Etikett: IMAX

Publicerat

Fredagsfemman #288

5. Utan tvivel är man inte klok

i Öppet Arkiv på SVTPlay kan man se en väldigt fin dokumentär om Tage Danielsson. Han känns som en människa som hade behövts nu. Hans klokhet, hans sätt att uttrycka sig, hans värme och medmänsklighet, han är saknad, han är verkligen det. En sån jäkla snällis! Här kan du se filmen.

.

.

.

4. Biobiljett i mobilen – hurra!

Jag är jäkligt snabb på att dissa SF när saker ock ting inte funkar MEN den här gången tänker jag klappa händerna ordentligt. En riktigt BRA grej med SF:s nya app är nämligen att man kan ha biljetten i mobilen, alltså att man inte behöver skriva ut den. Och toalettkoden står också med sådär prydligt och fint på mobilbiljetten. Ett stort plus SF, snyggt jobbat! Nu är det bara köpa-biljett-med-bioklubbspoäng-problemet kvar att lösa.

.

.

.

3. Bad Moms på C More!

Ja precis SÅ är det. Bad Moms finns att se för alla med C More och har du inte skaffat den streamingtjänsten än så är det ett ypperligt tillfälle att göra det nu. Så får du skratta. Också. Länk till gratismånad här, länk till min recension av Bad Moms här.

.

.

.

2. Slut med 3D på IMAX!? Är det för bra för att vara sant?

Det är en större efterfrågan på 2D-filmer än 3D i USA och vad händer? IMAX fasar ut 3D! Jag kan knappt tro mina ögon. Hur UNDERBART vore det inte om vi slapp 3D på ALLA biografer? Finns det NÅGON därute som på riktigt skulle sakna 3D:n? Läs mer om denna fantastiska nyhet här eller här.

.

.

.

1. Cobie Smulders

Jag tycker inte att Netflix-serien Friends from College var bättre än 3/5 MEN jag älskar Cobie Smulders! Hon är fantastisk och förtjänar definitivt att lyftas upp på tronen den här veckan! Satan vilken komisk tajming hon har! Mer Cobie åt världen!

Publicerat

SPIDER-MAN: HOMECOMING (IMAX)

”Allt som inte är Maguire är dåligt i mitt huvud”.

Det sa sonen när vi var på väg till IMAX-salongen i Filmstaden Scandinavia för att se pressvisningen av Spider-Man: Homecoming. Han – liksom jag – ÄLSKAR Sam Raimis tre filmer om Spider-Man med Tobey Maguire i huvudrollen, han är liksom uppvuxen med dessa, det är som bröstmjölk och majskrokar för honom. Sort of.

Jag tycker att dom tre filmerna blandar svärta, spänning och serietidningsaction på det mest perfekta sätt MEN å andra sidan gillar jag även filmerna med Andrew Garfield i huvudrollen, jag gillar dom SKARPT till och med. Kanske är det så att det egentligen är Spider-Man som figur jag vurmar för, historien om hans förflutna, att han är lite ensam, ”bakom”, nördig, ständigt olyckligt kär och missförstådd av sina närmaste.

Att se trailern för dagens film första gången gjorde ont. Att se postern var ännu värre. Det där collaget av utklippta filmfigurer som ser ut som ett kreativt sammelsurium skapat av en serietidning, barnsax, björnklister och glitterspray imponerar föga på mig. Tvärtom. Allt förhandsjox gällande filmen fick ner mina förväntningar på en nivå som var under nollpunkten, något som med facit i hand väldigt sällan är av ondo.

När filmen började trodde jag att jag blivit tokig. Allt var suddigt. Det gick inte ens att läsa COLUMBIA när första loggan visade sig över hela duken. Jävla jävla IMAX-3D-skit satt jag och svor och pickade på glasen i glasögonen för att se om det saknades några, bilden var ju så jävulens oskarp. Jag tittade mig omkring och märkte till min glädje att alla andra hade precis samma problem. Några minuter senare stannades filmen och en representant från filmbolaget kom in och sa att 3D-filen var paj och att filmen istället skulle visas i 2D. Jubel! Hela salongen applåderade och filmbolagsmannen bad om ursäkt återigen för att det inte blev 3D. Han kanske skulle ha lyssnat istället, kanske tagit till sig applåderna som ett bevis på att 3D ÄR SKIT?!

Nåja. Vi numera på förhand mer nöjda filmälskande människor i publiken fick istället njuta av en 2D-visning som var helt felfri. På alla punkter. ALLA. Filmen visade sig nämligen vara tusenmiljoners gånger bättre än jag någonsin kunde tro.

Tom Holland är 21 år gammal och spelar Peter Parker, 15 (Tobey Maguire var 27 när han spelade in första Spider-Man, Andrew Garfield var 29!). Ändå känns som Holland nästan yngre än den Parker han spelar. Tills han tar av sig tröjan och man inser att det inte finns en 12-åring i världen som ser ut sådär. Det jag vill komma fram till är dock att han är en trovärdig Peter Parker, precis lika trovärdig som han lyckats spela i ALLA filmer jag sett honom i. Som en av sönerna i tsunamidramat The Impossible, som en av sönerna i pappadramat Edge of winter och i den för övrigt halvdana valdramat In the heart of the sea. Jag gillar honom SKARPT och det känns som han har en väldigt fin framtid i skådespelaryrket om han bara lyckas välja rätt filmer.

