Etikett: Fredagsfemman

Publicerat

Fredagsfemman # 57 – Filmiska London

5. Sökandet efter Sly´s aura på Planet Hollywood

Jag har besökt ett tjugotal Planet Hollywood-restauranger runt om i världen, lågt räknat. Varje gång har jag känt som ett spritt i kroppen, en känsla av att jag går i Sylvester Stallones fotspår. Att jag tittar på hans filmklipp, dricker hans milkshake och väljer bort hans ribs. Planet Hollywood i London har alltid legat mitt emellan Piccadilly Circus och Leicester Square, i en hörna omöjlig att missa. Det har varit en gigantiskt stor och påkostad restaurang med MASSVIS med filmiska memorabilia på väggar och tak. Nu har restaurangen flyttat, visserligen bara ett par kvarter bort men känslomässigt är det eoner emellan. Ny logga, ny meny, svinhög musik, blasé personal och en fjösig mängd prylar. Inte alls samma sak som förr. Kanske var detta sista gången jag besökte Planet Hollywood, kanske gick en era i graven nu? Kanske räckte det med tjugo år av ceasarsallad och världens godaste vaniljmilkshake? Kanske är dags att vidga sina vyer?

 

4. Känslan av att London Eye ska falla ner i Themsen

Har man sett någon film filmad från London det senaste 6-7 åren så är det svårt att inte ha fått en skymt av London Eye. Ibland har till och med katastrofen varit framme och det skyhöga hjulet har vält ner i Themsen. Varje gång jag kommer i närheten av London Eye ser jag Silversurfarn från Fantastiska Fyran komma flygande och nu senast mindes jag tillbaka till början av Harry Potter och Fenixorden. Hur som helst så är det en lika fascinerande tur varje gång. London är otroligt vacker från ovan.

 

 

3. Marvel 4D-bio på Madame Tussaud

Det finns väldigt mycket som har med film att göra på det där vaxkabinettet. Jag brukar inte tycka att det är SÅ spännande att titta på Hitchcock, Will Smith, Arnold Schwarzenegger och Jim Carrey men när det kommer till Marvelhjältarna då börjar hjärtat slå. Är det inte knepigt? Dom som faktiskt inte finns från början, dom som inte ens existerar, dom tycker jag är härliga att ”se i verkligheten”, men att mäta mina underarmar mot Angelina Jolies är inte lika spännande, speciellt inte eftersom jag får ta till hennes lår för att hitta nåt ens i närheten att jämföra med. Nåja. Nu hade i alla fall vaxkabinettet utvecklats sen jag var där sist och ett besök på 4D-biografen ingick i biljettpriset. Filmen handlade till min stora lycka om Marvelhjältarna som går loss med alla sina superkrafter runt Buckingham Palace och jag njöt varenda sekund.

 

 

2. Harry Potter-museet

Jag har varit på Dumbledores kontor, jag har gått runt i skolans matsal, jag har banne mig trott att jag kan trolla. Jag blir så gråtmild av såna här ställen. Tänk att plast, fusk, effekter och kulisser kan få mina nerver i gungning såhär, det är galet. Men å andra sidan, här skrevs filmhistoria. Nåt annat kan man inte säga om Harry Potter-filmerna. Här har jag skrivit mer om besöket.

 

 

1. Leicester Square

Jag har alltså befunnit mig på annan ort, i en stad i världen som jag fullkomligt ÄLSKAR. I den här staden finns en plats, ett torg som har en alldeles speciellt plats i mitt hjärta. Här har jag suttit på en bänk och tittat på människor och filmaffischer i många många timmar sammanlagt i mitt liv och i dom närliggande biograferna har jag sett många många filmer genom åren. Det fanns en tid i världen då London var en stad till vilken jag åkte med tom resväska för att fylla den med (sjukt billiga) VHS-filmer som inte kommit ut i Sverige än. Den tiden är förbi av många anledningar men London är för mig en stad som alltid kommer att vara väldigt förknippad med film. Det må vara turistigt, det må vara kylslaget och ibland lite regnigt men när jag sitter där på bänken vid mitt älskade Leicester Square, kanske äter en glass, kanske tittar på nån duva som flaxat vilse eller en tulpan som försöker slå ut och jag är omgiven av biografer, jag känner auran av stora filmpremiärer, av filmstjärnor, av drömmar, av semester och av sköna biobesök då promenerande fötter får välbehövlig vila, ja då, DÅ känner jag riktig LYCKA. London, I love you och jag kommer snart tillbaka.

Publicerat

Fredagsfemman # 56: Tema Återbesök

5. Magic Mike

Det är inte så ofta nuförtiden som jag varken vill eller hinner se om filmer jag sett, det finns liksom lite för många nya filmer som lockar. Men ibland händer det att jag ser om en film antingen för att jag gillat den som tusan första gången eller att nånting blivit knas och jag vill ge den en andra chans. Magic Mike är en sån film. Jag gillade den inte nämnvärt när den kom men då jag läst och hört så många hyllningar bestämde jag mig för att ge den en chans till. Det skulle jag inte ha gjort. Magic Mike ÄR en medioker och konstigt sexistisk film och nej, den funkade inte den här gången heller.

