Etikett: Fredagsfemman

Publicerat

Fredagsfemman #152

5. Nytt tema på måndag

Javisst ska det börjas ett nytt tema, det är ju nytt år och det förra temat är slut. Den här gången handlar det inte om någon speciell skådespelare eller någon speciell genre eller produktionsland, nu handlar det om nånting heeeelt annat.

.

.

.

4. Kärlek på bio

Jag läste en recension av filmen Love is strange skriven av The Nerd Bird och jag blev så himla sugen på att se filmen. Hon gav filmen 5/5 och det fullkomligt sprudlade både på och mellan raderna. Idag har den biopremiär och jag hoppas kunna hitta en perfekt plats på en folktom visning.

.

.

.

3. Dom jävlarna ska skjutas

Jag tror på den här TV-serien, jag tror på den så mycket att jag sponsrat den via Kickstarter. Klicka här om du vill se trailern och klicka här om du också vill skänka en slant.

.

.

.

2. The Walk

Okejokejokejokejokej såhär är det. Jag såg teasertrailern för The Walk på IMAX 3D häromdagen och hallååååå alla filmspanare, om det inte byggts nån IMAX-biograf i Stockholm innan oktober 2015, är det nån som vill hänga på mig och se den här filmen i nåt annat land – i IMAX 3D? (Här kan du se teasern)

.

.

.

1. Transparent

För att vara en person som medvetet försöker hålla mig borta från TV-serier ser jag (i perioder) ganska mycket serier. När jag väl sätter mig ner för att följa något käkar jag upp det i ett svep – helst. Massivt, under kort tid, avsnitt på avsnitt på avsnitt. Precis det hände när jag hittade serien Transparent på Viaplay. Jag vet inte riktigt hur jag hittade dit men dit kom jag och sen kom jag inte därifrån förrän första säsongen var slut. Första och enda – än så länge. Nu är det några veckor sedan jag såg klart den men jag måste säga att 2014 har varit ett FENOMENALT bra TV-serie-år med Game of Thrones, True Detective och Transparent, tre serier som är créme de la créme av TV-serier men i tre väldigt olika genres. Transparent är dock det bästa jag sett i dramaväg på väldigt VÄLDIGT många år.

Publicerat

Fredagsfemman #151 – Tips på filmer som ger julkänsla men utan en massa tomtelarv

5. Livet är underbart

James Stewart, kanske den mysigaste skådespelaren som gått i ett par välputsade lågskor. I Livet är underbart får han chans att visa allt han kan och lite till och vi som tittar kan inte göra annat än att följa med på färden. En otroligt fin film, känslosam, härlig och julig. (Länk till recension)

.

.

.

4. Noll tolerans

Första filmen om polisen Johan Falk är inte bara bra den ger också en viss julstämning. En julskyltad svensk stad gör ofta det, även barn i tometeluva men ingenting i den här filmen kan anses vara jul-meserier. Hårdkokt och spännande är vad det är. (Länk till text)

.

.

.

3. Love actually

Hela den här filmen är som en stor julklapp, en sån som innehåller allt man kan önska sig och mer därtill. Fan alltså, jag tröttnar aldrig på den här filmen, jag kan se den hur många gånger som helst och hela jag blir varm som ett gjutjärnselement av den. (Länk till recension)

.

.

.

2. Die Hard

Såhär kan man också fira jul. John McClane (Bruce Willis) prickar en juldag som den värsta dagen hittills och visar kreativitet när det kommer till paketinslagning. ”And now I have a machinegun ho-ho-ho”. (Länk till recension)

.

.

.

1. De fem legenderna

Okej, det ÄR en tomte med i den här filmen men det är faktiskt den riktiga tomten, den stora coola tatuerade tomten som ser ut som en hangaround till HA på´t ungefär, så jag köper det. Den här filmen bjussar på känslan av jul och barndomens vintrar, av förhoppningar, av rädslor för det otäcka man inte kan se och den visar också hur bra det kan bli till slut om man bara samarbetar litegrann. (Länk till recension)

God fortsättning på julhelgen!

.

.

Publicerat

Fredagsfemman #150

5. Blåa ögon-ballongen som brast

Dom två första avsnitten av den politiska SVT-serien Blåa ögon var bra, det började intressant, det gav mersmak. Så kom del tre och ballongen sprack och den sprack rejält. Flera rent KORKADE scener, alltför icke-trovärdiga i en serie som denna och nu tappade den mig. Jättetråkigt och framförallt klantigt av manusförfattaren. Är det nån som läser detta som sett serien?

.

.

.

4. Bara två söndagar kvar i år…

…och därmed bara två filmer kvar i mitt tema som handlar om svensk film. Det kändes som ett jätteprojekt när jag drog igång det första söndagen i januari i år men det har flutit på nästan obegripligt enkelt. Jag har sett en hel del jättebra film, en hel del superkass film och en hel del mittemellanfilmer och framförallt slås jag av att jag fortfarande tänker ”det är bra för att vara svenskt” så ofta. Jag tänker så och jag kan inte riktigt rå för det. Jag jobbar på att göra mig av med uttrycket, det känns så onödigt och förlegat, men samtidigt är det till viss del….tyvärr…sant. Är det nån som är sugen på att ta vid stafettpinnen och köra ett svenskt-film-tema nästa år? Kom igen nu!

