Julia Roberts är ett filmpar världen sent ska glömma, precis som Spike (Rhys Ifans) och hans T-shirts. Musiken, känslan, romantiken, humorn…. Det är rent galet mysigt det här. Jag hade gärna varit Anna Scott och blivit intervjuad av nån tjomme från Horse & Hound.

.

.

.

3. THE STRAIGHT STORY
(Regi: David Lynch)

Sätt dig ner och håll för öronen för nu tänker jag skrika lite: ”DET HÄR ÄR EN FILM OM EN GAMMAL GUBBE PÅ EN ÅKGRÄSKLIPPARE! HÖR DU DET? ÅKGRÄSKLIPPARE! OCH DET ÄR EN SÅN SATANS FIN FILM! HAR DU INTE SETT FILMEN SÅ GÖR DET. VILL DU INTE SE FILMEN, KÖP EN ÅKGRÄSKLIPPARE OCH ÅK PÅ ROADTRIP!”

Lägg regissören David Lynch, skådespelaren Richard Farnsworth och filmbolaget Disney i en blender och ut kommer en av dom mest hjärtskärande och härliga filmerna jag någonsin sett. Att den ”bara” är trea på min lista säger mer om filmåret 1999 än om just denna film. Många andra år hade den hamnat i topp.

.

.

.

2. THE TALENTED MR RIPLEY
(Regi: Anthony Minghella)

Det är få filmer utan Sylvester Stallone i huvudrollen som jag sett fler gånger än The talented Mr Ripley. Varje gång jag ser den mår jag lika dåligt. Den äter sig in i mig. Matt Damons gestaltning av den mänskliga kamelonten, psykopaten och mästerlögnaren Tom Ripley är mästerlig och Gwyneth Paltrow, Jude Law, Philip Seymour Hoffman, Cate Blanchett och James Rebhorn hjälper till att göra den här filmen till den lilla pärla den är. En ångestdrypande pärla.

.

.

.

1. MAGNOLIA
(Regi: Paul Thomas Anderson)

Så är han både på första och andra plats 1999, Philip Seymour Hoffman. I Magnolia är han en av många underbara skådespelare som måste ha underlättat nåt överjävligt för Paul Thomas Andersons regiarbete. Magnolia är en film utan fel. Det är en annorlunda, kvick, känslosam, smågalen film med så många bottnar, så många historier som flätas samman att jag undrar om inte varenda en av dessa biroller hade kunnat hålla uppe en hel film helt själv. Jag tycker väldigt mycket om Magnolia. Jag skulle vilja ge den en röd ros och en puss på kinden. Jag skulle vilja se om den snart igen. Snart så. Jag ska bara försöka smälta att Philip Seymour Hoffman är en ängel lite mer först.

Bubblare: Den gröna milen, Vuxna människor, Tarzan, Fight Club och Äventyraren Thomas Crown

Intressanta filmer jag har kvar att se: Slutet på historien, Sunshine, Kikujiros sommar, A map of the world och Sugar town.

Finns det några andra bloggare därute som listat sina favoriter från 1999? Ja det gör det! Fripps filmrevyer, Flmr,  iaburman,  Filmitch, Movies-Noir, Filmmedia, Absurd Cinema, Filmfrommen,  Jojjenito och Rörliga bilder och tryckta ord.

Publicerat

FILMÅRET 2007

Jag var inte speciellt förtjust i filmåret 2007 – trodde jag. Men så började jag fundera och JÖSSES så fel jag hade. 2007 har en imponerande bredd på toppfilmerna men trots det var listan nästan oförskämt lätt att få till.

Jag tror att många kanske tycker att jag ”glömt” en hel del storfilmer på listan, eller kanske inte ens sett dom, men jo, jag har sett många ”storfilmer” från 2007 men det är storfilmer som förtjänar att omringas av ” ”, alltså filmer som imponerat föga på mig.

10. RÅTTATOUILLE
(Ratatouille, Regi: Brad Bird och Jan Pinkava)

En sån jäkla trevlig film om en väldigt matlagningsintresserad liten råtta. Den får mig att vilja strosa runt på Paris gator, den får mig att känna doften av vällagad fransk mat i näsan och den får mig att fortsätta att inte vara rädd för möss.

.

.

 

http://movie-roulette.com/photos_big/inside-1-1.jpeg

9. INSIDE
(Regi: Alexandre Bustillo och Julien Maury)

Är man gravid är den här en formidabel no-no-film, då skulle jag helt klart råda till att INTE SE DEN.  Den här franska slashern är något utöver det vanliga, kvinnorna i huvudrollerna får slita hårt för brödfödan. Jätteläskig och jättebra.

