Etikett: Hajen

Publicerat

FILMÅRET 1975

Nämen hallå där, det här var ju inte så roligt. Tänk att 70-talets absoluta mitt skulle vara ett sånt blekt filmår för mig. Jag är förbluffad. För att kunna få ihop en lista värd namnet var jag tvungen att fylla några hål i mitt filmiska bibliotek genom att se några filmer som totalt gått mig förbi samt bättra på mitt minne en smula genom att snabbtitta mig igenom några andra.

Till sist blev listan klar och även om 1975 producerade ett par riktiga KLASSIKER så vidhåller jag att det som helhet är ett svagt år. Mycket svagt kanske till och med.

 

10. Mannen som ville bli kung
(The man who would be king, Regi: John Huston)

I mitten av 90-talet umgicks jag mycket med en kompis som var lika besatt av Sean Connery som jag var av Stallone. Det resulterade i att jag såg väldigt många Sean Connery-filmer under ett par år. Mannen som ville bli kung var en av dessa och jag minns att jag blev förvånad över att jag tyckte om den så mycket som jag gjorde. Ett välspelat äventyr.

.

.

9. Death Race 2000
(Regi: Paul Bartel)
Ja, ja, jag erkänner, nu är det BARA nostalgin som pratar. Death Race 2000 är INTE en bra film men det är en intressant film för sin tid, den har sjukt många jättesnygga posters (kolla bara!) och sen har Sylvester Stallone i hjälm.

.

.

8. Frossa
(Shivers, Regi: David Cronenberg)

Like a clock! Klart årets Cronenberg-film ska vara med på listan. Den här filmen är även känd som The Parasite Murders, They Came from Within och Frissons men originaltiteln var från början Orgy of the Blood Parasites. Den sistnämnda titeln säger egentligen mest om filmen men jag tycker Shivers är bättre. Luddigare men bättre. Precis som Cronenberg själv på den tiden.

.

.

7. Dödligt utspel
(Night moves, Regi: Arthur Penn)

En privatdeckare med 70-talsmusche (Gene Hackman) får i uppdrag (av Jennifer Warren) att hitta hennes tonårsdotter som är på rymmen och hamnar i klistret rejält. Den här kriminalthrillern är inte alls så pjåkig.

.

.

6. Släpp fångarne loss – det är vår!
(Regi: Tage Danielsson)

Det var inte igår jag såg den här filmen men jag minns den som både charmig, rolig och bra (och jag vågar inte se om den av rädsla för att minnas fel).

.

.

5. Död och pina
(Love and death, Regi: Woody Allen)

Jag trodde jag hade sett alla Woody Allens filmer men nix, så var det inte. Död och pina hade passerat mig alldeles obemärkt och jag var självklart tvungen att se den innan listan gjordes. Inget annat år (hittills) hade den haft en given plats på listan men 1975 är som sagt inget år som får mig att gå ner i brygga. Att se Woody och Diane Keaton agera tillsammans gör mig dock tillräckligt glad för att filmen ska fungera dugligt. Men nån höjdare jämfört med hans andra filmer är den verkligen inte. Och översättningen? Love and death blev Död och pina? Nån titel-komipåare hade en väldigt skev syn på vad kärlek var för nåt…

.

.

4. Nashville
(Regi: Robert Altman)

Robert Altman var en mästare på att få ihop långa filmer med många historier och den här gången till musik.

.

.

3. Gökboet
(One flew over the cockoo´s nest, Regi: Milos Forman)

Jach Nicholson är McMurphy. Hans absoluta paradroll? Eller? Louise Fletcher som syster Ratched lyckades i alla fall göra ett mycket bestående intryck på alla som sett filmen. Vilket jävla AS hon är alltså. Gökboet är en film som håller otroligt bra, kanske för att berättelsen är tidlös.

.

.

2. Sagan om Karl-Bertil Jonssons julafton
(Regi: Per Åhlin)

För första (och kanske enda?) gången har en kortfilm letat sin in på min topplista. Sällan har 23 minuter film bitit sig fast i mig så hårt som sagan om Karl-Bertil. Bara jag hör musiken blir jag lugn. Det här är min uppväxt, min ryggrad och hur cynisk jag än blivit med åldern, hur krasst jag än tänker, hur fel jag egentligen tycker att det är att stjäla (även om man tar från dom rika och ger till dom fattiga) så anser jag att Karl-Bertil gör rätt. Den lille filmen känns dock så hopplöst omodern att jag undrar hur länge till SVT kommer visa den på julafton. Vill folk se Karl-Bertil? Hur funkar den på alla som inte fått filmen med modersmjölken? I don´t know and I don´t care. Jag älskar den här lille filmen!

.

.

1. Hajen
(Jaws, Regi: Steven Spielberg)

Okej, det är nio filmer på listan innan denna men det finns egentligen bara EN film från 1975 värd att nämnas. Hajen är THE SHIT! Det här är en film som var så banbrytande, så effektmässigt fulländad och så före sin tid att jag BAXNAR varje gång jag ser den. Att den dessutom har pajat badsäsongen för miljontals människor dom senaste fyrtiotvå åren är väl mest lök på laxen?`Steven Spielberg, vilket GENI du var!

