Etikett: Fredagsfemman

Publicerat

Fredagsfemman # 10

5. Alexander Skarsgård

I nya filmen Battleship spelar Alexander Skarsgård mot Rihanna. Det känns tarvligt att såga någon osedd, men Rihanna? Mohhahahaaaa. Såga-såga-såga. Nåja. Så fort min näsa slutar rinna som ett försurat Niagarafallen så ska jag bege mig mot biografen och bedöma hur det ligger till. Agerar hon lika illa som hon sjunger ska jag ta fram min medhavda tomatlåda och kasta många och hårt. Men Alexander gillar jag. Det kommer bli nåt stort av honom, jag känner det på mig och han är nästan lika snygg i sånadär vita kläder som sin pappa.

 

4. Iran

Bortsett från USA så är Iran det land jag sett flest filmer från under veckan som gick. Otroligt otippat måste jag säga men också väldigt nyttigt. Det är lätt att hamna, fastna, stelna i hollywoodträsket och det är synd, det finns så mycket bra film från en massa andra länder. Sverige inkluderat (och nej, du behöver inte ta fram tomatlådan och kasta på mig nu tack så mycket).

 

3. Förkylningsfilmer

Dom senaste dagarna har jag sett så mycket skitfilm att hälften vore nog (och nej, dom iranska är inte inräknade). Nånstans är det ändå lite skönt att dessa filmer finns. När feberfrossan sätter in och jag sittligger i sängen för att det är ingen idé att lägga ner huvudet för då blir hela örngottet fullsmockat med snor då är inte Det sjunde inseglet ett option, det är inte ett djupt drama jag behöver. Min hjärna behöver lättsmält krafs, sånt den kan smälta och förstå och det är inte mycket av intelligens och filmiskt värde i dom rullarna kan jag säga. Alldeles strax kommer en recension av en sådan film under temat En film jag ångrar att jag sett, en bloggutmaning som flera av oss filmbloggare hoppat på just idag.

(Bilden kommer från filmen Sand Sharks, recensionen dyker upp vad det lider, jag ska bara smälta eländet först)


2. Stanley Tucci

Denna finfina man, denna ypperliga skådespelare som fastnat i birollsträsket men som lyckas göra guld av sand vilken roll han än får i sina händer. Stanley Tucci är en av mina stora skådespelarfavoriter och som en sådan ska han lyftas fram, hyllas och kreddas för allt vad jag – och han – är värd.

Andraplatsen på veckans Fredagsfemma får han på grund av sin roll i Margin Call (recension kommer nästa vecka) men ge gärna dessa filmer en chans om du vill se Stanley i sitt esse: Burlesque, Captain America, Billy Bathgate, Flickan från ovan, Easy A, Julie & Julia, Shall we dance, Life during wartime, Road to Perdition, Harry bit för bit, The terminal, Djävulen bär Prada, The Hunger Games och America´s Sweethearts.

 

1. Zooey Deschanel

New Girl är den första TV-serie på över tre år som jag klämmer i ett svep. Jag såg alla avsnitt på en och samma dag, jag skrattade, jag kände igen mig, jag tycker helt enkelt SÅ MYCKET om det här. En amerikansk serie som nånstans handlar om vanliga tjommar som beter sig och ser ut som vanliga tjommar känns otroligt fräscht och Zooey Deschanel är helt perfekt i rollen som Jess. Se serien, den börjar ikväll på den där kanalen som är värst vad gäller reklamavbrott. Eller köp den på DVD. Ett tips bara. Because you´re worth it!

Publicerat

Fredagsfemman # 9 – The Påsk Style

5. Jesus från Nasareth
Min barndoms påskar handlade mest om otäckt påskgodis (små ägg med vitt skumkladdigt innehåll) som jag fick av min farmor och Jesus från Nasaret på TV. Mycket har hänt sen dess. Min farmor är död, jag kan köpa mitt eget påskgodis och hela serien om den extremt blåögde Jesus finns att beskåda på youtube.
Del 1. Del 2. Del 3. Del 4.

