Funny Games – Fiffis filmtajm

20 mars, 201724 februari, 2017

FUNNY GAMES U.S

Tio år efter att Michael Haneke gjorde filmen Funny Games gjorde han precis samma sak igen, bara med andra nationaliteter framför kameran.

I Funny Games anno 1997 var det Ulrich Mühe och Susanne Lothar som spelade det tyskspråkiga paret som fick sin semestertripp en smula besudlad kan man säga och i den amerikanska remaken från 2007 är det Naomi Watts och Tim Roth.

Grundförutsättningarna för historien är annars exakt desamma och det känns faktiskt rätt spännande att manusförfattaren och regissören Haneke vågat göra filmerna så pass lika varandra. Jag kan väl bara anta att den tyska Funny Games flög över huvudet på många som skyr tyska filmer per automatik. Ja, dom finns. Idiotiskt, jag vet.

Jag har inte mycket mer att säga om det här mer än att redan nån minut in i filmen, när musiken går från Händel till nån vidrig stress-metall, då sitter jag fast i en ångest-tving som skruvas och skruvas hårdare och hårdare ju längre filmen går.

Alltså, Funny Games är en sån sjuk jävla obehaglig film att jag knappt kan hitta nån film att jämföra den med, i alla fall inte bland filmerna som finns i mitt minnesbibliotek. Jag älskar den så mycket att jag hatar den, för att parafrasera en viss Håkan Hellström.

14 maj, 20151 augusti, 2015

FILMÅRET 1997

Nu backar vi bandet hela arton år. Om jag ser till alla år mellan 1986 (det året jag på riktigt fattade grejen med film) och 2015 så är 1997 det år då jag gick på bio minst antal gånger. 27 biobesök blev det för att vara exakt. Orsaken till det är tämligen enkel: i maj blev jag mamma för första gången och hjärnan var inställd på lite andra grejer än filmpremiärer. Men när jag fick chansen att ”vila ut” några timmar sov jag sällan, då åkte jag till stan med läckande tuttar, såg en film och njöt av ett par timmars ensamhet i biosalongen. Jag skickade en hel del snigelpost till SF också, försökte få dom att förstå hur bra det vore med föräldrar-och-barn-anpassade visningar så man kunde gå på bio TROTS att man var hemma med en bebis. Jag fick aldrig något svar.

Vid en första utgallring var det hela tjugofem filmer som slogs om listans tio platser. Fler än det brukar vara. Efter en andra utgallring var jag nere på arton. Vid en tredje fundering kom jag fram till det uppenbara, att enbart ta med mina magkänslefavvisar på listan, mina guilty-pleasures, filmer jag sett SÅ många gånger och tycker så väldigt mycket om. Så, så fick det bli!

Uppdaterad lista 20150514 kl 10:39: Jag såg till min fasa att jag stoppat in 11 filmer på listan (två med plats nummer 5). Nu är listan korrigerad och nummer 10 (Djävulens advokat) fick alltså stryka på foten.

10. DANTE´S PEAK
(Regi: Roger Donaldson)

Katastroffilm som lyckas med det allra viktigaste i denna typ av film: jag bryr mig om personerna i filmen överlever eller inte. Pierce Brosnan är stabil, Linda Hamilton är cool och självklart ingår både barn och en hund. Dante´s Peak är kanske den katastroffilm jag sett allra flest gånger (vilket säger en hel del om filmen eftersom jag sett många katastroffilmer väldigt många gånger).

9. LIVET FRÅN DEN LJUSA SIDAN
(As Good as It Gets, Regi: James L. Brooks)

Jag ser till min förvåning att jag inte skrivit om den här filmen på bloggen. Det är knas. Den är bra ju. Jack Nicholson är Jack Nicholson i sitt esse – och vann en Oscar, Helen Hunt är Helen Hunt i sitt esse – och vann en Oscar och Greg Kinnear satte sitt namn på filmkartan en gång för alla trots att han ”bara” var nominerad till en Oscar (vilken han förlorade till Robin Williams för rollen i Will Hunting).

8. ANACONDA
(Regi: Luis Llosa)

Okej….innan du eldar upp dig för mycket och planerar för vilka hån du ska bjussa på i kommentarsfältet….jag VET att Anaconda inte klassas som en ”bra” film, jag VET att ingen människa äldre än tolv borde ha den på plats 8 över sina favoritfilmer men vet du, det skiter jag i. Jag ÄLSKAR den här filmen! Jag tycker den har en charm som nästan går att avläsa med en geigermätare, jag tycker att det skådespelande gänget med Jon Voight, Jennifer Lopez, Ice Cube, Eric Stoltz, Owen Wilson och Danny Trejo är perfekt castade och dom ger en dynamik till filmen som man sällan ser i läskiga-djur-under-vatten-genren. Sen tycker jag ormjäveln är otäck trots att den är sjukt överdimensionerad och därmed inte borde vara trovärdig. Men JAG tror på den. Så det så.

