Etikett: Fredagsfemman

Publicerat

Fredagsfemman # 75

5. Skräckfilmssommarnätter

Jag vet att många förknippar skräckfilmer med höst och vinter men inte jag. För mig är sommaren den perfekta tiden att se riktigt mycket läskig film, det bryter liksom av mot allt det bastuvarma, jolmiga, gud-vad-vi-alla-är-brunbrända-utvilade-fräscha-lyckliga-och-SOM-vi-har-sköna-grillfester-ofta-så-vi-kan-lägga-upp-schnygga-facebookuppdateringar-för-att-visa-våra-vänner-vilket-lyckat-liv-vi-har. Tacka vet jag lite rysligheter, blod, klaffs och seriemördare – i alla fall på film. Kanske inte på statusuppdateringar.

 

4. Panschis-Baksmällan?

I början på nästa år kommer en film vars story jag tycker mig ha hört förut. Tre män åker till Las Vegas för att ordna en svensexa för sin polare, den sista singeln i gänget att stadga sig. Det går att ana komplikationer. Det går att ana dumheter. Det går att ana en väldigt massa saker förutom att Baksmällan-gänget nu är utbytt mot modell äldre: Morgan Freeman, Robert De Niro och Michael Douglas. Filmen heter Last Vegas och jag är försiktigt skeptisk-optimistisk.

 

3. När man hittar dom alldeles perfekta hörlurarna och dom inte finns att köpa längre.

Ledsenheten. Tomheten. Bitterheten. I-landsproblemet.

 

 

 

2. Mireille Enos

Idag har World War Z premiär. Nu kommer världen – äntligen – att få syn på Mireille Enos lite mer på riktigt. Hon är grym, riktigt jävla grym och nu tycker jag hon förtjänar en långfilmsHUVUDroll som är nåt redigt att bita i. Du kan se henne i The Killing också. Väldans sevärd serie och inte enbart för Joel Kinnamans skull.

 

 

1. Mitt sjätte sinne

Jag ska tycka om det, jag ska lita på det, jag ska omfamna det, använda mig av det, jag ska se det som en del av mig och jag ska inte vara rädd. Jag ska se mitt sjätte sinne och min magkänsla som nära vänner som alltid finns vid min sida, jag ska inte ifrågasätta, jag ska nicka, lyssna och säga hej. Men idag säger jag hejdå. Igen. För allra sista gången. Det kommer bli en jobbig dag, en ledsam dag men det kommer bli ett fint avslut och en början på något nytt. Jag vet att du kommer att se till att Million Voices spelas för mig många gånger till när jag behöver höra den och jag vet också att det egentligen inte borde gå. Du är ju död. Vi andra lever vidare här på jorden men det gör du också – i dina barn och för mig i mitt sjätte sinne.

Publicerat

Fredagsfemman # 74

5. Paul Rudd

En av världens roligaste och charmigaste snubbar heter Paul Rudd. Han är nästan larvigt bra och han är banne mig bra i allt han gör. Idag skulle Prince Avalanche med honom i huvudrollen haft biopremiär men den verkar vara bortplockad från SF´s repertoar, jag hittar den inte i alla fall. Men det gör inget, ingen kommer sakna den. Jag sågade filmen rätt hårt igår och kanske kan man tycka att denne Paul inte förtjänar fredagsfemman-uppmärksamhet i och med det men JO, det gör han. Se I love you man istället så förstår du. Han borde ha en garanterad plats på listan varje vecka, det där Avalanche-skräpet är snart glömt. Slappin´the base! Jaharå!

 

 

4. Sucken när det bara är pengar som pratar

Nu går The Lone Ranger på biograferna. Jag kan gissa att den går för fulla hus. Jag kan också gissa att väldigt få betalande besökare går från bion med ett nöjt leende på läpparna. Alltså, jag brukar sällan dissa filmer osedda men The Lone Ranger är en sån illaluktande money-talks-produkt att jag tänker fortsätta negga och faktiskt vägra gå och se den. Jag har pratat med en del kids om filmen, den som många av dom beskriver som ”Jack Sparrow har blivit cowboy eller indian eller nåt” och den kommer locka dessa kids som fortfarande tycker att Pirates of the caribbean är det ballaste som visats på TV. Men den är 2 tim 29 min lång. Det finns inte en tonåring som har ro nog i kroppen till att njuta ens av en vitsminkad Jack Sparrow så länge. Tror jag. Men jag vet inte. Det är bara en kvalificerad gissning. Lika kvalificerad som dollartecknen i ögonen på filmbolaget.