 

4. Jonas Gardell
”Vi tänker oss gärna Jesus milda kärleksfulla leende. Lägg nu till att leendet troligen var tandlöst så får vi förmodligen en smula rättvisare bild”.

 

3. Jim Gaffigan
Det finns ingen anledning att ha en långtråkig långfredag. Längre.

 

2. Påsk på Södermalm

Den här lilla reklamfilmsnutten innehåller bättre effekter än många svenska spelfilmer. Se och inspireras vettja.


1. Robin Williams
När Robin Williams berättar om Jesus liv så gör han det på ett sätt som bara Robin Williams kan. Häng med nu för här går det undan.

 

Publicerat

Fredagsfemman # 8

5. Robert Pattison

Vem hade kunnat tro att den här Twilighthunken någonsin skulle kunna kravla sig upp på min fredagslista? Min dotter hade nog kunnat sätta en månadspeng eller två på att det aldrig skulle ske men det är inte bara trissvinster som plötsligt händer. Ibland hamnar knepigt folk i ovanliga situationer och jag ser på dom med lite andra ögon. När David Cronenberg uppenbarligen ser ”det” i unge herr Pattinson, vem är då jag att inte ge honom en chans igen? Jag gjorde ju det med Remember me, en film som naglade sig fast nånstans bland hjärtklaffar, vener och artärer och nu tänker jag definitivt gå på bio och se honom med öppet sinne. Det dröjer en stund innan Cronenbergs Cosmopolis har premiär men trailern bådar mer än gott. Här är den.

 

4. James Cameron

Hur coolt är det inte att bege sig alldeles ensam ner till botten av Marianergraven – och twittra? James Cameron har fått mig att fundera på nåt som jag förkastat som blahabaha under en längre tid och nej, det handlar inte om fridykning, ej heller om ubåtskonstruerande, det handlar om att det där twitterkontot som faktiskt verkar komma närmare och närmare. Jag lär börja twittra när alla andra lägger av.

 

3. Lovefilm

Nu när jag har veckor som i stort sett stavas J-O-B-B i skallen dygnet runt och minimalt med tid för biobesök så är Lovefilm-filmerna som dyker ner i brevlådan som små rara presenter mina riktiga guldkorn. Jag är så grymt imponerad av detta företag, deras filmbibliotek och klockrena service och det skriver jag inte enbart för att jag är sponsrad. Jag är på riktigt betuttad i dom. Det är nästan lite vårkänslor över det hela och vårkänslor är ju alltid härliga – om man inte är pollenallergisk eller singel och spetälsk.

 

2. Audrey Hepburn

Efter att tre kvällar i rad ha sett samma film (jag har för en gångs skull inte sett om den på grund av att jag somnat mitt i alltihop utan för att jag VILL) känner jag en sorg över att  Audrey Hepburn är död. Vilken supersöt kvinna och vilken gudabenådad skådespelerska hon var! I filmen som jag nyss sett (som kommer som Veckans klassiker framöver, jag lovar) finns det flera scener där hon är så närvarande att jag trycker på pausknappen bara för att le som en nymatad guldfisk en liten stund. Jag tycker om Audrey. Hon är fin. Jättefin.

 

 

1. Filmspanarträff

Så har en månad gått och imorgon är dags för oss glada filmnördar att ses igen och diskutera film öga mot öga, tand för tand. Höga betyg i bloggen ska försvaras, låga likaså och däremellan pratas det om allt filmiskt mellan himmel och jord. Har du en filmblogg och vill hänga på? Skicka ett mejl så berättar jag när och var vi ses.

Publicerat

Fredagsfemman # 7

5. The return of the sluta-inte-leva-förrän-livet-faktiskt-tar-slut-känsla

Trailern till Hotel Marigold är mysig på det där sättet att jag inte blir rädd för att bli gammal. Blir jag gammal, snygg och med perfekt kortklippt och naturligt grått hår så kan jag alltid åka till Indien och vrida ur den sista livsmusten ur kroppen – och kanske fylla på med lite nytt? Att det här är vårens må-bra-film för alla över 55 känns rätt självklart.