.

.

.

3. Steve Carell

Idag har Foxcatcher premiär. Jag tycker väldigt mycket om den filmen. Många andra gör också det. Många tycker även att den är dålig, seg och tråkig. Det bästa är – som vanligt – att se filmen och bilda sig en egen uppfattning men helt klart är det så att Steve Carell spelar en rollfigur – är en karaktär – man aldrig sett honom spela förut. Om det inte vore ett såpass starkt filmår som det ändå är så skulle jag ha gissat på oscarsnomineringar för hela trion Carell, Channing Tatum och Mark Ruffalo. Nu kanske det bara blir en: Steve Carell.

.

.

.

2. Blade Runner på IMAX!

Alltså, wow, kollabarakolla! För nån vecka sedan specialvisades Blade Runner: The Final Cut på IMAX i London, en slags försmak för vad som komma skall. I april 2015 kommer den nämligen upp på IMAX lite överallt. APRIL 2015! Bygg fort som faaaaan ute i Solna nu så vi alla får chansen att se denna film i detta ultimata format!

.

.

.

1. Det fantastiska livet

I söndags skrev Fredrik Wikingson en artikel i DN som knäckte mig totalt. Den knäckte mig så tillvida att det kan vara den bästa artikel jag någonsin läst. Den handlade vid första anblicken om Bob Dylan-konserten i Philadelphia, när Wikingson fick uppleva en spelning alldeles ensam i publiken med Bob Dylan på scen. Men vid andra anblicken och tredje och fjärde handlar texten om livet, om det fantastiska, underfundiga, fina, överraskande, galna, det fascinerande i att faktiskt aldrig någonsin kunna veta vad som väntar en, vad livet har att bjuda på. Jag får det till att texten är en summering av vad som kan hända när flera till synes oviktiga handlingar tillsammans blir till något större, när många myrsteg blir till en sträcka man aldrig trott sig orka gå om man sett målet framför sig på direkten, när man som av ett trollslag får vara med om något väldigt speciellt och unikt.

Plötsligt händer det, det där man aldrig trodde sig få vara med om. En dröm går i uppfyllelse, ett mål nås, det kom en chans flygande och rätt person tar tag i den och gör något bra. Det händer inte bara Fredrik Wikingson. Det kan hända dig, det kan hända mig, det kan hända alla. Det är det som är det fantastiska med livet.

 

Publicerat

Fredagsfemman #149 – Julklappstips till filmnördar

5. Pop! Vinyl figures

Det svåraste är att kunna välja för man (aka jag) vill ha alla. Kolla bara här, alltså hjärtat smälter så fina är dom!

.

.

.

 

4. Boken som blev Enemy

Det här är en perfekt julklapp till filmnörden som uppskattar nåt redigt att bita i. The Double (Homem duplicado) är en bok skriven av den portugiske författaren och nobelpristagaren José Saramago som sedan blev en film som heter Enemy med Jake Gyllenhaal i huvudrollen. Enemy är en fantastisk film, The Double är en synnerligen komplex bok, svårläst som tusan men inte på grund av innehållet utan formatet. Den går att hitta här.

.

.

.

3. En stickad jultröja med Star Wars-motiv

Hur kan man INTE bli totalt tokkär i denna? Finns här och snart även i min egen garderob.

.

.

.

.

2. Ge bort en alldeles egen biostol

Bio Rio vid Hornstull har byggt om och gett oss biofantaster chansen att för en rimlig penning köpa en egen stol i Salong 1. Jag har köpt en, klart jag har! Nu är ombyggnaden klar men det finns fortfarande några stolar kvar som saknar namn. Klicka in här för att läsa mer.

.

.

.

.

1. Woody Allen-boxen

Jag vet inte om det går att köpa nåt med mer bestående filmiskt värde än detta, inte för en simpel femhunka i alla fall. Woody Allen-boxen med hela 20 (!) filmer finns till kampanjpris här. Julen är räddad, är den inte?

 

Publicerat

Fredagsfemman #148

5. Jurassic World-trailern

Jag vet, jag borde låta bli. Jag vet, trailers kan förstöra så mycket. Jag vet precis allt det där men jag kunde ändå inte hålla mig från trailern till Jurassic World. Med hippetihopphoppande hjärta tryckte jag på play och BANNE MIG om jag inte färdades tillbaka till 1993 och den första Jurassic Park-ståpälsen! Med tårar i ögonen ser jag fram emot 12 juni 2015 på ett sätt jag inte trodde var möjligt. Om du vågar kan du titta på trailern genom att klicka här.

.

.

.

