Etikett: Fredagsfemman

Publicerat

Fredagsfemman # 91: Tips på skräckfilmsrelaterade utstyrslar till Halloweenmaskeraden

5. Det enkla är det ruskiga

Att som filmnörd gå på maskerad är tacksamt. Det går alltid att leta fram nån suspekt biroll som passar ens garderob och förhoppningsvis är det nån mer filmnörd på partyt så att nån förstår storheten i kostymen. Men att som filmnörd gå på Halloweenmaskerad kräver nåt alldeles extra och det där extra behöver inte på något sätt vara påkostat a la Freddy Kreuger-mask på Buttericks, nejdå, det finns smartare alternativ, läskigare och framförallt mer kreativt. Klä ut dig till någon av psykopatmördarna i Michael Hanekes Funny Games till exempel. Kan det bli bättre? Kostymen är dessutom dansvänlig till skillnad mot många andra.

[Såhär gör du: Gräv lite bland sommarkläderna. Försök hitta ett par cityshorts och en vit tröja, gärna ren. Har du ett par seglarskor är lyckan fullständig. Gå sedan till en välsorterad färgbutik och be att få köpa ett par äggplockarhandskar. Ja det var det.]

.

.

4. Linda Blairs snurrande huvud

Alla människor som sett Exorsisten tycker den är läskig. Hundra procent. Även om man inte sett Exorsisten så vet man vem Linda Blair – och att hennes huvud snurrar. Att få till nåt som efter X antal drinkar kommer uppfattas som en CGI-kostym är alltid raggvänligt på maskerad även om du ser ut som en lerigt missfoster.

[Såhär gör du: Köp en billig peruk på nätet, gärna ordinär råttfärgad. Smeta in peruken i matolja, gegga in lera och oboypulver och tupera sedan peruken i lämplig volym. Sminka ansiktet vitt med zinkpasta och se till att ha rediga påsar under ögonen, antingen framjobbade med hjälp av sömnsvårigheter under en längre tid eller ditmålade med mörk ögonskugga.  Ta ett självporträtt med mobilen och skriv ut bilden i svartvit  i A4-format. Klistra fast den på baksidan av peruken. Använd den enklaste av alla enkla utklädningskläder, ett lakan – gärna svart – som du klipper ett hål i för huvudet. Stå sedan aldrig still. Snurra oavbrutet under minglet och succén är given.]

.

.

3. En blodig Carrie

I vissa filmer ser blod ut som ketchup. I vissa fall som hallonsaft och i vissa som lingonsylt. Ja, du ser ju! Kan det bli enklare och billigare än att klä ut sig till Stephen King´s Carrie?

[Såhär gör du: Ta på dig enfärgade och oömma kläder, gärna figurnära, tajta eller urvuxna, alternativt ett nattlinne.  Ställ dig i badkaret/duschen. Håll händerna rakt ner och blunda. Be en kompis tömma en Heinz Chilisås familjesize ner över skallbasen på dig, gnid sedan in lite lingonsylt i hårbotten. När detta torkat till kan du med fördel tömma en liten flaska oblandad Fun Light Raspberry också, just for the fun of it. Se till att du och kläderna torkar till en aning innan du går iväg till kommunala färdmedel eller sätter dig i bilen.]

.

.

2. Ta med ett random barn till festen

Jag fortsätter att oförtrutet hävda att bland det läskigaste som finns på film är små lugna barn med isande och stadig blick. Det är nåt psykopatiskt otäckt med dessa ungar som inga monster i världen kan bräcka.

[Såhär för du: Har du en god vän som ska gå på Halloweenfest men saknar barnvakt – erbjud dig. Ta sedan med vännens barn på den maskerad du ska gå på. Förutom barnets vanliga kläder kan det behöva en parkas. Kamma sedan barnets hår fem-tio minuter för länge. Fördelen med denna typ av maskeradattiralj är att man kan gå hem innan festen spårar ur och man kan köra egen bil. Nackdelen kan vara att barnet har tråkigt och kanske beter sig aningens mer som ett ”vanligt barn” än hen borde göra som ett Damien-Omen-utklätt maskeradbarn, men det är smällar man får ta. ]

.

.

1. Majskolv

Alltså. Såklart. Ingenting är läskigare i en skräckfilm än ett majsfält. Det dyker alltid upp varelser av nån sort där, mördare, skitläskiga bleka barn, rymdmonster och det enbart på grund av att majs har världens bästa blast att gömma sig i. Dessutom är det skönt ”hipstrigt” att dyka upp på en maskerad i en noll procent uppenbar outfit men ändå vara coolast OCH läskigast på festen.

[Såhär gör du: Köp ett grönt underställ och en tub dunderklister, typ PL 400. Klistra fast ett par hundra tennisbollar på kläderna. Klipp ut stora blad ur någon överbliven tapetrulle som du sprayar gröna. Klistra fast dom ovanpå tennisbollarna. Drick dig sedan salongsberusad lite snabbt så att du kan stå och liksom vaja i vinden, cornfield style.]

Dagen till ära har även Filmitch gjort en fredagsfemma. Kolla här vad han skriver om för ruskigt.

Publicerat

Fredagsfemman # 90

5. Michael Cera

Se This is the end. Då förstår du varför.

.

.

.

.

4. Loki can dance!

På onsdag har Thor: The Dark World premiär, den ska slåss om ungdomarnas höslovstid och månadspeng tillsammans med dom åtta (8!!!) filmer som har premiär ikväll. Jag var inte superimpad av första Thor-filmen och tyckte mycket berodde på en blek Loki i Tom Hiddlestons tappning. Hur tänkte jag? Tom Hiddleston blek? Han är störtcool ju. Det får bli biobesök med barnen på onsdag!

 

3. Halloween närmar sig

På måndag tänkte jag plocka fram häxhatt, Scream-mask, varulvshänder och vampyrtänder och dra igång den årliga Skräckfilmsveckan här på bloggen, i år precis som övriga år gemensamt med Filmitch. Förra året hade jag en liten förhoppning om att 2013 skulle bli det första året då jag kunde ha riktigt Halloweenmys med barnen härhemma, handplocka passande skräckfilmklassiker och gå all in med pynt och snacks. Nu blir det inte så. Det är fanimej omöjligt att få över kidsen till the dark side, dom vill inte se läskiga filmer och dom båda är väldigt tydliga på den punkten. Väldigt. Så jag suckar lite och hoppas på 2014. Vill du gotta dig ordentligt i Halloweenteman så kör både Sofia, Flmr och Jimmy hårt just nu och Movies-Noir börjar sina skräckveckor när som helst. Klicka in,  läs och rys.

