Det går att vara både blind, döv och totalt ointresserad av film och ändå lyckas med denna trendspaning: det är inne med biopics just nu.
Vad kännetecknar en biopic? För mig handlar det om en film som har EN känd människa i fokus, som vill berätta om hela eller delar av hens liv och som i nittionio fall av hundra har kändisens namn som filmtitel. Det finns mängder av filmer i den här genren, alltså nu snackar vi määääängder. Gandhi, Järnladyn, Walk the line, Amadeus, Bird, Bugsy, Chaplin, Hoffa, Zorn, Nixon, Michael Collins, Cornelis, Pollock, Ali, Frida, Diana och Monica Z, det är bara en fis i rymden om man ser till alla biopics som finns (för att läsa en fullständig lista, klicka här).
Men sen är det biopics som inte finns. Biopics som borde finnas. Till dagens tema har mina två små grå fått jobba hårt. Jag har nämligen gjort en lista på biografifilmer som inte finns (än) men som jag hoppas att någon gång få se.
.
10. Oprah
Oprah Winfrey är en kvinna som jag tror att världen bara känner till en bråkdel av. Hon är superduktig på att bara låta precis det hon vill sippra ut i massmedia sippra ut, speciellt om hennes privatliv men det betyder inte att det inte finns nåt att hämta. Hon är kvinna, hon är svart och hon har i massor med år varit en av dom största makthavarna i världen i det fack hon befinner sig i. Det är klart det skulle göra sig på film. Självklart.
.
.
.
9. McEnroe
Kan man göra en biopic om James Hart och Niki Lauda (Rush) så kan man definitivt göra det om tennisens 80-tals antagonister. John McEnroe kanske är den mest färgstarka av dom (han var ju även gift med Tatum O’Neal) men vilken GREJ att få se den tiden på film, med Björn Borg, Ivan Lendl och Boris Becker som biroller.
.
.
.
8. Josef
Det går inte att undvika att undra vad som rörde/rör sig bakom pannbenet på Josef Fritzl. Han är visserligen inte död än men nog tusan kommer det dyka upp en biopic om honom och hans fasansfulla personlighet. En riktig skräckfilmsbiopic.
.
.
.
7. Greta
När jag jobbade på hemtjänsten i början på 90-talet hjälpte jag en tuff liten tant med hushållsbestyren. Hon satt vid köksbordet och jag diskade och hon berättade historier om när hon och hennes bästa väninna jobbade på PUB och dom båda fick erbjudande om en filmroll. ”Min” lilla tant tackade nej, hon fick inte för sina föräldrar. Hennes väninna däremot, hon tackade ja. Väninnan hette Greta Gustafsson men är numera mer känd som Greta Garbo. Om tantens historier stämde eller inte vet jag inte men dom var helt klart skoj att lyssna till även om bitterheten över att ha missat äventyret låg som en sur hinna i köket. [Info! Jag har nåtts av lite skvaller att Carice van Houten från Game of thrones och Black Book ska spela Greta Garbo i en biobic som verkar vara på planeringsstadiet. Om det stämmer eller inte vet jag inte i nuläget. Inte ens Imdb kan hjälpa mig i frågan.]
.
.
.
6. Pavarotti
Jag såg Pavarotti när han hade sin sista konsert i Globen och jag var fly förbannad. Jag hade betalat över 800 kr för biljetten och gubbjäveln står och läser noterna innantill med läsglasögon och papprena är så högt upp att jag inte ens såg hans fejs. Jag skulle gärna se en biopic om honom med någon porträttlik i huvudrollen som sjunger själv. Önskar jag för mycket nu?
.
.
..
.
5. Kerstin
Kerstin Thorvall var en mångfacetterad kvinna. Hon jobbade som författare, journalist, krönikör och illustratör i många år men jag undrar om inte många tänker på sex när man hör hennes namn. Hur som helst, den mest simpla googling visar att hennes liv i mångt och mycket bräcker vilket filmanus som helst och det borde vara nog för en biopic.
.
.
.
4. Gorbatjov
Michail Gorbatjov blev president 1990 i det dåvarande Sovjetunionen. Han hade ett födelsemärke i pannan som såg ut som ett utsnitt från en världskarta, han fick ryssar att tro på framtid och öppenhet, han fick världen att lära sig två ryska ord – glasnost och perestrojka – OCH han fick Nobels fredspris. I dessa Putin-tider skulle det kännas vettigt om det gjordes en biografifilm om Gorbatjov. Det skulle behövas. Dessutom undrar jag var han tagit vägen. [Info! Christoph Waltz ska spela Gorbatjov i Mike Newells film Reykjavik som kommer nästa år. Michael Douglas spelar Reagan.]
.
.
.
.
3.Marianne
Marianne Lindberg De Geer är konstnär, dramatiker och vid liv men hon är också en av dom coolaste kvinnorna jag vet och en människa vars liv jag gärna skulle se på film. Nu är Marianne även namnet på en svensk skräckfilm från 2011 men det spelar ingen roll. Jag vill se en biopic-Marianne. Också.
.
.
.
.
2. Keith
Keith Haring är en av mina absoluta favoritkonstnärer. När jag var i San Fransisco 1994 var jag på en utställning med hans verk och jag hade nästan bestämt mig för att köpa en liten tavla men ångrade mig i sista sekunden. Jag tyckte att reskassan kunde användas smartare. Så fel jag hade. 1994 hade Keith Haring varit död i fyra år. Han dog av HIV blott 32 år gammal men har med sin egensinniga grafiska stil satt både graffiti och gladkonst på kartan.
.
.
.
.
1. Malala
Jag undrar om det finns någon annan nu levande 16-åring i världen som är mer förtjänt av en biopic redan nu än Malala Yousafzai. Givetvis hoppas jag att hon får ett långt och innehållsrikt liv och att denna film lika gärna kan göras om femtio är men hennes berättelse fram till dagens datum är häftig bortom varje påhittat filmmanus. Malala är född i Pakistan och kämpar för flickors rätt till utbildning i ett område i världen där talibanerna gjort just detta till något förbjudet. 2012 utsattes hon för ett mordförsök av dom talibantrogna, hon sköts i huvudet och nacken och var illa däran. Men Malala överlevde och fortsätter nu sin kamp för flickors rättigheter via sin blogg och TV-soffor. Hon nominerades för Nobels Fredspris i år men fick det inte. Här går det att se en ”minibiopic” om henne signerad The New York Times.
Idag skriver ett helt gäng filmspanare om samma tema och jag tror vi har ganska olika infallsvinklar. Det lutar åt riktigt kul läsning! Sofia, Rebecca, Jojjenito-Johan, Filmitch-Johan, Jimmy, Steffo, JohanMarkus&Erik, Lena och Henke.
När man tänker på svensk film och Oscarsgalan kommer man lätt in på Ingmar Bergman, Ingrid Bergman och Greta Garbo. Det känns väldigt mycket…dåtid.
