Varför MÅSTE flickor i tecknad film ALLTID vara prinsessor. Inte ens när filmbolagen försöker tuffa till tjejerna och ge dom huvudroller (som i denna film samt Modig) kan dom göra ”vanliga” tjejer, nejdå, det ska vara prinsessor.
Suck. Igen. Det är verkligen jättebra, det är fantastiskt, det finns ju så många prinsessor för unga tjejer att identifiera sig med och känna sig styrkta av och jag är inte det minsta spydig nu, nejdå, inte alls. Det bara dryyyyper saltsyra om bokstäverna.
Den lilla bedårande trailern till filmen, den vi biobesökare har sett hela hösten och den hela Sveriges befolkning fick se som extrafilm på Kalle Ankas jul (här är den) gav mig rätt höga förväntningar på filmen. Samtidigt förstod jag det omöjliga i att hålla den där extremhöga charmstandarden genom en hel film. Det borde inte kunna gå och nej det gick inte. Trailern andas Pixar-fiffighet men det är ingen Pixar-film, det här är Disney, det är Disney från hårsäckarna till liktornarna och allt kött däremellan.
Filmen handlar om prinsessan Anna som ger sig ut på en magisk resa tillsammans med bergsmannen Kristoffer och hans ren Sven, för att hitta hennes syster Snödrottningen Elsa. Förklaringen är tagen direkt från sf.se men det var en sån bra och sammanfattande mening att jag inte kunde låta bli. Att jag efter lite googling hittar informationen att filmen skulle vara baserad på H.C Andersens saga Snödrottningen tror jag inte mycket på då den sagan handlar om hur den kalla snödrottningen kidnappar barnet Kaj och hur hans vän Gerda måste övervinna drottningen. Vari finns likheterna där? Jag hittar sannerligen ingen och har heller ingen lust att leta vidare efter ledtrådar.
Filmen Frost har helt enkelt lagt sordin på all min ork och energi med sina evinnerligt trötta musikalnummer. Det är liksom inte bara en eller två, det kryllar av dom och dessa nummer får mig att tänka på Disney anno 1991 fast så mycket mycket MYCKET sämre. Det känns som en medioker londonuppsättning av en sunkig musikal-turistfälla med artister som uppträder gratis.
Den lilla trailern kommer jag säkerligen återvända till många gånger men filmen kommer jag aldrig se igen. En gång räckte mer än väl. Känner lite kväljningar nu i kombination med kärlek för en snögubbe med överbett. En konstig känsla men det är tack vare nämnda gubbe som betyget blir vad det blir, sen kan filmen handla om systerskap hur mycket den vill.
Kom igen Disney, gör en ball film om tjejer som inte prinsessar sig, inte sjunger hela tiden och som inte är animerade efter den där modellen 1A med glosögon och micronäsa. Tills dess tycker jag ni kan ta en spade och gräva ner er.
Movies-Noir, Voldo, Snajvid, Camilla och Filmitch har också sett filmen.