.

.

2. Bullock hjärta Clooney

Äntligen. Härligt. Wow. Ojoj. Idag är det premiär på höstens kanske mest högpeppade film, Gravity. Sandra Bullock och George Clooney i rymden med manus och regi av Alfonso Cuarón (Harry Potter 3 och Children of men). Jag är lite handsvettig faktiskt. Och jag har inte ens sett en trailer. Jag vet ingenting mer än att jag ser fram emot kvällen. Som tusan.

.

.

1. Filmspanarträff på Uppsala kortfilmsfestival

Imorgon flyttar vi filmspanarträffen till Uppsala för att gemensamt gå och titta på lite annan typ av film. Det är Uppsala Internationella Kortfilmfestival, det är tågresa för vissa, det är hemmaplan för några och säkerligen en mysig lördag för alla.

Publicerat

Fredagsfemman # 89

5. TV-tips för nattsuddare

För ganska exakt två år sedan skrev jag om en film som på svenska heter Trassel i natten. En helskön film från 1985 som glidit mig mellan fingrarna i alla dessa år. Vid midnatt idag visas filmen på SVT1 och har du inget bättre för dig – se den! Reklamfritt dessutom. Heja Jeff Goldblum! Heja Michelle Pfeiffer! Heja SVT!

.

.

.

4. Jag har sett en heeeeel TV-serie den här veckan!

Kors i taket va? Och nej, det är inte Breaking Bad. Jag har fortfarande bara sett fyra avsnitt av Breaking Bad och det kommer inte bli fler. Jag har nämligen lyssnat på Har du inte sett den-poddens lysande genomgång av serien så nu vet jag till och med hur den slutar. Serien som fick mig fast den här veckan var första säsongen av The Killing. Det är så JÄVLA bra och danskheten genomsyrar hela produktionen och det är så härligt. Sen att vyerna över staden påminner om vyerna i Bron  gör inte saken sämre. Blir det en säsong 2? Nån som vet? Fast nu har jag fastnat i ännu en serie. Hade glömt hur mysigt det är.

.

.

.

3.  Vad är A-märkt?

A-märkt är en ny märkning av film som kan och kommer att användas av biografer, festivaler, tidningar, filmtjänster – och kanske även av filmbloggare?  A-märkningen fungerar som en form av konsumentupplysning. För att en film ska bli A-märkt (”A” som i approved = godkänd) ska den innehålla minst två kvinnliga karaktärer med namn som någon gång under filmen samtalar med varandra om något annat än män. Det är ju förjävligt att det ens ska behövas men vid närmare eftertanke, hur ofta händer det?  Hur många filmer klarar A-märkningen (eller Bechdeltestet som det också kallas)? Å andra sidan, är du kvinna? Skulle du klara A-märkningen i ett samtal med vänner i verkliga livet? Ärligt nu.

.

.

.

.

2. En utvald festivalbloggare

Det är nåt med det här att bli utvald. Det är nåt speciellt med det. Jag blev alltid kvar till sist när det skulle väljas fotbollsspelare på skolgympan. Jag var en del av böset, av dom sämsta, en som klasskompisarna både kunde ha och mista och som det fnissades åt. Det var inte alls samma sak när det gällde volleyboll eller basket men det är enbart känslan av fotbollslektionerna jag minns. Utanförgrejen. Att inte vara bra nog. Nu såhär några dagar efter att nyheten är ute att Fiffis filmtajm blivit utvald till en av dom officiella festivalbloggarna under Stockholms filmfestival försöker jag vänja mig vid tanken.  Jag är så himla glad! Det känns så himla kul! Och jag skulle vilja säga ett liiiiiiite hånfullt HA till fotbollsstjärnorna i grundskolan. Jag kanske var toksämst på att sparka fotboll när jag var elva men vad fan spelar det för roll – egentligen?

.

.

.

.

1. Mitt enda liv

Jag har följt Jonas Gardell sen jag var femton år gammal och såg hans bok Präriehundarna i bokhandeln där hemma. Jag tror dom köpt in ETT ex, det är väl ingen som vill läsa sånhär skit, kanske dom tänkte, bokhandelsägarna. Det är väl ingen som vill läsa om Percy, Lena, Reine, Pia och Anders – vanligt fölk! Men JAG ville läsa. Jag köpte boken, jag läste, jag läste om. Det är en suverän bok! 1989 när jag satt framför TV:n och häpnade åt Kim & Jonas, humorn, den galne lille mannen på scen. Det var länge sedan nu. Nu vet alla vem Jonas Gardell är. Så var det inte 1987 när jag försökte prata med mina vänner om Präriehundarna och författaren jag tyckte så mycket om. Nu i helgen är det dags, nu ska jag få se Jonas Gardell summera sitt liv såhär långt i showen Mitt enda liv. Jag tycker om summeringar. Det är som att tänka igenom allt, sätta ner klacken, andas ut, andas in och sen starta motorn på nytt. Det kommer bli en härlig kväll, jag känner det på mig.

Publicerat

Fredagsfemman # 88

5. Yäääääy för streamingtjänster som funkar

Få saker gör mig så irriterad som streamingstjänster som inte funkar. Filmer som buffrar, program som ska laddas ner som inte funkar, krångligt med betalning, svårt att söka, dåligt utbud. Men streamingtjänster som FUNKAR gör mig lycklig ända in i benmärgen! Jag har ännu inte hoppat på Netflix, det känns som att jag är sist ut i norra hemisfären men jag har just nu fastnat för Viaplay. När det funkar så bra som Viaplay gör betalar jag med glädje månadsavgiften. Tänk den första som kommer på en Spotify fast med filmer och med samma gigantiska utbud. Spotify kostar 99 kr/mån. Jag betalar det gladeligen. ”Filmspotify” skulle kunna kosta bra mycket mer och jag skulle gärna betala det med.