 

4. Charlize Theron har blivit mamma

och lille Jackson vet det inte än men han blev utvald av en av världens coolaste kvinnor. Han har en av världens vackraste som mamma! Tänk om Jackson Theron och Louis Bullock kunde bli polare när dom blir stora. Eller kära. Vilken grej!

 

3. The return of the yoghurtkärring

Vi har vant oss vid att se gamla síbiriska kärringar på yoghurtförpackningar, såna som ser ut som stora vagnsbult i ansiktet och som ska få oss att tro att vi blir tusen år gamla bara vi mumsar smetana till frukost, lunch och middag. Nu har det ofattbara hänt. Sex av dessa har smitit från den sibiriska tundran och där Paris Hilton och Nicole Ritchie drog till landet där gjorde tanterna precis tvärtom. Dom drog till den ryska superglättiga uttagningen i Melodifestivalen – och vann! Buranovskiye Babushki sjunger om att det är Party for everybody dom har helt rätt. Det är precis DET detta spektakel handlar om och nu är inte ens fnösktorra gums portade längre.

Klicka här om du vill se världens charmigaste uppträdande. Jag har redan satt en slant på vinst.

 

2. SVT i mitt hjärta.

SVTPlay är mitt sällskap under varje lunch och trots att jag inte borde bli förvånad över utbudet så blir jag det. Jag tittar på första avsnittet av Så levde de lyckliga och Anders och Daniels fina kärlekshistoria får mina tårar att rinna, jag sparar det andra avsnittet till nästa lunch och jag längtar redan. Jag klickar runt bland dokumentärer jag inte visste fanns, följer serier jag inte hinner se på kvällarna, funderar på hur allt detta skulle se ut om det var profiten som styrde. Jag älskar SVT precis som det är och varenda cell av min kropp hoppas att dessa två oberoende kanaler fortsätter visa program som ingen annan reklamfinansierad kanal skulle ta i med tång.

 

1. The return of the husguds

Veckans förstaplats har ingenting med film att göra men det har med mitt liv och min My life in music-lista att göra. Någon har nämligen hört bön då Min Stora Musikaliska Gud mejlade en av mina andra gudar för ett tag sedan och frågade honom om dom skulle ta upp samarbetet såhär 30 år efter att det avslutades sist. Den andra guden sa ja och nu har samarbetet burit frukt.

Gruppnamnet VCMG står för Vince Clark Martin Gore och nu finns Single Blip och Spock att njuta till på Spotify. Det är ju alldeles fantastiskt det här!

 

Publicerat

Fredagsfemman # 6

5. Kvinnan som kan skära grönsaker i sömnen

Geena Davis är en av filmhistoriens tuffaste kvinnor i filmen Long kiss goodnight. Imorgon kväll visas filmen på TV3. Stoppa i bettskenan och ladda upp med redigt med kaffe för reklampauser kan ge vilken filbunke som helst magsår. Men har du inte sett filmen så är den värd att ses – även med idiotavbrott.

 

4. Mannen med knivskarp humor som vapen

”Kvällspressens relation till sanningen är som mitt rövhål: beundransvärt tänjbart.” En man som kan uttrycka sig så i skrift förtjänar all cred han kan få. Jonas Gardell slår huvudet på spiken gång på gång på gång och hans hjärna är en till synes aldrig sinande källa till punchlines. Jag läser hans krönika om humor och håller med. Kan man skratta åt elände har man mycket att vara glad åt.

 

3. Kvinnan med för stort namn för sitt eget bästa

Att vara begåvad inom fler områden än ett är aldrig lätt, i alla fall inte om vederbörande vill bli tagen helt på allvar. Madonna har gjort mycket i sitt liv men det allra bästa hon presterat inom filmmediet är som regissör till filmen W.E (och detta säger jag trots att jag verkligen gillar filmen Evita). Jag var full av fördomar, jag erkänner detta, men dom fick jag äta upp likt kylskåpskalla rester för den här filmen – och Madonna som regissör – bör tas på allvar.

