Etikett: Hulken

Publicerat

Fredagsfemman #272

5. Rian Johnson

Det här är snubben som kommer vara på allas läppar när julen börjar närma sig. Det är nämligen han som både har skrivit manus OCH regisserat nästa del i Star Wars-sagan: Star Wars: The Last Jedi som får svensk biopremiär 17 december. Med filmer som Brick, The Brothers Bloom och Looper i bagaget så kan jag inte säga att hans namn allena gör att min puls stiger i Star Wars-sammahang men just därför kanske det kan bli bra?

.

.

.

4. Bulken!

Min gudson kallar honom för det. Bulken. Asbra ord tycker jag. Passande. Coolt. Han är ju det. Bulkig. Och hulkig. Och bäst!

.

.

.

.

3. Hej då Hannah, Marnie, Jessa, Adam, Shoshanna, Ray och Elijah!

Nu är TV-serien Girls slut och jag måste säga att sista säsongen fick en vändning som känns lika överraskande som självklar som perfekt. Det är klart serien skulle sluta som den gjorde. Och jag måste säga att det är coolt att ha följt en serie där ingen av rollfigurerna egentligen är enkel att tycka om. Alla är udda och svåra och egocentriska och jag skulle inte klara av att ha en enda av dom som vän mer än max en vecka men det är den känslan som får mig att känna att jag faktiskt LÄRT MIG NÅT av att titta på serien. Det finns folk av alla sorter och alla är vi helt okej på nåt vis.

.

.

.

2. Förälskad i Rom

Ja precis Förälskad i Rom. I avdelningen huvudstadsromcoms måste ju denna film tjongas upp på listan. Betydligt mysigare film än jag mindes den som. Jesse Eisenberg är nästan lika bra här som han var i Café Society. Och Penelope Cruz är ju härlig. Och Ellen Page! Och Alec Baldwin är med (precis som förra veckan). Härlig stad det där, Rom.

.

.

.

1. Big Little Lies

Sådärja. Nu har även jag sett den, snackisserien på HBO, den där med Reese Witherspoon, Nicole Kidman, Shailene Woodley, Laura Dern, Alexander Skarsgård och Adam Scott. Bland annat. Den där som är regisserad av Jean-Marc Vallé, precis, höjdarregissören som gjorde Texas Buyers Club, Wild och Demolition. Och ja jävlar va bra den var. Vilken precis lagom lång serie också! Sju avsnitt a ca 50 minuter. Precis. Lagom. Lång. Och bra. Sa jag att den var BRA? Det gjorde jag va?

.

.

Publicerat

Fredagsfemman #168

5. Se Pianot på bio!

Har du aldrig sett Pianot? Har du sett Pianot men inte på bio? Har du sett Pianot på bio men vill se den en gång till? På måndag kl 19.00 visas denna otroliga film  på Cinemateket. Har du möjlighet att gå, gör det. Ett litet tips i all välmening bara. (Recension finns här)

.

.

.

4. En andra chans

För en månad sedan skrev jag om min episka tabbe när jag började se dokumentärserien The Jinx i fel ordning. Sen gav jag upp. Luften gick liksom ur mig. Men skam den som ger sig. Jag behövde bara ge mig själv lite andrum och en förlåtande klapp på axeln för nu har jag sett serien – I RÄTT ORDNING – och det ÄR precis lika bra som alla säger. Sjukt bra faktiskt.

.

.

.

3. Alla är fotografer

Årets avsnitt av Alla är fotografer är väldigt bra. Smarta, roliga och lite rörande faktiskt. Klicka här för att komma direkt till Svtplay. Ett perfekt tips för en regnig förmiddag, eller en solig om du inte har nån lust att gå ut.

.

.

.

2. Vad pysslar folk med i källaren egentligen?

Det är en ganska speciell yta i ett hus, källaren. Det är lätt att få Josef Fritzl-vibbar om man börjar tänka för mycket men det finns ju mindre suspekta aktiviteter man kan ägna sig åt där med såklart. Filmaren Ulrich Seidl (kanske mest känd för sin Paradis-trilogi) har gjort en dokumentärfilm om österrikarnas källarvanor som heter Källaren. I Stockholm kan man se den på bio från och med idag. Det lär väl inte kunna mäta sig mot Avengers – Age of Ultron i biljettintäkter men nånting säger mig att den kanske bjussar på en mer unik filmupplevelse än superhjältarna lyckas med. Vem vet? Inte jag. Än.

.

.

.

1. Hulken

Det finns ingen mer värdig etta denna vecka än superhjältarnas superhjälte. Hulken är bäst, Hulken är skönast, Hulken är grönast. Och jag HOPPAS att alla kids som inte har någon aning om hur Hulken såg ut när han för första gången såg dagens ljus på TV letar upp den gamla TV-serien och kanske till och med charmas en smula. Det var inget dator-fix på den tiden. Hulken var grön på riktigt – och stark som fan!

.

.

