Etikett: Hasse Ekman

Publicerat

Fredagsfemman #187

5. Sveriges Oscarsbidrag

Nu i veckan offentliggjordes vilken film som blev Sveriges Oscarsbidrag 2015. Det blev Roy Anderssons film En duva satt på en gren och funderade på tillvaron . Jag har egentligen ingenting att tillägga annat än att säga grattis till Roy och hoppas att oscarsjuryn ids ta filmen till sig och rösta den vidare till en riktig nominering.

.

.

.

4. No Escape

Jag missade No Escape på Malmö Filmdagar men har hört himla mycket bra om den så jag hoppas hinna med ett biobesök i helgen. Owen Wilson, Pierce Brosnan, en familj som sitter i skiten och nagelbitarspänning. Peppen!

.

.

.

3. Tom Cruise kan inte känna sitt ansikte

Jag kan inte höra The Weknds hitlåt I can´t feel my face utan att tro att det är Tom Cruise som sjunger. Alltså, jag vet inte huuur många gånger jag sett det här klippet när Cruise och Jimmy Fallon har lyp sync battle. Har du inte sett det? Här är det! Enjoy!

.

.

.

2. Frida Hallgren

Man kan tycka och tänka en hel del om filmen Så ock på jorden (som har biopremiär idag) men jag tror alla kan enas om att Frida Hallgren är alldeles lysande som Lena.

.

.

.

1. Filmspanar-Fredrik och Hasse Ekman på MOMA

Det är en självklar etta på dagens lista, supergiven på alla sätt och vis. Den 9-15 september händer det nämligen något ytterst häftigt på Museum of Modern Arts i New York. Med anledning av Hasse Ekmans 100-årsdag (han skulle ha fyllt 100 den 10:e september) anordnas en utställning på muséet och hela tio filmer ska visas, flera av dom visas för allra första gången i USA. Vår eminente filmspanarvän och tillika Hasse Ekman-expert Fredrik har jobbat – och jobbar – med detta och kommer vara på plats i New York. Det är alldeles storslaget häftigt det här! Läs mer om utställningen här.

.

.

Publicerat

Svensk söndag: GULA DIVISIONEN

.

.

.

En svensk Top Gun? Så kändes det när jag sprang på den här filmen. Jag blev nästan lite upprymd, det här kunde bli riktigt fränt.

Det blev det inte.

När Hasse Ekman är i bild vaknar jag till. När Sven Lindberg är i bild vaknar jag till igen. Resten av filmen är som en reklamfilm för flygvapnet och det är faktiskt riktigt riktigt trist. Filmen är så pass tråkigt att jag somnar ifrån den fyra gånger innan jag lyckas se hela i ett svep.

Bortkastad tid skulle kanske många säga. Själv tänker jag inte så och det är nog tur det. Jag tycker inte ens det är bortkastat att jag KÖPTE filmen enkom för detta tema men är det mot förmodan någon som är sugen på att se filmen så skickar jag gärna den vidare. Mejla mig så löser vi det.

Publicerat

Svensk söndag: FLICKA OCH HYACINTER

Det tog 42 veckor av detta svenska tema innan jag kom fram till en Hasse Ekman-film. 41 filmer hann före och bättre sent än aldrig är en floskel som stämmer väldigt bra i detta fall.

Det är sen kväll och Dagmar Brink (Eva Henning) går ensam hem från en fest. Morgonen efter har hon tagit sitt liv. I lägenheten ligger ett handskrivet brev där hon testamenterar hela sitt bohag till grannparet Britt och Anders Wikner (Birgit Tengroth och Ulf Palme), ett par hon inte ens kände. Anders författarhjärna går i spinn, han är fast besluten att försöka ta reda på så mycket han kan om vem Dagmar var och varför hon valde att begå självmord.

Det finns mycket gott att säga om Flicka och hyacinter. För det första – språket! Wow! Högtravande dramatensvenska – som jag så ofta gnäller på när det gäller svensk film – är knappt närvarande alls. Att det pratas om ”fru” och ”fröken”, att det nias istället för att duas, det är ingenting som stör mig, det var så det var – då. Dialogen flyter på och framförallt Ulf Palmes karaktär Anders använder sig av ett språk som jag upplever som väldigt modernt för att vara i en film från 1950.

Historien gör mig nyfiken, jag undrar hela tiden åt vilket håll den är på väg, vad Anders ska hitta för uppseendeväckande information. Dagmar känns som en kvinna med ett ledset inre, jag undrar vad hon varit med om, vad som gjort att hon känns så sorgsen och ensam även bland folk. Den tämligen slemmiga men glada konstnären Elias Körner (Anders Ek) får henne att le på en restaurang en kväll. Han kallar henne för ”lilla fröken ensam” och vill måla av henne. Tavlan kommer att heta Flicka och hyacinter.

Erland von Koch har skrivit musiken och jag kan inte släppa tanken på att jag skulle vilja höra denna i en ny film, att nån helt enkelt snodde den rätt av. Det skulle vara en fin form av återvinning om än kanske inte helt laglig.

Hasse Ekman var en produktiv man. Mellan åren 1940 och 1965 regisserade han 42 filmer och under i princip samma tid låg han bakom 56 filmmanus. Mellan 1924 och 1960 spelade han med i 50 filmer och en av dessa kommer att inkluderas i detta tema innan det tar slut. Jag har liksom fått mersmak nu. Hasse Ekman-mersmak.

Dagen till ära skriver även Sofia om denna eminenta film. Här hittas hennes recension.