.

.

4. Jag längtar så väldans mycket efter det här

Astrid Lindgrens bok Bröderna Lejonhjärta är en av mitt livs största läsupplevelser. Jag hade även boken på ljudband och jag lyssnade säkerligen på den hundratals timmar som barn. 1977 kom Olle Hellboms filmatisering av boken, jättespännande då såklart, hur skulle dom göra Katla? Men nu är buzzet i full gång inför remaken, filmen som enligt uppgift kommer att bli den dyraste i Norden genom tiderna. Tomas Alfredsson regisserar, Hoyte van Hoytema står bakom kameran och John Ajvide Lindqvist skriver manus. Mer än så vet jag inte. Jag vet bara att jag längtar. Och väntar. Och hoppas. Det kommer bli bra det där.

.

.

3. Nå?

Har du sett Hotell än?

.

.

.

.

2. Marvel´s Agents of S.H.I.E.L.D

Nu har två avsnitt av TV-serien Agents of S.H.I.E.L.D visats på Kanal5. Sablarns vad det är bra – tyvärr. Jag säger tyvärr enbart av EN orsak: reklamkanalshelvete. Jag AVSKYR reklampauser lika mycket som jag ÄLSKAR Marvel och jag står inte ut med reklam var tionde minut. Så hur bra Agents of S.H.I.E.L D än är så säger jag byebye för nu. Det finns ingen anledning att reta upp sig på saker jag kan undvika. Hej då Kanal5. Hej S.H.I.E.L.D på DVD-box när det nu blir.

.

.

1. Variety spådde rätt

För drygt tolv år sedan, i januari 2001, listade tidningen Variety tio regissörer värda att hålla ögonen på. David Gordon Green, Alejandro Gonzalez Inarritu, Christine Lahti, Daniel Minahan, Christopher Nolan, Dominik Moll, Jay Chandrasekhar, Andrew Dominik, Baltasar Kormakur och Lukas Moodysson. Dom två sistnämnda har regisserat filmer som har premiär idag: Moodyssons Vi är bäst! och Kormakurs 2 Guns (sen finns det ju ett par av dom andra på listan som det gått rätt så bra för också). En av dom aktuella regissörerna kommer jag grotta ner mig i imorgon. Då blir det en Tre om en med filmer av……..? He-he. My lips are sealed så länge. Och apropå lips are sealed så skulle det ha varit en annan etta på den här listan den här veckan men det får jag ta en annan gång. Kanske senare idag, kanske imorgon, kanske nån annan dag. Jag får nämligen inte säga nåt…än.

Publicerat

Fredagsfemman # 87

5. Vuxna människor med dockor i knät

Jag var och såg Jeff Dunham på Hovet för lite drygt en vecka sedan. Jeff Dunham, buktalaren, han som blev känd för dom flesta med hjälp av Achmed The dead terrorist. Det var en enastående kväll på många sätt. Givetvis var det stort att se en man på scen som vi härhemma sett på DVD så många timmar sammanlagt. Dels var det fascinerande att spana in publiken. Många medelålders (och äldre än så), dom flesta som jag såg var män, som hade med sig egna miniatyrer av Jeff Dunhams buktalardockor. Mannen framför mig satt med den lila Peanut i knät under hela kvällen som om det vore hans bästa vän. Han såg helt salig ut. Det var hjärtskärande på ett sätt jag inte var beredd på. Jag menar, mannens Peanut pratade ju inte ens. Dunhams dockor håller ju låda timme ut och timme in.

.

.

4. Blodsbröder

I söndags såg jag musikalen Blodsbröder på Stockholms Stadsteater. För det första: Jag ÄLSKAR Stockholms Stadsteater. För det andra: Jag gillar verkligen musikaler. För det tredje: Albin Flinkas och Anton Lundqvist, vilka grymma scenpersonligheter! För det fjärde: Jag ÄLSKAR att min dotter knallar iväg på teater själv när ingen kompis vill gå med. Jag ÄLSKAR att hon lika gärna betalar en bio- och/eller teaterbiljett med sin månadspeng som godis eller kläder. Jag är STOLT över att hon suger åt sig kultur av alla sorter som en svamp och att mina utflykter till barnteatrar och knattebios med ungarna gjort nytta. Bra teater är som bra film fast med en nerv som inte går att köpa för pengar. Det händer här och nu, det går inte att spola, inte pausa, inte klippa bort. En kulturkväll med dottern och hennes kompis är ett bra minne att spara på även om musikalen i sig inte var någon jättehöjdare.

.

.

3. Simon Pegg-klassiker på stor duk

Från och med onsdag (och vad jag förstår några dagar framåt) kan man se Hot Fuzz och Shaun of the dead på två biografer i Stockholm, visningarna är direkt efter varandra och utan text. Är det inte alldeles fantastiskt? Tänk om SF kunde göra så med fler (halvgamla) filmer. Undrar om det hjälper att komma med kärleksfulla mejltips i frågan? Vad tror du?

 

 

2. Sofia Helin.

Bron 2 är bra, har jag sagt det? BRON 2 ÄR BRA!

.

.

.

.

1. Hotellhypnosen

Tänk om jag kunde hypnotisera dig. Tänk om jag kunde hypnotisera alla. Tänk om jag kunde få SF att ta bort den rosa smultronställetmärkningen från filmen Hotell, tänk om jag kunde få kategoriska svensk-film-ratare att sluta vara så jävla fördomsfulla, tänk om jag kunde få biobesökare att vallfärda till biograferna och köpa biljetter till filmen Hotell på samma löpande-band-manér som om det vore en ny Göta Kanal eller Män som hatar kvinnor. Tänk om jag kunde få någon att tänka utanför lådan och ge Hotell en chans, precis som så många av oss gjorde på Malmö Filmdagar fast ingen på förhand trodde på filmen. Efteråt var vi lyriska. Allihop. Vi hade varit med om något extraordinärt. Gör som jag den här helgen, gör dig själv en tjänst. Gå och se Hotell. Det finns inte en chans i världen att du ångrar var den hundringen tog vägen.