 

4. En dag

Jag tänkte som så att då jag blev så väldigt begeistrad i Anne Hathaway i Les Misérables och då jag fortfarande tänker på boken En dag som en väldigt speciell läsupplevelse så borde jag ge filmen en chans till. Den var inte så bra när jag såg den första gången, kanske alldeles för tätt inpå läsningen, jag vet inte. När jag nu sett om den kan jag bara konstatera att näe, den är sämre än jag tyckte då. Mycket sämre. Skulle jag betygssätta den idag skulle den få en svag tvåa på sin höjd. En dum omtitt alltså.


3. (500) Days of summer

I mars 2010 såg jag en ganska tafflig liten romantisk film som jag gav en tvåa, en svag tvåa till och med. Samma film hyllandes – och hyllas – hämningslöst bland filmälskare i min närhet och jag börjar faktiskt tvivla på min mentala filmiska hälsa OCH på min smak. Såg jag den bara helt fel dag eller tycker jag den är så blek som jag minns den? En alldeles jättemysig fredagkväll ser jag om den och jag ser den inte för att jag måste utan för att jag vill. Alla omständigheter är perfekta, sågar jag den nu kan jag inte skylla på nåt. Jag sågar den inte men jag tycker fortfarande inte den är exceptionellt bra. En trea. En medeltrea får den av mig nu.

 

2. Zombieland

Jag har länge tänkt se om Zombieland, ibland nästan längtat efter den men samtidigt varit lite rädd att jag skulle tycka att det bleknat. Det hade den inte. Det här är en RIKTIGT SKÖN FILM, en BALL film, en SNYGG film och en SPÄNNANDE film. Fyran jag gav den 2010 står kvar, möjligtvis liiite starkare än sist.

 

 

 

1. Skyfall

Jag gav Skyfall en stark fyra när den kom, fullt medveten om att jag kanske var lite överdrivet kär i den efter biobesöket. När jag nu såg om den slog det mig hur JÄVLA bra den är och hur exceptionellt bra den håller vid en andra tittning. Mentalt höjer jag nu betyget till en fullfjädrad femma för det här är freeekin´great!

Publicerat

Fredagsfemman # 55: Härliga Oscarmoments

5. Woody´s in da house!

New York blir aldrig mer sig likt efter den där hemska septemberdagen 2001 och på Oscarsgalan 2002 skulle staden vi alla sett i så många filmer hyllas på ett alldeles speciellt sätt. Då händer det, det som händer så sällan att jag nästan skulle kunna skriva aldrig: Woody Allen kommer och han presenterar detta på sitt alldeles speciella vis.

4. ”The streets of heaven is too crowded with angels”

Det är Sverige 2013 och dom sociala medierna svämmar över av superlativer för att vår Kronprinsessa dyker upp på Gaygalan och delar ut ett pris. Jag tänker mer: Varför skulle hon INTE göra det? För tjugo år sedan vann Tom Hanks en Oscar för sin roll som den homosexuelle advokaten Andrew Becket som dör i AIDS i filmen Philadelphia. Kanske kan man säga att det är den amerikanska filmvärldens Torka aldrig tårar utan handskar? Kanske var Tom Hanks 1993 vår tids Jonas Gardell? Kanske går det NU att förstå storheten, viktigheten, det magnifika i att Tom Hanks faktiskt VANN det året? Det var ingen självklarhet och det förstår man när man hör tacktalet. Det fina.

3. Jättefina tal av jätteglada kvinnor.

2002 vann Halle Berry en Oscar för Bästa kvinnliga huvudroll som första svarta kvinna i historien.

Sandra Bullock som blir så glad men ändå lyckas hålla sig så skönt humoristisk torr när hon håller sitt tal.

Och 2010 blir Kathryn Bigelow den första kvinna någonsin att vinna Bästa regi-kategorin. The time has come!

2. Lovebombing upphöjt till fem!

När priset för Bästa manliga huvudroll skulle delas ut 2010 kommer fem stora skådespelare ut på scenen. Alla fem ska presentera varsin nominerad man som också i detta fall är deras motspelare och/eller vän. Det blir tolv minuter lovebombing av sällan skådat slag och det är ett klipp jag återvänder till ibland när jag behöver få en slurk oscarnostalgi som osar ren och skär kärlek.

1. And to all the Rocky´s in the world: I love you!

Såhär med facit i hand, såhär trettiofem år senare och med vetskapen om att det kom filmer som Specialisten, D-tox, Angelos hämnd och Stopp! Annars skjuter morsan skarpt så känns det som en utopi att Sylvester Stallone skulle ha stått på en oscarsscen som en vinnare. Men det gjorde han! 1977 vann Rocky en Oscar för Bästa film och Sly stod på scen i babyrosa kråsskjorta med snibbkragar och mös. Det är svårt att göra nåt annat.