 

 

3. Liv Ullman

Hon har ”nåt”, Liv Ullman. Det ”nåt” hon har har hon alldeles av sig själv och hon behöver inte relationen med Ingmar Bergman för att vara någon. Så tycker jag. Fast jag förstår också att utan Ingmar Bergman hade hon kanske inte varit den Liv Ullman vi nu känner till. Hönan och ägget, den ständiga frågan som saknar svar. Kanske går det att hitta svar i filmen Liv och Ingmar – A love story som har biopremiär ( i alla fall i Stockholm) ikväll. Jag är sugen på filmen och jag förstår inte riktigt varför. Vad är hönan och vad är ägget i den ekvationen?

 

2. Ove får mig att skratta

Kan inte nån bara göra film på Fredrik Backmans bok En man som heter Ove? Typ….NUUU?

 

 

 

 

1. Tack för allt LOVEFILM!

I nästan hela mitt filmbloggarliv har LOVEFILM varit min sponsor. Jag har fått och postat hundratals hyrfilmer, jag har fascinerats över deras enorma filmbibliotek och många många gånger har jag hittat filmer som inte går att få tag i någon annanstans. Jag har tyckt om att jag fått låna faktiska DVD-och Bluray-skivor, att jag har kunnat se film ”the old fashion way” utan att streama via datorn. Nu lägger LOVEFILM ner sin verksamhet i Sverige, den 10 juli är sista dagen och med det försvinner nåt som blivit en trygghet för mig. Med en ledsen tår i ögat säger jag hejdå och TACK för allt!

Publicerat

Fredagsfemman # 72 – MUSIKALISK MIDSOMMAR

5. Den lilla lilla hugget i hjärtat över att inte vara 17 år fortfarande

Midsommar när man var ung var en annan sak är midsommar som sort-of-medelålders. Då som nu var måste-förväntningarna skyhöga men nu har jag lärt mig att strunta i dom utan att få ont i magen. Men när jag lyssnar på Oskar Linnros kan jag känna ett litet sting av vemod över att inte vara 17. Tänk alla kids som får ynnesten att växa upp till hans musik – och fira midsommar till den.

 

4. När reklamfilmsmusik är som allra sommarbäst

Tomas Ledin gjorde det för Pripps Blå, gav bort sin musik till en reklamfilm som inte bara gjorde PR för en produkt utan för svensk sommar. Nu har Movitz! gjort detsamma, dock inte för öl utan för dess förpackning. Det är inte utan att jag längtar efter munspel, logdans och höskulle.

 

 

3. Soundtrack till svensk sommarnatt

Det här med att nattbada är både härligt och livsfarligt. Gäddor i vatten, vassa stenar som skär upp jack mellan tårna, det glöms bort att vattnet är iskallt vatten och att det är ganska äckligt att knalla hemåt iklädd trasor som nyss fungerade som handduk. Men det går. Det är värt det. Det är mysigt och det är bara att passa på. Lykke Li blir ett utomordentligt fin musikalisk kuliss. Plask!

 

2. Att födas på nytt

Midsommar är halvtid. Midsommar är återhämtning, midsommar är ljus, värme, sammanhang. Midsommar är stolthet, vemod, glädje och en chans att tänka efter. Hur vill jag att nästa halvår ska bli? Har jag några önskningar, några mål? Jag lyssnar på Miss Li och känner att livet är kul. Det är dags, jag vet det nu. Jag är en transformer.

 

1. Dalarna!

Midsommar för mig kanske inte riktigt betyder att jag sitter naken på en orange stol och skriver vykort så som kvinnan på Carl Larssons målning gör men midsommar för mig är Dalarna. Jag tycker inte det finns något som slår en somrig junikväll i Dalarna och vad kan bättre passa musikaliskt än landskapets stolthet Mando Diao?

Jag önskar en GLAD MIDSOMMAR. Var snälla mot varandra.

Dessa låtar, plus några fler, finns på en specialsomrig spellista som du hittar här.

Publicerat

Fredagsfemman # 70

5. Lille Jaden

Det finns en snubbe, en liten snubbe, som heter Jaden Smith. Jaden Smith kommer bli en av nästa generations allra största skådespelare. Han har star quality som går att mäta med seismograf. Att ha kända föräldrar och få kändispartyn med bröstmjölken är ingen garanti för begåvning och det det visar Jaden Smith i alla filmer han hittills varit med i. Han visar att både generna och miljön blev helt rätt – och viljan, lusten, orken och utstrålningen. Ikväll har hans senaste film After Earth premiär. Pappa är också med.

4. Varför heter det jordgubbar?

Det finns ju ingenting jordigt över dessa röda gubbar. Dom är ju bara ljuvliga. Jag skulle kunna leva på jordgubbar och jordgubbar allena. Okej, lite syre och vatten också men annars är jag nöjd.

3. Fuldans är underskattat!

Jag har köpt George Michael Live in London på DVD. Det var dumt. De blir nämligen väldigt lite filmtittande hemma och väldigt mycket fuldans. Men det går inte att sitta still, det svänger ju och George Michael är en JÄKEL på att sjunga live. Barnen drar ner persiennerna och skäms lite men när dom väl är nere kan dom inte heller vara still. Bra motion är det. Och kul. Jag kan inte sluta dansa. Rejvpartyn, finns dom fortfarande?

