Etikett: Gone baby gone

Publicerat

Fredagsfemman #218 – ÅTERTITTAR

5. Gone Baby Gone

Vägarna till återtittar kan på pappret verka tämligen knepiga, lite som att kasta tärning och hejhopp jahapp nu blev det visst den här filmen dårå. Men nej, oftast, i alla fall i mitt fall, finns det en snårig väg som faktiskt leder från A till B, speciellt eftersom jag inte ser om filmer så ofta nuförtiden. Vad gäller Gone Baby Gone så är den regisserad av Bat….Ben Affleck (och han har dessutom varit med och skrivit manus) och i en av dom större birollerna ses Bosc….Titus Welliver, i en MAGNIFIK Sam Elliott-ish-musche dessutom! Klart jag vill se om den nu när jag ser både Ben och Titus med lite andra ögon. Fortfarande en bra film och fortfarande samma betyg.

.

.

.

4. Straight Outta Compton

Jag är förvånad hur pass MYCKET bättre filmen funkade på bio än hemma – och då har jag ändå ingen mini-TV. Alla maffiga scener kändes som ”jaha” och alla vanliga bra scener var ungefär likvärdiga. Så nu är jag glad att jag inte jackade upp filmen till en femma efter min andra bio-tittning. Hemma var den nämligen ”bara” en fyra, precis samma betyg som den redan fått men som jag trodde var fel.

.

.

.

3. Haywire

Det är verkligen inte ofta jag (frivilligt) ser om en film jag gett mitt allra lägsta betyg MEN ingen regel utan undantag. Efter att ha sett Gina Carano som riktigt skönt badassiga Angel Dust i Deadpool blev jag sugen på att ge om inte denna film så väl henne en chans till när hon spelar tuffa Mallory i denna mycket undermåliga Steven Soderbergh-actionthriller från 2011. Efter omtitten kan jag bara säga att 1/5 är precis rätt betyg. Filmen är precis lika rövdålig fortfarande. Gina Carano ska dock ha två tummar upp! Ascool är hon! Jag vill va som hon!

.

.

.

2. 2012

Herregud, vilken FLOPP! Jag mindes 2012 som en nervös katastroffilm med over-the-top-effekter som visserligen var gravt överdrivna men ändå en KICK att se. Nu såg jag om den. Skulle jag inte ha gjort. Ugh vad besviken jag blev. ALLT var sämre än jag mindes UTOM Amanda Peet som jag ser på med helt andra ögon efter hennes fenomenala insats i TV-serien Togetherness. Har du inte sett den serien, gör det. Nu.

.

.

.

1. The Dictator

HAHAHAHAAaahaaHAHAhahahaaaa! Nu när jag ser den utan lika-bra-som-Borat-förväntningar växer (den redan innan bra) filmen BETYDLIGT! Skrattfest deluxe!! Na- na-na-na-na, Aladeen motherfucker!

.

.

Publicerat

GONE BABY GONE

Gone Baby Gone har ända sedan den kom varit en film jag hållit mellan tummen och pekfingret på armlängds avstånd med en klädnypa över näsryggen. Lite som en välfylld blöja. Jag har på ett ganska osunt sätt avskytt den som pesten. Ben Affleck regisserar och hans bror Casey spelar huvudrollen och allting med filmen fullkomligt osar tarmrensningsprodukt.

Men så såg jag The Town och blev fullständigt knockad. Så såg jag Argo och blev inte lika begeistrad – men nästan. Hur som helst så gav dessa två filmer i regi av Ben Affleck mersmak nog för att jag skulle både våga och vilja sätta tänder och ögon i Gone Baby Gone. Så så fick det bli.

Filmen utspelar sig i dom inte helt trevliga områdena i Boston. Det är smutsigt, segregerat och eländigt och en fyraårig flicka försvinner från sin familj, en familj bestående av en drogmissbrukande mamma som det är svårt att tycka om. Medierna går bananas och skriver spaltmeter om försvinnandet men det hjälper inte, flickan kommer inte tillrätta. Flickans moster får liksom nog och anlitar privatdetektiven Patrick Kenzie (Casey Affleck) som hon hoppas ska kunna se på fallet med nya ögon. Och det gör han. Nya och fräscha ögon som gör att han ser utanför lådan och hittar ledtrådar som gör att filmen svajar både hit och dit, lite som en optimistjolle på Atlanten.

Filmen svajar i handling men inte alls i utförande, den är schysst filmad och har ett bra tempo från start till mål. Min fördom att Casey Affleck skulle dra ner filmen i dyn besannades till viss del, jag tycker fortfarande att han är ett mycket svagt kort i en rollista vilken-som-helst och han klarar definitivt inte av att bära en huvudroll på sina axlar. Kanske även han skulle prova på att regissera istället?

Övriga skådespelare – Michelle Monaghan, Morgan Freeman, Ed Harris (med flera) – hjälper filmen att bli helt okej, kanske även med ett plus i kanten men någon The Town är den inte. Inte för mig. Däremot skulle jag gärna se om den om nåt år eller två. Kanske växer den vid en omtitt? Nånting säger mig att det kan bli så.