Av alla filmer på hela jorden är det denna film som rankas som nummer 1 av IMDb och dess användare. Den b ä s t a filmen som finns. Smaka på den du. Den a l l r a bästa filmen av alla som gjorts.
I skrivande stund är det 1 669 822 användare som tillsammans gett filmen det svindlande höga medelbetyget 9,3/10. Jag såg filmen när den kom men var inte jätteimponerad (gav den en trea) men å andra sidan, jag var inte ensam. Nyckeln till frihet är en såndär snackisfilm, en film som ”alla” ser för att ”alla” har sett den och bättre reklam kan en film knappast få.
Tjugotvå år har gått sen jag såg den här filmen förra (och första och enda) gången och minnen kan som bekant spela en ett spratt både i positiv och negativ bemärkelse. Att se om filmen inför detta tema kändes därför som en självklarhet. På midsommaraftonskvällen skulle jag och sonen ha filmtajm och jag gav honom två filmer att välja mellan: denna och The Revenant. Vilken han valde förstår du kanske. Å andra sidan behövde jag bara nämna ”samma författare som skrev Den gröna milen” för att han skulle få nåt fuktigt i blicken. Två timmar och tjugotvå minuter senare satt han i soffhörnet, fortfarande med fuktig blick.
”Vilken jävla film! 4,5/5! Lätt!” sa han och jag kliade mig i huvudet. Att han gillade filmen förvånar mig inte alls för är inte detta – av nån anledning – en film som många av manligt kön har lätt att ta till sig? Att det är fem gånger så många män som kvinnor som betygssatt filmen på IMDb kanske beror på att det är betydligt fler män än kvinnor som använder sig av tjänsten? Eller beror det på att det är en ”snubbefilm”?
Nåja, hur man än vrider och vänder på den tanken så ÄR Nyckeln till frihet rätt igenom en snubbefilm. Det är män, män, män, män i varenda roll, överallt är det män. Den enda kvinnan i rörlig bild är Rita Hayworth som rör på huvudet så att håret gungar i Gilda (filmen från 1946 som visas på fängelset) och därmed gör dom blå fängelsebyxorna aningens trängre på samtliga interner.
Filmens manus är baserad på Stephen Kings novell ”Rita Hayworth and Shawshank Redemption” och det är Frank Darabont som skrivit manuset och även regisserat filmen. Hollywoods längste filmstjärna Tim Robbins spelar den ena huvudrollen som bankmannen Andy Dufresne som säger sig vara oskyldig till det dubbelmord han fällts – och fått dubbel livstid – för och Morgan Freeman spelar Ellis Boyd ”Red” Redding, en av Shawshank-fängelset mesta interner som aldrig tror sig kunna bli utsläppt i frihet igen. Andy och ”Red” blir goda vänner och tillsammans gör dom sitt bästa för att acklimatisera sig till det nya livet och för att överleva många årtionden bakom murarna.
Jag tycker det här är en ytterst välgjord film men det är också en film som tar alldeles för lång tid på sig att berätta det som berättas skall. Den är helt enkelt för lång och i mitten känns den i perioder till och med seg. Den lever på en bra historia och på Robbins och Freeman som är GULD i sina roller. Men nån klassiker – för mig – blir den aldrig och jag har svårt att förstå det här med att det är den bästa filmen. Tvåa är Gudfadern. Hallå, tvåa!
.
Det här var den sista filmen i sommarens tema. Vad roligt det har varit! Massor med återblickar, bra och mindre bra film med denna härliga Stephen King-människa som röd tråd. Vill du se vilka filmer jag skrivit om – klicka här.