Ett stort plus med denna film är att den inte börjar om från början IGEN med själva origins-storyn, den har vi sett (*host* till leda) och den behövs inte berättas ännu en gång. Spider-Man: Homecoming är istället en fräsch, charmig och ungdomlig film som känns väldigt modern (i brist på bättre ord). Den har löst Avengers-tråden på ett mycket smart sätt och det var länge sedan jag var SÅ underhållen från början till slut som under denna visning. Filmen har inte några direkta dippar alls, det är full fräs, sitt i båten.

Jag tycker att den här filmen klår både The Mummy och Transformers: The last knight i sommarblockbustervärde och ingen kunde vara mer förvånad än jag över min åsikt. Sonen tyckte den var ”lite för rolig och lite för ljus” men även han var betydligt mer nöjd med helheten än han trodde han skulle vara. Så HEJA TOM HOLLAND säger vi och övar på spindelnätstricket med handlederna.

Mitt betyg:

Sonens betyg:

Publicerat

Fredagsfemman #279 – London baby!

5. Biografkulturen

Det känns som att det hänt nåt i London dom senaste åren. Samtidigt som stora och mellanstora filmstäder i innerstan har försvunnit håller dom små personliga biograferna flaggan högt och kämpar på. Jag gillar det samtidigt som jag saknar två av dom fyra biografkomplexen som alltid funnits på Leicester Square. Jag saknar biggass-filmaffischer i 360 grader runt parken. Nu var det ”bara” Wonder Woman och The Mummy.

.

.

.

4. Rooftop Film Club

Ska du besöka London, gillar du lite udda filmvisningar och det är fint väder, här kommer ett evenemangstips! Rooftop Film Club visar utomhusbio på fyra olika ställen i London och även om biljetterna verkar gå åt som smör i solsken kan det vara värt att vara på hugget. Det ser ofantligt mysigt ut.

.

.

.

3. The Prince Charles Cinema

Jag måste ju credda en speciell liten biograf lite extra och det är The Prince Charles Cinema vid Leicester Square. Den här bion har precis det jag efterlyste i Fredagsfemman förra veckan, den visar sing-along-filmer som inte är dom alldeles självklara (alltså typ Sound of music, Grease och Frozen, även om dom visar dessa också). Här kan du sjunga med till Dirty Dancing, Pitch Perfect, nyinspelningen av Beauty and the Beast och Moulin Rouge. Du kan även se The Room en gång i månaden om du vill (och ibland även i sällskap av Tommy Wiseau). Och för att ge ett exempel, bara den här veckan kan man se en sån salig blandning av filmer som Akira, Get out, Raw (recension är på g), Under the skin, Eldflugornas grav, den förlängda versionen av The Shining, The Handmaiden, Alien, Angel Heart och Flickorna i Rochefort.  Med mera, med flera. Underbart, if you ask me!

.

.

.

2. När IMAX är riktig IMAX

Det är värd både tiden och pengarna att åka till London på SÅ många sätt men det är definitivt värt att besöka en IMAX-biograf när man är i stan. Här är IMAX nämligen riktig IMAX, precis så over-the-top-stor duk som det SKA vara, precis sånt over-the-top-högt ljud som det BÖR vara och även om vissa rader på dom flesta biografer har benplats knappt tillräcklig för hober så ÄR det en upplevelse att se film på det här sättet. Och ja, faktiskt även i 3D även om ALLA filmer ALLTID är bättre i 2D.

.

.

.

1. #londonimitthjärta

Att befinna sig i centrala London mitt under ett terrordåd var kanske värre för nära och kära hemma än det var för oss som var där. Men visst får man sig en tankeställare och visst känns det jättekonstigt att detta hände på en bro jag passerat väldans många gånger. Det var även konstigt att ingen TV-kanal visade nyheter direkt efter dådet, att det var bättre/enklare att följa händelseförloppet via svenska kvällstidningar än brittiska riktiga nyhetskanaler. Det bättrade sig dock dagen efter. Det var fint att befinna sig vid Potters Fields Park i måndags och vara med på den korta men värdiga ceremonin för att hedra dom som dödats men med Sergels Torg i färskt minne förvånades jag över att det var så pass få människor där. Har detta vidriga redan blivit nån form av…..”vardag”?

Fotocred till @londonviewpoints på Instagram som är otroligt duktig på att fotografera London precis så vacker som staden är.

Publicerat

FAST & FURIOUS 8 (IMAX)

Fast & Furious 8 eller The fate of the furious, oavsett titel så är det här den ÅTTONDE delen i franschisesagan vars primära mål är att krascha så många bilar som möjligt på kortast möjliga tid till ball musik och guppande rumpor.

Jag är inget hardcorefan av filmerna egentligen MEN jag ÄLSKAR den sjunde filmen så jävla otippat mycket. Det var en superhärlig upplevelse att se den med alla over-the-top-actionscener som fick mig att sitta på biofåtöljskanten och göra raketen med händer och fötter.

Efter att ha sett trailern till film nummer åtta ett antal gånger samt följt inspelningen via Dwayne Johnsons Instagram fanns det ingenting som tydde på att denna film skulle göra mig besviken. En biljakt med fucking UBÅT! Hallå, kom igen, man smäller ju aaaaav!!