2. Planet Terror-party

Planerna för mitt Planet Terror-party med kidsen framskrider. Nu skriker dom inte när jag tar fram DVD-fodralet. Jag vill ju bara få dom att fatta att världscoola stentuffa actiontjejer finns, dom behöver inte ens ha två ben för att meja ner bus. Rose McGowan är bara SÅ ball, Planet Terror är bara SÅ bra och det går att piffa hemma som om det vore vilken melodifestivalfest som helst, discoboll, ja varför inte liksom? Lite röd Jello på det så är partyt i hamn. Och kids som frivilligt stannar framför TV:n. Det kommer. Jag ger mig inte.

1. Sista filmspanarträffen innan det lilla sommaruppehållet

Nu har vi hållit igång Filmspanarna i 1,5 år. Tiden går så fort och snart är det sommar med en massa schyssta blockbusters som ligger och smyger i buskarna. Imorgon ses vi för en sista gemensam film innan den lilla filmspanarsemestern träder in. Och lite middag. Och kanske en öl. Eller två. Eller fem. Och jag har lovat han som väljer film den här gången att spela klarinett. Fan också. Det var trettio år sen sist.

Publicerat

Fredagsfemman # 69

5. Den sista baksmällan

För visst är väl Hangover-trilogin fulländad i och med den tredje filmen som har premiär idag? Eller? Inte? Jo. Visst är det så. Det står ”The epic finale” på postern, jag litar på att det blir den sista även om jag inte kan låta bli att tycka det är liiite synd på så goda ärtor.

 

4. Sommarpratare både här och där

Nu är det officiellt vilka som är 2013-års sommarpratare i P1. Alltid lika spännande att läsa och alltid känns listan mer eller mindre som ett anti-klimax, sen blir det sällan så pjåkigt när det kommer till kritan. Men i sommar blir det fluffig vispgrädde på moset, i sommar kommer Värvet att gå ut stenhårt och komma ut med två poddar i veckan. Det är en kaxig uppställning han bjussar på, Kristoffer Triumf. En värdig motståndare till P1:s långkörare.

 

3. Peace & Love-besvikelsen

Jag brukar inte vara långsint men vissa saker går inte över (och kanske är det helt okej, det är trots allt bara tre dagar sedan). Härhemma är vi tre som alla är jätteledsna för att det inte blir nån festival i Borlänge. Bortkastade pengar, förväntningar som går i stöpet, något riktigt roligt att göra tillsammans efter en allt annat än lajbans vår. Men nejdå. Det blev inget av med den saken. Sen tänker jag på alla ungdomar som jobbat och sparat för att kunna köpa en biljett. Den här konkursen är så SUR för så MÅNGA.

 

2. Det här med att vissa filmer går direkt till DVD. Borde det inte ligga folkomröstningar bakom viktiga beslut som dessa?

Jag säger bara Bullet to the head. Bussarna i London var fullsmockade med reklam för filmen, den gick på bio där men inte här. Vem vill INTE se världens tuffaste snubbe på stor duk liksom?

 

 

1. O G F-dagen!

Idag har den premiär.

Igår såg jag den.

Imorgon kommer recensionen.

Only God Forgives. Och Ryan Gosling.

Publicerat

Fredagsfemman # 68

5. Peppen för Only God Forgives

Efter succén med Drive kan det inte bli annat än hjärtinfarktsvarning på det nya samarbetet mellan Ryan Gosling och Nicolas Winding Refn. Bara en vecka kvar nu. Känns som det kan bli en lång vecka.

 

 

4. Champions League-finalen VS Handboll i Hallsberg

Imorgon är det värsta stora fotbollshändelsen på Wembley – och på TV. Samtidigt är det värsta stora handbollscupen i Hallsberg. Tänk att nåt så spännande som att två tyska lag gör upp om världens finaste klubblagstrofé kan kännas så obetydligt när man har chansen att se pojkhandboll live i en sporthall i Närke.

 

3. En dokumentär jag inte kunde stänga av

En kvinna hittas död vid en trappa. Den äkta maken hittar henne och ringer 911. Nåt som till en början verkar vara en tragisk olyckshändelse och inget mer än så utvecklas till ett drama direkt ur verkligheten, eller en spännande thriller om man så vill. Dokumentären The Staircase är lång men det gick inte att stänga av. Jag struntade i både middag och sömn, jag var tvungen att se den klart. Hela dokumentären går att se här. Den är värd tiden. Tro mig.