Publicerat

Fredagsfemman # 54

5. Full prepp och fix inför oscarsveckan

Nästa vecka kommer ingenting bli sig likt på bloggen, sådär som det har varit varje år veckan före Oscarsgalan. Det är liksom full fokus på nominerade skådespelare, regissörer och filmer och jag har hunnit se samtliga nominerade filmer som jag rimligtvis ”borde” se (utom A royal affair och det STÖR mig). Även nästa fredagsfemma kommer bli oscarsinspirerad. Så glöm inte att vara med i tippa-rätt-vinnare-tävlingen OCH att göra mig sällskap när jag livebloggar hela galan igenom. Det vankas liksom julafton för oss filmnördar. Härliga tider!

 

4. Dags att skrota svenska titlar?

När jag var yngre tyckte jag att svenska titlar på utländska filmer ofta var rena dikeskörningar. Jättekonstiga, ibland helt obegripliga, som om hen som hittat på ”översättningen” inte ens sett filmen i fråga. Sen har det gått många år då jag tyckt att det varit helt okej. Svåruttalade filmer fick en svensk titel men ofta fick originaltiteln vara kvar. Men nu finns det två aktuella biofilmer vars titlar är heeeelt ute och cyklar, titlar som faktiskt förstör känslan av vad filmen faktiskt är. Silver Linings Playbook, ett drama med en del komiska inslag men ändå ett ganska relativt tungt drama, översätts till Du gör mig galen! och The Sessions får titeln Mitt längtande hjärta fast det mer korrekta vore Min bultande penis, Sexterapeuten eller Med stånd i järnlungan. Jag tror det finns en risk att besökare till Du gör mig galen! kommer bli besvikna om dom tror sig få se en tjommig romcom och jag tror att en promille av alla dom som skulle ha sett Sexterapeuten hittar till bion och väljer en film som heter Hans längtande hjärta. Till och med Hans vilda hjärta (från 1993) lät larvigt på svenska trots att originaltiteln är Untamed heart. Kanske är dags att låta filmtitlarna vara, i alla fall som engelska?

 

 

3. Är det nånsin en bra dag för att dö hårt?

Jag var på premiären av A good day to die hard igår kväll och jag var i princip ensam singel på en av nyförälskade-par-fullsmockad biograf en alla hjärtans dag. En intressant upplevelse. Kl 15 publiceras recensionen av filmen och jag gör en lite-lagom-analys av gå-på-bio-ensam-just-den-dagen-experimentet.

 

 

2. När det goda slår tillbaka

Jag har i flera veckor nu sett filmer som varit riktigt jäkla bra. Storfilmer, oscarsfilmer, kalasfilmer, högbetygsfilmer. Det har känts så väldigt lyxigt! Men nu har jag hamnar i nåt slags motsatslimbo. Jag suger i mig filmer som kämpar för att nå B…eller C….stadiet. Gärna slafsiga skräckisar. Gärna med skådespelare som aldrig gjort nåt av värde förut och antagligen inte kommer göra det sen heller. Jag har förstått att jag verkligen behöver båda världarna för att uppskatta helheten. Film kan vara så mycket. Himmel, helvete och allt där emellan. Just nu grottar jag ner mig i sophögar men jag tror det finns pärlor där med. Jag ger inte upp. Inte än.

 

1. Mello Del 3

Jag satt vid bordet bredvid melodifestivalaktuella Eddie Razaz på en restaurang härom veckan och blev inte det minsta starstrucked. Sekunden efter att jag får in min mat stampar Allan Svensson högljutt sönder sin ICA-påse i nån form av okontrollerad aggression några bord bort och då blir jag alldeles wooooooow. Pappan i Svensson Svensson gör alltså större intryck på mig än snygg-Eddie vilket kanske inte förvånar mig – egentligen. Å tredje sidan så är Martin Rolinski med i morgondagens deltävling och äntligen känns det som att tävlingen börjar på riktigt. För ingen kan väl på allvar tro att vi kommer skicka Sean Banan till stora finalen i Malmö?

Publicerat

Fredagsfemman # 52

5. Fifi Awards

För tredje året i rad kommer jag att liveblogga under hela Oscarsgalan. Jag kallar det ”Fiffi blogs Oscar”. Jag fick ett ryck och googlade detta och sprang på en ganska rolig grej: Fifi Awards. Det är ett pris som tydligen funnits i 40 år och har med dofter/parfymer att göra. Tänk vad man kan lära sig av detta intörnätt.

 

4. Community

Jag började innan jul och nu har jag ÄNTLIGEN tagit mig igenom hela första säsongen av dom vuxna knasbollarna som av olika anledning behöver återuppta sina studier. Jag har haft roliga och mysiga timmar framför TV:n. Tack för tipset!

 

3.The Master

Joaquin Phoenix, Philip Seymour Hoffman, Amy Adams OCH Lena Endre. Det här är en film jag sett fram emot – mycketmycketmycket – och IDAG har den premiär. Så fort jag får tre timmar över ska jag springa iväg och se den.