.

.

Idag listar även flera av mina filmspanarkollegor sina favoriter från 1975. Klicka på namnen för att komma till respektive blogg.
Fripps filmrevyer
Movies-Noir
Flmr
Filmmedia
Jojjenito
Filmfrommen

 

 

Publicerat

Fredagsfemman #143: Fem superläskiga ögonblick

5. Den där kleggiga aliengrejen

Första gången jag såg Alien, första gången jag såg den här scenen med facehuggern i Alien höll jag på att spy. Jag var rutten i hela kroppen av rädsla, så fasansfullt att ha nån organism sådär över hela ansiktet och typ knappt kunna andas.

.

.

.

4. Saxscenen i Dead Zone

Jag har sett David Cronenbergs filmatisering av Stephen Kings bok Dead Zone åtta gånger. Sju av dom blundade jag när det vankades död-medelst-sax-i-badkars-scenen. Tyvärr tittade jag den första.

.

.

.

3. Hajenhuvvet

När man tittar på Hajen, sitter och väntar på helspänn för att få se just en haj (hallå, det är en Steven Spielberg-film, det tar tiiiiiiiid innan man får se hajjäveln) och sen dyker det upp ett HUVUD bara sådär.

.

.

.

2. Fotscenen i Lida

Även om man läst boken och vet vad som komma skall så är sekunden, ögonblicket, när Annie Wilkes (Kathy Bates) höjer släggan och man fattar att hon faktiskt kommer slå sönder foten på Paul Sheldon (James Caan) helt övervidrig.

.

.

,

1. Att se sig själv i spegeln och se ut såhär

Barnen grät och skrek och först fick jag panik sen tänkte jag att jag hade likadana ögon som Bill Bixby när han förvandlas till Hulken och att jag ser ut som en snälliszombie med synfel. När jag glad i hågen försökte förklara för ungarna hur jag såg på mig själv och mitt nya utseende vrålade dom bara, såg livrädda ut, ropade ”stick”, sa att jag var svinläskig och sånt. Att bli ratad på det sättet av sina egna barn var verkligen en superläskig upplevelse.

.

.

Filmitch har dagen till ära listat en egen läskig fredagsfemma idag, klicka här för att komma dit.

Publicerat

Veckans klassiker: HAJEN

Såhär med facit i hand, jag var alldeles åt helvete för liten när jag såg Hajen för första gången.

Hyrd ihop med en moviebox av kompisar som fyllt femton och fler år än så. Jag satt i en soffa och förstod inte hur jag någonsin mer skulle kunna sänka mina vita ben i en sjö större än två kvadrat. Den tanken tänkte jag alltså i början av 80-talet och jag har tänkt den varje sommar sedan dess, vid varje utlandssemester, vid varje val mellan att bada eller inte bada. Haj-jäveln har satt griller i huvudet på mig som är stört omöjliga att sudda bort.

Jag tror på fullt allvar att det finns haj i Östersjön, i insjöar, i träsk, pooler, badkar. Prata inte med mig om logik, jag VET att jag är dum i huvudet men det spelar ingen roll. Hajar finns, dom finns överallt och dom kan äta upp mig var som helst – om jag crawlar. Logik var det ja. Simsättet crawl är nämligen lika med död. Simsättet bröstsim, njaaaaa, då kan man överleva.

Utan att överdriva jag kan säga att det här är Steven Spielbergs riktiga genombrott som regissör. Okej att han regisserade lite TV-serier, UFO-filmen Firelight (1964) och Goldie Hawn i The Sugarland Express (1974) men inget av detta har gått till filmhistorien ens som ögonbrynshöjare. Så blev det 1975 och jag tror till och med kineserna skulle kunna kalla det för Hajens År sett till den uppmärksamhet filmen fick världen över. Det här var något helt nytt!

Världens mest iögonenfallande filmaffisch, världens mest effektiva filmscore (skriven av geniet John Williams), en handling som manar till eftertanke OCH att reptilhjärnan går på högvarv, skådespelare som är närvarande till max utan minsta överspel och regisserat av en man med superkoll på grejerna. Filmen blev så nära perfektion att jag stryker ordet nära.

När jag tittar på filmens extramaterial sägs det att filmmakarna ”ville göra för havet vad Psycho gjorde för duschen”. Skoja att det funkade! Jag har inte duschat  – heller – sen 80-talet. Men att lyssna till Steven Spielberg när han förklarar hur han löste själva problemet med att tillverka en haj långt innan CGI ens var påtänkt, höra Peter Benchley (författare till boken) prata om vilka alternativa titlar han funderade på till boken (Leviathan Rising, sug på den, vilken SJUKT cool titel!) och få inside  information om hela filminspelningen, alltså det är JULAFTON för en sån som jag. Jag önskar att jag hade mer tid (och lust) att titta på extramaterial, det är ofta ruskigt intressant men det blir sällan av. Tyvärr.

Det är svårt att tänka sig att Hajen är regisserad av samma snubbe som gjorde War Horse. Om nånting var bättre förr så var det definitivt Steven Spielberg.

Publicerat

Fredagsfemman # 24 – Gratistips för sommarkvällar

5. Bada fast det är för kallt (och kan finnas sjöodjur och hajar i vattnet)

Sommarens kanske mest naturliga sysselsättning för vanligt normalt folk är att ta på sig badkläder och hoppa i plurret. Jag är inte riktigt så modig. Jag vill för det första gärna att vattnet ska vara kissvarmt men sen vill jag också veta att det inte döljer sig suspekta djur under vattenytan. Sånt vet man aldrig om man inte badar i badkar, inte ens i en pool kan man vara helt säker. Men gratis är det, i alla fall att bada i sjöar och hav.


4. Spela spel med goda vänner

Krocket, kubb, travspelet, TP, boule eller Monopol, det finns massor med kul spel att roa sig med som inte har med elekronik att göra och som uppmuntrar till både uteliv och att hänga med vänner och familj. Nu har jag hittat uppfinningen Trädgårdsyatzy på nätet och ska bums bege mig ut på jakt efter denna fantastiska uppfinning.


3. Introtävlingar

Med Spotify i var mans mobil fixar man ihop en introtävling i ett nafs. Hur kul som helst, både att vara den som sätter ihop listan och att vara i nåt av lagen som tävlar. Jag kan bjussa på en som är gaaaanska så enkel och där alla olika åldrar kan vara med och tävla. Här är den.

 


2. Streamade gratisfilmer

Det finns en hel drös med gratisfilmer på Voddler som gör sig alldeles utmärkt för varma sommarnätter framför en datorskärm. Franska äckelskräckisen Martyrs , Stephen King-filmatiseringen The Mist, kultfilmen Halloween och en av mina all-time-high-favoriter Pans Labyrint för att ta några exempel men det finns fler, många fler. Klicka här får du se.

 

1. Pussar

Gratis är godast även när det gäller pussar. Om du vill pussa på nån som kräver betalt så kanske du ska fundera både en och två gånger. Annars uppmuntrar sommarkvällar till just detta. Massor med myggmedel, långa samtal om livet som aldrig vill ta slut (både livet och samtalen) och som topping på glassen: somriga pussar. Denna punkt går även med fördel att kombinera med dom andra fyra. Bara en sån sak.

Publicerat

Filmkrönika: När film blir verklighet

Om jag aldrig hade sett en endaste film i hela mitt liv hade jag inte fattat att jag borde vara rädd när jag duschar bakom ett vitt duschdraperi.

Jag hade heller inte anat oråd när jag sitter i bilen och det ösregnar och jag befinner mig i mobiltäckningslöst land eller om en rostig gammal pick-up kör upp bakom mig så hade inte min första tanke varit att det är 1. en blodtörstig mutant 2. en massmördare vilken-som-helst med smutsiga snickarbyxor som vill krocka med flit, sätta en krok genom bålen och dra mig till sin bondgård långt utanför stan.

Om jag aldrig hade sett en endaste film i hela mitt liv så hade jag kunnat bada i en insjö utan att höra John Williams Hajen-tema susa i öronen och jag hade kunnat spela volleyboll utan att tänka att det jag slår på kunde vara någons bästa vän vid namn Winston.

Om jag aldrig sett en endaste film i hela mitt liv hade jag kunnat sitta i en hotellobby och lyssnat på en pianist utan att mentalt hamna vare sig i Casablanca eller i Tokyo. Jag hade kunnat se ett gult skinnställ utan att tänka på Uma Thurman och jag hade kunnat se snö falla sakta till marken utan att mentalt förflytta mig till nån scen ur Edward Scissorhands.

Om jag inte hade sett en endaste film i hela mitt liv hade jag kunnat åka bil längs småvägarna på Kauai, tittat på vattenfallen och gett fan i att vara så rädd för att en T-Rex skulle hoppa ut genom bladverket. Jag hade kunnat sitta i bilen någonstans i Sverige och tittat ut över barrskogsvyer utan att se Järnjätten torna upp sig i horisonten och jag hade kunnat se en liten kille med runda glasögon utan att undra om det är han eller hans mamma som gillar Harry Potter.

Om jag inte hade sett en endaste film i hela mitt liv hade jag kunnat sitta på en sandstrand och tittat på solnedgången utan att se en jättevåg rulla in framför mig, jag hade kunnat se ett lunchande gäng kostymnissar utan att tänka på hur mycket coolare dom hade sett ut gåendes i slowmotion, jag hade kunnat se en liten knatte i trampbil utan att bokstäverna REDRUM uppenbarade sig och jag hade kunnat gå i en labyrint utan att känna mig jagad av en haltande Jack Nicholson.

Om jag inte hade sett en endaste film i hela mitt liv hade jag kunnat titta upp mot stjärnorna och inte funderat på vare sig Nostromo, ewoker eller om E.T kom hem nångång.

Undrar hur mitt liv hade sett ut om jag inte hade sett en endaste film.
Undrar hur jag hade tänkt då.