1985 gick jag på högstadiet i en liten håla. En dag kom en skådespelare från Teater Sörmland och spelade pjäsen Den tappre soldaten Svejk. Skådespelaren hette Rino Brezina och han satte det första fröet i ett titta-på-teater-intresse som höll sig fast hos mig i många många år och som i viss mån fortfarande finns kvar.
Rino Brezina spelar läkare i The Stig-Helmer Story. Han är i bild i 12-13 sekunder kanske. Dom 12-13 sekundrarna får mig att tänka på det fina Svejk-minnet och det är dom 12-13 sekundrarna av filmen – och endast dessa – som får någon del av min kropp och/eller själ att reagera det allra minsta.
The Stig-Helmer Story är en MYCKET konstig film. Stig-Helmer och Ole Bramserud (Jon Skolmen) har känt varandra sen den första Sällskapsresanfilmen, det vill säga 32 år. Ändå säger Ole sådär oförhappandes över en pizza med kåldolmar och lingonsylt: Berätta the Stig-Helmer story för mig. Varför i hela världen skulle han säga så? Dom borde ju känna varandra rätt bra vid det här laget kan man tycka men nejdå, Stig-Helmer släpper besticken i ett huj och trots att han inte är dom stora ordens mästare börjar han berätta och vi får se den unge Stig-Helmer i korta klipp från hans uppväxt.
Att se The Stig-Helmer Story är lika spännande som att dricka vatten. Om den här filmen var musik skulle den ha tre BPM. Max. Det händer ingenting, INGENTING och det gör mig liksom ledsen på nåt vis. Jag älskar den första Sällskapsresan och den andra också i viss mån men nu har Lasse Åberg tagit upp den sunkiga illaluktande disktrasan från soporna och försöker torka rent köksbordet med en Wettexduk som såg sina bästa dagar för trettio år sedan. Det finns ingenting mer att berätta om Stig-Helmer och det borde Lasse Åberg ha förstått.
Till alla barnsliga män och alla förstående kvinnor står det innan förtexterna. Jag fattar inte ens DEN grejen.
PS. Eftersom den här säljs in som en ”familjefilm” så måste jag lägga till att betyget inte är enbart mitt. Detta är medelbetyget från samtliga åskådare i varierande ålder som såg filmen samtidigt som jag. DS.