 

2. Anna Serner gör nytta i Cannes

På en presskonferens under filmfestivalen i Cannes passar Filminstitutets VD Anna Serner på att prata jämställdhet. Filmbranschen är rent skrattretande ojämnställd. 54 av 1000 filmer som tävlat om Guldpalmen har regisserats av kvinnor.  4 av 400 filmer som nominerats till en Oscar för bästa regi är regisserade av kvinnor. Pinsamma siffror kan jag tycka men vi är inte mycket bättre i Sverige – en av tio filmer de senaste 50 åren har regisserats av kvinnor. Det Sverige har som många andra länder saknar är en strategi som ska leda till att förändra dessa siffror och den strategin är Anna Serner en levande reklampelare för.

 

1. Mors-dag

På söndag är det Mors dag. Själv tycker jag alla dagar är mors dag. Jag har varit mamma i dryga sexton år och jag minns knappt hur livet var innan dess. Det var sannolikt bra då också men ynnesten att få bli mamma slår det mesta jag gjort. Det är så BALLT att få vara med, lära känna och se vad det blir av dom där coola människorna som låg i min mage för länge länge sedan. Därför kommer bloggen att tillägnas alla mammor hela helgen. Den blir en mors-dag-filmblogg-helg helt enkelt. Filmer om mammor, alla sorters mammor. Hurra för oss och alla våra mammor liksom!

Publicerat

Fredagsfemman # 67 – Musikaliska nedslag i mitt liv

5. Lyssnar på King och känner mig som en drottning

Ibland kommer det en låt som får mig att känna mig som en fågel. Som att jag kan flyga, som att jag kan lyckas med allt jag företar mig, som att det inte gör nåt om bilrutorna sprängs av basgången – spela roll liksom, jag är drottning i mitt eget liv! Petters King från nya skivan Början på allt är en sån låt. Jag tror den kommer spräcka många trumhinnor, mina är i alla fall bra uttänjda nu.

 

4. Som en liten film

Ibland springer man på musikvideos som är som små filmer. Konstnärligt, snyggt och udda är den här lilla pärlan som andas David Lynch tycker jag. Sen går det inte att sitta still när man hör den heller. Jag vill bara åka till….Berlin.

3. Burt Wonderstone, Steve Carell och Imagine Dragons

Jag har precis sett The incredible Burt Wonderstone och med det blivit en musikalisk filmscensfavvo rikare. On top of the world med Imagine Dragons i kombination med en Steve Carell-fining i hockeyfrilla och puderkakor tjocka som limpmackor i ansiktet, det går inte att göra annat än att le och att lyssna på låten om och om igen. Jag blir bara så jäkla glad!

 

2. Eurovison Song Contest-finalen i Malmö

Malmö. Malmö. Malmö. Jag är jättearg på Malmö men det kommer gå över. Fick avboka mitt hotellrum då jag inte tänker åka över halva Sverige för att titta på storbilds-TV, jag gör det på hemmaplan istället. Men imorgon är det FINAL – wohoooow – och för många veckor sedan satte jag tjugo spänn på den låt jag tror och hoppas ska vinna. Nu är det inte hans starkaste sida att sjunga live, det ska erkännas, men ändå. Lyssna bara. Tralla, dansa, pausa, fika. Gör var du vill men sjung meeeed. Waiting for the bitter pill, give me something I can feel, cause love kills over and over, love kills over and over again. Finalen blir i Belgien nästa år.

 

1. Filmspanarträff imorgon

Fördelen med att jag inte är i Malmö imorgon är att jag kan vara med en bra stund på filmspanarträffen. Vad vi ska se för film tillsammans avslöjar jag inte här och nu men det är en av höjdpunkterna med träffarna, filmen, den som ibland blir en flipp, ibland en flopp och ibland nåt mittemellan. Men det är roligt att se film som andra väljer, tvingas vidga sina vyer ibland och inse att allting inte alltid är som det ser ut att vara. Precis som på film.

Publicerat

Fredagsfemman # 66

5. Hockey-VM

Okej, hockey är inte fotboll men stora sporthändelser på TV är alltid kul att följa. Om inte annat är det alltid gött att kunna minnas tillbaka och säga ”det var bättre förr” och minnas VM ´91 med en småfinnig Mats Sundin. Fast Tre Kronor är bra nu med. Ju.

 

 

4. Ström åt folket

”Man är ingen riktig musiker om man spelar synth, man bara skruvar på en knapp.” Håkan Lidbos SVT-dokumentär om svensk elektronisk musikhistoria är verkligen 58 minuter kärlek. Det känns stort att ha varit med från början, att ha lyssnat på blipp blopp redan när det sågs som obegripligt och att det inte var ”riktig musik”.  Här kan du se den ända till 2/6.

 

 

3. Isländskt vattendrama

Blå filmaffischer föreställande actionvatten räcker för att mina ögon ska ploppa ut ur skallbasen. Den isländska filmen Djupet lockar alltså mig, en hel del dessutom. Filmen visas bara på EN enda biograf med EN enda visningstid/dag och det känns både konstigt OCH dumt. Återkommer i frågan om det var en film att längta efter eller inte.