Publicerat

Fredagsfemman # 86

5. Skumtimsproblem

Jag ville så gärna tycka om Johan Theorins bok Skumtimmen. Jag läste bra långt innan jag gav upp, gav den fler chanser än jag normalt sett ger en bok. Men det hjälpte inte. Hans språk når inte fram till mig, det blir bara floskligt och sömnigt. Däremot är det en historia som jag tror gör sig väldigt bra på film. Därför tänker jag gå och se den. Lena Endre och Thord Petersson borde vara perfekta i huvudrollerna och Daniel Alfredsson har regisserat. Det är inte bara lyssna som är det nya läsa, film är det nya bok.

.

.

4. Monsters of film på VOD

Igår drog skräckfilmsfestivalen Monsters of film igång i Stockholm och jag var på invigningen tillsammans med några filmspanarvänner. Lördagens filmspanarfilm kommer dessutom bli en av festivalens skräckisar. Monsters of film håller på ända till på söndag och visar en hel drös med intressanta filmer. Nu till det riktigt superintressanta i kråksången. Alla människor på bor ju inte i Stockholm men många är väldigt intresserade av skräckfilm. Det har festivalens huvudarrangör Njutafilms förstått. Så i samarbete med SF Anytime kan man se flera av festivalens filmer på video on demand. Klicka här så ser du hur det går till. Heja säger jag! Toppenbra! Som grädde på moset har jag och Filmitch recenserat två av festivalens filmer och dessa texter finns att läsa på våra bloggar imorgon kl 08 respektive kl 14.

.

.

3. Den där eländiga rosa överstrykningspennan

SF har sedan rätt lång tid tillbaka nåt som heter Smultronstället. Enligt deras egen förklaring : ”Med Smultronstället har vi gjort det lättare för dig att hitta de där filmerna som stannar kvar länge. Smultronstället är vårt sätt att samla filmer som vi själva gillar och vill rekommendera till alla filmälskare. Smultronstället är utmärkt film, helt enkelt.” Jag tycker idén är rent usel. SF bestämmer alltså med hjälp av en rosa märkpenna vilka filmer som är utmärkta. Genom att välja ut filmer som Kära passagerare, Bon appetit, The Grandmaster och Promised Land kanske dom lyckas få nååååååååågra 65+-besökare till biografen som annars inte hade gått MEN dom lyckas garanterat skrämma bort drösvis av människor i yngre ålderskategorier från dessa filmer enbart genom att ”artbestämma” dessa på förhand.  Spiken i min kista kom nu när jag såg att Hotell ”förärats”med att bli smultronställetfilm. Hotell är en film som borde marknadsföras med vidd och bredd – inte genom att förminska den, få den att kännas smal och ”fin”. Det här gör mig irriterad. Elitismstämpel kan banne mig inte gynna någon film!

.

.

2. Kim Bodnia

Bron 2 har börjat. I say no more.

.

.

.

1. Filmspanarträff!

Imorgon smäller det, det är dags för september månads filmspanarträff. Sist flera av oss sågs var på Malmö Filmdagar så det känns som att det är på tiden för gemensam bio, middag och brainstormning inför nästa tema. Förra temat var ju så KUL, kan vi bräcka det? Har du en filmblogg och vill vara med i vårt gäng, mejla mig på fiffi@fiffisfilmtajm.se så skickar jag information.

Publicerat

Fredagsfemman # 85 – Tema biografnojjor

5. Prasselnojjan

Jag fick ett roligt och tänkvärt mejl, ett mejl som mer än väl förtjänar en egen plats på den här listan.”Jo, en nördgrej är ju att jag irriterar mig på att många lösviktsgodispåsar har lagt in ett genomskinligt plastfönster som ställer till det när man ska riva bort överdelen av sin påse. Varför river man bort överdelen av sin påse? Jo, givetvis för att nå ner till godiset så smidigt som möjligt och med minsta möjliga prassel. Problemet med plasten är att den är svår att riva sönder, det blir som för Dynamit-Harry i en av Jönssonligan-filmerna när han försöker öppna en sexpack öl. :)” Det går att äta mycket knastrigt och/eller ”konstigt” på en biograf bara man packeterar det smart och inte gräver i påsen hela tiden som om handen vore en elvisp. Samma mejlare hade även upplevt problem med pensionärer som har med sig mandariner i prasselpåsar. Jag har inte stött på just det fenomenet själv men skulle bli toknojjig om jag gjorde det. Prasselnojjan är en viktig nojja.

 

 

4. Stanknojjan

Jag har själv varit med om det, att sitta bredvid någon i en biosalong som luktar så illa att orden nästan tar slut (läs mer här). Jag har fått mejl från flera som berättar om paniken dom känner när dom hamnar bredvid en snusare som mitt i filmen lägger in en ny prilla. Sen är det svett, det är för mycket tantparfym, det är ofantliga mängder hårspray, det är rök och det är vitlök, det är kiss och det är bajs. Lukter är helt enkelt ett aber. Det är även ett svårlöst aber. Om nån i närheten pratar/messar/beter sig allmänt störigt så går det att säga till (det hjälper i och för sig långt ifrån alltid). Om nån luktar illa, vad säger man då? ”Hörru. Kan du springa till centralen och pröjsa för en dusch, du luktar satan. Sen kan du komma tillbaka.” Det säger sig självt, det funkar inte. Stanknojjan är alltså en helt befogad nojja.

 

 

3. Hud-mot-hud-nojjan

Det är få biosalonger förunnade att ha så pass breda säten att man inte riskerar minsta närkontakt med människorna på stolarna bredvid. För dom flesta är detta inget problem, inte på vår, höst och vinter. På sommaren däremot, när det är varmt och vi har aningens mindre och tunnare kläder på oss kan detta scenario hända: två människor i kortärmde tröjor som inte känner varandra hamnar sida vid sida. Det är trångt, det är varmt och det är hud mot hud. Jag vet en som aldrig går på bio utan en extratröja och detta inte för att kompensera en kall salong utanför att just eliminera risken för hudkontakt med främlingar. Detta kan kanske upplevas som en udda nojja, en nojja det inte pratas högt om. Låt oss ändra på det. Var stolt över din nojja, den är okej!