4. Turkisk filmfestival

Hela helgen anordnar SF Bio i samarbete med Turkiska ambassaden en turkisk filmfestival på Skandiabiografen. Det kostar bara 60 kronor per biljett! Klicka här om du vill läsa mer.

.

.

.

.

3. Decennierfredagar

Fripps filmrevyer-Henke och Movies-Noir-Christian har ett mycket ambitiöst projekt tillsammans som heter Decennier. Dom har tagit sig igenom filmhistorien med början i 20-talet och nu är dom framme vid det goa och glada 80-talet. Vad händer då? Jo, jag hoppar med på tåget! Såklart! Hur skulle jag inte kunna göra det? Killarna har valt ut fyra 80-talsfilmer som gemensamt recenseras i december, en varje fredag, och jag passar på att se filmerna jag med. Mina recensioner kommer dock upp aningens senare än resten av gänget, jag har ju en fredagsfemma att tjonga upp på bloggen först. Kl 16 kommer mina decenniertexter, en varje fredag resten av månaden.

.

.

.

2. Så mycket bättre blir inte bättre än såhär

Alltså shiiiit vad bra Så mycket bättre 2014 har varit – och är. Imorgon är det sista programmet och jag kommer sakna det som tusan, det här gänget har varit helt otroligt bra. Det finns en sån värme mellan dessa sju artister, det känns som jag hänger med mina kompisar när jag ser dom på TV. Och just den där känslan fick jag så himla starkt när jag såg Carolas dag. Det kändes som om hon för första gången i sitt liv hittat ett sammanhang där allt var okej, där hon var okej och alla sju är så störtsköna och bara visar kärlek och respekt mot varandra. Det känns som att dessa sju artister har fått ett filmspanargäng och det är nåt som jag verkligen unnar alla här i världen.

.

.

.

1. Årets sista flmspanarträff

Imorgon. Årets sista filmspanarträff. Det elfte gemensamma filmspanarbiobesöket för i år. Det 32:a någonsin. Filmspanarna växer, det är coolt, vi blir fler och fler. Det är härligt att vara en del av någonting när man har världens ensammaste hobby. Jag vet inte vad som skulle kunna vara mer ensamt än att titta på film egentligen, samla på frimärken? Föda upp vandrande pinnar? Filmspanarna är dessutom en klubb där man kan vara precis som man är, hur nördig som helst och ändå passa in. Hur ofta händer det, ärligt nu?

.

.

Publicerat

Fredagsfemman #147

5. Nu kan du ha Hemma hemma

Hemma är filmen som försvann. Med biopremiärdatum mitt i sommaren behövde Hemma slåss om svettiga blockbustersugna biobesökare och den hade inte direkt nån rättvis chans att slå sig fram och in i allas medvetanden. Det är synd tycker jag. Hemma är en bra film (för att inte tala om vad min son tyckte, klicka här för att läsa båda våra tankar). Ge den en chans vettja. Det är en bra julklapp också både till knattar och mormödrar och allt däremellan.

.

.

.

4. Matias Varela på Instagram

Att följa skådisfavoriten Matias Varelas äventyr under inspelningen av Point Break-remaken via Instagram har varit riktigt kul. Vilka bilder han lagt upp! Vad sjukt mycket han tränat! 31 juli är det biopremiär. Hur pepp är du på en skala 1-10?

.

.

.

3. Ska vi göra slut?

Det kanske finaste programmet man kan se på TV just nu går på Kanal5 och heter Ska vi göra slut. Filip och Fredrik åker runt i Sverige och försöker hjälpa till att rädda förhållanden som knakar rejält. Alla som klankar ner på denna duo för att dom är nånslags Piff och Puff på speed bör nog se det här och kanske unna sig en tankeställare. Det här är nämligen både genuint, eftertänksamt och lugnt.

.

.

.

2. Investera i själen

Känner du att inför-jul-stressen börjar komma, behöver du hjälp att komma ner på jorden? Jag vet vad du kan göra. Lås in dig med en laptop eller padda nånstans, sätt dig på en kudde, tänd ett ljus, ta fram kontokortet, klicka här och hyr filmen Still Life. Det kostar 39 spänn, det tar 88 minuter av ditt liv men sen är du på banan igen. Landad, lugn och lyrisk.

.

.

.

1. Jake Gyllenhaal

Han ser ut lite som Rocky Raccoon på bilden, eller hur? Som ett….djur, en gnagare som jagar på natten. Gosh allså, Jake Gyllenhaal är så jävla GRYM i Nightcrawler, en film som har biopremiär runt om i landet just precis idag. Nähäpp om man skulle hyra sig en liten röd snabb bil över helgen, köpa en systemkamera och bli lite psycho för en stund? Eller inte. Eller jo. Nä. Jag ska se om filmen istället.

.

.

