Etikett: Hockey-VM

Publicerat

Fredagsfemman # 170

5. Hockey-VM

Sportdags igen. Okej, hockey-VM går inte att jämföra med fotbolls-VM, inte på en fläck, men ändå….det är bra kul ändå.

.

.

.

4. Aktuella biofilmer på Itunes?

Jag kan inte låta bli att drömma. Tänk om det gick att hyra aktuella biofilmer på Itunes, undrar hur mycket piratnedladdningen skulle gå ner då? Jag skulle utan att tveka det allra minsta LÄTT betala en hundring om jag kunde hyra en ny biofilm direkt in i min TV – och då bor jag ändå i Sveriges största stad där det kryllar av biografer. Hur skulle jag inte resonera om jag bodde i en mindre stad eller i en ort kanske i total avsaknad av biomöjligheter? Det känns som det börjar bli dags att tänka utanför lådan nu.

.

.

.

3. Från djupet av mitt hjärta på söndag

På söndag visas den nya svenska dramathrillern Från djupet av mitt hjärta på Klarabiografen (mer info finns här) och regissören Magnus Hedberg finns på plats. Jag är riktigt nyfiken på filmen speciellt eftersom Felice Jankell har huvudrollen, den enda skådespelaren i TV-serien 100 Code som kan vara nöjd med sin insats. Mitt enda aber just nu är att jag läst den lilla informationen som finns att tillgå på ImdB: ”Four friends are fatefully thrown into a veritable hell in this ambient and sometimes truly poetic Swedish genre drama.” Nåja. Det kan vara vettigt att sänka förväntningarna.

 

.

.

.

2. Alena

Apropå Felice Jankell, är det nån mer än jag som ser fram emot den svenska skräckfilmen Alena med nämnda Felice i rollistan (samt Helena af Sandeberg, Molly Nutley med flera), baserad på Kim W. Anderssons skräckseriebok?

.

.

.

1. Glädjen över knasbollsmanus

Idag har Big Game premiär. Det är en film som handlar om när Air Force One blir nedskjutet nånstans ovanför Finland och USA:s president (Samuel L Jackson) hittas i skogen av den 13-årige pojken Oskari (Onni Tommila) som gett sig tusan på att överleva ett dygn i vildmarken alldeles ensam. Nu hamnar han i en helt annan situation med terrorister i hälarna och presidentens överlevnad på sina axlar. Alltså, jag gillar det här!! Jag gillar det alldeles osett. Idén är så knasig och skön att jag jublar bara av att filmen blev gjord. Det känns noll procent säkert att filmbolaget kommer gå ens plus på det här men NÅN trodde på manuset och denna NÅN ska ha SÅ mycket cred tycker jag i dessa remakes-boats-och-blockbustertider. Jag ska se filmen så fort jag kan och jag HOPPAS att den är svinbra!

.

.

Publicerat

Fredagsfemman # 66

5. Hockey-VM

Okej, hockey är inte fotboll men stora sporthändelser på TV är alltid kul att följa. Om inte annat är det alltid gött att kunna minnas tillbaka och säga ”det var bättre förr” och minnas VM ´91 med en småfinnig Mats Sundin. Fast Tre Kronor är bra nu med. Ju.

 

 

4. Ström åt folket

”Man är ingen riktig musiker om man spelar synth, man bara skruvar på en knapp.” Håkan Lidbos SVT-dokumentär om svensk elektronisk musikhistoria är verkligen 58 minuter kärlek. Det känns stort att ha varit med från början, att ha lyssnat på blipp blopp redan när det sågs som obegripligt och att det inte var ”riktig musik”.  Här kan du se den ända till 2/6.

 

 

3. Isländskt vattendrama

Blå filmaffischer föreställande actionvatten räcker för att mina ögon ska ploppa ut ur skallbasen. Den isländska filmen Djupet lockar alltså mig, en hel del dessutom. Filmen visas bara på EN enda biograf med EN enda visningstid/dag och det känns både konstigt OCH dumt. Återkommer i frågan om det var en film att längta efter eller inte.

 

2. Carey Lowell

Med anledning av gårdagens recension av Tid för hämnd känner jag att jag MÅSTE ta med Carey Lowell på den här listan. Hon är så SJUKT underskattad, jag fattar inte varför hon inte varit med i flera stora filmer. Några biroller i Sömnlös i Seattle, Love Affair och Leaving Las Vegas, en del roller i TV-serier men vafaaaan, kom igen! Hon är ju GRYM! Hennes dotter Hannah (som hon har med Griffin Dunne) är 23 år och har börjat filma så smått och det skulle förvåna mig mycket om den nu 13-årige sonen Homer (pappa Richard Gere) kommer kunna hålla sig borta från vita duken. Men Carey Lowell behöver en Tarantinoroll-a-la-Pam-Grier-i-Jackie-Brown. NUUUU!

 

 

1. Antiklimax men klimax ändå

Det här skulle ha blivit min Netflix-vecka, det skulle ha blivit mitt House of cards-maraton men det blev det inte. Det blev….vår. Det blev solglasögon och balkongdivan och mysiga kuddar och Värvet i hörlurar och latte en masse och det känns i det närmaste ofattbart att typ tio månaders glaciärkyla är över – för den här gången. House of cards finns kvar, det kommer fler veckor men att missa dessa vårdagar – aldrig!