 

 

2. Lössnojjan

Första gången jag fick huvudlöss av/på en biograf fattade jag inte vad det var. Det kliade så jag höll på att bli tokig. Jag bytte schampo, körde inpackning, trodde att hårbotten torkat ut av nån anledning. Det var inga larm från skolan om att luskamma barnen, för det är ju barn som får löss. På dagis. På skolan. Av att bytlåna varandras mössor. Man får inte löss på bio! Till slut gick jag till en hudläkare för jag höll på att gå fucking bananas. Hon tittade i håret, det tog en sekund. ”Du har ju löss. Har dina barn löss? Inte det? Går du ofta på bio? Alla vuxna som får löss som inte har barn som har det får det på biografer. Jag skulle aldrig gå på bio utan kapuschong.” Efter det såg jag till att lägga nåt över nackstödet. Ett tag. Sen glömde jag bort det. Tänkte att det kan ju aldrig hända igen. Så tänkte jag tills jag fick det andra gången men nu visste jag i alla fall vad det var och hur jag skulle behandla det. Men likt lusägg sprids denna nojja när informationen kommer ut. Jag ber om ursäkt för det. Men har du långt hår, går ofta på bio och det börjar det klia i skallen så vet du vad det är.

 

 

 

1. Smacknojjan

Det här är min personliga etta, en etta som är utan tvekan jättemestnojjig för mig. Jag skulle kunna driva en kampanj för att få SF att sluta sälja baconchips för det är det jävligaste av allt det jävliga en biografkiosk kan uppbringa. Det kanske är gott men det luktar fan och det går inte att äta utan att smacka. Men på första plats är inte själva baconchipsproblematiken, det är att så många människor har så infernaliskt svårt att hålla igen munnen när dom tuggar – oavsett vad dom äter på. Mjukt godis, popcorn, tuggummi, kola, vanliga chips, nötter, hårt godis – ALLT blir svinjobbigt att lyssna på när det äts med öppen mun och har man en gång börjat reta sig på ljudet av den som sitter bredvid så är filmupplevelsen snart helt bortkastad. För mig är det här en så pass allvarlig noja att jag oftast undviker att gå på helt utsålda föreställningar. Det kryper i kroppen på mig bara jag tänker på det. Slafs, klafs och baconchips. A match made in hell.

 

Publicerat

Fredagsfemman # 84

5. The Grandmaster-varning

När Filmspanarna besökte Malmö Filmdagar gick alla utom jag och såg The Grandmaster. Flera var riktigt tok-pepp på filmen, det pratades om den duktige regissören, om den fina trailern, om förväntningar. Att sen se mina filmspanarvänner komma ut från salongen med bekymmersrynkor mellan ögonen, förbaskade, besvikna, förvirrade, svärande, ja det var en syn god nog att skriva en fredagsfemma om. Jag har aldrig varit med om en så unison sågning av en film som när jag lyssnade på samtalet kring The Grandmaster. Ingen verkar ha förstått historien. Vem var dotter, vem var mor, varför dog den, nej den är ju inte död. Utan att ha sett filmen bjussar jag härmed på en varning. Om inte ens erfarna filmtittarrävar som dessa fattar filmen kanske den inte är så bra. (Biopremiär idag med rosa överstrykningspenna)

 

 

4. Det tog 57 avsnitt men nu är jag fast

Jag har fastnat i nån slags jag-kan-inte-göra-ett-skit-utan-en-podkast-i-öronen vilket resulterar att dom poddar jag följer väldigt fort blir genomlyssnade och jag står där poddlös och vilsen, lite som Clint Eastwood när han står i regnet och väntar på Meryl Streep i Broarna i Madison County, en Meryl som dessutom aldrig kommer. Min lösning på detta I-landsproblem var att ge Filip och Fredriks pod ännu en chans, kanske en sista chans. Jag har försökt två gånger förut, lyssnat på flera avsnitt men det har inte gått, deras snacktempo har gjort mig hyperstressad. Så också denna gång. Skillnaden är att jag denna gång inte gav upp, jag hade liksom inget bättre att lyssna på. 57 genomlyssnade avsnitt senare fattar jag grejen. Strålande intelligent snack, dom är grymt snabba i skallen och har en allmänbildning som borde göra många svarta i ansiktet av avund. Och jag har över hundra avsnitt kvar i min backlog. Härliga tider!

 

 

3. Child 44

Alltså, en ny film med Tom Hardy känns alltid spännande. Och Noomi Rapace är också oftast bra, likaså Gary Oldman. Å Vincnt Cassel, Joel Kinnaman, Fares Fares och Paddy Considine. Sen är filmjäkeln regisserad av Daniel Espinosa, utspelar sig under stalintiden i Sovjet och handlar om barn som blivit mördade. Kan man vara annat än superpepp på den här filmen? Kan man det? Inte jag i alla fall.

 

 

2. Kom igen nu Gabriela!

Sveriges bidrag till Oscarsgalan är korad och i år blev det Gabriela Pichlers Äta sova dö. Jag skulle ljuga om jag sa att det var min personliga favorit (jag hade röstat på Call Girl) men det kommer inte hindra mig från att hålla alla tummar jag har att oscarsjuryn berörs av historien och tar filmen vidare till dom sista fem nominerade. Jag och väldigt många med mig skulle så gärna vilja se henne på röda mattan – och sen vinna hela klabbet!

 

 

1. Bond-bonanza

Jag har gjort något jag aldrig någonsin trodde jag skulle göra, jag har grottat ner mig i James Bond. Inspirerad av Fripps filmrevyer, Filmitch, Movies-Noir och Flmrs skrivande/listande av Bondfilmerna tänkte jag försöka ge mig på denna filmserie med mina jag-är-egentligen-inget-Bond-fan-ögon. Herregud, det kommer alltså bli Bond-bonanza på bloggen hela helgen (med start i eftermiddag). Pieeehwwww. Kan jag andas ut nu? Inte? Okej, jag väntar till på söndag kväll.

Publicerat

Fredagsfemman # 82 – Det bästa från Malmö Filmdagar

5. Sommarvädret i Malmö.

Det behövdes inga jackor, inga tjocka tröjor och inga paraplyn, Malmö visade sig från sin alldeles bästa sida när jag och Filmspanarna var på besök nu i veckan. Det kändes som att vara utomlands när uteserveringarna var fulla sent på vardagskvällarna och dom kulörta lyktorna lyste upp Lilla Torg. Jag hade kunnat stanna på C More´s mingelparty i tisdags fram till småtimmarna om jag inte haft vetskapen om morgondagens filmtittarschema i bakhuvudet. Det gäller att orka. Att samla energi. Att vara pigg och hålla sig vaken även om man inte hinner äta annat än kaffe och bjuddammsugare mellan filmerna. Det är en konst i sig.

