Etikett: filmisk julkalender

Publicerat

LUCKA #8: SO THIS IS CHRISTMAS

En julfilm som handlar om ungdomskrökande, ungdomsgökande och ofrivillig graviditet hör kanske inte till vanligheterna men så är det här ingen vanlig julfilm heller. Det enda med det här filmen som har med julen att göra är titeln. Faktiskt.

Eric Roberts är pappa till en tonårsdotter som testar alla gränser som finns, Viveca A. Fox är mamma till en tonårsson som gör sin flickvän med barn och tillsammans är dom ett tämligen omaka par. Pappan och mamman alltså. Att varken sonen eller dottern är speciellt lätta att tycka om gör inte filmen lättare att ta till sig. För mig blev det känslan av två timmars arbete – mer än filmmys – att ta sig igenom filmen och DET är aldrig bra, den känslan är ajabaja.

Filmens framtoning andas billig producerad TV-film och det finns många anledningar till att jag inte kände till att den fanns förrän jag började djuphavsborra efter julfilmer till temat. Håll dig borta från den här filmen om du vill ha nån form av lugn, ro och julmyskänsla i kroppen under december månad.

Betyg på filmen:

Mängd julkänsla:

 

.

.

Publicerat

LUCKA #7: ALMOST FRIENDS

 

Jul i New York har man sett tusentals gånger på film men jag kan nästan lova att du aldrig förr sett det på detta vis.

Här är det nämligen kåkfararen Dennis (Paul Giamatti) som precis kommit ut från fängelset i Kanada och utan pengar lyckas ta sig till sin forna familj som bor i ett litet hus strax utanför New York. Trasig, fattig, skitig, ensam, eländig och hela jävla vilsen i livet tittar han in genom ett fönster, ser sin fru Therese (Amy Landecker) och lilla dotter och frun får panik. Hon har sagt till dottern att hennes pappa är död så han får under inga som helst omständigheter visa sig för flickan. Ännu mer panik. Frun släpper dock in honom i köket och vad ser han på kylen under en magnet? Jo, en pussipussbild med frun och den forne gode vännen Rene (Paul Rudd), som dessutom är gift på sitt håll. Ännu mer panik.

Frun vill inte ha tillbaka Dennis, hon vill och ska gifta sig med Rene så fort han skilt sig, Rene å andra sidan vill inget hellre än att gifta sig med Therese och samtidigt behöver han hjälp med vinters julgransförsäljning och vem är bättre att bjuda in till ett icke högavlönat extrajobb? Jo, Dennis såklart.

Här har vi alltså julgranar och vi har julmusik i jazz-tappning och vi har kulörta lyktor och New York. Men det vi inte har är sedvanlig amerikansk mysipyskänsla och det är faktiskt rätt skönt. Det här är en mycket liten film men också en väldigt trivsam film och trots att jag är en Paul Giamatti-skeptiker i normalfall (utom i Sideways och Billions!) så måste jag säga wow, alltså woooooow vad bra han är här! Så jävla spot on som den här kutige mannen utan nån form av stabilitet i livet men som ändå nånstans försöker komma på fötter med sina ihoptejpade skor och smutsiga skägg. Det är en YNNEST att bevittna honom här.

Paul Rudd är också jättebra precis som Amy Landecker (precis, det är hon som spelar Sarah Pfefferman i Transparent), hon har dock en ganska liten roll. Sally Hawkins har en större och hon spelar en ryska som jag inte riktigt greppar meningen med men det kan ju hända att hon behövdes för dramaturgin? Nåja. Mysigt och bra men kanske inte den mest typiska julfilmen på marknaden.

Betyg på filmen:

Mängden julkänsla:

Publicerat

LUCKA #6: A CHRISTMAS HORROR STORY

Ja…herregud.

Här trodde jag kanske att jag kunde få tipsa om en härligt julskön skräckfilm, perfekt för en snöfallande julnatt. Men nä, det här är ingen film jag vill tipsa ens min värsta fiende om. Ren jävla tortyr att titta på är vad det är.