Jag skulle ljuga om jag sa att pulsen inte var högre än vanligt när jag satt på min favoritplats i IMAX-salongen i Solna. Det var pressvisningsdags, jag hade en stor Starbucks-kaffe med mig och kände uppriktig glädje över att kunna känna mig bio-pepp bara dagar efter terrordådet på Drottninggatan. Så filmen börjar och filmen pågår och efter tre fjärdedelar tänker jag att njääää, det HÄR var väl inte så vidarevärst kul va? Det är nåt så inihelvete dumt bara. Actionscener som är så välkoreograferade och påkostade att det dels gör mig förbannad och dels får mig att längta tillbaka till sjunde filmen som till råga på all over-the-top-action var sååååå läckert snygg! Åttan är inte snygg. Den är mer gritty. Mer ojämn. Mer korkad liksom.

Men.

Men.

Meeeeeeen. Så drar sista halvtimmen igång och med den kommer ståpälsen som ett brev på posten. Fasiken alltså, nu är det plattan-i-mattan-tempo! Nu är det så överdrivna och galna actionsekvenser att jag fnittrar som en skolflicka. Högt också. Haha, jag känner mig som en crazy person. Wohoooooo! Vin kommer flygande och nån surfar på en bildörr och där kommer ubåten – UBÅTEN!!! – och det bara MÖRSAS in en massa svindumma lösningar som ingen jävel tror på och typ ALLA hade varit döda redan i första filmen om dessa bilar och förare hade funkat som vanliga bilar gör. Men ingenting funkar som det ”ska” i Fast & Furious-filmerna, fan, inte ens JAG funkar som jag borde. Jag borde ju hata den här skiten men det går inte, jag gör inte det.

Sista halvtimmen gör att filmen går från en ganska svag tvåa till en trea och det är ju okej MEN det är inget jämfört med sjuan som slutade på en stark fyra hos mig. Regissören F. Gary Gray må vara duktig på det han normalt gör men den här typen av filmer kanske han ska strunta i framöver. Charlize Theron lägger inte två strån i kors för att göra något extra med sina screentimeminuter, dock är hon aldrig någonsin dålig så jag kan inte klaga på henne alls. Det är långt från Mad Max-kvalitéer bara, that´s all I´m saying.

Dwayne Johnson är pumpad och charmig, Vin Diesel fortsätter se lågintelligent ut men det funkar, Jason Statham är cool, Michelle Rodriguez är tyst, samlad och förstående, precis sådär som kvinnor ”ska” vara i filmer som denna. För det är ju så att om man inte lyckas skicka hjärnan på semester så går man mentalt sönder av att se en film som Fast & Furious 8. Om man däremot lyckas (och vill) ge sig själv en hjärndöd paus så är den här filmen kanske precis det man behöver?

Publicerat

Fredagsfemman #266

5. Fina Hugh Jackman

Han är en hårig tuffis på film, en charmig skådespelare som alltid levererar på topp oavsett vilken film han är med i och han har precis gått igenom ännu en canceroperation. Det är lätt att glömma bort Hugh Jackman, att ta honom för givet för att han gör inte så mycket väsen av sig men den här veckan tänker jag tjonga upp honom på listan. Jag såg nämligen Logan i onsdags. Ja det gjorde jag.

.

.

.

4. Guldbaggehelg på Filmhuset

Hela helgen visas det gratisfilm på Filmhuset, ALLA Guldbaggenominerade filmer! ALLA! Max två biljetter per person och visning kan botas och det är alltså helt spritt språngande GRATIS. EN superbra anledning att gå och se BRA SVENSK FILM alltså! Länk till skojigheterna finns här.

.

.

.


3. Herremingud dom är tillbakaaaa!

Igår körde den nya säsongen med Brynolf & Ljung igång på TV4 och herresötejesus vilka grejer dom gör. Och fortsätter hitta på. Det blir liksom värre och värre, mer och mer förfinat och jag har inte på femton år varit så förbannad på en chipspåse som jag blev igår. Titta, snälla bara titta och SEN kan ni säga att jag har fel när jag sitter och katatoniskt gungar fram mitt mantra: ”Nääää, nämen näääää, hur faaaaan gör dom?? Dom är HELT otroliga!”

.

.

.

2. Mellofinal

Tänk vad sex veckor går fort när man har roligt! Årets Mello HAR varit rolig även om det kanske inte har varit något toppenår musikmässigt. Första gången jag hörde Loreens låt trodde jag den skulle gå direkt till final, vinna finalen och sen vinna hela Eurovision – SÅ bra tycker jag den låten är. Men det är jag det och det här året verkar jag inte tycka lika som kreti och pleti – alls. Så imorgon vet vi hur resten av befolkningen röstar. Spännande ska det bli hur som helst.

.

.

.

1. King Kong FTW!

Ikväll smäller det! Fi fan alltså! Årets första jag-går-ner-i-brygga-premiär på bio är här och jag har haft kaninpuls hela veckan. Fredagkväll, gorillafilm och IMAX. Detta livet alltså, det är bra najs!

.

.

Publicerat

DJUNGELBOKEN (IMAX 3D)

Rudyard Kipling skrev The Jungle Book 1894. Om han var före sin tid, en smart businessman eller bara red på en räkmacka förtäljer inte historien men redan året därpå kom han ut med uppföljaren (med det fullkomligt utflippade och jättekonstiga namnet *obs! ironi*) The Second Jungle Book.

Sagan om den lilla människovalpen Mowgli och hans äventyr bland stockar, lianer och vilda djur i den indiska djungeln har lästs av många generationer och redan 1942 kom den första spelfilmen, nominerad till fyra Oscars men vann inte någon. 1967 kom Disneys tecknade version av filmen och utan att ha läst böckerna så känns dagens film mer som en remake av den tecknade filmen än som en adaption av boken. Flera av låtarna från Disneyfilmen har till och med återanvänts i denna film, en film som i Jon Favreaus händer blivit ett datoranimerat CGI-spektakel av sällan skådat slag.

Alltså, missförstå mig rätt här, filmen är otroooooooligt snyggt gjort. Alltså otroooooooligt! Alla dessa djur, alla dessa pälsar i närbild. Pälsar som ju inte finns på riktigt men som är så verkliga att jag nästan blir förbannad. Dom indiska vilda djuren pratar av nån anledning felfri engelska allihop –  ett mindfuck man helst ska undvika att tänka på om man ska få nån behållning av filmen – men det är fint på nåt sätt tycker jag, munnarna rör sig helt perfekt (såklart) och ja, jag tror på att dom kan prata, jag köper det.

Jag tycker Neel Sethi som Mowgli är ett rackarns obehagligt litet barn. Han kommer inte hamna på någon av mina mer positiva listor över barnskådespelare MEN ett plus ska grabben ha och det är att han trots allt agerat mot och med INGENTING genom hela filmen. Han kan inte ha gjort annat än travat runt på en green screen-inspelning och försökt agerat som om det var helt naturligt att prata med kryss och pilar. Så jag känner mig lite taskig som dissar honom men likväl, även om han klär i knutna röda underbyxor och påminner om den tecknade Mowgli så utstrålar han nåt obehagligt.

Jag tycker det bästa med filmen är dom små grejerna som händer liksom i periferin. Den lilla sköldpaddan i slutet till exempel, den som fastnar mellan två boksidor. Jon Favreau känns som en man som inte struntar i det andra skulle kalla petitesser och det gillar jag. Jag gillar dom där konstiga djuren också, dom där med mössliknande ansiktena, oproportionerligt stora öron och knepigt smala fågelben. Vetetusan vad dom heter, jag är inte så bra på djur, men söta var dom.

Den här filmen har biopremiär idag och har 11-års åldersgräns. Ett tips till alla föräldrar med små barn, även om kidsen får gå i målsmans sällskap så är detta ingen film för dom riktigt små knattarna. Det är många högljudda och spännande actionscener, det är ond bråd död och faktiskt lite läskigt ibland. Att det är så pass verkligt gjort gör att det kan vara svårt att vifta bort detta med att det ”bara är en film”.

Upplevelsen av IMAX-salongen i Filmstaden Scandinavia:
Den här gången hade jag perfekt plats, mitt i mittenraden mitt i salongen. Jag hade linser i ögonen istället för glasögon på och 3D-glasögonen var sprillans nya och fräscha. Ändå….ändå…..ÄNDÅ var det en värdelös 3D-upplevelse. Rörde jag huvudet det allra minsta blev halva duken suddig och sista halvtimmen fick jag kisa för att ögonen skulle orka med och för att försöka hjälpa konturerna på traven. Vilka konturer förresten?  Den där glasklara bilden som presenteras i reklam-förfilmen har jag hittills inte sett en enda sekund av i dom vanliga filmerna (varken i denna eller i Star Wars: The Force Awakens).

Helt ärligt, jag orkar inte ens vara arg. Jag känner mig mest besviken och blåst på konfekten. Skitsalong! Jag kommer att ge IMAX:en EN chans till då jag vill se en icke-3D-film i den salongen, men 3D-filmer behöver jag inte se vare sig där eller någon annanstans. Trams! Bläk!

Publicerat

DEADPOOL (IMAX)

Det är nåt visst med att se filmer på IMAX, på riktig IMAX, utomlands. Även om det finns dårar även där som smaskar och kollar mobiltelefoner, ja det finns ännu större idioter faktiskt, galenpannorna som bestämt att det ska säljas NACHOS med köttfärs och stark salsasås i biografkiosken – varmt såklart och stinky som ett helvete! – men på nåt sätt är det enklare att tänka bort snicksnackande när det inte är ens modersmål.

Jag var alltså i London förra veckan och när jag såg att Deadpool fortfarande gick på IMAX:en tog det inte många sekunder innan jag valde bort filmer som Grimsby och Secret in their eyes. Jag gillar ju den där jättebiografen och jag gillar den ännu mer när jag slipper 3D.

Deadpool i jätteformat var verkligen en maffig upplevelse, jag tror dock att den är sevärd även när den går att streama i mobilen om ett halvår, man kommer fokusera på lite olika saker bara. Filmen är rolig. Den är knäpp. Den är finurlig som tusan (bara förtexterna gjort mig alldeles upprymd) och den är blodig. Jag vet att många jämför den med Kick-ass och jag kan förstå jämförelsen men Deadpool är ändå en helt annan grej. En alldeles egen seriehjälteknasbollgenre med ett djup och en svärta som kanske endast kan jämföras med Daredevil och humorn endast med Ant-man på speed.