 

4. Det jag minns bäst är tjejerna.

Malmö Filmdagar innebär många filmer på få dagar och det kan ibland vara svårt att ställa om hjärnan mellan filmerna, speciellt om man sett ett tungt och dystert drama. Men när jag försöker hitta nån form av röd tråd i minnesbanken, det som imponerat mest på mig, så blir det tjejerna. Edda Magnason som Monica Zetterlund, Alicia Vikander i Hotell, Naomi Watts som spelar Lady Di i filmen Diana, Ida Engvoll i Mig äger ingen som är så otroligt lik en ung Helena Bergström, Octavia Spencers ögon i Fruitvale Station, Julie Delpys franska uppenbarelse i Before Midnight och Scarlett Johanson och Julianne Moore i Don Jon. Kvinnor kan. Så jävla mycket.

 

3. Konsten att podda med ett fyllo.

Efter att ha sett avslutningsfilmen spelade Johan och Erik från Har du inte sett den-podden in ett avsnitt med mig och Jessica från The Velvet Café som gäster. Vi spelade in utomhus, i en park, sittandes på en gräsmatta och bara några minuter in i programmet fick vi närgånget besök av en mycket överförfriskad man. Det satte sina spår på inspelningen men gav oss ett gott skratt och ännu ett knasigt minne från dessa dagar. Poddavsnittet kan du höra här.

 

2. Den allra bästa filmen var svensk!

Jag såg Monica Z, Rush, Fruitvale Station, Hotell, I lodjurets timma, Don Jon, The Summit, Before Midnight, Diana och Mig äger ingen och den bästa filmen av dessa var solklart Hotell. Den 4:e oktober har den biopremiär och min recension kommer den 3:e. Men boka in ett biobesök första helgen i oktober. Bara ett tips liksom.

 

 

1. Den obeskrivligt lyxiga filmbubblan.

Att ha semester, resa bort, få vara tillsammans med sina vänner och göra det roligaste som finns från tidig morgon till sen kväll är en sån obeskrivlig LYX att den knappt går att beskriva. Jag hade så mysigt i Malmö att jag blir alldeles varm i hjärtat när jag tänker på det och jag vill mer än gärna åka tillbaka nästa år igen. Tack till SFI för att vi fick åka, tack till Malmö, tack till alla roliga/konstiga/snälla/snarkande människor jag pratade med och tack till mina filmspanarvänner som gjorde dessa dagar så himla fina och minnevärda. Ni är typ bäst!

Publicerat

THE PACKAGE

Ibland skruvar det till sig i huvudet rätt ordenligt och den film man tror sig få se är nånting helt annat än det hjärncellerna kokat ihop sig om. Som att jag läste på tok för snabbt och fick The Package till att vara en actionfilm med Sagan om ringen-Sam Sean Astin och Dolph Lundgren. Vilket kockobello filmpar, tänkte jag. Vad spännande! Det här kan ju bli nånting alldeles extra. Men vem är den skäggige snubben?

Ibland är man mer dum i huvvet än annars. Det tog mer än halva filmen innan jag insåg att det nog inte kommer nån Samwise Gamgee med värstingpuffra och är en tre äpplen hög flamstramsig sidekick till tuffe Dolph. Det stod nämligen inte Sean Astin på fodralet, det stod Steve Austin och det är en jävla skillnad. Det är skillnad på ungefär fyrtio centimeter både i längd och bicepsdiameter. Steve Austin såg jag häromveckan i Grown-ups 2 och för lite längre sedan i Expendables  så jag vet precis vem den där wrestlingmannen är. Ändå klickade det inte. Så svindumt egentligen.

The Package innehåller precis allt som en B-actionrulle ska göra. En simpel historia, gärna om hämnd och nån bror som ska skyddas. Det är vältränade gubbs i huvudrollerna varav den ena (Austin) är barbröstad en hel del procent av speltiden och dom få sekunder det är en kvinna med i bild så är hon tunt klädd och het. Det enda nyskapande med denna film är att den förföriska flickvännen till Tommy Wick (Austin) lyckas få honom på fall till tonerna av Eric Saties Gymnopedie. Uppfriskande och gulligt tycker jag. Det mer logiska hade varit November rain med Guns N´Roses.

The Packade är en charmig liten skottskadad bagatell. Direkt bortglömd men med en eftersmak av att Steve Austin smakade godare än Sean Astin hade gjort i samma situation.

Publicerat

Fredagsfemman # 81

5. Framförhållning är den bästa huvudkudden

En stor del av mitt filmtittande koncentreras just nu kring det som händer runt Halloween – skräckfilmsveckan. Det kanske inte är så sunt men det är ganska kul att smyga omkring och väsa tsch-tsch-tsch-aah-aah-aaah och ingen riktigt fattar varför.

 

 

 

4. Allt faller på DVD

Så himla härligt! Jag har köpt Allt faller på DVD och nu kan den stå på jämt i bakgrunden som en kompis som pratar oavbrutet och är både ångestdrypande och jättemysig samtidigt.

 

 

 

3. Alfons & Timbuktu på bio

En ny film med störtsköna Alfons Åberg har premiär idag och den lika störtsköna Timbuktu har skrivit Alfonslåten. Men jag kan inte riktigt släppa grejen att Alfons pappa – denne beige man – ska vara 37 år. 37 ÅR?!?!?!

 

 

 

2. Bron 2

ÄRDETINTEHÖSTNUÄRDETINTEHÖSTNU ÄRDETINTEHÖSTNUUUUU? Bron 2 skulle komma när det är höst och nu är det höst är det inte va va va??

 

 

1. Hallloooooooååååå Malmöööööö!

På måndag börjar Malmö Filmdagar och i år kommer stora delar av filmspanargänget att vara på plats. Följ oss på bloggar, twitter, instagram och poddar, kom fram och säg hej om du möter oss på stan. Filmspanarna som kommer vara i Malmö är Jojjenito, Rörliga bilder och tryckta ord, Fripps filmrevyer, The Velvet Café , Har du inte sett den, Plox och Fiffis filmtajm.