 

 

2. Kathryn Bigelow

Idag har Zero Dark Thirty premiär, en film som jag tycker ALLA skulle se. En så EXTREMT välgjord film ser jag sällan och regissören Kathryn Bigelow går verkligen från klarhet till klarhet. The Hurt Locker var en bra film, den här är fenomenal. Vad månne det bliva härnäst? Och varför använder jag ett språk som inte ens Rasken skulle ta i sin mun?

 

1. Mellofokus.

Nu börjar den där tiden på året då en viss del av min hjärna – och hjärta – ställer om fokus från filmtajm till melodifestival. Imorgon är den första delfinalen och sex lördagar framöver vet jag exakt vad jag ska göra. Förutom nästa lördag. Filmspanarna – Mello? Mello – Filmspanarna? Hur ska jag gööööööra? Svaret är solklart.

Publicerat

Fredagsfemman #51

5. Egosnubbar

I filmen Ego får Martin Wallström en smäll i huvudet, blir blind och fortsätter vara ytlig och mest tänka på sig själv. I Flight sätter Denzel Washington sig själv och sitt beroende i fokus och skiter storartat i folk runtomkring sig. Och Lincoln, ja, herregud Lincoln, där blir det Steven Spielberg som får bära det egoistiska hundhuvudet eftersom han fortsätter göra filmer som mest intresserar honom själv. Idag har i alla fall dessa tre filmer premiär och jag kan utan att bita mig i kinden hålla mig för skratt.

 

4. Lååååånga långfilmer

När man börjar känna lukten av Oscarsgala kommer också storfilmerna, dom med vittring på vinst. Dom låååånga filmerna. Måste det vara så? Kan inte en film men ”normalkort” speltid vinna en Oscar eller är det bara jag som inbillar mig? Filmerna kanske inte är överdrivet långa. Eller? Amour (127 min), Argo (120 min), Beasts of the southern wild (93 min – WOHOOOOW!), Berättelsen om Pi (127 min), Django unchained (165 min!), Silver Linings Playbook (122 min), Les Miserables (157 min!), Lincoln (150 min!), Zero dark thirty (157 min!). En film av tio med en speltid under två timmar. Jag hade rätt.

 

3. Bilbo! Naken?

Såhär precis en månad för sent smackar TV8 till med att visa världens bästa julfilm: Love Actually. Skratt och gråt, mys och pys och tusen gånger bättre än både Skavlan och Gladiatorerna. Drömmer du dessutom om att se din favvo-nob Bilbo naken så finns det ingenting att skylla på just ikväll. Kl 21. TV8.

 

2. Guldbaggig eftersmak

Det må så vara att många öppet dissar både Guldbaggen som fenomen och gala betraktad och svensk film som sådan men jag tycker det är ganska larvigt. Det finns inget land i världen som enbart gör bra film men det finns heller inget land som inte försöker. Sverige försöker också, ofta blir det blaskigt, ibland totalt värdelöst,  ibland helt okej men det händer också att det vaskas fram guldkorn, såna vi borde vara stolta över. Det går kanske att fnissa åt Guldbaggegalan men jag tänker på den som en gigantisk firmafest, en sån vi alla uppskattar att få och ha på våra arbetsplatser. En påkostad tillställning där vi kan klä upp oss, få lite ryggdunk, gratis mat och sprit och sen går vi vidare. Varför denna pajkastning? Jag fattar inte.

 

1. Fares Fares

Han fick ingen Guldbagge i måndags – som han BORDE ha haft – men han får nåt som är mer värt än det. Han får mängder med screentime i en av 2012-års största OCH bästa filmer (som har premiär nästa fredag): Zero Dark Thirty. Han är riktigt bra där (med) och det här är inte det sista vi får se av honom i amerikanska filmer. Jag tror han kommer få sprutt på karriären nåt grönjävligt efter den här filmen. Kanske kan den till och med få jänkarna att vilja se Snabba Cash II. Man kan alltid hoppas.

Publicerat

Fredagsfemman # 50

5. Jag har äntligen lärt mig säga STOPP!

Efter att tre gånger ha försökt sätta mig ner och se Moonrise Kingdom och varje gång kommit 30-40 minuter in i filmen och varje gång ha tänkt ”neeeejmenneeeeej, jag gillar inte det här, jag förstår det inte, det är så sjuuukt tillrättalagt och perfekt och pastelligt och träligt att jag blir galen, jag oooorkar fan inte med det här” så bestämde jag mig. Jag tryckte på STOPP och la ner projektet. Jag kommer aldrig att sluta se B-film/dålig film/hemskt dålig film men när film är som Moonrise Kingdom då känner jag att gränsen är nådd och DET är en härlig känsla.

 

4. En kanonfilm på TV ikväll.

Kl 21 på TV8 visas den supermysiga Presidenten och Miss Wade (The American President) med Michael Douglas och Annette Bening. Ett redigt hemmakvällstips!

 

 

3. Galor!

I måndags satt jag och bölade framför Idrottsgalan, imorgon är det P3 Guld-galan och på måndag ska guldbaggarna delas ut. Är det inte härligt med galor? Vardagslyx på nåt vis.