 

2. Carey Lowell

Med anledning av gårdagens recension av Tid för hämnd känner jag att jag MÅSTE ta med Carey Lowell på den här listan. Hon är så SJUKT underskattad, jag fattar inte varför hon inte varit med i flera stora filmer. Några biroller i Sömnlös i Seattle, Love Affair och Leaving Las Vegas, en del roller i TV-serier men vafaaaan, kom igen! Hon är ju GRYM! Hennes dotter Hannah (som hon har med Griffin Dunne) är 23 år och har börjat filma så smått och det skulle förvåna mig mycket om den nu 13-årige sonen Homer (pappa Richard Gere) kommer kunna hålla sig borta från vita duken. Men Carey Lowell behöver en Tarantinoroll-a-la-Pam-Grier-i-Jackie-Brown. NUUUU!

 

 

1. Antiklimax men klimax ändå

Det här skulle ha blivit min Netflix-vecka, det skulle ha blivit mitt House of cards-maraton men det blev det inte. Det blev….vår. Det blev solglasögon och balkongdivan och mysiga kuddar och Värvet i hörlurar och latte en masse och det känns i det närmaste ofattbart att typ tio månaders glaciärkyla är över – för den här gången. House of cards finns kvar, det kommer fler veckor men att missa dessa vårdagar – aldrig!

Publicerat

Fredagsfemman # 65 – En inplanerad film som får mig att överleva maj

5. Choose life. Choose a job. Choose a career. Choose a family. Choose a fucking big television.

Maj är en månad som jag tror finns till för att träna upp föräldrars tålamod. Har man barn i skolåldern som även är aktiva i nån form av idrott så är maj helvetet på jorden. Det är tusenmiljarders saker att komma ihåg. Avslutningar och grillkvällar och insamlingar och vårstädningar och inköp av skolavslutningskläder och planering av sommaren och samtidigt som magen gör hoppsasteg av lycka för att vårsolen tittar fram så syns det hur erbarmeligt skitiga fönstren är.

 

4. Choose washing machines, cars, compact disc players, and electrical tin openers. Choose good health, low cholesterol and dental insurance. Choose fixed-interest mortgage repayments.

Det är förresten inte bara fönstren som slammat igen över vintern. Nu syns det hur illa städade golven är. Och kaklet i köket och hyllorna och böckerna behöver dammas och balkonglådorna måste piffas. Ja herreguuuud det måste dom. Och bilen borde dammsugas. Det är ett freaking grustag på gummimattorna.

 

 

3. Choose a starter home. Choose your friends. Choose leisure wear and matching luggage. Choose a three piece suite on hire purchase in a range of fucking fabrics. Choose DIY and wondering who you are on a Sunday morning.

Det är nästan så jag glömmer vem jag är. Och varför. Och att jag har ett förjäkla bra liv och att isskrapan kommer att få vila några månader och att sommaren snart är här och det är myspysigt på balkongen och jag mår alldeles fint.

 

 

2. Choose sitting on that couch watching mind-numbing sprit-crushing game shows, stuffing fucking junk food into your mouth. Choose rotting away at the end of it all, pishing you last in a miserable home, nothing more than an embarrassment to the selfish, fucked-up brats you have spawned to replace yourself.

Film är så himla bra på det viset, det går att hitta guldkorn som stämmer in i alla känslolägen. Det går att bli glad av film, ledsen om man vill det, hoppfull, lugn, hyperaktiv, sömnig, inspirerad, transpirerad och svinarg. Men jag tycker att det bästa av allt är när jag ser en film som får mig att förstå hur bra jag har det. Hur det kunde vara. Det finns många som lever i misär men jag är inte en av dessa och det är jag tacksam för. Tacksamhet är en bra känsla.

 

1. Choose your future. Choose life.

Trainspotting. Danny Boyle. Think big, start small. När det gäller att jämföra liv är Trainspotting den ultimata filmen. Fy fan vad jag har det bra! Heja maj, jag kommer fixa det!

Publicerat

Fredagsfemman # 63

5. Var finns säsong 4 av Ally McBeal?

Jag har en tonåring härhemma som var och varannan dag surfar in på Discshop och CDON för att se om Ally McBeal säsong 4 finns att köpa. Säsong 1-3 är så vältittade att DVD-skivorna påminner om gamla vinylplattor och hon förstår inte grejen med att säsong 5 finns att köpa men inte 4:an. Nån som vet var jag kan hitta den? Ladda ner/streama gills inte. Den ska ha fodral, det ska vara riktiga filmer. Det är viktigt.