Publicerat

Fredagsfemman # 79

5. Robin Wright

Jag var-med-Netflix några dagar den här veckan och sparkade faktiskt mig själv i arslet så pass hårt att jag började titta på House of cards! Hejsanhoppsan, en TV-serie såhär mitt i sommaren. Jag vet, det är inte vilken serie som helst och jag är typ sist ut, kanske den enda i Sverige som inte redan sett den där hyllade serien. Jag har fortfarande inte sett den klart, det ska erkännas men efter fyra avsnitt lockade filmbiblioteket mer och jag stängde av. Men innan dess kände jag att Kevin Spacey, hur bra han än är, ligger i bakvattnet och skvalpar efter seriens riktiga stjärna: Robin Wright. Hon är helt överjävligt bra här!

 

4. ”Spons”av svensk film

Jag tänker såhär: jag ser mycket film, jag ser mycket film på bio, jag ser mycket amerikansk film på bio. Jag ser rätt mycket amerikansk film på bio som jag tycker är allt annat än toppenbra, ändå går jag och ser film på film på film. Jag dissar inte hela USA som filmland för att dom gör drösvis med kassa filmer. I Sverige görs mycket film och väldigt få av dom anses vara riktigt bra. Det gnälls mycket, det gnälls över likformighet och ledan i att se samma skådespelare i film efter film. Men när smalare filmer som görs med hjärta, hjärna och kärlek får chans att gå upp på biograferna, vallfärdar folk dit då? Hur många såg Gränsen? Hur många kommer se Vittra? Hur många hade sett Play om den inte blivit Guldbaggenominerad? Jag tänker såhär: jag går och ser dessa filmer. Jag sponsrar dom med hundra spänn. Det gör nytta. Att betala hundra spänn för att se nån komedi med Vince Vaughn gör ingen skillnad, regissören kommer få fortsätta göra film ändå, Vince Vaughn kommer fortsätta få göra komedier trots att han inte är rolig. Men när unga svenska regissörer gör film som går upp på bio så kanske hela deras framtid står på spel. Jag tycker det är värt en hundring, jag sponsrar mer än gärna med det för att få se en mångfald av filmer på SF´s biografer.

 

3. Sandra Bullock

The Heat har premiär idag. Härligt tycker jag, härligt att få se en actionkomedi i polismiljö med två kvinnliga arbetskollegor och det är jättehärligt att få se Sandra Bullock på stor duk igen. Jag har saknat henne. Sen tycker jag kanske att filmens titel är onödigt intetsägande och kommer blandas ihop med en annan – mycket sämre – film.

 

 

2. Jodie Foster

Elysium har premiär idag. Härligt tycker jag, härligt att få se en välgjord science-fiction-film (trailern är ju GRYM) och jättehärligt att få se Jodie Foster på stor duk igen. Jag har saknat henne.

 

 

 

1. En blind photoshoppare som varit i farten?

Jag undrar om det är nåt just nu som gör mig mer irriterad än filmaffischen till The Heat. Melissa McCarthys uppenbarelse är så in i helvete omgjord att det inte går att se att det är hon om man inte vet det. Hen som gjort affischen, den blinde idioten, borde skämmas. Och hon som är på bilden borde få betalt. Det är som den där gamla gubben på Turkisk-yoghurt-burken, man kan inte vara sno andras fejs till reklam. Det finns sannorlikt nån tjej på jorden som är aplik kvinnan på postern – och det är INTE Melissa McCarthy.

Publicerat

Fredagsfemman # 78

5. Skräckfilmssällskap på bio

Vad märkbart många det är som tackar nej till att se skräckfilm på bio. Hur kommer det sig? Blir det FÖR läskigt, FÖR nära, FÖR stort? Är det inte bara supermegahäftigt att bli skrämd framför en stor duk? Sitta och tjoa, hoppa till, börja skratta åt bristen på sina egna nerver? Nehej? Inte det? Hmmmmm.

 

 

 

4. Malik Bendjellouls sommarprogram

Han gjorde Searching for sugar man och han fick en Oscar för den filmen men frågan är om inte även hans sommarprogram förtjänar ett pris av något slag. Engagerat berättat, intressant, personligt. Han har nåt att säga till skillnad från väldigt många av årets sommarvärdar.

 

 

3. Frozen-trailern

Jag såg en trailer på bio häromdagen. Det var strax innan Monsters University skulle börja och salongen var fullsmockad med små människor, såna som helt hämningslöst skrattar högt åt sånt som är roligt. Det var härligt att skåda, härligt att höra och härligt att vara en av dom som skrattade. I vinter kommer filmen Frozen. Här är den fantastiska trailern, den som får mig att faktiskt längta liiiite efter sköna vinterdagar.

 

 

 

2. Torka aldrig tårar utan handskar på DVD

Det var HIV-och-AIDS-utbildning i vardagsrummet häromkvällen när jag köpt Torka aldrig tårar utan handskar på DVD och jag och barnen kröp ner i soffan för en tre-timmars-lektion i kärlek, (o)mänsklighet, orättvisa och okunskap. Det var fina timmar med många intressanta pauser i filmen för att reda ut frågetecken som ”Har dom inte skrivit fel, det är väl ändå 1800-talet det här, inte 80-talet?”, ”Vad gör Björn Kjellman mitt i alltihop?” och ”Hur kan man vara förälder och bete sig sådär jävla illa?”  Men den skönaste kommentaren kom när filmen var slut. ”Alltså, han är ju SÅ lik killen i Känn ingen sorg!” Mmmm. Kan bero på att det ÄR samma person? ”Nääää, lägg av. SÅ lika är dom inte!”

 

 

1. Ä N T L I G E N!

SOM jag väntat, längtat, trånat, dregglat och på sista tiden banne mig räknat dagarna. Men ikväll är det dags, på med 3D-glasögonen utan minsta gnäll och *skvutt* rätt in i Guillermo Del Toros magiska värld bland monster och jätterobotar. Nånting säger mig att just den här gången ska jag lita på magkänslan. Pacific Rim kommer bli The Blockbuster of MY Summer 2013.