 

 

2. Allt faller

För första gången sedan September sjöng Mikrofonkåt i ett stenhus i Burgsvik har TV4 lyckats göra det bästa som sänds på TV just nu. Allt faller (torsdagar 21-22) är banne mig det smartaste jag sett på TV sen Snacka om nyheter. Jag har sett dom första avsnitten många gånger redan och för varje tittning växer dom. Jag är imponerad, jag blir glad och jag tänker INTE jämföra detta med Solsidan som jag sett att många gör. Varför då? Det är ju rent…befängt!

 

1. Nu börjar biosäsongen på riktigt!

Idag har både Les Misérables och Django Unchained premiär. Två kalasfilmer, två Oscarsfilmer, två filmer ingen bör missa. När hände det sist? Hände det ens i somras? Jag tycker biorepertoaren varit lite tunn i flera månader men nu vänder det, nu vankas det bra film i massor framöver. I can feeeel it!

Publicerat

Fredagsfemman # 49

5. Camila McConaughey

Bakom varje framgångsrik man står en schysst kvinna och garvar arslet av sig. Nej, så är det inte riktigt alltid men för Matthew McConaughey är det så just nu. När Except Fear gav nämnda Matthew Årets Jessica Chastain-award kunde jag inte låta bli fokusera min kommentar på en människa som jag tror har en stor del i hans grymma uppsving i filmbranschen: frugan. Maken till makalös människa har jag sällan skådat! Hon är den naturligt vackraste kvinnan på jorden, hon har spottat ur sig tre barn på fyra år, hon är gift med värsta bästa hollywoodhunken och hon verkar knappt bry sig. Hon är så perfekt att det inte ens går att bli liiiite förbannad. Hon är bara….GRYM! Tror du mig inte? Kolla här.

 

4. Mer pengar till dokumentärfilmer

Det senaste årets uppsving för svenska dokumentärfilmer (Palme, Searching for Sugar Man, För dig naken) har gjort att Filminstitutet satsar mer pengar på denna genre framöver. Guuuuud så bra säger jag! Jättekul och jättesmart och vettigt och spännande och ALLT på en och samma gång. Det är på tiden att dokumentärer och dokumentärfilmare får den uppmärksamhet dom förtjänar.

 

3. VHS-lycka

Jag kan inte nog puffa för VHS:er. Kanske är det mossigt, kanske är det larvigt men nej, jag tycker inte det. VHS:er för mig är som vinyler för riktiga skivsamlare. Det spelar ingen roll att knastrar och svajar och är krångligt med textning och tillbakaspolning, jag älskar´t! Det är liksom att se film på riktigt fast ändå inte på nåt sätt. Givetvis medelst tjock-TV.

 

2. Ryan Gosling

Det är ett tag sedan han syntes på bioduken efter ett ihärdigt 2011 men nu är det dags igen. Nu är det dyra kostymer, plommonstopbilar  och pangpang i Gangster Squad. Inte en typ av film som normalt lockar ner mig i brygga men jag är mutbar med Gosling på duken. OCH Emma Stone ska tilläggas.

 

1. Filmspanarna fyller 1 år!

Det har redan gått ett år sedan svenska filmbloggares gemensamma bebis Filmspanarna föddes. Ett år går fort när man har roligt och vi HAR roligt! Imorgon är det årets första träff och födelsedagen borde firas, tycker ni inte det? Blir det popcorn och skumpa kanske?

Publicerat

Fredagsfemman # 48 – The Youtube Experience

5. Skönt att julen är över.

Lika mycket härligt äkta som finns att insupa under julen (hemlagad mat, fint sjunga julsånger, köpta/huggna barrande granar) lika mycket plastigt otäckt smyger sig in från alla håll och kanter. Det gäller att sålla och det gäller att sålla hårt och ibland misslyckas jag. Då är jag glad att det är ett helt år till nästa gång.


4. Jag kan bara inte sluta!

Jag vet inte hur många gånger jag sett det här klippet men när ungarna börjar gnälla och sucka åt nåt som går på repeat då är det illa. Jag blir bara så jävla glad och det är sjukt kul att fuldansa!

3. Stå-upp-glädje

Jag mår bra av att titta på stand-up, både live och på andra ställen. Jag tycker om att skratta åt samhällskritiska komiker, såna som får mig att tänka efter och vrida på tankar både ett och två varv.

2. Äntligen ett nytt år!

Jag är inget fan av att se tillbaka, jag tittar hellre framåt och därför känner jag mig extremt glad för detta nya år. Den lilla gula hårbollen från Horton, Katie, hon är en av mina idoler. Det är fanimej obegripligt vad hon är för djur men det spelar ingen roll. Hon är halvgalen, luddig och spottar ut det som inte passar. Det skulle förvåna mig mycket om hon är en filur som lever i det förgångna. Jag gillar henne och 2013 ska bli mitt Katie-år.

