Etikett: filmiska nyårslöften

Publicerat

En liten summering av mitt filmtittande 2018

Såhär på årets allra sista dag passar jag som vanligt på att summera mitt filmbloggarår. Förra året skrev jag att 2017 varit ”det trögaste året hittills i bloggens åttaåriga historia” och banne mig om jag inte skulle behöva skriva samma sak nu, fast det nionde då.

2018 har på alla sätt varit filmtittar-trögt. Första halvan av året på grund av ett vanligt jobb som tog mycket tid och kraft, sen kom fotbolls-VM med en naturlig lägre filmtittarfrekvens och sen, sen fortsatte den überheta sommaren som aldrig tog slut och då hade jag helt enkelt vare sig lust eller ork att sitta inomhus och titta på film. Men när hösten kom och med den lite svalare temperaturer kom filmtittadet igång igen och september-december har det varit som brukligt även här på bloggen.

Filmåret 2018 har för mig har även handlat om dom filmiska nyårslöften jag gav mig både 2016 och 2017.
1. titta mer på trailers (neeeeej, det här funkar inte, jag vill INTE se trailers!)
2. unna mig att stänga av riktigt dåliga filmer istället för att titta klart (25-minuters-regeln)
3. fortsätta titta på film fördomsfritt och gränslöst
4. bli bättre på att se om filmer jag gillar (check!)
5. gå mer sällan på vanlig bio

Jag måste säga att jag detta år lyckats över förväntan på samtliga punkter utom ettan. För första gången sedan SF introducerade sin bioklubb har jag varit på gränsen att halka ner från min Guldnivå (eller faktiskt, efter en dubbelkoll kan jag konstatera att jag halkar ner. Det fattas två filmer. Det intressanta är dock att jag gått på åtta filmer bokade och betalade via appen men då har det inte gått att logga in på bioklubben…men orka bråka….suck.) Det gör mig ingenting alls. Jag tycker inte SF sköter sig, jag tycker inte dom gör allt dom kan för att få till ett sunt klimat i biosalongerna. Jag tycker dessutom att filmbolagen som pushar vilka filmer som ska få biopremiär hos SF gör knepigare och knepigare val. Kanske finns det en bakomliggande orsak till detta, någon som jag som lekman inte känner till, men likväl, jag tror vi är många filmälskare i detta land som starkt ifrågasätter både själva repertoaren och bristen på visningstillfällen runt om i landet.

Året har 52 veckor och under alla dessa har jag haft ett tema på söndagarna: Skräckfilm. 52 filmer blev således sedda och skrivna om och trots att jag visste det redan innan måste jag säga att denna studie ändå kan fastslå hur extremt svårt det är att hitta pärlor inom denna genre. Det är MYCKET skräp som produceras. Nu är dock detta tema till ända och mitt psyke applåderar detta men jag är inte den som tar pauser i onödan så jag kör igång nästa tema redan på LÖRDAG. Temat kommer hålla i sig ett gäng lördagar framöver och denna gång inte handla om vare sig en viss genre eller en skådespelare i fokus, den här gången blir det något helt annat.

För övrigt blev det besök på Stockholm Filmdagar, Malmö Filmdagar, Stockholms filmfestival och två försök att gå på bio på Filmstaden Heron igen. Det var fem år sedan sist och det kommer dröja minst lika länge innan jag sätter min fot där igen. Min lilla favoritbiograf i Brandbergen, Bio Cosmopolite, har bytt ägare och haft stängt ett tag men öppnade igen nu på höstkanten. Där kan man fortfarande gå på bio och se film utan störningsmoment (och fan ta mig om jag jinxar det här nu, då förlåter jag inte mig själv!)

Nu längtar jag efter att ta nacksving på 2019 och gå all in på bloggens TIONDE år! Det ska bli kul även om jag tror att punkt nummer 5 kommer minska ännu mer nästa år. No more fucks to give var det ja och det gäller definitivt skitmänniskor på biografer.

Gott Nytt år och tack för att du följt mig och min blogg även detta år! Jag önskar dig en jättefin nyårsafton hur du än firar. Imorgon är en annan dag OCH ett annat år!

 

Publicerat

Fredagsfemman #204 – Mina filmiska nyårslöften

5. Bli en trailertittare

Jag vet att det kanske kan låta vansinnigt att börja med något jag är motståndare till MEN hallå, det är ju inte som om jag ska börja röka eller nåt. Jag tänker mig att jag kanske MÅSTE lära mig titta på trailers och använda mig av dessa på ett bättre sätt än jag gjort tidigare. Kanske till och med bara titta på några sekunder av en trailer och stänga av om jag får bra feeling. Jag vill liksom komma med i matchen, jag vill bli en trailertittare och 2016 är året förändringen kommer ske.

–

–

–

4. Stänga av riktigt dåliga filmer lite oftare

Jag har lyckats riktigt bra med min ”40-sidors-chans” när det gäller böcker (har jag inte kommit in i boken på 40 sidor lägger jag ifrån mig boken och läser inte mer). När det gäller film har jag ingen sådan tidsgräns, jag ser helt enkelt klart all skit jag fått för mig att jag ska se. Varför då, kan man fråga sig? Varför slösar jag min tid på filmer som inte förtjänar det? Jag är duktig på att prioritera när det gäller andra delar av mitt liv men att välja bort kass film är tydligen en känslig punkt för mig. Eller var. Det är det inte länge. Jag kommer att stänga av om jag inte får någon som helst känsla för filmen och jag kommer ge filmerna 25 minuter, that´s it. Livet är alldeles för kort för att slösas bort på NÅT som inte förtjänar det – filmer, böcker och människor.

–

–

–

3. Fortsätta vara gränslös

Jag gillar att jag är tämligen orädd vad gäller att ge mig i kast med filmer jag inte tror mig på förhand gilla. Jag struntar i om det är en genre jag normalt sett gillar eller inte, jag ger många filmer en chans. Mitt nyårslöfte till nästa år är att fortsätta göra det, att inte ”snäva ihop” utan att försöka se utanför min lilla låda när tillfälle ges – och tas.

.

.

.

2. Unna mig återtittar

Jag har alltid tyckt om att se om filmer men på senare år har jag inte prioriterat det alls. Det känns lite tråkigt men det är ett lättlösligt ”problem”. Jag ska helt enkelt ”unna mig” återtittar lite oftare, det har jag lovat mig själv inför nästa år.

.

.

.

1. Gå mer sällan på bio

Nu kommer vi till hardcoepunktenpå listan, löftet som är riktigt jobbigt att fästa på pränt MEN icke desto mindre nödvändigt. Jag har gått ofta på bio i över trettio år. Slår man ut biobesöken per månad under dessa år klockar jag nog in på 2-3 per månad, vissa år betydligt fler än så. SF har tjänat rätt mycket pengar på mig. Jag har väldigt sällan beklagat mig över dyra biljettpriser, inte ens när jag var yngre och hade det mer knapert än nu klagade jag. Jag har alltid tyckt att det har varit värt pengarna att se film på bio. Det jag också alltid hävdat är att jag inte vill göra sånt jag far illa av. Jag dricker inte Red Bull för kroppen strejkar och vill inte sova. Jag kör inte jättemycket för fort för jag hallucinerar polisbilar överallt och känner mig rädd. Det är många saker jag undviker för att det helt enkelt tar mer energi än det ger OCH – jag trodde aldrig jag skulle säga det – men DÄR är biobesöken just nu. Jag blir ledsen när jag går på bio. Jag blir besviken, arg, irriterad, förbannad och nu sätter jag ner foten för mig själv för DET ÄR INTE VÄRT DET. Det är inte värt tiden, inte pengarna och jag ids inte klaga för döva öron mer. Jag löser helt enkelt problemet genom att under 2016 inte gå lika ofta på bio.

Visst kommer jag gå på bio och se filmerna man ”bör” se på stor duk och jag kommer fortfarande gå på pressvisningar när jag har möjlighet MEN jag kommer inte springa benen efter mig eller knöka in filmer närhelst jag har några timmar ledigt. Det är ett tråkigt beslut men jag tror det kan bli bra. Jag testar ett år. Jag vill att filmtittande ska göra mig glad, upprymd, euforisk, lugn, känslosam på alla de sätt, men det är FILMEN som ska göra att jag känner dessa känslor, inte ett biografklimat som ger mig ledsna hundögon och magsår.

Fem filmiska nyårslöften alltså. Dessa är mina. Har du några?

.

.