Jag tänker på hur skönt det är just idag att det är år 2012.
Jag sitter i bilen och läser kvällstidningarna på nätet på min väg genom Sverige. Nyheten om att James Holmes klätt ut sig till Batmans antagonist Jokern och dödat tolv oskyldiga människor på en biograf i Colorado är ohygglig läsning. Det är ett dåd som likt många andra dom senaste åren är nästintill omöjligt att förstå.
Jag blir ledsen på ett sätt som är svårt att förklara men jag kanske kan försöka. Jag blir ledsen för att biografer – för mig – fungerar som en typ av tillflyktsort, sådär som kyrkor kan göra för dom andliga eller prunkande parker för dom som gillar blommor och blad. En biograf är i sina bästa stunder lugn, lite kall, kontemplatorisk och en plats för förväntningar. I en biograf är jag trygg även om jag är ensam. Jag har aldrig i något sammanhang eller i någon stad i världen känt mig rädd inne i en biosalong och James Holmes kommer inte kunna förändra den bilden. På det sättet är jag tacksam över att detta händer 2012 och inte, låt oss säga, 1980.
1980 var året då debatten om videovåld drog igång i Sverige. Motorsågsmassakern blev nåt slags symbol för läskiga filmer, såna som kunde få (unga) människor att få knäppa idéer, gå bananas och efterapa det dom sett. Hade tolv människor blivit mördade på en biograf under den här tiden så hade fokuset garanterat inte legat på en ensam galning i blekt hår utan på filmindustrin som envisas med att pumpa ut filmer som handlar om våldsglorifiering och att filmcensuren borde bli hårdare. Så jag tänker att jag i all denna sorg och i all denna ickeförståelse ändå är lite hoppfull. James Holmes är en galning, en sjuk människa, en massmördare. Det är han och enbart han som bär ansvar för sina handlingar. Det går inte att skylla på Christopher Nolan, på Heath Ledger, på Tim Burton, Jack Nicholson, Cesar Romero eller på DC Comics att ett psykfall får för sig att i Jokerns namn döda oskyldiga. Det går att skylla på dessa lika lite som det hade gått att skylla på Tobe Hooper om nån läderklädd svennebanan gått loss med motorsåg i början på åttiotalet.
Jag läser nyheten om vad som hänt högt för mina barn, ordagrant det jag läser i tidningen. Sonens första fundering är: ”Vad gör en sexåring på bio? Dark Knight Rises är väl inte en barnfilm?” Vi stannar och äter middag på Max i Västerås och vid bordet bakom oss diskuteras samma sak. ”Har du läst vad som hänt på den där biografen? En massa döda och skadade, tolv döda tror jag det var och en av dom var bara sex år. Vem går på nattbio med en sexåring? Och tydligen var det ett spädbarn med också, inte som dog men som var där. Fan va stört. Hela grejen är störd bara.”
Så sant. Precis så känner jag. Fy fan vad STÖRT det är. I det lilla är det stört att vuxna tar med små barn på en film som är PG-13, i det stora är det stört att det finns så sjuka människor som James Holmes och det är superstört att det finns vapenlagar som dom i USA. Rent logiskt borde invånarna i Colorado tycka det är mest stört av alla efter det här plus det som hände på Columbine High School i Colorado 1999 när tretton personer sköts ihjäl. Men nej. Tydligen är det tvärtom.
”Alla dödsskjutningar på skolor de senaste tio åren som fått ett tvärt slut, har stoppats av ett tilltänkt offer som haft ett vapen”, säger Larry Pratt, ordförande i organisationen Gun Owners of America. Han vill upphäva lagen som gör skolor till en vapenfri zon. Han anser att skolorna blir utlämnade till galningar. Efter det som hände i Aurora har flera biografer i stora städer i USA infört vapenkontroll vid biografentréerna, kostymförbud mot masker samt förbud mot leksaksvapen. Jag kan förstå rädslan men är det en lösning? För mig känns det mer som nåt som börjar med s och slutar med tört – igen.
Enligt amerikansk media finns det 283 miljoner pistoler som lagligen ägs av vanliga amerikanska medborgare och 4,5 miljoner nya säljs varje år. Det finns inte så många gökhuvuden som James Holmes i den där världen men dom som finns och som är amerikaner är garanterat ägare av tillräckligt med vapen för att skada en hel drös med folk. Så ser verkligheten ut 2012.
Film är bäst på bio och idioter finns det tyvärr överallt. Det går inte att skydda sig emot dom. Ett vapen i var mans ficka är ingen lösning, inte att gnälla på våldsamma filmer eller ta upp censurfrågan heller. Hade Batman funnits på riktigt hade han löst problemet men verkligheten är inte film och film är inte verklighet, inte ens när dom snuddar vid varandra. Jag är ledsen, jag är bedrövad men jag är samtidigt glad att fokuset inte snedvrids. Fokus ligger på den som bär det primära ansvaret – en ensam jävla störd idiot.