1. Möjlighet att bli utbildad i nutidshistoria av sina barn.

Det går att lära sig mycket nytt av tonårsbarn om man bara tar sig tid att sätta sig och lyssna och när kan vara bättre att göra detta än på jullovet? Ganska ofta dyker det upp ord jag inte fattar, ord som definitivt inte finns med i SAOL (än) och då känner jag mig som en fossil. När jag ber dom visa roliga youtubeklipp så märker jag att ordet rolig kan ha många olika betydelser och väldigt få av dom stämmer med mina. Men här är ett jag gillar. Det är både smart OCH roligt – för ALLA åldrar. Tro´t eller ej.

Publicerat

Fredagsfemman # 47: Filmer jag ser fram emot under 2013

2013 ser ut att bli ett väldigt intressant filmår. Det finns massor – och jag menar MASSOR – med filmer jag ser fram emot sådär så det pirrar i magen. Idag har jag valt ut fem som sticker ut lite extra och som inte är dom självklaraste valen (Iron Man 3, Monsters University, Man of steel, This is 40, Zero Dark Thirty, Oblivion och Pacific Rim finns till exempel inte med på listan). Klickar du på filmens titel kommer du till trailern.

5. I´m so excited

När Pedro Almodovar gör nåt nytt så stannar jag upp en smula, tittar, lyssnar och tänker ”vad äääär det här?”. Så tänker jag nu med när jag ser trailern med dom homosexuella flygvärdinnorna (stewarts?) som mimar till Pointed Sister´s gamla hemska slagdänga I´m so excited. Och ja, jag ÄR excited. Efter The skin I live in är Almodovar mer intressant än någonsin tycker jag.

 

4. Side Effects

Det är nåt med Steven Soderbergh som gör att jag liksom aldrig riktigt ger upp hoppet om honom hur menlös och tråkig han än är som regissör. Det blixtrar ju till ibland och stundtals kan det bli riktigt bra. Med Rooney Mara, Jude Law, Channing tatum och Catherine Zeta-Jones i rollistan känns Side Effects riktigt intressant. Ett medicinskt överdosdrama.

 

3. Dark skies

Insidious och Sinister (och i viss mån Paranormal Activity, fast jag har inte sett alla delarna för mina nerver la typ av efter tvåan) har gett mig mersmak på lite mer lågmälda skräckfilmer, såna som får huden att frysa till is och som liksom inte släpper i tanken även om man försöker tvinga bort dom när man ska sova och släcka lampan men tycker hux flux att det är heeeeelt okej att sova med lampan tänd trots att det blir svinvarmt i pannan och jätteljust under ögonlocken. Dark Skies verkar vara en sån film. I alla fall på pappret.

 

2. Now you see me

Ojoj! Mark Ruffalo, Mélanie Laurent, Jesse Eisenberg, Isla Fisher, Morgan Freeman, Michael Caine och Woody Harrelson i en trolleri-och-bankrånar-thriller. Jag tycker det här bådar gott!

 

 

1. Mama

Hade jag gjort en längre lista och enbart gått efter kärlekskänslor och hjärtfrekvens så hade Pacific Rim legat på första plats. Nu valde jag bort dom största blockbustrarma men jag valde för den skull inte bort Guillermo del Toro. Denna fantastiske man är visserligen bara filmen Mama´s producent men trailern ger mig en del Toro-känsla som jag inte kan bortse ifrån. Mörk, snygg och jävligt läskig, lite som Javier Bardem i No country for old men.

Publicerat

Fredagsfemman # 46: Mina egna julmåsten

5. Kalle Anka och den underliga känslan

Varje år när jag bänkar mig framför Kalle kl 15 får jag en underlig känsla i kroppen. Det är ju jag som sitter där men det är också jag 5 år, jag 12 år, jag 19 år, jag 25 år och jag 32 år. Att titta på Kalle Ankas jul är den enda tradition jag burit med mig från födseln som jag fortfarande har kvar och gärna behåller, alla andra traditioner har jag redan brutit eller kan bryta om det behövs men Kalle är speciell. Det är inte alltid jag tittar på hela, ibland somnar jag till, ibland dukar jag bord men bara ljudet gör mig lugn. Det är julafton och jag fick vara med om det en gång till, det är stort. Det Disney gjort med Jultomtens verkstad är det inte.

 

4.  The Aladdinask

Det spelar liksom ingen roll hur mycket knäck och kola som kokas, hur mycket tryfflar som rullas, hur mycket pepparkakor och andra bullar som bakas, får jag ingen Aladdinask i jul så blir jag besviken. Det har gått så långt att jag inte litar på paket från Tomten längre, jag köper en egen och gömmer ifall jag inte får någon. Får jag en så har jag ju hux flux två.

 

 

3. Musiken

Precis som att soundtrack till filmer kan höja känslostämningen rejält så kan rätt julmusik i bakgrunden ge julstämning åt både pizza och pannkaka om det skulle behövas. Jag försöker hitta lite ny/nygammal julmusik varje år och det är inte alltid det går men i år gick det rätt bra. Men precis lika mysig som julmusik är veckorna före jul, precis lika onödig känns den på torsdag morgon. Så passa på, här är en lagom mängd mysiga låtar.  En timme jul a la Fiffis filmtajm.

