Etikett: Fredrik Gertten

Publicerat

DEN UNGE ZLATAN

Alla har vi varit små. Alla har vi varit frågetecken där ingen kunnat veta exakt åt vilket håll vi är på väg. Som den där tränaren som sa att Zlatan lika gärna hade kunnat bli cykeltjuv, ja, om han inte hittat till fotbollen alltså. Kanske är det sant, kanske inte men det känns troligt. Vad hade J-O Waldner blivit om han inte fått tag på ett pingisracket i början på 70-talet? Hjärnkirurg? Plattsättare? Tankarna svindlar och ingen vet det rätta svaret.

Dokumentärfilmarna Magnus Gertten och Fredrik Gertten har gjort filmen om den unge Zlatan. 2001 gjorde dom dokumentärfilmen Blådårar 2 som skildrar när Malmö FF åkte ner i Superettan och året som följde som slutade med att dom gick upp i Allsvenskan igen. Många många mååååånga timmar film användes på Malmös unga oslipade diamant Zlatan Ibrahimovic men endast ett fåtal användes i den filmen. Nu har dom dammat av filmarkivet och använt dom punktmarkerade sekvenserna till filmen om Zlatan (och bara Zlatan) och det hade varit himla synd om dessa fallit i glömska för eftervärlden för det finns både en hel del matnyttigt OCH en hel del charmigt att visa.

Det skönaste med denna film är att den i motsats till dokumentären om Ronaldo INTE är en reklamfilm för Zlatan. Den här filmen visar hans sämre sidor, baksidan av ett hett temperament, ego-stilen han har och som gjort honom till den han är, samma ego-stil som inte är helt kompatibel med lagkamrater och ett vi-tänk. Vi får följa Zlatans resa från Rosengård i Malmö till den holländska klubben Ajax och filmen slutar i Italien, när han gör succé i Juventus.

Jag såg filmen tillsammans med min mamma och son igår kväll, det var en helt fullsatt salong och jag måste säga att det var roligt att se mixen av åldrar i nästan samtliga sällskap. Morfäder/farfäder och barnbarn, hela familjer, äldre par. Det känns som en familjefilm i ordets bästa betydelse, precis på samma sätt som Trevligt folk var. Jätteroligt att dokumentärer (och inte bara lättsamma komedier) kan fungera på det sättet!

Mitt betyg:

Sonens betyg:

(stark)

Mammas betyg:

 

 

Publicerat

Veckans dokumentär: Bananas!

Regissören Fredrik Gertten tycker inte om det multinationella bolaget Dole, så mycket förstår jag efter att ha sett filmen Bananas! Nicaraguanska bananplockare som besprutades med växtgift på 70-talet har med hjälp av en amerikansk advokat stämt bolaget Dole för att de har blivit sterila. Så långt är jag med och gällande den infallsvinkeln är Gertten tydlig. Men rättegången hålls i USA. Varför? Varför hålla inte rättegången i Nicaragua? Redan där är jag lite lost (även om jag får svar påmina frågor när irritationstinitusen lagt sig en smula och öronen börjar funka igen). Att sen hot-shots-höjdaradvokaten från Los Angeles Juan Dominguez får mer utrymme än dom stackars arbetarna, där måste jag säga att jag inte fattar ett jota.

En dokumentärfilm om orättvisor, om David mot Goliat kan inte på något sätt förlora på att skildras ur underdogsperspektiv så att Mr Dominguez likt en viss Magnum P.I åker runt i en röd Ferrari är inte speciellt intressant i sammanhanget.

Men nej, jag ska tagga ner ett par kilo nu för även om jag ser brister så ser jag ändå nödvändigheten och baktanken med att skildra missförhållanden på detta vis. Självklart är detta en historia som ska granskas i solljus och Fredrik Gertten har gjort ett bra jobb om inte annat så med att marknadsföra filmen.

Att en tredjedel av produktionskonstnaden för en banan går till bekämpningsmedel är vidrigt men det är ju  någon i maktposition som har bestämt hur bananerna vi får och kan köpa ska se ut, hur raka dom ska vara, hur gula, hur mogna. Om vi fick köpa en helt vanlig jävla banan så som den ser ut i normaltillstånd så kanske detta problem inte skulle finnas? Tänk på det ni i EU, ni som bestämmer över vad vi äter och hur grönsakerna ska se ut. Bara för att en gurka är lång och grov behöver det inte betyda att den är sund på insidan. Detsamma gäller den gula perfekta bananen.