Publicerat

Fredagsfemman # 12

5. Thomas Lundin

”Jag tycker att det här är roligt alldeles på riktigt, till skillnad från många humorbidrag som vi har sett på sistone. På något sätt känns det som om det finns ett budskap mitt i den här dårskapen. Exakt vad budskapet är vet jag int’, men jag gillar det här med budskap. Tre poäng.”

Min finske schlagerfavvo Thomas Lundin om Montenegros rappare Rambo Amadeus i mitt favorit-TV-program just nu: Inför Eurovision Song Contest. Måndagar 21.00 SVT1.

 

4. Anna Blomberg.

Sketchserie som driver med klichébilden av hur kvinnor borde vara och använder humor för att driva med stereotyper står det som programinformation för Högklackat på SVT´s hemsida. Dom glömde skriva att det faktiskt är ASROLIGT. Anna Blomberg är fenomenal i ALLT hon gör och jag gillar henne som tusan.

 

 

3. Robert Downey Jr

Jag var typ sist av alla i hela väääärlden att se Iron Man. Jag var så sjukt trött på Robert Downey Jr som skådis att han stod mig upp i halsen och spelade gurka mot gomseglet . Kändisar som blir kändare än dom borde vara bara för att dom är knarkisar gör mig så trött. Men det är klart att jag inte kunde motstå filmen, herreguuuud nej det gick ju inte, men jag var bra skeptisk och detta (skulle det visa sig) totalt i onödan. Tony Stark är Robert Downey Jr´s absoluta paradroll. Han är bättre som Iron Man än som Chaplin och då var han ändå kalas som stumfilmskomikern. Iron Man fick mig att omvärdera honom helt och inte bara det, jag tror jag är lite kär i karln!


2. Lou Ferrigno

För mig kommer den riktiga Hulken aldrig heta Eric Bana eller Edward Norton och han kommer aldrig vara ett CGI-gummimonster. För mig är den riktiga Hulken Lou Ferrigno och han är både stor, stark och grön på naturlig väg. Sen har han vanliga hederliga trasiga denimbyxa herr, färg blå, såna som fanns i Elloskatalogen på 80-talet och som var sjukt fräna. Allt som andades jeanstyg var fränt i den hålan jag växte upp för det fanns bara att köpa i en enda butik. Det var udda OCH MODÄRNT – en ganska ovanlig kombination i små samhällen. Kanske hade modet Hulken att tacka för detta?


1. Filmspanarna

I tuff konkurrens med min favoritgröning hamnar Filmspanarna återigen på första plats. Månadens filmbloggarträff är imorgon, filmen vi ska se och gemensamt recensera är The Avengers och det ska bli sjukt kul att se mina favoritnördar igen – både dom gamla och dom nya som hänger på.

 

Publicerat

Filmkrönika: På riktigt grön

 

 

 

 

Det finns ingenting i världen jag avskyr mer än orättvisor. Det finns inga filmer jag känner starkare för än dom som handlar om den lillamänniskan i tjafs med den stora och underdogs som måste prestera mer än dom på pappret klarar av för att rädda någon när och kär.

Jag kan bli frustrerad och ilsk ända in i benmärgen av att se rasistiska idioter i Mississippi brinner, sexköpande äckliga män i Lilja 4-ever, den armbrytande pappan i Over the top, den kämpande mamman i Inte utan min dotter och rookie-advokater som kämpar mot maktfullkomliga storpotäter i otaliga thrillers skrivna av John Grisham.

Jag personligen vet hur jag funkar och varför jag argar upp mig i soffan (fast filmen i sig kanske inte är så bra), men för några år sedan frågade en nyfiken vän mig “varför” och då var jag tvungen att sätta ord på det. Det enkla svaret är: Doktor David Banner.

Som liten tjej var veckans avsnitt av TV-serien Hulken mitt livs höjdpunkt. Jag satt uppkrupen i soffan med ett stort glas mjölk och några gummi-limp-mackor med smör och ost och var sådär på gränsen mellan grymt fascinerad och gråtfärdigt livrädd av den vanlige killen Bill Bixby som förvandlades till Lou Ferrignos gröna Hulk när han blev arg. Han hade ett sånt rättspatos, han tvekade aldrig att gå emellan i ett bråk, han hjälpte dom små, han stod upp för sig själv och andra oavsett situation men var samtidigt så missförstådd och så utanför att jag varenda vecka grät en skvätt till eftertexten när han återigen gick där i vägrenen, mot nästa stad, alldeles alldeles ensam i världen.

Jag är inte vältränad, jag är inte fullbombad med radioaktiv strålning, jag går inte ensam genom livet men bråkar du med mig, beter du dig illa mot någon som inte kan försvara sig och jag är i närheten då blir jag grön, på riktigt grön.

Så tack som fan The incredible Hulk. Oavsett om du heter Lou Ferrigno, Eric Bana eller Edward Norton så är du är inte bara seriehjältarnas seriehjälte, du är MIN hjälte med!