För här går det undan, det gäller att hänga med och även om jag tyckte jag gjorde det så var det nog ett och annat fiffigt skämt som flög över mitt huvud. Det kryllar nämligen av dom. Manuset är smart och rappt, Ryan Reynolds kämpar på och lyckas faktiskt göra sin Wade Wilson aka Deadpool till en mänsklig komplex figur, snabb i käften, kaxig, charmig och samtidigt…ledsen.

Årets hittills bästa MARVEL-film är det i alla fall. Vadå, är det den första? Hahaha, ja…må så vara, men det är inte den sista. Jag tror dock att den kommer vara den roligaste även när året ska sammanfattas.

Publicerat

Fredagsfemman #202

5. Tveksamt är inte det minsta tveksam

Behöver du någon ny podcast att lyssna på när alla dina andra tagit slut? Här kommer ett kanontips! Tveksamt är en podd som handlar om svensk film men inte vilka svenska filmer som helst och på vilket ”vanligt poddsnack” som helst. Nej, Tveksamt vill (enligt deras egna ord) ”ge kärlek till de svenska filmer som kanske inte nådde upp till den höjd eller publiksuccé som filmskaparna strävade efter” och det är precis det podden gör. Här grävs det ordentligt i filmer som tex Pillertrillaren, Zingo, Medicinen, Vittra, Besökarna, Pariserhjulet och Tre solar. Höjdpunkten av avsnitten är ofta mot slutet när dom ska hitta på hur den amerikanska remaken av diskuterad film skulle se ut med titel, skådisval och hela baletten. Här hittas podden.

.

.

.

4. Love Actually på TV imorgon!

Se det som både ett TV-tips, julklapp OCH filmisk allmänbildning (om du inte redan sett filmen). Imorgon kl 21 på SVT1 visas Love Actually! Ingen reklam så långt ögat når, bara suuuuuupermyyyyysig film som ger bästa sortens julkänsla i hela kroppen. Vill du höra mig och Steffo ösa lovord över denna film, klicka här.

.

.

.

3. Mina tankar om årets julkalender

1981 var jag nio år och tittade storögt på julkalendern som hette Stjärnhuset. Sif Ruud berättade om grekisk mytologi, stjärnbilder och rymden för Johannes Brost och jag fullkomligt sög i mig informationen. Noll tomtar, noll julmys, bara…utbildning. Egentligen. Tusen år till julafton, så heter årets omdiskuterade julkalender. Erik Haag och Lotta Lundgren är ciceroner genom ett Sverige som varit och visar hur vuxna, barn och i viss mån även djur haft det förr. Jag har egentligen bara EN sak att säga om detta: JAG ÄLSKAR DET! Jag har njutit av dessa dagliga kvartar när jag både blivit underhållen och upplyst och för mig finns det inget motsatsförhållande i detta men jag har förstått att många gnäller på just detta. Att det inte är ”tillräckligt hittipå”. Att det inte är en saga, inte ett äventyr eller ”juligt nog”. Vuxna jag hört säga just detta känns som samma typ av människor som inte ser På spåret för att dom ”vill slippa tänka på fredagskvällarna”. Antagligen samma vuxna som inte gillade Stjärnhuset när dom var barn tänker jag. Så….antingen fattar man grejen eller så gör man det inte. Jag fattar.

.

.

.

2. Disco-defenders-lördag!

Imorgon blir det discokulor, silverkläder, konfetti och rökmaskiner och nej, det är inte mitt vardagsrum jag snackar om nu, det är väl inte Mello än heller? Det ska helt enkelt bli ett riktigt härligt discoparty all night long med snälliskompis, god mat, sura drinkar och Alcazar på scen!

.

.

.

1. Star Wars på IMAX

Det känns som jag är sist på bollen med att se Star Wars (trots att den hade premiär i onsdags) men helt ärligt, jag skiter i det. Det var IMAX eller inte alls för min del och det var inte helt lätt att få biljetter till någon dag/kväll som passade mig och mitt kiddo-som-man-fortfarande-kan-muta-till-sällskap-med-en-biobiljett. Men det blir en dan-före-danföreställning och jag kan inte tänka mig nåt bättre sätt att lugna ner julstressen på. Om man nu är julstressad vill säga. I´m not. But I love IMAX anyway!

Publicerat

Fredagsfemman #191

5. Flimmer

Idag börjar Flimmer, Norrköpings alldeles egna filmfestival. Programmet känns både matigt och intressant och vågar man sig inte på några mindre/smalare filmer så förhandsvisas The Walk i 3D OCH man har chansen att se Ex Machina på stor duk. Bara en sån sak! Här kan du läsa om festivalen som håller på ända fram till 11:e oktober.

.

.

.

4. Vad skulle du vara villig att betala för att se film på IMAX?

Vad är rimligt för en biobiljett? Var går din smärtgräns? Jag vet var min gräns går och det skulle antagligen få ekonomerna på SF att halka av stolen MEN jag vet också att jag inte är ”normalt funtad” vad gäller denna grej. Så därför är jag nyfiken på riktigt, hur tänker du?

.

.

.

.

3. Stockmotion Filmfestival

Idag och imorgon är det filmfestival på Filmhuset. 58 kortfilmer visas (både dokumentära och spelfilmsvarianter) och det hålls en hel massa intressanta seminarium. Jag kommer kolla läget där idag och agera ”wingman” till min vän Johanna som är en duktig dokumentärfilmare och hennes fina film Lasse och Ulla visas i eftermiddag (kortfilmsversionen). Läs mer om festivalen här.

.

.

.

