Etikett: Gina Dirawi

Publicerat

Fredagsfemman #200

5. Idolfinalen på Globen

Ja, jag erkänner utan omsvep, jag har sett rätt mycket Idol den här hösten och jag tycker det har varit riktigt bra. Det har i alla fall varit väldans mysigt att ha ett program som går att se tillsammans med kidsen – åtminstone ibland (fast våra timmar framför Bron slår allt!! Helvete vad bra säsong tre var!!).  För första gången någonsin är det dessutom TRE finalister.  Martin, Amanda och Simon, tre störtsköna artister som alla tre kommer bli apstora och DET har aldrig hänt förut i Idol, då har jag mer tyckt synd om vinnaren. Nu ser jag fram emot kvällen. Spännande!

.

.

.

4. Jessica Jones på Netflix

Jag tycker om den där serien, jag bryr mig om Jessica Jones, hon känns sådär ensam, så som jag uppfattade David Banner på 80-talet. Handlingen är mörk, hon är trasig, livet har inte varit snällt. Som MARVEL-superhjälte kände jag knappt till henne alls innan det blev klart att Netflix skulle göra en serie men nu vet jag lite mer och ännu mer ska det bli hoppas jag.

.

.

.

3. Amy Schumer  på Apollo

En komiker som kan skämta om urinvägsinfektion, alltså…..YOU GO GIRL!!!! Månadsavgiften till HBO har aldrig känts mer värd.

.

.

.

2. Gina Dirawi på SVT

Jag vet inte om man behöver backa Gina egentligen, hon är ju en lysande stjärna, så jävla naturlig, charmig, finurlig och begåvad och jag är säker på att hon kan skaka av sig skitsnack som vore det mjäll. Men det jag skulle vilja backa är båten som heter Det Svenska Avundsjuka Jävla Jantefolket och jag skulle backa båtjäveln i full sula rakt in i Nybrokajen så den sjunker som en gråsten. Det går inte att vara omtyckt av alla men det går att välja att bete sig ”som folk”. Och Gina kommer vara en PERFEKT julvärd. För första gången i modern tid kan jag tänka mig att ta TV:n på hela kvällen. Lika udda som att ha tre finalister i Globen. (Och tapeten i bakgrunden på bilden kommer från en rätt så trevlig liten färgbutik. Just sayin. ;))

.

.

.

1. 200 veckor med Fredagsfemman!

Det är kul att fira saker, man måste ju passa på när tillfälle bjuds, eller hur? Och idag tar jag chansen att ohämmat tjonga upp min egen fredagslista på förstaplatsen. 200 veckor med Fredagsfemman, 200 kvällar när jag gnuggat varenda hjärncell jag har för att producera en lista värd namnet. Ibland har det tagit fem minuter, ibland femtiofem. Ibland ännu längre. Jag tänkte ett tag att jag skulle hålla på tills jag kom upp i 200 listor och nu, schvooong, är jag här. Ska jag sluta med Fredagsfemman? Tanken svindlar. Jag tycker ju om min lista. Jag vill det inte – egentligen. Men 200, det är bra många veckor det. Segt som fan att läsa, kanske? Äsch, det får bli några till. Jag kör på. En vecka i taget.

Nu: tårta. Och många ljus blire.

Publicerat

Fredagsfemman #137

5. Brevfilmen

Jag minns TV-programmet Bullen med glädje. Martin Timell och Cissi Elwin var dom första programledarna, åren gick, det kom nya men nåt som alltid var detsamma var brevfilmen. ”Det är inte tjejen/killen i filmen som skrivit brevet.”  Nu finns det en vuxen variant av brevfilmen som heter Brevfilmen. Lördagar kl 21 på SVT1 (eller när som helst på Svtplay) guidar Hannah Widell tittarna genom finurliga (och hysteriskt roliga!) vuxenproblem i brevfilmsformat och till hjälp har hon en så kallad ”kändispanel”. Ett jäkligt mysigt program tycker jag.

.

.

.

4. Världens antagligen vackraste bebis är född

Ryan Gosling och Eva Mendes har fått en dotter.

.

.

.

.