.

.

 

8. DARLING
(Regi: Johan Kling)

Michael Segerström fick en Guldbagge för Bästa manliga huvudroll för sin arbetslöse snälle man i Darling. Michelle Meadows hade förtjänat en hon med som den superdryga stureplansbruden. Det här är en film om udda vänskap som håller sig kvar länge länge i magen efteråt.

.

.


7. TILLSAMMANS ÄR MAN MINDRE ENSAM
(Ensemble, c´est tout, Regi: Claude Bern)

Så är det. Så enkelt är det. Den här franska filmen visar med all önskvärd tydlighet och mysighet att om man är tillsammans, om man umgås och har folk omkring sig så blir man faktiskt mindre ensam. Simpel matematik som gör gott för själen.

.

.


6. NO COUNTRY FOR OLD MEN
(Regi: Ethan Coen och Joel Coen)

Jävlarimej, han är otäck här Javier Bardem. Urskillningslös, det är no mercy ända in i kaklet, ja GENOM kaklet också om det skulle behövas. Här skiner inte solen, här kvittrar inga fåglar, här är det bara nattsvart och bröderna Coen lyckades få till en riktig fullträff.

.

.


5. EASTERN PROMISES
(Regi: David Cronenberg)

Det är ungefär lika mycket glättigt lattjolajban här som på plats 6. David Cronenberg teamar upp med Viggo Mortensen och Naomi Watts och jag bara hänger med på resan. Ett frosseri i våld och tatueringar.

.

.


4. LARS AND THE REAL GIRL
(Regi: Craig Gillespie)

Lars (Ryan Gosling) är en ensam själ men han löser sin ensamhet på ett lite annorlunda sätt än dom gör i filmen på plats 7. Lars köper sig nämligen en ”real doll”, en docka så lik en mänsklig varelse som det är möjligt och dockan blir hans flickvän. Hon introduceras för släkten och Lars verkar nöjd. Slutet gott, allting gott?

.

.


3. TRANSFORMERS
(Regi: Michael Bay)

Nu kommer det finnas nån eller ett par läsare som tror att jag fått hjärnblödning eller lider av tillfällig sinnesförvirring. Så är icke fallet. Jag är helt och hållet vid mina sinnens fulla bruk när jag tjoffar upp höjdarrullen Transformers på bronsplats detta riktigt starka filmår. Jag ÄLSKAR den här filmen, jag älskar varenda sekund av den. Det är gåshud och ståfräs och tårar i ögonen och Optimus Prime-kärlek all the way baby.

.

.


2. PLANET TERROR
(Regi: Robert Rodriguez)

Härlig badassaction från början till slut med en enbent badassbrud i huvudrollen. Robert Rodriguez Planet Terror är en av dom tuffaste filmerna jag någonsin sett, det blir spontanapplåder i soffan varenda gång jag ser den.

.

.

 

1. SUNSHINE
(Regi: Danny Boyle)

En solklar etta det här året! Sunshine är den näst bästa film jag någonsin sett (Det stora blå är ohotad på förstaplatsen) och det är en film som är väldigt nära att få det där ologiska betyget jag egentligen inte kan ge – 6/5. Danny Boyle har gjort en science fiction-film som borde bli en klassiker vad det lider. Visuell perfektion, jag bara ler och njuter. Det här är filmkonst när det är som bäst!

.

Bubblare: Barnhemmet, Timecrimes och Juno.

Intressanta filmer kvar att se: 4 Months, 3 Weeks and 2 Days.

Fler filmbloggare som listat sina 2007-favoriter är Fripps filmrevyer, Filmitch , Flmr, Movies-Noir, Jojjenito och Rörliga bilder och tryckta ord.

Publicerat

FILMÅREN – MINA BÄSTA 10

Filmårslistorna är ingen konstant vetenskap eller sanning, jag har heller inte sett varenda film som existerar från samtliga år och således kan listorna komma att uppdateras vad det lider.

Här nedan kommer det fyllas på med länkar till listorna när dom behagar dyka upp. Det kan bli förr, det kan bli senare, men dyker upp det gör dom och för att göra det aningens mer spännande både för mig själv och dig som följer bloggen så kommer listorna inte att dyka upp i rätt årtalsordning.

2023

2022

2021

2020

2019

2018

2017

2016

2015

2014

2013

2012

2011

2010

2009

2008

2007

2006

2005

2004

2003

2002

2001

2000

1999

1998

1997

1996

1995

1994

1993

1992

1991

1990

1989

1988

1987

1986

1985

1984

1983

1982

1981

1980

1979

1978

1977

1976

1975

1974

1973

1972

1971