7. DET FEMTE ELEMENTET
(The Fifth Element, Regi: Luc Besson)

Leeloo: Leeloo Dallas mul-ti-pass.
Korben Dallas: Yeah.
Leeloo: Mul-ti-pass.
Korben Dallas: Yeah, multipass, she knows it’s a multipass. Leeloo Dallas. This is my wife.
Leeloo: Mul-ti-pass.
Korben Dallas: We’re newlyweds. Just met. You know how it is. We bumped into each other, sparks happen…
Leeloo: Mul-ti-pass.
Korben Dallas: Yes, she knows it’s a multipass. Anyway, we’re in love.

6. ALLT ELLER INGET
(The Full Monty, Regi: Peter Cattaneo)

Britterna dom kan dom när det kommer till charmiga lyckopiller. Allt eller inget är en film som kan få den mest vardagströtta att dra på smilbanden.

5. COP LAND
(Regi: James Mangold)

Jag är lite trött på att höra att Copland är filmen som visade att Sylvester Stallone faktiskt KAN agera. Det är trams. Det enda Copland visade var att Sylvester Stallone hade vilja nog att gå upp ett gäng kilo i vikt för att knipa en roll men viktuppgång och viktnedgång verkar ju ses som Den Största Uppoffringen Ever i Hollywood. Däremot är Copland en riktigt bra film och Stallone är krambjörnsmysig.

4. JACKIE BROWN
(Regi: Quentin Tarantino)

Nu är vi uppe på plats fyra och här hittar vi Quentin Tarantinos – i mina ögon – kanske mest intressanta film. Alltså, den är intressant så till vida att den växer för varenda gång jag ser den. Vid första titten var jag allt annat än övertygad om dess förträfflighet men nu, wohooow! Nu får jag ståpäls till och med av öppningsscenen, förtexterna. Finns det någon regissör – levande eller död – som behärskar kombinationen av musik och bild bättre än Tarantino?

3. THE ICE STORM
(Regi: Ang Lee)

Jag undrar om The Ice Storm inte kan vara den allra kallaste film jag sett. Den är iiiiisande kall både i känsla, i färgton, i handlingen och i faktiskt väder. Jag tycker Ang Lee gjort en riktig klassiker med den här filmen. Jättebra och superjobbig men ändå….fin.

2. TITANIC
(Regi: James Cameron)

Om Ang Lee regisserat en klassiker på bronsplats så är det ingenting mot vad James Cameron gjort på plats nummer två. Kan Titanic vara en av världens mest kända filmer? En såndär film som ALLA känner till även om alla inte sett den? Jag grät mig sönder och samman när jag såg filmen på bio, jag gråter fortfarande när jag ser den men framförallt får den mig att aldrig mer vilja åka stor båt.

1. FUNNY GAMES
(Regi: Michael Haneke)

Detta starka filmår med så många aspiranter på topplistan finns det ändå en film som lägger i femman när dom andra fortfarande harvar runt på trean. Michael Hanekes film Funny Games är en solklar vinnare detta år. Det är den mest brutala film jag sett. Den är fullständigt vidrig. Den äter sig in som en slö motorsåg med rostig klinga i magen på mig, den släpper inte taget, jag avskyr den och älskar den samtidigt. Såna här filmer växer inte på träd och tur är kanske det?

Bubblare: Kontakt, Djävulens advokat, Men in black, Livet är underbart, Face/Off, Tic Tac, Lost highway, In the company of men och Absolut makt.

Flera andra filmbloggare listar sina favoriter från 1997 idag. Klicka dig in på deras bloggar för att få fler fina filmtips.

Rörliga bilder och tryckta ord

We could watch movies

Filmitch

1 november, 20131 november, 2013

Fredagsfemman # 91: Tips på skräckfilmsrelaterade utstyrslar till Halloweenmaskeraden

5. Det enkla är det ruskiga

Att som filmnörd gå på maskerad är tacksamt. Det går alltid att leta fram nån suspekt biroll som passar ens garderob och förhoppningsvis är det nån mer filmnörd på partyt så att nån förstår storheten i kostymen. Men att som filmnörd gå på Halloweenmaskerad kräver nåt alldeles extra och det där extra behöver inte på något sätt vara påkostat a la Freddy Kreuger-mask på Buttericks, nejdå, det finns smartare alternativ, läskigare och framförallt mer kreativt. Klä ut dig till någon av psykopatmördarna i Michael Hanekes Funny Games till exempel. Kan det bli bättre? Kostymen är dessutom dansvänlig till skillnad mot många andra.