Publicerat

Fredagsfemman #146 – Mina tankar om Stockholms filmfestival

5. Baksidan

I söndags slutade Stockholms filmfestival och för många blev det alldeles tomt. Vakuum nästan. Sådär som jag kände när finalen i fotbolls-VM hade spelats och det var fyra år tills nästa gång. Fördelen med filmfestivaler är att det bara är 50 veckor tills det är dags igen, dags att planera, välja rätt, välja fel, gå runt med en klump av biobiljetter i plånboken, köa, köa ännu mer, vara ute i så god tid för att få en vettig plats i salongen att en film på 90 minuter egentligen upptar 180 minuter av ens liv. Trots att jag börjar få en viss festivalvana nu så har jag inte vant mig vid dom onumrerade biljetternas baksidor.

.

.

.

4. Biograferna

Jag kan förstå rent logiskt och ekonomiskt att filmfestivalen väljer – och får – biografer som kanske inte är dom mest….perfekta….för ändamålet. Jag förstår att Reflexen är billig att hyra men det jag undrar över är varför inte fler salonger utnyttjas på Grand? Grand 2 till exempel, en jättemysig salong! Och Saga. Tänk om storfilmerna kunde visas på Saga istället för på Park.

.

.

.

3. Möten man minns

På filmfestivalen träffar man nästan alltid på dom där kufarna som går all in och har ett gediget schema med femtio filmer men som just på min visning hellre sitter och messar med gamla mamma än tittar på filmen (mister du en står dig fyrtioåtta åter). På filmfestivalen träffar man nästan alltid på dom där kufarna som går all in och har ett gediget schema med femtio filmer och som på grund av filmöverbelastade dagar inte har tid med tvättstugan, som typ sover med kläderna på för att hinna till förmiddagsvisningen och som saknar en hel del vad gäller social skills i offentliga rum. Som han som hade en jacka som luktade precis som den där färska laxen som jag glömde inplastad i kylen ett par dagar över tiden och en dag när jag kom hem trodde jag att grannen dött för det luktade lik i hela trappuppgången och det dröjde ända tills jag öppnade kylskåpsdörren innan jag förstod vad som var boven i dramat. Denna snubbe hade alltså en jacka som luktade sådär. En jacka han lagt på golvet framför sig och varje gång han kom åt jackan med skon kom det doftmoln som hade kunnat få mig att spy rätt ut bara.

–

–

–

2. WOW-filmer

Jag såg inte jättemånga filmer i år men flera av filmerna jag såg var riktiga höjdare. Jag tyckte mycket om Channing Tatum, Mark Ruffalo och Steve Carell i Foxcatcher, jag gillade Reality och jag ÄLSKADE Nightcrawler med Jake Gyllenhaal (premiär nästa fredag, woop woop!).

.

.

.

1. Kompisarna

Att gå runt bland festivalbiograferna är litegrann som att vara på konferens med ett stort företag på ålandsbåten. Vart man än går träffar man på någon man känner eller känner igen. Det är rätt härligt tycker jag. Ytligt bekanta som säger hej, lite närmare bekanta som man ser på festivalen men inte så ofta annars, goda vänner att hänga med på vardagskvällarna lite mer och lite oftare än vanligt. Det twittras om film dygnet runt, det pratas, spekuleras, funderas och bloggas. Till och med jag tycker det är lite tomt och tyst nu även om filmfestivalen 2014 inte blev nåt rekordår för mig räknat på antal filmer men å andra sidan blev medelbetyget på sedda filmer högre än vanligt. Och filmspanarträffen får verkligen högsta betyg!

.

.

 

Publicerat

Fredagsfemman #145

5. Quentin Dupieux, je t´aime!

Si vous et moi étions les écureuils, nous pourrions vivre dans un tas de feuilles sur un football oublié et raconter des histoires exagérées au sujet étranges homo sapiens à l’autre toute la nuit. Peut-être que nous avons peu de pyjama sur nous. Et lunettes de soleil. Et nous rions comme les feuilles tombent. Ensuite, il ya quelqu’un bâtard de Showa avec un poule feuille de ventilateur eu pour Noël, et puis nous nous asseyons là sans-abri et Giggles le petit dents hochet uns contre les autres. Fois beaux hein? *

.

.

.

4. Hur går det med IMAX-bygget i Solna?

Nån som vet?

Hälsningar från en trogen biobesökare med grav abstinens som lätt kommer skaffa klippkort

.

.

.

3. Cumberbatchpaniken

Det är 39 veckor sedan jag skrev om Benedict Cumberbatch och filmen The Imitation Game. Ikväll är det dags, ikväll ska jag se den tillsammans med min dotter. Som ääääääälskar honom. Som typ gråter bara jag eller någon annan nämner hans namn. Som fick panik för att jag sa att det var en röda-mattan-visning och hon trodde att han skulle dyka upp. Det ska bli en intressant kväll det här. Återkommer med recension av både mig och gästbloggaren.

.

.

.