Den säljs in som en ”antologifilm” och dom tre historierna är ihopklippta i varandra istället för att man får se en berättelse i taget. Dessutom är filmen så illa klippa att det bara blir rutten potatismos av alltihop istället för – åtminstone – en ätbar soppa, om än smaklös.

 

Betyg till filmen:

Mängd julkänsla:

 

 

 

Publicerat

LUCKA #5: ARTHUR OCH JULKLAPPSRUSHEN

Alla barn förtjänar en julklapp, eller hur? Och om Tomten missar EN enda av alla dessa miljoner barn, spelar det nån roll? Klart som tusan det gör! Det tycker i alla fall Tomtens som Arthur (även om Tomten själv skiter i vilket) och här är filmen om hur Arthur löste detta problem.

Det sparas inte på krutet här, herregud nej. Det händer så mycket i varenda bildruta att var man inte trött i ögonen innan så är man det efteråt – dock så satt åtminstone jag på soffkanten med ett leende på läpparna för det här var en åktur jag kommer vilja göra igen många jular framöver.

Det är tecknad action när det är som bäst och filmen innehåller precis ALLT som en julfilm av detta slaget ska göra. Tomtar, nissar, snö, julpynt, renar, väl inslagna paket PLUS extra allt i form av mysighet, finurlighet, fnissighet och spänning.

James McAvoy gör rösten till Arthur och han gör det alldeles perfekt precis som Hugh Laurie som Steve, Bill Nighy som gammeltomten, Jim Broadbent som Tomten och Imelda Staunton som fru Tomte, aka Margaret.

Det här är den näst bäst tecknade julfilmen jag sett, enbart slagen av De fem legenderna. Att börja en julaftonsmorgon med en film som denna, alltså det kan inte bli annat än en energifull och härlig jul då.

Mitt betyg på filmen:

Mängd julkänsla i kroppen under tittningen:

 

 

 

.

.

Publicerat

LUCKA #4: KRAMPUS – THE RECKONING

Krampus, vad är det för figur då? Man skulle kunna säga att han är antitomten. Där Tomten belönar snälla barn med julklappar där straffar den djävulslike Krampus dom elaka.

Han är kanske inte lika känd här som han är i vissa andra europeiska länder (som Österrike, Ungern, Tjeckien, Kroatien och Slovenien till exempel) men jag tror bara det är en tidsfråga tills kidsen har lika bra koll på honom (om Krampus nu är en han?) som på andra…monster.

Den här filmen handlar om en liten familj med unga Zoe i centrum (Amelia Haberman), en liten tjej som ritar en teckning föreställande sina närmaste men ”glömmer” sin syster. Var är hon nånstans? Den här lilla tjejen tror att nåt som heter Krampus finns och att den är hennes vän. Doktorer tror att hon hallucinerar, hon själv är bombsäker.

Jag sitter och väntar och väntar på att nåt läskigt ska hända, på att krampusen ska dyka upp, på att det ska bli lite effekternas julafton men jäääävlar vad jag fick vänta. Filmen utger sig för att vara betydligt mer än den är, om man ska vara snäll och det ska man väl annars kommer Krampus…

Betyg på filmen:

Mängden julmys:

Publicerat

LUCKA #3: BAD SANTA 2

Jag tycker Bad Santa (från 2003) är en riktigt kul film. Det är en julfilm jag sett om åtminstone en handfull gånger för även om den är grov, osnuten och knökfull med sexskämt så har den ändå nån form av grundvärme i sig. Därför kunde jag väl aldrig i min vildaste fantasi tro att uppföljaren skulle vara så fullkomligt cynisk iskall som den är. Dessutom är den i stora delar totalt humorlös.

Att se Billy Bob Thornton reprisera sin roll som Willie Soke gjorde mig ungefär lika håglös som Billy Bob såg ut. Att han gjort den här filmen enbart for the bucks är helt överflödigt att ens påpeka för den mannen är inte där. Han är inte närvarande, inte psykiskt. Alls. Kroppen är där men hjärnan är på väg på pimpel-VM i Kanada eller nåt.

Kathy Bates spelar Sunny Soke, Willies mamma och föga solig. När jag var tonåring kallade min ena morbror mig för ”Sunshine” för att jag var så himla trumpen men herregud, jag var uppåt som bröderna Bronnett i ett cirkustält i jämförelse med hur Sunny Soke är här. Dessutom platsar kärringen in som nordamerikas sämsta morsa, alla kategorier. Jag har väldigt svårt att skratta åt henne och hennes beteende, jag kan inte riktigt se bortom eländet som nånstans måste ha.

Pensionärsparet som var mitt enda ”sällskap” i biomörkret hade dock lättare att skratta åt skiten. Ljudligt och gällt ljöd skrattet mellan dom ekande tomma bänkraderna och lika glad som jag var för deras skull lika förvånad och besviken var jag för min egen. Hur kunde det gå så illa? Hur kunde Christina Hendricks tacka ja till en roll? Att Kathy Bates gjorde det kan jag nånstans ändå greppa, rollen är trots allt helt wacko jämfört med allt annat hon spelat, Annie Wilkes i Lida inkluderad.

Nä det här var ingen höjdare. Nu tänker jag se om ettan istället, den här filmen önskar jag att jag kunde radera från hårddisken mellan öronen.

Betyg på själva filmen:

(Korrekt betyg är 1,5. Inte riktigt en etta men fanimej ingen tvåa)

 

Publicerat

LUCKA #2: HOLIDAZE

Jag vet inte huuuuur många filmer som handlar om en stiff målinriktad businesswoman/man boendes i en storstad som av någon anledning tvingas (ja, tvingas!) resa tillbaka till den lilla staden där hen är uppväxt bara för att märka att den gamla kärleken från förr bor kvar och fortfarande är en riktig hunk/pingla och om karriäristen bara kan öppna ögonen och se den partnern – och i förlängningen det perfekta livet  – som finns där så skulle hen med fina kostymen bli lycklig i alla sina dagar.

Tröttsamt? Ja. Nåt så inihelvete. Det finns INGENTING som säger att livet på landet gör NÅN lycklig, speciellt inte någon som skapat sig ett liv – om än jobb-baserat – i storstaden. Varför kan inte den kvarboende lantisen följa med den där stora kärleken hen aldrig glömt till staden istället för att bo kvar i den där villan som gått i arv från generationer…

Här är det Beverly Hills 90210-bönan Jennie Garth som spelar den framgångsrika chefen Melody Gerard som ska åka hem till byhålan och hälsa på mamma under en Thanksgivinghelg. Kvar i byn bor Carter-med-six-packen (Cameron Mathison) och dom träffas såklart. Och Mel hälsar på honom i hans hus. Såklart. Och SJÄLVKLART blir den ordentliga kvinnan sådär charmigt trillig såfort hon kommer tillbaka till hemmaplan, hon ramlar i trappan och tappar minnet. Jomenvisst. Hon vaknar upp och är GIFT. Med Carter! Och hon är inte alls nån chef, hon har ett FIK!

Nu låter det kanske som att filmen är helt genomrutten men det är den inte. Det ger bara noll procent tuggmotstånd. Den smakar inte ens nåt, det är som att äta mjukplast. Jag skulle inte tipsa om den till någon men i brist på andra filmer funkar den att ha i bakgrunden utan att man mår alltför dåligt.

Betyg på filmen:

Mängd julmyskänsla:

 

 

 

.

.

Publicerat

LUCKA #1: GREMLINS

Tjolahopp tjolahej, nu kör vi! Första filmiska luckan i julkalendern ska öppnas och vad kan vara bättre än en återtitt på en av min barndoms mest mysiga filmupplevelser. Vem ville inte ha en egen mogwai i julklapp efter att ha sett Gremlins? Vem? Nån?

Billy (Zach Galligan) får en mogwai i julklapp av sin pappa. Så himla fint alltså! Ett levande kramdjur liksom. Söt som sirap med sina stora ögon och ännu större öron – och den sjunger! MEN, det finns vissa saker man absolut inte för göra med den. Man får inte blända den med starkt solljus, inte låta den vara i närheten av vatten OCH det viktigaste av allt: inte ge den mat efter midnatt hur mycket den än bönar, ber och blinkar med dom där söta ögonen.

Nu är det här en film och det hade inte blivit en sådan om Billy gjort precis som hans pappa sagt. Såklart. Självklart går det åt helvete och givetvis är denna söta mogwai inte bara söt. Men den där lilla mogwaibebisen som spelar trumpet….alltså jag dör sötdöden!!

Filmen är från 1984 och det syns. Den känns….gammal, men på ett bra sätt, ett nostalgiskt sätt. Jag minns den ju så väl från när jag såg den på bio och min mamma smög efter mig och mina kompisar till biografen och satte sig några rader bakom oss för att ”hålla koll” då det var en ”läskig film”. Ja den var läskig – FÖR HENNE!!! Hon skrek rätt ut flera gånger så ALLA i hela salongen vände sig om och såg MIN MAMMA sitta där med uppspärrade ögon och LP-skivor under armarna.Vi andra tyckte inte den var SÅ läskig, mest charmig och lite spännande och Billy var ju så snygg!

Filmen bjussar på både snö och julpynt och det är svårt att inte få julmyskänsla av den. En perfekt start på kalendern med andra ord. Nu är vi igång!

Betyg på filmen:

Julmyskänsla:

Publicerat

RÄKNA NER TILL JULAFTON MED EN FILMISK JULKALENDER

För första gången i den här bloggens sjuåriga historia…nu är det dags för en *ta-daaaaaa* JULKALENDER!

Från och med imorgon och fram till julafton kommer det dyka upp en recension av en julfilm VARJE MORGON och nu snackar vi julfilmer av ALLA de slag. Bra, mindre bra, totalt genomruttna, gamla, nya, tecknade, roliga, läskiga, knepiga och…..ja…..juliga. Den enda gemensamma nämnaren är att dom på något sätt kretsar kring eller utspelar sig i juletid. Filmerna kommer även betygsättas på två sätt: hur bra är filmen och vilken mängd julmyskänsla ger den?

Att julkalendern dyker upp på mornarna gör att det vissa dagar kommer ännu ett inlägg med en ”vanlig” film lite senare på förmiddagen, eller en fredagsfemma för den delen. För BARA julfilm på bloggen klarar jag inte av, SÅ betuttad i denna genre är jag inte, nån måtta på gullerierna får det vara.

Men då kör vi en lucka om dagen nurå. 24 stycken. Är du med på det?

Årets filmer är:

1. Gremlins (1984)
2. Holidaze (2013)
3. Bad Santa 2 (2016)
4. Krampus – The Reckoning (2015)
5. Arthur och julklappsrushen (2011)
6. A Christmas Horror Story (2015)
7. Almost friends (2013)
8. So this is Christmas (2013)
9. Tokyo Godfathers (2003)
10. Star Wars – The Holiday Special (1978)
11. The Fitzgerald Family Christmas (2012)
12. Lovely, still (2008)
13. Unaccompanied minors (2006)
14. The Night Before (2015)
15. Trolltyg i tomteskogen (1980)
16. Ensam hemma (1990)
17. Klappjakten (1996)
18. Love the Coopers (2015)
19. Julefrukosten (2009)
20. Välkommen till familjen (2005)
21. Happy Christmas (2014)
22. Rare Exports: A Christmas Tale (2010)
23. Ett päron till farsa firar jul (1989)
24. Christmas Eve (2015)