Jahopp, då står det klart att ett nej inte alltid är ett nej, i alla fall inte i min bloggvärld. Eller kanske snarare, att säga definitivt nej till nåt är alltid dumt. Man kan ju ångra sig. Och ångra mig är precis vad jag har gjort nu.
När mina bloggkamrater sa hejdå till 80-talet och började lista åren på 70-talet sa jag tack för mig i tron att jag inte hade så mycket att komma med, att mitt filmiska minnesbibliotek under detta årtionde kanske inte var så mycket att förlita sig på. Nu har jag dock tänkt om. Jag har ju sett en hel drös med filmer från 70-talet och det finns ingen anledning för mig att inte försöka mig på att lista även dessa år.
Så. Nu kör jag. Baklänges som vanligt. I förhoppning om att hinna ikapp mina bloggkamrater tills 1975 ska listas (dom är klara med 1977 och 76 kommer 3 maj…jag hinner inte till dess). Meeeeeen hey ho, let´s go. In i dimman!
10. Ett Herrans Liv
(Life of Brian, Regi: Terry Jones)
Som ett icke-fan till Monty Python-gänget var jag skeptisk när jag tog mig an denna film men SOM jag skrattade. Vilket tankeväckande lyckopiller!
.
.
9. The Brood
(Regi: David Cronenberg)
Jag har verkligen en sweetspot för David Cronenbergs tidigare alster hur konstiga dom än är. För konstigt ÄR det. Och köttigt!
.
.
8. Jag är med barn
(Regi: Lasse Hallström)
Lasse Hallström fick idén till den här filmen är hans fru väntade sonen Johan men i filmen är det Bosse (Magnus Härenstam) och Lena (Anki Lidén) som ska bli föräldrar. Med förhinder. Men inga over-the-top-förhinder utan mer vardagskomik with a little twist. Mysigt och kul!
.
.
7. Kinasyndromet
(The China Syndrome, Regi: James Bridges)
Kärnkraftsdrama när det är som allra mest 70-tal och därmed också som allra BÄST. Jane Fonda och Michael Douglas är banne mig en oslagbar duo.
.
.
6. Apocalypse Now
(Apocalypse, Regi: Francis Ford Coppola)
En krigsfilmsklassiker, inget snack om den saken. Marlon Brando, Dennis Hopper, Martin Sheen, Robert Duvall…det är män i långa rader som är skitduktiga framför kameran och en bakom som inte är så pjåkig han heller.
.
.
5. Huset som Gud glömde
(The Amityville Horror, Regi: Stuart Rosenberg)
Det här var en av skräckfilmerna jag såg när jag var alldeles för liten. Självklart skrämde den skiten ur mig och lika självklart har den en plats på listan. Filmer man aldrig glömmer har ofta det.
.
.
4. Rocky II
(Regi: Sylvester Stallone)
Uppföljaren till den fantastiska Rocky är inte tokig alls. Relationen mellan Rocky och Adrian fördjupas och dom får en liten kiddo. Fint.
.
.
3. Manhattan
(Regi: Woody Allen)
New York i svartvitt i kombination med Woody Allen – hur kan detta INTE bli bra? Lägg dessutom till Mariel Hemingway, Diane Keaton och Meryl Streep så blir det ännu fler plus (även om jag inte tycker att detta är någon av Woodys absolut bästa filmer)
.
.
2. Kramer mot Kramer
(Kramer vs. Kramer, Regi: Robert Benton)
Alltså, det här är en sån JÄVLA bra film! Det är en film som alla föräldrar oavsett ålder borde se! Den gör ont i hela magen men vad gör det? Vem har sagt att filmtittande bara ska vara mys?
.
.
1. Alien
(Regi: Ridley Scott )
En. Helt. Perfekt. Film.
.
.
Flera av mina filmbloggarvänner har som sagt redan publicerat sina 1979-listor och här är länkar till dessa: