PHARMACY ROAD

För ganska exakt två år sedan dök det upp en liten film på HBO som hette 7 days in hell. Det var en mockumentär om två tennisspelare regisserad av Jake Szymanski med bland annat Filip Hammar i en liten roll (kanske var det just därför den blev lite av en snackis i Sverige, eller i alla fall bland oss som följer Filip och Fredriks framfart?).

Nu är det alltså dags igen. Nu har Jake Szymanski gjort en film som handlar om fem sönderdopade tävlingscyklister och den speciella världen som kretsar kring cykling i allmänhet och Tour de France i synnerhet.

Orlando Bloom, John Cena, Andy Samberg, Daveed Diggs och Freddie Highmore spelar dom fem unga cyklisterna och vilka som spelar de äldre versionerna av samma kvintett låter jag vara osagt. Det kan få komma som en överraskning. MEN låt mig säga som såhär, en kvinnlig skådespelare spelar en av dom äldre rollerna och det var så fint att se henne igen. Jag tyckte hon var alldeles lysande när hon var som störst i mitten på 90-talet.

Det här är en 37 minuter lång film som har en skyhög skratt/minut-ratio, jag hade riktigt riktigt roligt och extra kul tycker jag det är när verkliga människor spelar sig själva och bjussar på sina tillkortakommanden. Det är stort på nåt vis.

Jag gav 7 Days in hell 4/5 i betyg men den här filmen är bättre, roligare och sjukare på ALLA plan. Underhållande som tusan!

ETT BRA ÅR

Om Martin Scorsese har sin Leonardo, Robert Zemeckis har sin Tom så har Ridley Scott definitivt sin Russell.

Regissör Ridley Scott har jobbat tillsammans med Russell Crowe i fem filmer: Gladiator, American Gangster, Body of Lies, Robin Hood och Ett bra år. Ganska olika filmer rent genremässigt måste man säga och ett romantiskt drama som dagens film känns väldans udda för att vara en Ridley Scott-film. Men han fixar biffen bra måste jag säga.

Max Skinner (Russell Crowe) umgicks mycket med sin farbror (Albert Finney) under sin barndom, en farbror som bodde på en vingård i Frankrike. Den vuxna Max bor i London, jobbar som chef för aktiemäklare på ett stort invenstmentbolag, kallar sina anställda för ”labbråttor” och avverkar kvinnor på löpande band. Hans liv är hans arbete och den luxuösa lägenheten med stora glaspartier och utsikt över Tower Bridge bevisar nånstans hans framgångssaga.

Så dör farbrodern. Max har inte träffat honom på många år men får ett brev där det står att Max är den enda levande släktingen och han har nu ärvt vingården och det lilla tillhörande boendet, ”slottet”. Men Max kan väl (?) inte sköta en vingård, än mindre tillbringa mycket tid eller bo där? Nej, precis. Han vill sälja och det NU. Han har viktiga möten att närvara vid.

Det är klart att man får se terrakottakrukor och solnedgångar över vinrankor och en vacker Marion Cotillard på cykel med äpplen i cykelkorg och schysst slitna utemöbler av järn och en Russell Crowe som öppnar sitt sinne och hjärta för naturen, lugnet och kärleken MEN hur lökigt det än är så är filmen underhållande.

Jag hade i och för sig önskat få se någon mer…..härlig…..man i huvudrollen än Crowe men man kan inte få allt här i livet. Ja, om man inte heter Max Skinner förstås.