2. Ja tack, Åre Chokladfabrik!

Jag tackar nej till 99,99% av alla som vill köpa reklamplats på bloggen och som vill ”sponsra” genom köpta inlägg men nu vänder jag på steken. ÅRE CHOKLADFABRIK! OM NI KÄNNER ATT NI VILL SPONSRA FIFFIS FILMTAJM MED KARDEMUMMATRYFFEL KOMMER JAG INTE SPELA SVÅR. JAG KOMMER SÄGA JA TACK OCH JAG KOMMER SÄGA DET JÄTTEFORT OCH JAG KOMMER TILLÄGNA EN HEL FREDAGSFEMMA TILL BARA ER. Går det att tillverka godare praliner än dessa? Är det möjligt?

.

.

.

1. Lloyd Christmas & Harry Dunne

Jag har inte hunnit se Dum & Dummare 2 än, det har varit lite festivalbesök och annat i vägen, men alldeles oavsett detta så finns inga som bättre förtjänar en förstaplats denna vecka än dessa två flänghuvuden. Det är tjugo år sedan första filmen kom och den håller, jag skrattar fortfarande så det bubblar ur näsan åt moppescenen, när dom fryser ihop. Så förstaplatsen får dom på gamla meriter, jag är dock stensäker på att jag kommer gilla även dom nya.

.

[*Svensk översättning av Google translate-franskan på plats 5: Om du och jag vore ekorrar skulle vi kunna bo i en lövhög på nån bortglömd fotbollsplan och berätta överdrivna anekdoter om konstiga homo sapiens för varandra hela nätterna. Kanske har vi små pyjamaser på oss. Och solglasögon. Och vi skrattar så löven hoppar. Sen kommer det nån jävel som ska showa loss med en lövblås hen fått i julklapp och då sitter vi där hemlösa och fnittrar så dom små tänderna skallrar mot varandra. Härliga tider va?]

Publicerat

Fredagsfemman #144

 

5. Have you met Ted?

Ja tänk för att jag har det. Nu. Sist av typ alla har How I met your mother-poletten trillat ner även hos mig och det är (ju) riktigt roligt!

.

.

.

.

4. Ex Machina-peppen

Inte förrän 20 mars har filmen premiär i Sverige men jag kan inte undgå att känna pepp redan nu. Domnhall Gleeson, Alicia Vikander och Oscar Isaac i en film skriven och regisserad av Alex Garland. Här kan du se trailern om du vill. Jag får bra vibrationer.

.

.

.

3. Dagen då den ständige positivisten surade ur

Det var förra fredagen den hände. Jag var på The Knifes avskedskonsert på Annexet. Tio minuter innan konserten skulle börja gled jag in i lokalen, fullt medveten om att jag skulle få stå långt bak eftersom konserten var utsåld sedan länge (trodde jag) och jag var så sen. Dröm om min förvåning när i stort sett hela golvytan var tom! Det var bara att gå hela vägen fram till scenen, hänga jackan på staketet och invänta konserten med ett av dom mest egna och spännande band som finns i Sverige. Eller fanns. Jag har lyssnat så mycket på Deep cuts och Silent shout att jag kan dom utan och innan, jag älskar dessa skivor! Jag borde kanske ha förstått att en avskedskonsert med The Knife inte är som en avskedskonsert skulle vara med alla andra band i världen – en kavalkad av låtar fansen ville höra. Istället blev den här konserten en kakafoni av oljud, av bröl, av ett basdunk som gjorde ont i kroppen även när jag efter halva konserten gav upp min kanonplats och ställde mig längst bak. När jag åkte hem var jag sur. Det här är den första konserten i mitt liv som jag känner mig rejält besviken på. Jag brukar kunna se något positivt i det mesta men den här gången var det svårt, ja nästintill omöjligt.

.

.

.

2. Interstellarpremiär

Christopher Nolans film Interstellar har varit en snackis ända sen en första synopsis nådde media. Jessica Chastain, Anne Hathaway och Matthew McConaughey i ett nästan tre timmar långt science fiction-drama av ”mannen som gjorde dom bra Batman-filmerna”. Det är klart att det är svårt att hålla förväntningarna på en rimlig nivå. Men ikväll är det dags, ikväll är det ÄNTLIGEN JÄVLARANAMMA dags!

.

.

.

1. Filmspanarna goes Stockholm Filmfestival

Imorgon blir det en heldag på Stockholms Filmfestival när filmspanargänget intar festivalbiograferna. Hela tre filmer kommer det bli med fikapaus och middag inplanerat i schemat och jag tror att morgondagens tredje film kommer bli något utöver det vanliga. Vilken film det är kommer synas på filmspanarbloggarna på onsdag. På med fotriktiga skor och ta med en uppblåsbar simring för rumpan (behövs då det är två filmer på Park) så ses vi imorgon alla filmspanare – och en del av er träffar jag redan ikväll! Hurra!

.

.

Publicerat

Fredagsfemman #143: Fem superläskiga ögonblick

5. Den där kleggiga aliengrejen

Första gången jag såg Alien, första gången jag såg den här scenen med facehuggern i Alien höll jag på att spy. Jag var rutten i hela kroppen av rädsla, så fasansfullt att ha nån organism sådär över hela ansiktet och typ knappt kunna andas.