Publicerat

Fredagsfemman # 15

5. Sacha Baron Cohen

Säga vad man vill om Sacha Baron Cohen men lång är han. Det är väl det enda positiva jag kan skriva om honom utan att få den där blicken, den där som säger ”ärudumeller? Gillar du Borat? Skrattar du år Brüno? Ser du fram emot The Dictator? Vem ääääär du egentligen?” Så jag säger att han är lång, för det ÄR han och att han är rolig, det är också sant. För mig alltså.

 

4. Niklas Wikegård

Jo, jag erkänner, mycket hockey blir det just nu. Jag tror inte TV:n har varit på så många timmar i sträck sen det var vinter-OS sist men det är bra att den värmer upp inför fotbolls-EM. Niklas Wikegård är en sportkommentator jag högaktar. Det är inte många som behärskar konsten att vara både personlig, arg och påläst i direktsändning men Niklas fixar biffen i varenda sändning. Imponerande och underhållande på ett sätt man sällan ser på TV4. Tack för det.

 

3. Noomi Rapace

Två veckor kvar till årets hittills största filmhype har premiär. Prometheus verkar locka alla och Noomi kommer bli välkänd och ökänd och hela tjofaderittan efter det. Det är inte utan att jag är lite spänd för att uttrycka det milt.

 

2. Eddie Murphy

Det kan tyckas lite otippad att denna föredetting hamnar så långt upp som på en andraplats den här veckan men otippad är inte samma sak som icke värdig. Efter att ha sett Tower Heist har min tycka-om-Eddie Murphy-gen vaknat till liv så till den milda grad att det numera står en handfull nyinköpta gamla härliga 80-tals-pärlor i min filmhylla. Det är lätt att glömma men att för att klassas som föredetting så måste man först ha varit någon och Eddie Murphy var THE SHIT under många år i min uppväxt.

 

1. Fiffis filmtajm

Veckan som varit har jag jobbat kanske lite för mycket, jag har tittat kanske lite för mycket på TV samtidigt som jag har totalrenoverat sonens rum, åkt skytteltrafik till återvinningen, köpt möbler, målat, tapetserat, skruvat, sågat och städat och däremellan sett bra många filmer och hunnit skrivit recensioner om dessa. Det gör mig så glad. Det gör mig så SJUKT glad att bloggen är ett sådant vattenhål i mitt liv att jag trots detta livskaos inte för en sekund ser bloggeriet som ett måste eller något som gör mig det minsta stressad. Fiffis filmtajm är BARA kul och positivt för mig och det har veckan som varit definitivt visat. En mer välförtjänt etta och skön pulssänkare kan jag inte komma på den här veckan.

Publicerat

Fredagsfemman # 13

5. Yorgos Lanthimos

Idag har den grekiska regissören Yorgos Lanthimos nya film Alper premiär. Efter Dogtooth-spektaklet och all skit jag fick efter min sågning av denna är jag kanske inte superpepp på Alper men samtidigt vet jag att jag kommer att se den så småningom och att mina förväntningar är inställda på ännu mer pretentiös dynga, vilket är bra. Såna lågt ställda förväntningar gör att jag sällan känner mig besviken efteråt. Men vad jag än tycker om Lanthimos så har han satt grekisk film på kartan och för det ska han ha en applåd eller två – och en plats på min lista!

 

4. Scarlett Johansson

Jag erkänner villigt att jag inte alltid haft så värst höga tankar om Scarlett Johansson from time to time men jag är inte sämre än att jag kan erkänna mina fel. I The Avengers visar hon upp en tuffissida som jag gillar till max, noll procent våp, hundra procent action och visst är hon snygg men det slås inte på stora trumman enbart på grund av det. Jämför Scarletts Black Widow med Halle Berrys Catwoman och du kommer slå dig på benen och skratta dig hes.

 

 

3. Channing Tatum

Han syns på bio i både Älska mig igen och 21 Jump Street, jag har precis sett honom i Haywire (recension kommer så småningom) och senare i år syns han i nya G.I Joe-filmen samt som strippa i Magic Mike. Det är mycket Channing Tatum nu och det gör mig iiiiingenting.

 

 

2. Hockey-VM

Det var många år sedan jag såg fram emot Hockey-VM lika mycket som jag gör nu och idag kör hela faderuttan igång! Kanske kommer det resultera i lite mindre filmtittande framöver, kanske bara i aningens mindre sömn men det jag vet är att Tre kronor vann VM 1991 samma dag som Carola vann Eurovision Song Contest med Fångad av en stormvind och jag skulle ha hoppat fallskärm om inte vädrets makter sagt nej och att jag firade vinsterna och mitt inställda hopp med att köpa en sjukt ful brun och svindyr mockajacka för fallskärmspengarna. Tre Kronor på pappret är sjukt bra i år, Loreen likaså, det kan alltså sluta var som helst det här. Det kanske blir en skinnväst i år?

 

 

1. Ballesäsongen har börjat!

Jag har en minimal balkong men jag gillar den nästan mest av allt. Det bästa med den är att jag från maj till september i princip flyttar ut på den. Två kvadratmeter är allt jag behöver för att läsa, vila, äta middag, umgås, spela yatzy, dricka grogg, odla växter som alltid dör (antingen av överbevattning via regn eller underbevattning via glömska) och speciellt eftersom den är piffad med eluttag, TV-hörna och infravärme så behöver jag aldrig vara inomhus för att blogga, se på film eller kolla sportsändningar på TV. Ballesäsongen har börjat och det är långt till hösten. En solklar etta på listan! Wihiii!