Etikett: Fionnula Flanagan

Publicerat

BIRTHMARKED

Catherine (Toni Colette) och Bill (Matthew Goode) är ett forskarpar som blir gravida. Den i magen växande sonen ger dom ett uppslag till ett riktigt spännande experiment. Vad händer om man uppfostrar sitt barn på ett heeeeelt annat sätt än man som föräldrar ”borde”? Som i deras fall, ett par intelligenta intellektuella logiskt innanför-lådan-tänkande föräldrar. Vad händer om dom gör sitt ALLT för att uppfostra sonen att bli…konstnär? Vad händer om en son till ett par utstuderat aggressiva föräldrar uppfostras att bli pacifist? Om en dotter till ett par som inte direkt ingår i begåvningsreserven uppfostras till att bli….geni?

Catherine och Bill får igenom sitt förslag och får adoptera Maurice och Maya som syskon till den biologiske Luke och så startar ett psykologiskt forskningsexperiment som inte slutar förrän barnen är tonåringar. Men det slutar kanske inte som föräldrarna ville och trott.

Det här är en ganska hattig och hoppig historia om hålls ihop av en berättarröst (mysiga Fionnula Flanagan) som egentligen inte tillför något. Vissa scener är bra, grundpremissen är intressant men manuset drar åt för många håll samtidigt för att jag ska bli riktigt engagerad. Lite synd kan jag tycka.

Filmen finns att se på Netflix.

Publicerat

THE GUARD

En moraliskt tveksam polis med rasist-tourettes (Brendan Gleeson) tvingas samarbeta med en svart FBI-agent (Don Cheadle) i en komedi som på sina håll är så skruvad att jag sitter med uppspärrade ögon och bara njuuuter. Det är synd att postern är så intetsägande, det har liksom inte funnits så mycket som en susning av sug hos mig att se filmen – inte förrän nu.

The Guard är John Michael McDonaghs första långfilm som både manusförfattare och regissör. Calvary är den andra och anledningen till att The Guard nu är sedd. Senare i år kommer den tredje, War on everyone.

Jag är uppenbarligen vansinnigt förtjust i den här mannens sätt att göra film – och hans underfundiga manus. Jag önskar att han hade gjort massor med filmer som jag missat och kunde beta av men nu är det slut och det är tomt och tråkigt tycker jag.

Brendan Gleeson är aldrig så bra som han är i McDonaghs filmer och Don Cheadle som aldrig varit någon direkt favvo hos mig visar prov på skön självdistans här. Mitt tips är helt enkelt att du struntar i om filmen på ytan känns tråkig, dra på den bara, titta, fnissa och låt dig underhållas ordentligt.

Publicerat

THE OTHERS

I kölvattnet av kluriga rysare som Sjätte sinnet och med Alfred Hitchcocks sätt att skapa spänning kom den lilla anspråkslösa filmen The others.

Grace Stewart (Nicole Kidman) är sval och smal och graciös som en ejderhona när hon glider fram i sitt stora tomma hus. Maken Charles (Christopher Eccleston) är soldat och saknad i krig och barnen Anne och Nicholas är mest svaga och sjuka.
Grace anställer nytt tjänstefolk, barnen börjar se och höra sånt som inte finns och visst är det så att livet i det själlösa huset inte är fullt så dött som alla tror.

The others är en traditionell rysare. Det är inte latexmonster, inte datoranimerade läskigheter som mer ser ut som nåt ur Scooby Doo än som något vuxna faktiskt blir rädda för. Nicole Kidman är världsbäst på att vara kall, snygg och distanserad. Filmens manus skulle med enkla medel kunnas skrivas om till ett rent teaterstycke och jag tycker att det är filmens styrka – den är liksom simpel men smart.

Hurv-varningar utfärdas utan att filmen för den skull framkallar mardrömmar.