 

2. Kvinnan utan namn

Med knastertorr humor och världens sämsta killsmak gör Klara Zimmergren entré i Kvarteret Skatan-ensemblen. Jag är lite rädd för Klara Zimmergren. Hon är så JÄVLA bra. Otäck på nåt vis. Är hon allvarlig? Hur kan hon hålla sig för skratt? Förstår hon ens hur klockren hon är, jag menar, ”slänga skräp, som man säger”, hahahaha. Gå på bio i helgen så förstår du grejen.

 

 

1. Musketörerna!

Onsdagen den 14 oktober 2009 såg jag den här föreställningen första gången. Ett drygt år senare köpte jag biljetter igen och nästa vecka är det dags att använda dom. Jag har varit så rädd att biljetterna skulle komma bort eller att nåt annat dumt skulle komma i vägen men nu finns det ingenting som kan stoppa mig, nästa vecka ska jag äääääntligen få se De tre musketörerna på Stockholms Stadsteater igen.

Johannes Bah Kuhnke, Leif Andrée, Alexander Lycke (stället för Fares Fares), Andreas Kundler, Sofia Ledarp, Lars Göran Persson, Ann-Sofie Rase,  Gerhard Hoberstorfer, Frida Westerdahl och Jan Mybrand (med flera) är så mycket ballare, tuffare och coolare än alla filmiska musketörer jag någonsin kan komma på. Det här är den bästa teater/musikal jag sett, det här är världens energiboost för både kropp och själ och tjohooooo, jag ska få se den IGEN!

Publicerat

Fredagsfemman # 5

5. Snygglo-Sharon

Ibland händer det att jag tror att photoshoppade bilder i glassiga tidningar är direkt tagna ur verkligheten. Det händer lika ofta att jag slår mig själv i huvudet med en sten. Att skådisar ser likadana ut när dom går upp på mornarna som dom gör på galapremiärer är ju en helt världsfrånvänd tanke och jävligt korkat dessutom. Klart det inte är så. Sharon Stone må vara en av världens vackraste kvinnor men även hon trycker i sig transfetter och fuskpotatis när andan faller på. Det känns skönt på nåt vis. Och imorgon fyller hon 54. Grattis! 


4. Transa-Sean

Den här killen kan lysa upp ett murket utedass med sin blotta närvaro. I This must be the place (som har premiär idag) gör han det kanske mest knasiga karaktärsporträtt hittills i karriären. Ett udda litet fint drama och en udda liten fin Sean Penn. Men den stora frågan kvarstår: är hans karaktär Cheyenne transa? I biograffoajén efter visningen på Stockholms filmfestival debatterades detta rätt hårt och åsikterna gick isär. Är det ett bevis för eller emot att han är transa att han i filmen är gift med Frances McDormand?

 

3. Hubot-Marie

Marie Robertson är en av höjdpunkterna i SVT´s serie Äkta människor. Hon är alltid bra men här är hon bättre än vanligt. Det som slår mig nu är att hon är nästa generations Marie Richardson. Hon kommer få alla dom roller Richardson ”växt ur”. Det som är bra för till exempel  Jakob Eklund är att han inte verkar åldras på samma sätt och kommer fortsätta få samma roller och fortsätta spela mot Marie, fast nu den nya, hon som ju heter nästan samma sak som gamla men inte är hans fru.

 

 

2. Robo-Joel

Att Joel Kinnaman är klar för att axla Peter Wellers gamla roll som Robocop är så stort så jag blir kissnödig när jag tänker på det. Robocop är en av min barndoms största actionupplevelser och en historia som tål att berättas igen. José Padilha, mannen bakom Tropa de elite och Tropa de elite 2, ska regissera. Det HÄR ska bli kul att följa!

 

 

1. Tron-Danny

Inte en cell i min kropp tvivlar på en Danny-vinst i morgondagens Melodifestivalfinal (även om jag tror att Lisa Miskovsky skulle ha bättre chans i Europa). Jag älskar låten och jag äääälskar kläderna. Att Danny inte kan sjunga live bortser jag ifrån, det är ändå låten som tävlar, väl?

Publicerat

Fredagsfemman # 4

5. Diktatorn

Kan man vinna en drös Oscars för en stumfilm 2012 så borde Sacha Baron Cohens The Dictator kunna kamma hem storslam 2013.