 

 

4. Carina Berg

Hon är sjukt bra Carina Berg. Sjukt bra. Bergs bärbara talkshow är kanske inte riktigt lika charmigt som Berg flyttar in men tillräckligt bra för att jag ska ställa klockan och titta.

 

 

 

3. Jag saknar Emma Thompson

Flera gånger den senaste veckan har jag tänkt en tanke som jag aldrig förut tänkt: Jag saknar Emma Thompson i en riktigt bra roll. Jag saknar henne som hon var i filmer som Återstoden av dagen, Love actually, Howards End, Förnuft och känsla, Chopin Mon Amour, Mycket väsen för ingenting och Peter´s friends. Jag liksom bara saknar att få se henne briljera i en roll som är som klippt och skuren för just henne. Agent O i Men in black 3 doesn´t do it for me och jag hoppas att Emma själv inte heller nöjer sig.

 

 

2. Jag tror jag älskar Benny Andersson

Att ha en jäkla massa pengar och vett att göra bra saker med dom är en kombination man inte ser alltför ofta. I måndags morse nåddes jag av nyheten att Benny Andersson startat filmbolag tillsammans med sin son Ludvig och att dom köpt filmrättigheterna till Sara Bergmark Elfgren och Mats Strandbergs böcker Cirkeln, Eld och Nyckeln och jag blev tossig av glädje i  hela hjärtat. Tänk vad härligt att ha så mycket pengar att man bara kan tjoffa in dom i intressanta projekt, förena både nytta, nöje och kulturgärning och kanske som grädde på moset lära sig nya saker på kuppen. Heja Benny och grattis Sara och Mats. Alla på jorden tror på projektet nu.

 

 

1. Mina vänner Filmspanarna

Imorgon är det träff med världens bästa filmspanargäng och SOM jag längtat. Jag var inte med förra månaden men nu kommer jag vara där och nu är vi tillbaka i våra välkända katakomber i Gamla Stan efter den gemensamma biofilmen. Har du en filmblogg och är nyfiken på vad Filmspanarna är för nåt? Mejla mig. Jag berättar. Och gläfsar lite bara för jag tycker det är så himla roligt.

Publicerat

Fredagsfemman # 62

5. Veckans mest intressanta biopremiär

Tom Cruise och Oblivion i all ära men den danska filmen Jakten känns som en måstefilm på bio. Thomas Vinterberg regisserar och Mads Mikkelsen blir anklagad för att ha förgripit sig på en liten flicka.

 

 

4. Schysst Lovefilm!

I dessa gratismånad-på-Netflix-hajpens tidevarv har en annan sak slagit mig. Lovefilm är sjukt generösa. Jag går in på Headweb och Voddler och ser att det går att hyra En oväntad vänskap för 39 respektive 37 kronor men som medlem på Lovefilm kan man streama den gratis. Även skräckishöjdaren Sinister kan ses där helt utan kostnad. Jag är glad att Lovefilm gillar Fiffis filmtajm för jag gör gärna reklam för ett sånt schysst företag.

 

3. Söndagens konferensresa

Många konferenser skulle kunna överföras direkt till bioduken, så tragiskt, konstigt och hysteriskt kan det bli när arbetskamrater ska umgås i nån slags bondande weekendresa under influenser av stora mängder  alkohol, en resa som förhoppningsvis ska leda till nya framgångar för företaget men som också kan ha motsatt effekt. På söndag är det dags för min andra som chef. På söndag. Inte en fredag, inte en lördag, en söndag. Och inte ens en övernattning blir det. Men kul och peppande ändå hoppas jag på.

 

2. Månadens musikupplevelse

Det kanske inte bara är månadens skiva, den kan vara ÅRETS skiva som redan är här. Depeche Modes Delta Machine gör mig glad ända in i hjärteroten och jag gillar känslan av att hålla en fysisk CD-skiva i min hand även om jag ÄLSKAR Spotify.

 

 

1. Kvällens filmtittarexperiment

Det ska bli väldans kul ikväll. Jag har bjudit hem tre vänner med väldigt varierande grad av filmintresse och tillsammans ska vi försöka oss på att analysera Holy Motors. Experimentet kommer att summeras här på bloggen när jag sammanställt alla intryck och uttryck, kanske faller alla konstiga bitar på plats nu? Kanske kommer jag förstå rubb och stubb? Kanske får jag aldrig se en film med dessa vänner igen?

Publicerat

Fredagsfemman # 61

5. Livet i ordspråk

När det inte riktigt finns tid att se film på det sätt jag är van vid får jag liksom tänka om. Högen av ska-se-filmer växer men jag väljer att inte se det som ett stressmoment utan som ett härligt stort paket som jag kommer att få öppna så småningom. För precis som att ordspråket ”det som göms i snö kommer fram i tö” stämmer (vilket jag med glädje ser överallt just nu) så är även mitt nya påhittade ”även den understa filmen i högen kan vara en pärla” helt sanningsenlig.