3. Gina Dirawi

Fyra avsnitt har visats såhär långt och hittills är jag tämligen tokcharmad av Ginas värld (visas på svtplay/svtflow). Speciellt det tredje avsnittet fick mig på fall när Gina besöker Las Vegas och pratar med några av stadens hemlösa som bor i tunnlar under staden, då blev det (som Henke skulle ha sagt) ”dimmigt i rummet”. Ett tips är att lyssna på Ginas finfina låt Love (här på Spotify) som är även är seriens intro. Satan så begåvad hon är!

.

.

.

2. Ööööl!

Jag har druckit kanske tio öl sammanlagt i hela mitt liv. Nånting säger mig att jag kommer att kunna öka den mängden med en massa procent på ölprovningen imorgon och det är med skräckblandad förtjusning jag konstaterar detta. Men skoj ska det bli! Jätte!

.

.

.

1. Vera Vitali

Idag har Ulf Malmros nya film Min så kallade pappa premiär. Jag hoppas att den kommer gå jättebra på bio, det är den verkligen värd. Jag hoppas också att filmens klarast lysande stjärna och tillika huvudrollsinnehavare Vera Vitali inte längre ”bara” kommer en vara en ytterst begåvad skådespelare som hittills mest setts i biroller (Monica Z, Cornelis och Arne Dahl-TV-serien bland annat), nu är det banne mig dags för dom stora strålkastarna att riktas mot henne. Tills dess, se den här filmen på bio och leta upp TV-filmen Hinsehäxan.

Publicerat

Fredagsfemman # 53

5. Filmåret 2012 – bra eller anus?

Det har stötts och blötts en del om hur dåligt filmåret 2012 var och jag håller fast vid min ståndpunkt, förra året var rätt mediokert. Letar jag femmor får jag ta fram stora förstoringsglaset men det är ett desto jämnare och bättre år om jag ser till filmer som hamnat snäppet under. Många starka fyror som ska försöka brotta sig in på min bästa-lista, en lista som för övrigt är i det närmaste klar. Jag har ett par filmer kvar att se innan jag spikar listan helt men jag har bestämt datum för publicering. Söndagen den 4:e mars kommer den upp på bloggen.

 

4. Claire Danes

Efter att ha sett henne med löständer i Temple Grandin, efter att ha bannat mig själv att jag slutade se Homeland efter fem avsnitt av första säsongen (fast jag tyckte det var sjukt bra), efter att det slog mig att jag sett henne som Julia i Baz Luhrmanns Romeo + Juliet sjukt många gånger och efter att jag sitter och väntar på Bille August version av Les Misérables i vilken hon spelar Cosette så känner jag att här är en skådespelande kvinna jag skriver på tok för lite om. *disssccchhh* Jag klappar helt sonika till mig själv på kinden, flippar upp henne på fredagsfemman och påminner mig själv – återigen – om vilken GRYM skådis hon är!

 

3. Min nyfunna kärlek till podcaster

Det som började med Har du inte sett den?-podden fortsatte med att jag under december månads mörka kvällar lyssnade mig igenom samtliga avsnitt av Värvet samtidigt som jag återupptog en av mina äldsta och mest kära fritidssysselsättningar: att rita. En vägvinnande kombination. Satan så bra jag mår i både kropp och själ när jag lyssnar på samtal utan musik och reklam och samtidigt håller i  – och använder mig av – en riktigt skön svart penna. Den mest otippade vändningen i det hela hände när Värvet-avsnitten tog slut. Vad skulle jag lyssna på då? Podcastar är en djungel och eftersom jag bara lyssnar när jag går och lägger mig är jag rätt känslig för röstlägen och där gick Filip&Fredriks pod bort direkt. Så jag gjorde det superkonstiga, jag klickade på avsnitt 1 av Alex&Sigges podcast. Jag trodde mycket om detta men inte att det skulle vara genialt. Vilket det är. Varje gång. Att använda sig av det svenska språket så tydligt, klokt, smart och på-pricken som Sigge Eklund och Alex Schulman gör, det gör mig varm om inte i kroppen så väl i hjärnan.

 

2. Filmspana…..näääää. Mello Del 2 jue.

Det finns ingen situation i vilken Filmspanarna hamnar på andra plats så den här helgen får Melodifestivalen en hedrande silvermedalj. Förra veckans premiärsändning hade en del i övrigt att önska om jag ser till den manliga programledaren och dennes idoga läsande från manuskorten men vad spelar det för roll när superkvinnan Gina Dirawi är där och styr upp hela tjotaballongen. Duktig är ett ord jag tycker rätt illa om men Gina är verkligen det. Hon är duktig. Det är en ynnest att se henne i livesändningar. Håll fast henne SVT. Ge henne den lön hon kräver, ni har det tillbaka mångfalt.