1941 fick Chaplin fem nomineringar för sin film Diktatorn, hur många får Sacha? Trailern borde åtminstone få en. Det här är nåt att se fram emot.

 

4. Sean Banan

Att säga att filmen Sean Banan i SeanAfrika går bra på bio är ungefär lika sant som att säga att Björn Ranelid kan sjunga. Jag vet inte om man kan kalla Sean Banan för sångare heller men imorgon tävlar han i alla fall i Andra Chansen.

När jag bredsladdar in på parkeringen och lyssnar på dinge-dinge-ding-ding-ding-här-glider-kingen-in så rutorna skakar så får jag konstiga blickar från grannarna. Jag förstår inte varför. Eller jo, det kan bero på att jag sjunger med. Det kan också bero på att bilen är extremt skitig.

 

3. Lukten av EM-sommar

Efter Kroatien-Sverige-matchen i onsdags fick jag sånt riktigt fotbollssug. Det var härligt att se en grön gräsmatta, glada fotbollsspelare som lyckades både med passningar och att göra mål och som samtidigt verkade ha roligt på plan. Att dom var svenskar var som ett stort konfettiplus över alltihop.

Snart är det sommar men först ska det bli vår.

 

2. Bridesmaidstjejerna på Oscarsgalan

Det var inte mycket på Oscarsgalan som fick mig att på riktigt gapflabba men tjejerna från filmen Bridesmaids lyckades. När Rose Byrne och Melissa McCarthy ska dela ut ett pris och samtidigt skriker Scorsese!, ja, det kunde ha varit jag men jag hade ropat BRADLEYCOOPERMEDMUSTASCH!

 

1. Hästteater.

Se den fantastiska historien om en mans kärlek till sin häst under 1:a världskriget. Köp biljetter till War Horse i London på New London Theatre här!

Jag har alltså hittat en svensk sajt där man kan köpa biljetter till teatern War Horse i London. Att den vann Tony Awards för bästa pjäs 2011 säger mig ingenting, jag kan helt enkelt inte sluta skratta. Hästdockor i mänsklig storlek, vem betalar pengar för att titta på detta? Marja i Råå har sett den och hon skriver en kort sammanfattning på sajten:

”War Horse! Helt fantastiskt föreställning, teater när det är som bäst – riktig teater! Fastatiskt berättelse som spelades av professionella skådespelare, med underbara och skickliga gestalningar av människor, hästar och andra djur, t.ex. ankan! Mycket sevärd förestälnning!”

 

Publicerat

Fredagsfemman # 3

Som en liiiiiten andningspaus i oscarsnacket, här kommer veckans lista.

5. En riktig hästrulle.

Idag har den sämsta filmen från 2011 biopremiär. Om du älskar hästar men kanske inte film så mycket då är det helt okej, gå och se den. Alla andra måste kunna hitta något bättre att göra i 2 tim och 27 minuter av sitt liv än att se ett skrattretande dåligt hästdrama.

Har du inget bättre för dig, finns det ingen film du hellre vill se, har du provat KBT?

 

4. Tysk kronjuvelshumor

Förra årets kanske sämsta svenska film Kronjuvelerna har fått ett hedersomnämnande på Berlin Filmfestival. Jag skrattade tunntarmarna ur mig när jag läste det och undrar hur jurymedlemmarna hade formulerat sig om dom sett julkalendern från 1981, Stjärnhuset med Johannes Brost och Sif Ruud. Det hade sannorlikt resulterat i snigelspår runt hela Brandenburger Tor.

Detta sagt om Kronjuvelerna: ”Friendship, love, family, the divide between poor and rich, disabilities and sickness were only a few of the themes flowing effortlessly into one another in this complex and many-layered Film. The fairytale style does not in any way detract from the dramatic sequence of events. The great acting brought forth the entire spectrum of emotions, from which the audience had no escape. This film touched us deeply. A real masterpiece!”


3. Babyfaces.

I bakvattnet av rädslan att bli gammal och skönhetsoperationer finns skådespelarna som alldeles naturligt stannat i växten rent utseendemässigt. Det kan säkert ha sina förtjänster men jag ser det som rent omöjligt att se dessa (oftast) män som karaktärsskådespelare.