[Såhär gör du: Gräv lite bland sommarkläderna. Försök hitta ett par cityshorts och en vit tröja, gärna ren. Har du ett par seglarskor är lyckan fullständig. Gå sedan till en välsorterad färgbutik och be att få köpa ett par äggplockarhandskar. Ja det var det.]

4. Linda Blairs snurrande huvud

Alla människor som sett Exorsisten tycker den är läskig. Hundra procent. Även om man inte sett Exorsisten så vet man vem Linda Blair – och att hennes huvud snurrar. Att få till nåt som efter X antal drinkar kommer uppfattas som en CGI-kostym är alltid raggvänligt på maskerad även om du ser ut som en lerigt missfoster.

[Såhär gör du: Köp en billig peruk på nätet, gärna ordinär råttfärgad. Smeta in peruken i matolja, gegga in lera och oboypulver och tupera sedan peruken i lämplig volym. Sminka ansiktet vitt med zinkpasta och se till att ha rediga påsar under ögonen, antingen framjobbade med hjälp av sömnsvårigheter under en längre tid eller ditmålade med mörk ögonskugga. Ta ett självporträtt med mobilen och skriv ut bilden i svartvit i A4-format. Klistra fast den på baksidan av peruken. Använd den enklaste av alla enkla utklädningskläder, ett lakan – gärna svart – som du klipper ett hål i för huvudet. Stå sedan aldrig still. Snurra oavbrutet under minglet och succén är given.]

3. En blodig Carrie

I vissa filmer ser blod ut som ketchup. I vissa fall som hallonsaft och i vissa som lingonsylt. Ja, du ser ju! Kan det bli enklare och billigare än att klä ut sig till Stephen King´s Carrie?

[Såhär gör du: Ta på dig enfärgade och oömma kläder, gärna figurnära, tajta eller urvuxna, alternativt ett nattlinne. Ställ dig i badkaret/duschen. Håll händerna rakt ner och blunda. Be en kompis tömma en Heinz Chilisås familjesize ner över skallbasen på dig, gnid sedan in lite lingonsylt i hårbotten. När detta torkat till kan du med fördel tömma en liten flaska oblandad Fun Light Raspberry också, just for the fun of it. Se till att du och kläderna torkar till en aning innan du går iväg till kommunala färdmedel eller sätter dig i bilen.]

2. Ta med ett random barn till festen

Jag fortsätter att oförtrutet hävda att bland det läskigaste som finns på film är små lugna barn med isande och stadig blick. Det är nåt psykopatiskt otäckt med dessa ungar som inga monster i världen kan bräcka.

[Såhär för du: Har du en god vän som ska gå på Halloweenfest men saknar barnvakt – erbjud dig. Ta sedan med vännens barn på den maskerad du ska gå på. Förutom barnets vanliga kläder kan det behöva en parkas. Kamma sedan barnets hår fem-tio minuter för länge. Fördelen med denna typ av maskeradattiralj är att man kan gå hem innan festen spårar ur och man kan köra egen bil. Nackdelen kan vara att barnet har tråkigt och kanske beter sig aningens mer som ett ”vanligt barn” än hen borde göra som ett Damien-Omen-utklätt maskeradbarn, men det är smällar man får ta. ]

1. Majskolv

Alltså. Såklart. Ingenting är läskigare i en skräckfilm än ett majsfält. Det dyker alltid upp varelser av nån sort där, mördare, skitläskiga bleka barn, rymdmonster och det enbart på grund av att majs har världens bästa blast att gömma sig i. Dessutom är det skönt ”hipstrigt” att dyka upp på en maskerad i en noll procent uppenbar outfit men ändå vara coolast OCH läskigast på festen.

[Såhär gör du: Köp ett grönt underställ och en tub dunderklister, typ PL 400. Klistra fast ett par hundra tennisbollar på kläderna. Klipp ut stora blad ur någon överbliven tapetrulle som du sprayar gröna. Klistra fast dom ovanpå tennisbollarna. Drick dig sedan salongsberusad lite snabbt så att du kan stå och liksom vaja i vinden, cornfield style.]

Dagen till ära har även Filmitch gjort en fredagsfemma. Kolla här vad han skriver om för ruskigt.