 

1. Filmspanarträffen

Imorgon ska vi ses igen, vi som har film och ord som största hobby och det är min första lediga lördag på en hel månad. Vilken härlig dag det ska bli – på många sätt! Vänner, bio, mat, dryck och filmsnack en masse. Vad blir morgondagens röda tråd? Django?

Om du läser detta, har en filmblogg och känner dig nyfiken på vad Filmspanarna är för nåt – mejla mig (fiffi@fiffisfilmtajm.se). Om du har en filmblogg och redan har bokat in skönt filmspanarlördagshäng  – vi ses imorrn!

Publicerat

Fiffis filmtajm introducerar: Fredagsfemman

Bli inte rädd nu, jag ska inte skriva om hockey och förstafemmor på fredagar, jag lovar. Fredagsfemman kommer vara mitt inlägg i fredagsmysdebatten men självklart med inriktning på film och TV. Det kan även smyga sig in lite annat, det gör ju gärna det i mina inlägg även om intentionen är att allting alltid ska handla om film. Men livet är ju inte sånt, inte mitt i alla fall.

Fredagsfemman är alltså min lista av veckans viktigheter, knepigheter och nyheter sett genom en filmnörds glasögon. Här kommer den allra första.

.

5. Star Wars i 3D.

Idag har Star Wars episod 1 premiär på bio i 3D. Är det NÅN som är sugen på det här mer än George Lucas? Jag bara frågar.

.

.

4. Thailand.

Det är mycket Thailand nu. En gång i Phuket går på bio, TV-serien 30 grader i februari hade premiär i måndags (jättebra första avsnitt!), en kollega är på en tremånaders semester over there, det finns tre thairestauranger inom en radie av 250 meter från jobbet och på mitt personliga plan pågår i princip dagligen diskussionerna om och med svenska män och deras syn på thailändska kvinnor.

Jag tänker inte ge mig. Män som ser kvinnor som handelsvaror är inga riktiga män.

.

.

3. På Spåret-semi.

Den sista semifinalen är ikväll och hur kul jag än tycker att det är med På spåret så tycker jag årets lag har varit under all kritik.

All cred till Erik och Martina Haag, Johanna Frändén, Niklas och Jenny Strömstedt men annars tycker jag det var varit klent med kunskaperna. Det är klart det är kul att vinna när jag sitter i soffan och räknar mina poäng men när jag vinner med 15-20 poäng då är det nåt knas. Eller med 30 som mot Peter Wahlbeck & co. Var är Johan Wester när man behöver honom? Var är Stefan Holm?

.

.

2. Helena Bergström.

Förra veckans skräll i Melodifestivalen var utan tvekan programledarna. Att Sarah Dawn Finer skulle klara sig galant har jag aldrig tvekat på och att Gina Dirawi har en humor och ett kamerafokus som sällan ses i svensk TV visste jag också men att Helena Bergström vågade ta ut svängarna som hon gjorde var fränt. Fränt är fränare som ord än som förklaring, jag vet, men när jag växte upp var fränt ett lika hett ord som nutidens fett men fett tycker jag fortfarande är ett knepigt ord att använda i såna här sammanhang. Ungefär som k bry*

(* = kids-ståkkhålmska som betyder på´t ungefär ”meeh JAG bryr mig inte”. Ska gärna uttalas lika tomt och innehållslöst som döda fiskögon ser ut)

.

1. Amanda Ooms

Här är kvinnan som har lyckats med något som ingen svensk skådespelerska någonsin lyckats med: knipa en roll mot Sylvester Stallone. Om jag är imponerad? Klart jag är. Om jag är avundsjuk? Självklart. Om jag unnar henne detta? Givetvis. Jag är bara mäkta förvånad att hon blev tillfrågad. Det här är stooooort!

(Och här kommer en liten bonus. Det är inte ofta såna här gulliga bilder publiceras i kvällstidningarna, alltså det här är ju hjärtskärande OCH beviset för att ingen människa på jorden är fager i en sjukhussäng.)