Johan Widerberg, Jakob Eklund och Björn Kjellman är tre svenska exempel, Johnny Depp, Michael J Fox (fram tills att sjukdomen blev lite för tärande) är två amerikanska, för att inte tala om The Most Babyish Face Of Them All: Leonardo DiCaprio.

Att han är duktig säger jag ingenting om, han funkar fint i många filmer men att se honom som J. Edgar Hoover med sminkkakor tjocka som kexchoklad är ett skämt. (Recensionen i sin helhet kommer på tisdag)

När välgjorda biopics får mig att skratta mer än till Scary movie så är någonting väldigt fel och felet med J. Edgar stavas Leonardo DiCaprio.

 

2. Filmbloggarträff.

Svenska filmbloggar är inte bara schysst uppdaterade, välskrivna och drivna av trevligt folk, nej inte nu längre. Svenska filmbloggare har nämligen tagit ett steg längre än att sitta bakom tangentbordet, tycka smartigheter och tänka ut filmiska formuleringar, vi träffas och pratar film – på riktigt, ögon mot ögon!

Säga vad man vill om internet, mejlande och kommenterande men det är få saker som klår fysiska möten. Är du filmbloggare och vill vara med i vår irl-grupp Filmspanarna? Mejla mig. Vi har nästa sammankomst redan imorgon.

 

1. Oscarsgalan

På söndag, eller rättare sagt natten till måndag, smäller det. Priser ska delas ut till rätt filmer, till rätt och fel skådisar, Billy Crystal ska roa och jag ska liveblogga hela natten igenom OCH vinnaren i min Oscarstävling ska koras framåt morgontimmarna.

Om det ska bli kul? JAAAA! Jag är laddad och taggad och inspirerad och lite transpirerad. Det här är årets filmiska höjdpunkt, på många sätt. Wiiihiii!

Publicerat

Fredagsfemman # 2

5. Whitney Huston

Så gick Whitney Huston och dog i söndags och på radio skvalar hennes gamla (förut) bortglömda hits och man behöver inte vara Saida för att kunna förutspå en ny vår för filmen Bodyguard.

Det är lugnt med mig, det är en bra film. Så det så.

 

 

4. Daniel Espinosa

Det här är en mycket begåvad kille som kommer gå hur långt som helst. Han regisserade Snabba Cash och nu har han varit i Hollywood och pekat med hela handen mot Denzel Washington och Ryan Reynolds i filmen Safe House. Men varför i hela världen måste han härma Tony Scott? Färger, känslan, allt, det känns som ett plagiat. Så onödigt kan jag tycka.

 

3. Lotta Tejle

Just nu är hon Majlis med tålamodet och den rullstolsburna maken (Kjell Bergqvist) i den jättebraiga TV-serien 30 grader i februari men för mig är hon lika mycket mamman i Bröllopsfotografen, Maggan i Mäklarna, Rita i Morden eller Gudrun i Smala Sussie.

Lotte Tejle gör underverk med sina roller, hon vänder och vrider och bänder och balanserar och det blir så bra, det blir ALLTID så jävulusiskt bra.

 

2. Max von Sydow

Skitisamma att Tom Hanks och Sandra Bullock har huvudroller, det är Big Max som visar var skåpet ska stå. För sin roll i Extremt högt och otroligt nära (som har biopremiär idag) har han fått en Oscarsnominering för Bästa biroll. Det är stort även om filmen inte är det.

 

1. Vin Diesel

Det närmsta man kommer min veckas ABSOLUTA HÖJDPUNKT om man ska härröra den till någon film är xXx med Vin Diesel.

Om jag ska tatuera mig? Om jag ska köra fort med röd tuff bil över ett broräcke? Nej och nej. Jag ska likt tjuren Ferdinands omtänksamma mamma ta med mina barn och visa dom vad som är verkligt viktigt här i livet.

Kängor – check. Öronproppar – check. Inpluggade texter – check. Det här är som bomull för själen. Snaaart i en glob nära mig.