.

.

.

4. Saxscenen i Dead Zone

Jag har sett David Cronenbergs filmatisering av Stephen Kings bok Dead Zone åtta gånger. Sju av dom blundade jag när det vankades död-medelst-sax-i-badkars-scenen. Tyvärr tittade jag den första.

.

.

.

3. Hajenhuvvet

När man tittar på Hajen, sitter och väntar på helspänn för att få se just en haj (hallå, det är en Steven Spielberg-film, det tar tiiiiiiiid innan man får se hajjäveln) och sen dyker det upp ett HUVUD bara sådär.

.

.

.

2. Fotscenen i Lida

Även om man läst boken och vet vad som komma skall så är sekunden, ögonblicket, när Annie Wilkes (Kathy Bates) höjer släggan och man fattar att hon faktiskt kommer slå sönder foten på Paul Sheldon (James Caan) helt övervidrig.

.

.

,

1. Att se sig själv i spegeln och se ut såhär

Barnen grät och skrek och först fick jag panik sen tänkte jag att jag hade likadana ögon som Bill Bixby när han förvandlas till Hulken och att jag ser ut som en snälliszombie med synfel. När jag glad i hågen försökte förklara för ungarna hur jag såg på mig själv och mitt nya utseende vrålade dom bara, såg livrädda ut, ropade ”stick”, sa att jag var svinläskig och sånt. Att bli ratad på det sättet av sina egna barn var verkligen en superläskig upplevelse.

.

.

Filmitch har dagen till ära listat en egen läskig fredagsfemma idag, klicka här för att komma dit.

Publicerat

Fredagsfemman #142

5. Neil Patrick Harris

Söndagen den 22 februari är det dags för Oscarsgalan 2015. Presentatör blir Neil Patrick Harris, känd från TV-serien (som jag inte sett men som går på repeat hemma) How I met your mother och vattendelaren Gone Girl. För egen del drömmer jag om att få se honom live på Broadway där han gör huvudrollen i Hedwig and the angry inch men jag tror han kommer leda Oscarsgalan alldeles felfritt. Som sagt, jämfört med James Franco är allt ett plus. En vandrande pinne med scenskräck hade bräckt honom.

.

.

.

4. Vad är egentligen meningen med livet?

Efter att jag och Henke såg Alex Schulman och Sigge Eklund försöka bena ut det här med meningen med livet på Cirkus i tisdags har frågan liksom snurrat i min skalle, ja faktiskt lite mer än vanligt. Sanningen är att pod-männen inte kom fram till nåt riktigt svar på frågan (även om resan till det svävande målet var jäkligt underhållande) och kanske är det just det som är svaret – att det inget svar finns? Måste det ens finnas en mening? Räcker det inte med att finnas till, att få vara med, att andas, måste man tänka på carpe diem-crap och målbildsanalyser hela tiden?

.

.

.

3. Dokumentärglädje från Kärrtorp

Alltså, den där glädjen jag känner när jag av en slump hamnar framför en dokumentär på SVT och tycker det är så bra att jag inte varken kan eller vill stänga av och sen….sen….sen när jag ser att det finns tre delar till! I dokumentärserien Kärrtorp – Efter smällen får man följa några personer med anknytning till Kärrtorp, ”vanligt fölk” som återigen visar att ingen människa är speciellt vanlig, alla har sin historia att berätta. Klicka här för att komma till första avsnittet och lär känna dessa personer lite närmare: Irene som kastade en tårta i ansiktet på Jimmie Åkesson, Zeth som är nyanställd inom Sverigedekomraterna, tonåringen Ishak som drömmer om att bli proffsboxare, den ensamstående mamman Kristina som jobbar som medium, unga punkaren Tilde som spelar i bandet Vagina Dentata och moderatpolitikern Johan som har svårt att prata om känslor. Och Tomas Bolme är berättarröst. Tintin liksom!

.

.

.

2. Skräckfilmsveckan

På måndag börjar den, årets läbbigaste vecka här på bloggen. Det blir skräckfilmer, skräckfilmer och åter skräckfilmer och precis som vanligt har jag en co-driver i Filmitch som kör skräckfilmsvecka även han på sin blogg. Jag kan lova att det kommer dyka upp en hel del bra-att-ha-filmtips till Halloweenfesten.

.

.

.

1. Är du redo? Jag är redo!

Värsta medelålderspartajet väntar, vad härligt det ska bli! Trerättersmiddag, en massa rött vin och sällskap av min gode vän och Stockholms (Sveriges?) mesta, bästa och längsta 80-talsmusikkännare. Nu jäklar Calle nu är det bara att sjunga upp. Orup på Börsen kommer bli awsome (och alla andra kan ju alltid se honom i Så mycket bättre imorgon)!

.

.

.