2. Matt Damon

Idag har den premiär, filmen som jag hoppas ska ta tillbaka Ridley Scott i gammal god filmarform. The Martian. Rymden. Härligt. Min son såg trailern och undrade om det var en fortsättning på Interstellar. Fullt rimlig fråga kan jag tycka efterson både Jessica Chastain och Matt Damon är med i båda filmerna. Men här är Matt Damon i fokus. Ensam på en planet far far away. Jag får panik bara jag tänker på det men i helgen blir det biobesök! Såklart!

.

.

.

1. Saga Norén Länskrim Malmö

Bron är tillbaka med en tredje säsong och det har svidit i inkorgen i många veckor nu när jag fått länkar till dom första fyra avsnitten men valt att inte titta. Jag är alldeles för dålig på danska för att våga sjabbla bort otextade Bron-avsnitt genom att sitta som ett frågetecken och humma över vad som sägs. Tyvärr. Så nu sitter jag framför TV:n klockan 21 på söndagarna, utvilad med rak rygg och bara njuuuuter av SVT-kvalité in i minsta detalj. Fy fan alltså, bara Bron är värd hela årets TV-licens! Jag saknar Kim Bodnia men älskar Saga Norén och önskar att alla dagar vore söndagar!

.

.

Publicerat

FURIOUS 7 (IMAX)

Jag börjar från början.

Det är fjorton år sedan den första The fast and the furious-filmen hade premiär. En hjärndöd bagatell som inte föll mig det minsta i smaken. Av delarna två till sex har jag sett sporadiskt av tvåan, trean och femman och ingenting av fyran och sexan. Den här vuxenfranschisen av Disneyfilmen Cars har helt enkelt inte lockat mig alls.

Men nu befinner jag mig i New York och det var min tur att bestämma kvällssysselsättning. Med promenadtrötta trampdynor och en glödhet kärlek till IMAX-visningar fanns det liksom bara en sak att göra: passa på när chansen fanns! Att filmen ifråga kändes rätt trist var inget att göra åt, vi fick helt enkelt se den film som visades och erfarenhetsmässigt brukar det vara värt biljettpengarna bara att få se trailers på megastor duk.

Sonen såg fram emot sitt första IMAX-besök, dottern längtade efter att få sova i två timmar och jag….jag satt mest och sprattlade med fötterna och gjorde raketen om vartannat. Tittade mig runt omkring, kände doften av alla korvar, tacochips med dip och alla medhavda pizzaslices som åts med god aptit i salongen och kunde inte slita blicken från våra ”small sodas” som stod i läskhållaren. En liten läsk är alltså 1,2 liter. Sådärja.

Vad jag än hade väntat mig av Furious 7 så blev ingenting som jag trott. James Wan regisserar, det bådar gott, han har haft koll på prylarna i Saw, The Conjuring och Insidious. Men skräckfilm är en sak, det här är action, ren action, pojkaction, mansaction, gubbaction om man så vill. Furious 7  är en film som – om man vill vara spydig – hade platsat som handen i handsken 1989. Det är genustrist så man smäller av, kvinnorollerna är extremt få (om man inte räknar in stringbimbos med inzoomade stjärtskåror) och mansrollerna är som huggna i granit. Snubbarna är anabolapumpade och pratar i oneliners, även om viktiga saker. Och när dom pratar så läggs en hög pumpande bakgrundsmusik på för att verkligen förstärka det där tuffa/coola/viktiga/machoaktiga som sägs. Trist, som sagt, men också alldeles….alldeles….(jag blir fan tårögd nu) UNDERBART!

Vilken jävla resa alltså! Vilken sjukt underhållande film! Visserligen kan IMAX-formatet rädda vilken skräprulle som helst från ett underkänt betyg men här snackar vi en film som verkligen gör sig på stoooor duk. Flera av actionscenerna är så spektakulära att dom hade platsat i vilken James Bond och/eller Mission Impossible-film som helst och DET trodde jag faktiskt inte att jag skulle få se. Jag trodde på däckbrännande scener med närbild på gasande fötter, perfekt  polerade karosser och värstingfälgar och visst, jag fick det med men jag fick det i kombination med hundraprocentig hjärndöd tokaction från början till slut.

Vin Diesel är cool som alltid och jag kan inte sluta tänka på hur lik han är Adam Sandler i sitt sätt att agera. Och den där Groot-hesa rösten är så mysig. Paul Walker är som bekant död och det var intressant att se hur dom löst det problemet i filmen. Snyggt jobbat säger jag, slutet var väldigt fint och det snyftades lite i salongen (dock var jag inte en av dom skyldiga för EN gångs skull). Dwayne Johnson har överarmar som ser ut att vara på sprängningsgränsen och hur han lyckas uttala sina manusrader med hedern i behåll är en gåta men jag köper det även om jag fnissar till några gånger för att det han säger låter så jävla korkat.

Kurt Russell har en ganska stor biroll och det är alltid kul att se honom och Jason Statham spelar Bad Guy och jävlariminlillalåda vad han är BAD. Och BRA. Perfekt castad för rollen!

Filmens sista jakt-del hade kunnat kortas en hel del men förutom detta finns inte mycket att klaga på. Påkostat och helt jävla galet tokigt härligt kreativt och en väldig positiv överraskning sett till mina förväntningar. Betygsmässigt känns en lagom-trea alldeles för snålt och trots att jag vet med mig att det är IMAX:en som gör att filmen stjälper över på en redig stadig fyra så är det så det är, det är min upplevelse av filmen och den upplevelsen går inte av för hackor.