 

4. Not-so-happyfejs-biohelg

Just den här veckan är det ganska lamt på biopremiärsfronten och det känns som att jag har sett dom flesta ”måstefilmer” som går på bio, i alla fall dom som en 14-åring vill se. Så just den här helgen ska jag och sonen ha en biodag. Han drömmer om Hansel & Gretel: Witch Hunters 3D, The Host och Jack the Giant Slayer. Det gör inte jag. Jag vill se Croodarna.

 

3. Ah-ah-aaaah sommartiiiiiiid.

ÄNTLIGEN!

 

 

 

2. Mama

Nu går den på bio, Mama, filmen jag väntat så länge på. Så typiskt bara att pressvisningen var i precis samma veva som den verkliga döden var så påtagligt och personligt nära mig, jag klarade helt enkelt inte av att gå. Jag vågade inte lita på mina ”det-är-bara-på-film-känslor”. Jag vill hemskt gärna se den på bio men jag tänker inte gå ensam, det har jag bestämt mig för (och nej, sonen varken vill eller får se den).

 

1. Ulf Malmros filmdagbok på Instagram

Snart börjar Ulf Malmros nya film Min så kallade pappa spelas in. På Instagram kan man följa arbetet med filmen via en filmdagbok där Ulf med bilder och text låter oss följa med genom hela arbetet. En jättekul idé tycker jag, både för att göra reklam för filmen och ge oss filmintresserade en hel del matnyttig bakom-kulisserna-information. Så HOPP in på Instagram och följ umalmros ögonaböj. Vera Vitali spelar huvudrollen tillsammans med Mikael Nyqvist (på bilden medelst tandavgjutning).

Publicerat

Fredagsfemman # 60 – Påskiga filmtips

5. Ägget är löst

Har du svårt att få till koktiden på påskäggen? Blir dom antingen rinnande på gränsen till råa eller blir dom hårdkokta och blågröna? Oavsett vilket så finns det en hårdkokt äggfilmsaga att titta på för att få all del lediga tiden att kännas lite mer meningsfull: Hasse Alfredsons Ägget är löst från 1975.

 

 

4. Coneheads

Känner du dig som en äggskalle efter en påskhelg fullmatad med ägghalvor och chokladdragérade marsipanägg? Det är ingenting mot hur familjen Conehead känner sig – jämt.

 

 

 

3. Vem satte dit Roger Rabbit?

Vem kom på den här grejen med påskharar egentligen? Vad är det för konstigt påhitt? Skumharar, chokladkaniner, vad har det med Jesus död och uppståndelse att göra? Ledsnar du på att fundera på saker kan du istället se en film om en annan kanin som inte finns – Roger – eller en tjejkanin som du kanske önskar fanns – Jessica.

 

 

2. Eastern promises

Okej, det må vara långsökt för det ÄR ett N för mycket i filmens titel för att den egentligen ska passa in i temat (jag vet) men likväl, det är en sjukt bra film! Easter eller eastern, skitisamma. Se filmen!

 

 

 

1. Rapa-Nui

På påskdagen år 1722 landstiger den holländske sjöfararen Jacob Roggeveen iland på en liten okänd ö långt ute i Stilla havet som infödingarna kallar för Rapa Nui.  Kevin Costner har producerat och filmen är inspelad på Påskön. Kan det bli påskigare? Skulleintetrodet.

 

 

 

Publicerat

Fredagsfemman # 59 – Den ledsamma listan

5. ”You aren’t gonna say you have a bad feeling about this, are you? I hate it when you say that.”’
.
Luke Skywalker kan sin magkänsla och Han Solo vet när den är obehaglig. Hädan efter finns det inte en enda situation i vilken jag INTE kommer förlita mig på min magkänsla.  När nånting är på väg att braka riktigt åt helvete och det inte går att tänka positivt, när det enda magen gör är att pumpa ut känslan ”förbered dig, samla kraft, du kommer behöva det”, DÅ lyssnar jag.
.
.
.
.
.
4. “Don’t you be afraid, sweetheart. Death is just a part of life, something we’re all destined to do.”
.
Jag har varit rädd för döden så länge jag kan minnas. Först rädd för att mamma skulle dö, eller brorsan, nån kompis eller marsvinet Putte. Sen kom den stora fasan, tänk om barnen dör! Och hela tiden har jag varit svinrädd för min egen skull, tänk om JAG dör, jag vill ju vara med. Länge. Forrest Gump hade en mamma minst lika klok som Tjuren Ferdinands (fast hon inte var en ko) och visst har hon rätt, döden är en del av livet, det enda i livet vi med säkerhet VET kommer att hända.
.
.
.
.
.
3. “Frankly my dear, I don’t give a damn.”
.
Detta klassiska citat från Borta med vinden ger mig inte mandat att faktiskt få önska livet ur folk men det ger mig en känsla av att det just nu är okej att jag ser det orättvisa i att elaka, vidriga as till människor får fortsätta leva sina liv som om ingenting hänt och att snälla, hyggliga människor inte får det.
.
.
.
.
.
2. “Be excellent to each other.”
.
Bill och Ted är inga smartskaft direkt men en sak hade dom koll på: vi ska vara snälla mot varandra. Jag har alltid tyckt att uttrycket somna aldrig osams är ganska larvigt men jag har en liten annan syn på det nu. Det gäller inte bara att somna sams, det gäller att vara schysst mot alla i sin närhet, att lösa problem, att försöka vara storsint, vuxen, förlåtande och förstående för faktiskt – helt ärligt – vi har inte den blekaste aning om när vår tur på jorden är slut. Det är betydligt enklare att leva vidare när man vet att samvetet är rent, att man gjort det bästa man kunnat mot den som inte längre finns kvar.
.
.
.
.
.
1. “All these moments will be lost in time. Like… tears in the rain. Time to die.”
.
Roy Batty (Rutger Hauer) från Blade Runner får uttrycka dagens femte klokskap om döden. Det är så många minnen som spökar för mig just nu, så många tankar om framtiden, så många tårar som rinner nedför mina kinder, så många önskningar om att jag egentligen heter Gwyneth Paltrow och är med i Sliding Doors (eller nån annan film som kan rubba tid och förändra händelser) och ändå är det enda jag lyckas med är att leva i nuet, precis bara just nu. En minut i taget. För elva dagar sedan dog mina barns pappa och livet kommer aldrig mer bli detsamma, inte för dom, inte för mig, inte för någon i vår närhet. Döden har visat sitt olycksaliga ansikte och som svar till Mamma Gump kan jag bara säga:  jag är inte rädd men jag är förbannad och jag är jääävligt ledsen.
Publicerat

Fredagsfemman # 58

5. Molanders på SVT

Jag vet inte varför, men nånting får mig att titta på SVT-serien Molanders. Med sina 43-minutersavsnitt är dom perfekt sällskap under en lunchtimme och visst är det ganska småmysigt men det är också halvkonstigt. Vilken är egentligen målgruppen? Är det nån mer än jag som tittar på detta? Är det nån som blir klok på vad seriens syfte egentligen är?

 

4. Mellobajstwitter

Visst, Melodifestivalen är slut för denna gång och nu blir det inget musikaliskt fyrverkeri förrän i maj när Eurovison drar till Malmö. Men det är inte festivalen som sådan som hamnar på veckans fjärde plats, det är fenomenet mellotwitter. Det här är första året jag tittar på programmet med twitterfingret redo och jag har varit väldigt förvånad varenda lördag över hur många som säger sig avsky/hata Melodifestivalen men som ändå uppenbarligen tittar eftersom dom twittrar i realtid om allt dom ser. Bajstwittrar alltså. Snabba poäng om hur dåligt allting är. Aldrig någonsin något positivt. Jag tycker det är en väldig skillnad mellan att bajstwittra och att twittra om BÅDE ris och ros, det som handlar om engagemang, tyck och smak. Men ett tips till nästa år: Byt kanal. Det är inte 1956, det finns fler kanaler!

 

3. Våren är på väg!

Nu är det slut med lyxen att kunna titta på film på dagtid utan att behöva dra ner persienner och få smutsiga-fönster-panik. Men det är lugnt, alla årstider har sina plus och minus men vad gäller våren så är det värt allt jox i världen. Välkommen! Du är efterlängtad!

 

2. Girls

Jag som alltid säger att jag inte tittar på TV-serier får nog tänka om. Jag tittar ju på TV-serier, bara inte så ofta. Men Girls är en serie jag kämpat en del för att kunna ta till mig men efter tredje avsnittet damp poletten ner och nu är jag fast. Men maken till serie-hype var det länge sedan jag såg och kanske var det den som gjorde att jag var så skeptisk till en början. Däremot fattar jag inte grejen med TV-Cirkeln alls, programmet där Johanna Koljonen, Nour El Refai och Linnea Wikblad diskuterar veckans avsnitt av Girls direkt efter att det sänts på SVT. Tjejsnack om en tjejserie, eller vadå? Jag tycker att det skulle vara betydligt mer intressant om en kille OCKSÅ blandades in i gänget. Å andra sidan behöver jag ingen analys så det där extraprogrammet kanske inte är för mig i alla fall.

 

1. Vad härligt! Nu ska det pratas film igen!

Imorgon är det dags för mars månads filmspanarträff. Bio, middag och härligt filmsnack hela kvällen lång. Har du en filmblogg och är nyfiken på vad Filmspanarna är för något? Mejla mig (fiffi@fiffisfilmtajm.se) så ska jag förklara mer.