 

 

2. Tillsammans

Jag tycker ordet tillsammans är det finaste som finns. Framförallt är tillsammans inte ett ord som är statiskt. Det kräver ingenting, det går att vara tillsammans i vilka konstellationer som helst, det viktiga är att det symboliserar motsatsen till ensam. I år ska jag fira jul på ett sätt jag aldrig gjort förut och det ska bli både spännande, annorlunda och efter allt som hänt –  jättemysigt.

 

 

1. Uppesittarkväll med skinkmacka och julmust

Det här är jul för mig. Ingen annan minut på året ger mig lika mycket julkänsla som dagen före julafton när allt är klart, mat, paket, piff och fix och jag har griljerat skinkan, skär upp första skivan och äter den på vörtbröd med stark senap och julmust till. Skulle jag efter ätandet av denna macka drabbas av narkolepsi och vakna igen den 28:e hade julen varit i princip perfekt ändå.

[Bilden är lånad från Mankans blog, jag har ju inte gjort klart min skinka än.]

Publicerat

Fredagsfemman # 45: Julklappstips till filmnördar (Tomten, jag önskar mig rubbet!)

5. En lavalampa är en lavalampa är en lavalampa.

Visst är det så, men det här är en SPIDER-MAN-LAVALAMPA! På rea. Innan jul. Jag tuggar lite fradga här.  Här är länken.

 

 

 

4. Att titta på film är kul men ibland kan det vara värdefullt att faktiskt läsa boken.

Att köpa böcker på nätet är bland det roligaste jag vet. Jag lever fortfarande kvar i villfarelsen att det är mysigt med böcker, att det är härligt att somna med en bra bok i handen och att historier sällan blir så bra som dom man läser i just en bok. Här finns det massor med bra böcker. Massor.

 

 

3. En riktig wanna-have-möbel!

Tänk att sitta i den här fåtöljen och titta på film eller läsa en bok. Jag skulle aldrig lyfta rumpan mer, jag skulle växa fast, jag skulle BO i den. Jag har drömt om den där möbeln sen första gången jag såg den och får jag någongång tio lax över som jag inte kan använda till något vettigare så kommer jag shoppa loss. Här är länken.

 

 

2. Är du inte lite trött på att vakna till mobilen?

Vore det inte tusen gånger skojigare att vakna till Yoda, Darth Vader eller en Stormtrooper? Här finns fler varianter och jag blir alldeles kääär.

 

 

 

1. Jag hittade den! Jag hittade Bane-dockan!

Den kostar visserligen 180 dollar och det finns inte en chans att den hinner komma innan jul MEN bara vetskapen om att den finns räcker för mig! Här är länken.

Publicerat

Fredagsfemman # 44

5. TV-seriehypen

Jag önskar jag hade mer tid – eller TOG mig mer tid – till att se TV-serier. Jag har missat så sjukt många genom åren att det skulle ta mig åratal att komma ikapp men det är inte utan att nyfikenheten snart tar överhanden och jag kommer tvinga mig till att se Breaking Bad, Community, Mad Men och Homeland. The Wire försökte jag se men det var inte min påse. Alls.

 

4. När kommer den första spelfilmen om bandy?

Bandy är en av världens konstigaste sporter tycker jag. Det går svinfort, jag ser aldrig bollen och jag är grymt impad av kamikazemännen som frivilligt sträcker upp handen och säger: ”Hallå! JAG vill stå i mål!” Om det inte är tjugo minus ikväll så är det bandypremiär för mig på Zinken med den grönvita halsduken kring halsen. Å spetsad glögg i plunta.

 

3. Vem klubbade igenom Chastain-lagen?

Den här kvinnan har varit med på min fredagsfemma förut men den här gången av en annan anledning. Nu undrar jag om det finns en ny filmisk lag ”over there” som säger att Jessica Chastain ska vara garanterad en halvstor roll i alla relativt intressanta A-filmer? Kommer den här tidsperioden att minnas som Chastain-eran i filmhistorien? Hur kommer detta sig? Det kan väl ändå inte bara en slump?

 

 

2. Hej Tomten!

Jag vet att alla som inte bor i Stockholm är pissless på att läsa/höra om det snökaos som just nu befinner sig i huvudstaden men det ÄR obeskrivligt vad mycket snö som drällt ner. Onsdagen var utan motstycke den vädermässigt värst dagen sen jag flyttade hit för 22 år sedan. Jag skottade i två timmar för att få loss min bil som fastnat i en snöhög och nästan lika länge för att få fram min p-plats. Sen kom en snäll plogbilschaufför och hjälpte mig med det sista. Därför Tomten, hallå där, nu vet jag vad jag önskar mig i julklapp. En snöslunga, en liten, en lägenhetsanpassad och gärna en gul.

 

1. Filmspanarna!

Imorgon går årets sista träff av stapeln och det ska skräckfilmtittas tillsammans. Och kanske drickas en öl eller två. Eller en cola, en whisky eller kranvatten. Bland annat. Precis som vanligt.

Publicerat

Fredagsfemman # 43

5. Första advent

På söndag är det alltså första advent. Var det inte midsommar nyss? Nåja. Den här tiden på året är supermysig tycker jag. Piffa hemma, äta så många pepparkakor jag vill (och skylla på att jag äter dom för att bli snäll), lyssna på Dean Martin som sjunger julsånger, dricka glögg, titta på romcoms med fejksnö och thrillers med riktig snö och spraya fönstren med artificiell snö som jag måste anlita en fönsterputsare med RUT-avdrag för att få hjälp med att få bort.

 

4. Sinister

Den här filmen ser jag fram emot. Den har premiär idag men jag tänker vänta lite. Försöka få sällskap, kanske ett helt gäng till och med. Jag hoppas att det går, vi får se. Hallååå filmspanarna, är ni pååååååå nästa lördag?

 

 

3. Lasse B in da house

Jag har gillat Lasse Berghagen i många år och många är dom gånger jag har fått försvara detta i olika situationer. Innan han blev programledare för Allsång på Skansen tyckte dom flesta att jag var lite vriden i skallen som gillade en gänglig melankolisk poetisk snubbe med snedbena men sen fick jag mer och mer förståelse ju större han blev. Det är ju bara att inse, en vuxen man som gråter i direktsändning när han läser sina egenskrivna texter, hur kan man inte gilla det? Imorgon ska jag se honom uppträda. Och Danny. Och hon med luggen, hon med zinkpasta i ansiktet – Loreen. Och en massa andra. Imorgon är det julgala i Friends Arena och paaartääääyyy all night long.

 

2. Historieätarna

För någon som är så usel på att titta på TV som jag så är det en ynnest när jag hittar program som Historieätarna (SVT1, torsdagar 21.00). Det är som att få en stor genomtänkt kreativ och smart present en gång i veckan och jag blir barnsligt glad helt enkelt. Lotta Lundgren och Erik Haag förtjänar alla TV-priser som finns, det här är FANTASTISKT BRA TV!

 

1. På spåret

När ett gammalt gubbprogram som På spåret lyckas att inte bara överleva mediebruset utan att totalt erövra detta då kan jag inte göra annat än att imponeras. Det bloggas och twittras och pratas om detta program och alla har åsikter även om alla inte tycker som jag. Jag älskar På spåret, det är obeskrivligt kul att sitta i soffan och tävla mot dom allmänbildade kändisarna och ibland till och med vinna. Erik Haag & SVT lycka alltså vara med på ett hörn både på första och andraplatsen på min fredagsfemma. Det är stort och det säger mer om SVT än om min lista.

Publicerat

Fredagsfemman # 42

5. Ben Affleck i skägg

Idag har Argo premiär. Jag kommer gå och se filmen trots att huvudrollsinnehavaren och regissören heter Ben Affleck. Han har skägg så jag behöver inte tänka att han är Daredevil. Jag kan bara tänka att han är Ben Affleck i skägg som agerar i en film jag faktiskt tror på. Jag säger som dom gamla indianerna: Positivt tänkande har aldrig dödat nån.

 

4. Michael Haneke har också skägg

Haneke är en bra mycket bättre regissör än Affleck även om Affleck är en bättre regissör än han är skådis. Hur Haneke är som skådis kan jag inte uttala mig om men jag kan ju gissa att han är bättre än Ben Affleck. En påste kattsand är bättre än Ben Affleck. Haneke vann i alla fall Guldpalmen i Cannes med sitt strokedrama Amour som har premiär idag. Det kan bli en dubbelbio på A nån dag.

 

3. Carolina Gynning har inte skägg men får vara med ändå

Jesper Ganslandts film Blondie har premiär idag och med det även Carolina Gynning som skådespelare på stor duk. Mer än så skriver jag inte om detta förrän filmen är sedd, det kan bli så tokigt då åt alla håll och kanter. Det solklara är att vad man än tycker så är det på grund av Gynnings medverkan som det skrivits så pass mycket som det gjort om filmen, jag menar, hon är trea till och med på MIN lista. Weird.

 

2. Skräckfilmslängtan

Jag har sett så mycket drama på sistone att det känns som att jag innehar nåt slags svenskt rekord, i alla fall svenskt personligt rekord. Jag känner också att jag är lite mätt. Jag behöver annan mat, jag behöver klegg, jag behöver blod och skrik och kroppsdelar och framförallt behöver jag bli lite rädd igen. Jag har några skräckfilmsdagar inplanerade framöver när jag kommer grotta ner mig i detta och har du tips på någon obskyr rulle jag inte får missa så är det bara att tjoa.

 

1. Bane

Jag kan inte släppa den här mannen. Jag är fortfarande grymt fascinerad av honom, filmen kommer nästa vecka och jag kommer garanterat köpa en Bane-docka till mig själv i julklapp om jag hittar en snygg. Och nej, inte i naturlig storlek, DÄR går gränsen. Jag är INTE Fiffi and the real boy.