Om sonen var nöjd med IMAX-visningen? Oh yes! Nu förstår han äntligen vad jag tjattrar om. Om dottern var utsövd efter filmen? Nej, inte direkt. Hon sov inte en blund. Hon försökte men det gick inte, filmen var ”alldeles för bra”.

Publicerat

EXODUS: GODS AND KINGS (IMAX 3D)

Ett av mitt livs stora kärlekar kom till mig 1992.

Elva tjejer startade ett företag tillsammans och vi bestämde oss för att åka på konferensresa till London. Jag var nyss fyllda tjugo och det var sjukt spännande, både jobbet och resan, men att få komma till London smällde högst. Hela resan blev något utöver det vanliga på väldigt många plan men den röda tråden stavas utan tvekan kärlek.

Jag blev blixtförälskad i London, jag träffade en kanonkille som jag kärade ner mig i och under några lediga timmar en eftermiddag tipsade min kompiskollega om en fantastisk biograf, ”nästan lika stor som Globen” och vi gick dit. Filmen vi såg hette 1492, den regisserades av Ridley Scott och gick på biografen Empire på Leicester Square. Sen den dagen har jag varit i London fler gånger än jag kan räkna och minst lika många gånger har jag varit på Empire. Jag blir fortfarande pirrig i magen när jag sitter på en bänk på Leicester Square med en biobiljett i fickan och väntar på att filmen ska börja och jag kan inte förklara det på något annat sätt än att det handlar om kärlek. Stor och innerlig kärlek.

Idag är den förut så gigantiska salong 1 på Empire omgjord till IMAX-biograf och för mig känns det som en match made in heaven. IMAX-formatet är min nya stora kärlek, om jag kunde skulle jag alltid se film på det viset. Alltidalltidalltid.

Nu råder det ju en viss IMAX-brist i Sverige och därför tar jag alla chanser jag får när jag befinner mig i en stad där det finns sådana biografer. Som det alltså gör i London. Tyvärr denna gång fick jag välja mellan pest och kolera vad gäller filmer – Hobbit-filmen eller Exodus – och ingen av dom lockade speciellt. Det som gjorde att Exodus drog det längsta strået var 1. den gick på Empire och 2. Ridley Scott regisserade. Cirkeln var sluten, nu var det jag som kunde tipsa mitt resesällskap om denna bedårande biograf och dessutom med en Ridley Scott-film!

Exodus: Gods and Kings är en PERFEKT film att se på IMAX. Visuellt är det ett mästerverk, otroliga scener, jag tappar nästan andan ibland. Vyer över det praktfullaste Egypten har, pyramider och sfinxen, ovädersscener som får mig att tro att jag är där, grodregn, gräshoppor i rent äckliga mängder. Scenografi och smink är förstklassig och till och med John Turturro, detta vedträ till skådespelare, är trovärdig som Seti, farao och biologisk pappa till Ramses (Joel Edgerton) och känslomässig ”styvpappa” till Moses (Christian Bale).

Det finns alltså ingenting att klaga på vad gäller ytan på denna film, ingenting alls. I bow my head för Ridley Scott, jag kan inte göra annat. Men tyvärr finns det ett tyvärr för delar av filmen är rent farsartade usla. Joel Edgerton till exempel. Maken till felcastad människa och maken till överspel! Jag sitter och kliar mig i huvudet med dom där gigantiska 3D-glasögonen på näsan, Joel Edgerton, är han inte en bra skådis – egentligen? Hur kunde det bli såhär?

Vad jag tycker om Christian Bale vet alla som följer min blogg, jag tycker han är både iskall och tämligen överskattad. Tyvärr är hans insats i denna film inget undantag. Bale ska spela Moses som är en empatisk man, en folkets man, en snällis om man så vill. När Bale ska gestalta Moses varma sidor lyckas Ridley Scott få honom att le ett par gånger och – VOJNE! – han ler med ögonen till och med. Det är något jag aldrig förr sett på film, Bale som ler alldeles innerligt. Men ett par leenden gör ingen Moses om man så säger, Bale är inte bra i huvudrollen, han är alldeles för…kall/fel/okarismatisk/whatsoever. Jag tror det är rollistan som gjorde mig så totalt o-pepp på filmen och det är rollistan som gör att betyget inte blir högre trots att filmen på många sätt är kanon.

Om jag ska försöka summera mina tankar om filmen i en enda klatschig slutmening får det bli denna: som IMAX-upplevelse är det 5/5, som film 3/5 men skulle jag tvingas se den under några andra förhållanden skulle jag hellre se något annat.

Publicerat

Fredagsfemman #150

5. Blåa ögon-ballongen som brast

Dom två första avsnitten av den politiska SVT-serien Blåa ögon var bra, det började intressant, det gav mersmak. Så kom del tre och ballongen sprack och den sprack rejält. Flera rent KORKADE scener, alltför icke-trovärdiga i en serie som denna och nu tappade den mig. Jättetråkigt och framförallt klantigt av manusförfattaren. Är det nån som läser detta som sett serien?

.

.

.