Publicerat

Fredagsfemman #77

5. Underlig och tämligen osportslig prissättning

Jag var och såg Elfsborg spela Champions League-kval i Borås härom kvällen. Tre kanonbiljetter kostade 500 kr. I tisdags såg jag Hammarby möta Paris Saint Germain i en vänskapsmatch på Tele2 Arena. Tre okej biljetter kostade strax över tusenlappen. På söndag ska jag och sonen se EM-finalen i fotboll för damer i Friends Arena. Min biljett kostade 150 kronor, hans 50. Jag fattar inte prissättningen. Det jag fattar är att 1. all sport blir häftigare att se i en fullsatt arena 2. man borde se till att prisbilden synkar för att lyckas med nummer 1. Friends Arena fattade grejen den här gången. Jag vet inte hur det brukar se ut på Borås Arena men att boråsarna valde att stanna hemma när det vankades en viktig – och kul! – match beror inte på biljettpriset. Men det osportligaste står i alla fall Hammarby för. Det kom ett mejl i måndags att man får köpa biljetter för 11 kronor styck! 11 spänn! Allt för att fylla arenan. Bra tänkt men några månader för sent. Sälj biljetterna för en hundring styck från början så skulle varenda match vara utsåld OCH fansen som betalt dyra biljetter skulle inte behöva skriva irriterade blogginlägg. Bläh!

.

 

4. Olika typer av vuxna män på bio

Denna vecka har Grown ups 2, The Wolverine och Sightseers premiär. Adam Sandler leker jättebebis-i-vuxen-mans-kropp – igen, Hugh Jackman leker tokdeffad järv – igen och Sightseers är en brittisk svart twistad variant av Vi hade i alla fall tur med vädret – igen. Denna vecka kan ingen säga att vi bara kan se en stereotyp av manlighet på bio i alla fall. Det som saknas är den konkava hipstern.

 

 

3. Roman åh Roman.

På SVTPlay kan man se dokumentären om Roman Polanski – Med egna ord och det är ett solklart tips på program att se en ljummen sommarkväll. Vilket liv han levt Roman, vilket liv han haft, fått, skapat sig. Det finns mycket att lära sig av honom, speciellt hur man tacklar motgångar. Det är svårt att mäta sig med honom vad gäller dessa.

.

.

.

 

2. En fråga får svar.

Jag fick frågan. ”Tar du ingen semester från bloggen alls?”. Här kommer svaret. ”Nej.” Bloggen ÄR som semester för mig. Jag tycker ju om den. Den är som en kompis jag gärna träffar varje dag. Bloggen tar ingen tid jag inte har, ingen energi jag inte väljer att avvara och bloggen är inget arbete jag behöver paus ifrån så det kommer att ticka på med ett inlägg om dagen även under kvarvarande del av sommaren. Alldeles precis som vanligt alltså.

.

 

 

1. Ovärdig 3D

Det är ingen nyhet att jag inte är något stort fan av 3D på bio. Jag tycker det allt för ofta är undermålig bild, det där djupet filmmakarna vill åt ger inget stort wow åt själva upplevelsen, snarare tvärtom och texten är suddig och hänger flera decimeter utanför bild och skakar. Biljetterna är dessutom rent larvigt över-prissatta och det är klurigt att ha 3D-glasögon ovanpå vanliga glasögon. MEN det är inte allt detta som stör mig just idag, det som stör mig nåt ofantligt är att vanliga 2D- filmer konverteras till 3D i efterhand trots att det inte var meningen från början. Filmmedarbetare lämnar inspelningen och tar bort sina namn från eftertexterna då filmen inte ser ut i 3D som det var tänkt hela tiden i 2D (detta hände bla med fotografen Ben Richardson i World War Z) och nånting säger mig att det är dessa filmer som upplevs som dom mest 3D-usla när man sitter i biosalongen och stönar besviket. Det jag önskar är TYDLIG INFORMATION om detta INNAN jag köper biljetten. Är det en konverterad 2D-film eller en 3D-original-film? Jag må vara petig men jag tycker det är en rätt viktig fråga. Hallå SF, vad tycker ni?

Vill du läsa mer om detta fenomen, klicka här.

Publicerat

Fredagsfemman # 76 – Götelabååååårj, here I come!

5. Alla heter Glenn i Göteborg

Mysiga Söderstadion finns inte längre och det är både tråkigt och skönt. Tråkigt för att det var nåt speciellt med den där knepiga lilla arenan, skönt för att Tele2 Arena blir så HIMLA FIN. Här är ett klipp som får mig att le med hela ansiktet – och tänka på Göteborg.


4. The Boxtrolls

Det känns hux flux jättelångt till nästa höst. Skitlångt faktiskt. Men det finns nåt riktigt ballt att se fram emot, det här fantastiska gänget kommer nämligen till en biograf nära dig. Trailern kan du se här. Så himla fin! (Och nej, det här har absolut ingenting med Göteborg att göra men med lite tur kan Jojjenito komma på en riktigt passande göteborgsk ordvits i ämnet)


3. Haven Tattoo Parlor

Har man som jag en bror som är tatuerare och som nyligen öppnat en studio tillsammans med två kollegor i Göteborg så måste jag såklart passa på att göra lite reklam för stället. Han har lovat bjussa mig på en cigarr medans han hackar sönder mig med dom där nålarna men jag vet inte om det hjälper. Ska man va fin får man lida pin sa alltid mamma när vi var små men jag undrar om det var det här hon menade? Eller jo, jag tror faktiskt att det var det.


2. Känn ingen sorg

Idag har Känn ingen sorg premiär, filmen baserad på Håkan Hellströms låtar. Rätt fränt det där, det skulle ju gå att göra med fler artisters alster. Veronica Maggio till exempel. Jag skulle vilja se den där festen i hallen på film.

 

 

1. Robbie Williaaaaaams!!

Imorgon är det dags igen. Göteborg, Ullevi, ståplats, Robbie Williams, ren och skär LYCKA! Sist var scenen ett stor knallgult rymdskepp, jag undrar vad vi ska få se den här gången? Hey ho here she goes either a little too loud or a little too clos, there’s a hurricane in the back of her throat and she thinks she’s made of candy