Publicerat

Fredagsfemman #141

5. Vad är det för fel på folk?

Biobesökare vallfärdade i flera veckor efter premiären för att se Colin Nutleys magplask Medicinen. När det gäller Hallonbåtsflyktingen är det ekande tomt i salongerna. Jag såg om den igår kväll, vi var typ tjugofyra personer på Filmstaden Söder 1, ungefär tvåhundra pers för lite. Eller tre. Fan, den är ju skitrolig! Varför lyssnar biobesökare på kända recensenter när det gäller Hallonbåtsfilmen men inte när det gäller Colin Nutley?

.

.

.

4. Pappans gardiner

Jag har med stor glädje sett dokumentären om Zlatan som gått på Kanal5. Men hur häpnadsväckande många av hans mål är, hur cool han än verkar vara som person så minns jag allra bäst när hans pappa Sefik visade upp Zlatanrummet (aka vardagsrummet) och hur stolt han såg ut över dom specialsydda gardinerna. GARDINERNA! Med sonen på! Världsklass!

.

.

.

3. Gå i barndom

När volymkontrollen som kallas livet är vriden på max och det bubblar och fräser mellan öronen av allt man måste komma ihåg, göra, fixa, greja, möten, tankar, klockslag, drömmar, papper och annat kul, finns det något bättre såna dagar än att gå i barndom? Att ta fram tuschpennor och en Bamse-målarbok (en sån med färdigritade motiv som bara ska ifyllas) och stoppa i Bernard och Bianca-DVD:n i spelaren? Personligen blir jag lugn som en filbunke av det.

.

.

.

2. Reality

Nu är biljetterna släppta för årets upplaga av Stockholms filmfestival. Programmet känns mer fullmatat än förra året, ändå hittar jag bara EN film som jag är alldeles superpepp på. Quentin Dupieux nya film Reality. Det är en fascinerande snubbe den där Dupieux.

.

.

.

1. Meningen med livet

Nästa vecka är det äntligen dags att få svar på den stora frågan – vad är meningen med livet. Vem kunde tro att svaret skulle komma från en scen på Cirkus och att det är Alex och Sigge som satt inne på informationen?

.

.

Publicerat

Fredagsfemman #140

5. Kardemumma!

Jag måste återigen slå ett slag för denna fenomenala men ändå anspråkslösa krydda. Kardemumma är som en såndär person som är trygg i sig själv, vet vad hen kan, som inte behöver hävda sig, skryta och skrävla utan som i lugn och ro kan gå genom livet och veta med sig att hon duger alldeles fint. Det går inte att känna annat än kärlek för en sån person – eller för kardemumman!

.

.

.

4. Josephine Bornebusch

En sån multibegåvad människa! Ett sånt komiskt geni! Ändå känns det som att Josephine Bornebusch alltid går i andra led efter en massa män, efter Rheborg, Herngren och Dorsin i Solsidan, efter Poehler i Welcome to Sweden, efter Skarsgård och Wahlgren i Hundtricket och efter Karlsson i Hallonbåtsflyktingen. Eller så är det ett val hon gör för att hon vet hur bra hon är, hon inte behöver alla dessa stålkastare riktade mot sig för att känna sig sedd och bekräftad. Josephine Bornebusch är den mänskliga kardemumman! [En bra bok har hon skrivit också. Född fenomenal. Och nej, det är inte en självbiografi.]

.

.

.

3. Mästerverket!

Jag avslutade min recension av Gone Girl med att skriva ”Nu vill jag bara få bort CP-tankarna och se om Seven” och jag gjorde en kombo. Jag såg om Seven och med ens försvann tankarna på att David Fincher ser ner på sin publik. Det är snart tjugo år sedan Seven kom men det känns som igår, dels för att filmen fortfarande sitter som en smäck både i hjärnan och magen, dels för att den (förutom teknikprylarna) inte åldrats ett dyft. En regissör som David Fincher förtjänar – precis som alla andra – att hyllas när han hyllas bör. Jag tycker väldigt mycket om många av hans filmer, jag tycker några är rent undermåliga men framförallt: SEVEN ÄR ETT MÄSTERVERK FRÅN BÖRJAN TILL SLUT!

.

.

.

2. First Aid Kit

Jag har gillat dom länge men aldrig sett dom live. På onsdag är det äntligen dags. Och mer hemmaplan än Globens Annex kan det väl knappast bli för tjejerna så länge dom inte anordnar en utomhuskonsert på Enskede IP.

.

.

.

1. Filmspanarträff

För andra året i rad kombinerar vi filmspanarträff med Monsters of film-festivalen. Det blir hela TVÅ filmspanarfilmer denna gång (med middag emellan) och vem vet, några kanske ser ännu fler filmer imorgon när man ändå är i gasen. Hugade filmspanare, vi ses imorgon!

.

.

Publicerat

Fredagsfemman #139

5. Den behagliga långsamläsningen

Jag läser Ett liv för lite av Kristofer Ahlström på kvällarna. Det gör jag rätt i ty det är en enastående bok. Det är även en otroligt sällsam bok. Jag brukar läsa fort, ibland väldigt fort, ibland kanske för fort men det här är en bok jag måste läsa långsamt. Jag måste gå tillbaka och läsa om vissa meningar, inte för att jag inte förstår utan för att jag njuter av orden. Utfyllnad existerar inte. Små-ord finns inte. Varenda bokstav har existensberättigande och vi är många som har att lära av Kristofer Ahlström. En bok som denna, tjock som Bibeln, kommer att vara utläst lagom till julaftons morgon.

.

.

.

4. Ben på bio

Jag vet att Gone Girl har biopremiär idag. Jag vet att Ben Affleck spelar huvudrollen och att han enligt HELA JÄVLA TWITTER är GRYM. Jag känner mig som den där sura sörmländska gubben i Elgiganten-reklamen, han som neggar om kylskåp hela tiden och han gör mig så förbannad att jag typ vill slå sönder TV:n innan jag inser att det bara är att zappa vidare och att aldrig handla på Elgiganten. Det som är bra med att vara neggig kylskåpsgubbe är att förväntningarna är så låga att jag antagligen på en blogg nära dig inom en snar framtid kommer utbrista ”Alla på Twitter hade rätt – BEN AFFLECK ÄR FAN GRYM!”

.

.

.

3. Apple TV

Den bästa uppfinningen sedan osthyveln!

.

.

.

.

.

2. Barnsvagnsbiohumor

Gone Girl har alltså biopremiär idag, den mysiga Säg aldrig aldrig också. Samtidigt går Lasse Hallström-filmen 100 steg från Bombay till Paris, Boyhood, Magic in the moonlight och Min så kallade pappa, sköna filmer som känns klockrena för icke utsövda småbarnsföräldrar när det vankas barnvagnsbio. Men vilken film är barnvagsfilm denna vecka? Jo….Walesa, biopicen om den polska fackföreningsledaren Lech Walesa. Tillåt mig småle. Eller gapskratta.

.

.

.

1. Dinner for five

Blanda ihop Pluras kök, Sommarpratarna på TV, en god middag med sköna vänner och Woody Allen-mys och VIPS så har du TV-serien Dinner for five med Jon Favreau. Det bästa av allt är att serien har några år på nacken och i princip alla avsnitt finns på youtube (och Apple TV har youtube-appen!). Det är 30-minuters-avsnitt där Jon Favreau bjuder in polare från filmbranschen (inga små namn direkt), dom äter och pratar film. Bara film. Som en filmspanarträff alltså fast med aaaningens fler kändisar kring bordet.

Publicerat

Fredagsfemman #138

5. Biljettsläpp!

Nu är biljetterna släppta till höstens Monsters of film-festival. Zombeavers på stor duk, bara en sån sak! Biljetterna hittar du här.

.

.

.

4. Idris!

Luther är inte en serie som kan stoltsera med det mest genomarbetade manuset men herregud, med Idris Elba i huvudrollen är det mesta tittbart.

.

.

.

3.True Detective 2-pojkarna

Jag fattar att man inte kan ha sån tur två gånger. Att para ihop Matthew McConaughey och Woody Harrelson i samma TV-serie var som en Trissvinst med tre framskrapade TV-apparater för en sån som mig (och typ resten av världen?). Nu är det klart att Colin Farrell och Vince Vaughn blir nästa par ut och jag kan lätt hålla mig för garv. Regelbundna läsare av denna blogg har nog rätt god insikt i exakt hur illa jag tycker om i alla fall den ene av dom. Men å andra sidan, det går att se det positivt. Mina förväntningar är nere på noll, nu kan det bara bli bättre och ingen kommer vara gladare än jag om jag får anledning att hylla Farrell & Vaughn på samma sätt som Rust och Marty.

.

.

.

2. Patricia Arquette

Patricia Arquette är en skådis som jag mer eller mindre dissat i hela mitt liv, lite på samma sätt som Vince Vaughn. Hon är en skådis som jag aldrig förstått storheten i, en skådis som fått kanonroller i bra filmer men jag har aldrig förstått varför. Idag har Boyhood premiär. Från och med nu älskar jag Patricia Arquette!

.

.

.

1.Idol

Jag kämpar. Jag försöker. Ibland funkar det. Det är inte helt enkelt att hitta TV-program (eller filmer) som klaffar för hela familjen längre. En 17-årig tjej, en 15-årig kille och en 42-årig mamma har helt enkelt ganska olika smak, samtidigt är det jättemysigt att kura upp sig i soffan allihop och titta på nåt tillsammans alla tre. Jag tänkte att Idol kunde vara en sån gemensam TV-kraft. Vi tittade på uttagningarna tillsammans. Det är inte riktigt min grej men det gick bra, det var både kul och trevligt. Sen fastnade jag. Började heja på några av dom sökande, kollade på extraprogrammen på TV4Play (bara DET är fan värt en mamma-guldstjärna!) och nu när det är fredagsfinaler så kommer jag antagligen sitta framför TV:n och kolla. Fast själv. Kidsen har tröttnat, Idol är inte kul längre. Fast det tycker jag. #vadmanängörblirdetfel