4. Bara två söndagar kvar i år…

…och därmed bara två filmer kvar i mitt tema som handlar om svensk film. Det kändes som ett jätteprojekt när jag drog igång det första söndagen i januari i år men det har flutit på nästan obegripligt enkelt. Jag har sett en hel del jättebra film, en hel del superkass film och en hel del mittemellanfilmer och framförallt slås jag av att jag fortfarande tänker ”det är bra för att vara svenskt” så ofta. Jag tänker så och jag kan inte riktigt rå för det. Jag jobbar på att göra mig av med uttrycket, det känns så onödigt och förlegat, men samtidigt är det till viss del….tyvärr…sant. Är det nån som är sugen på att ta vid stafettpinnen och köra ett svenskt-film-tema nästa år? Kom igen nu!

.

.

.

3. Steve Carell

Idag har Foxcatcher premiär. Jag tycker väldigt mycket om den filmen. Många andra gör också det. Många tycker även att den är dålig, seg och tråkig. Det bästa är – som vanligt – att se filmen och bilda sig en egen uppfattning men helt klart är det så att Steve Carell spelar en rollfigur – är en karaktär – man aldrig sett honom spela förut. Om det inte vore ett såpass starkt filmår som det ändå är så skulle jag ha gissat på oscarsnomineringar för hela trion Carell, Channing Tatum och Mark Ruffalo. Nu kanske det bara blir en: Steve Carell.

.

.

.

2. Blade Runner på IMAX!

Alltså, wow, kollabarakolla! För nån vecka sedan specialvisades Blade Runner: The Final Cut på IMAX i London, en slags försmak för vad som komma skall. I april 2015 kommer den nämligen upp på IMAX lite överallt. APRIL 2015! Bygg fort som faaaaan ute i Solna nu så vi alla får chansen att se denna film i detta ultimata format!

.

.

.

1. Det fantastiska livet

I söndags skrev Fredrik Wikingson en artikel i DN som knäckte mig totalt. Den knäckte mig så tillvida att det kan vara den bästa artikel jag någonsin läst. Den handlade vid första anblicken om Bob Dylan-konserten i Philadelphia, när Wikingson fick uppleva en spelning alldeles ensam i publiken med Bob Dylan på scen. Men vid andra anblicken och tredje och fjärde handlar texten om livet, om det fantastiska, underfundiga, fina, överraskande, galna, det fascinerande i att faktiskt aldrig någonsin kunna veta vad som väntar en, vad livet har att bjuda på. Jag får det till att texten är en summering av vad som kan hända när flera till synes oviktiga handlingar tillsammans blir till något större, när många myrsteg blir till en sträcka man aldrig trott sig orka gå om man sett målet framför sig på direkten, när man som av ett trollslag får vara med om något väldigt speciellt och unikt.

Plötsligt händer det, det där man aldrig trodde sig få vara med om. En dröm går i uppfyllelse, ett mål nås, det kom en chans flygande och rätt person tar tag i den och gör något bra. Det händer inte bara Fredrik Wikingson. Det kan hända dig, det kan hända mig, det kan hända alla. Det är det som är det fantastiska med livet.

 

Publicerat

Fredagsfemman #145

5. Quentin Dupieux, je t´aime!

Si vous et moi étions les écureuils, nous pourrions vivre dans un tas de feuilles sur un football oublié et raconter des histoires exagérées au sujet étranges homo sapiens à l’autre toute la nuit. Peut-être que nous avons peu de pyjama sur nous. Et lunettes de soleil. Et nous rions comme les feuilles tombent. Ensuite, il ya quelqu’un bâtard de Showa avec un poule feuille de ventilateur eu pour Noël, et puis nous nous asseyons là sans-abri et Giggles le petit dents hochet uns contre les autres. Fois beaux hein? *

.

.

.

4. Hur går det med IMAX-bygget i Solna?

Nån som vet?

Hälsningar från en trogen biobesökare med grav abstinens som lätt kommer skaffa klippkort

.

.

.

3. Cumberbatchpaniken

Det är 39 veckor sedan jag skrev om Benedict Cumberbatch och filmen The Imitation Game. Ikväll är det dags, ikväll ska jag se den tillsammans med min dotter. Som ääääääälskar honom. Som typ gråter bara jag eller någon annan nämner hans namn. Som fick panik för att jag sa att det var en röda-mattan-visning och hon trodde att han skulle dyka upp. Det ska bli en intressant kväll det här. Återkommer med recension av både mig och gästbloggaren.

.

.

.

2. Ja tack, Åre Chokladfabrik!

Jag tackar nej till 99,99% av alla som vill köpa reklamplats på bloggen och som vill ”sponsra” genom köpta inlägg men nu vänder jag på steken. ÅRE CHOKLADFABRIK! OM NI KÄNNER ATT NI VILL SPONSRA FIFFIS FILMTAJM MED KARDEMUMMATRYFFEL KOMMER JAG INTE SPELA SVÅR. JAG KOMMER SÄGA JA TACK OCH JAG KOMMER SÄGA DET JÄTTEFORT OCH JAG KOMMER TILLÄGNA EN HEL FREDAGSFEMMA TILL BARA ER. Går det att tillverka godare praliner än dessa? Är det möjligt?

.

.

.

1. Lloyd Christmas & Harry Dunne

Jag har inte hunnit se Dum & Dummare 2 än, det har varit lite festivalbesök och annat i vägen, men alldeles oavsett detta så finns inga som bättre förtjänar en förstaplats denna vecka än dessa två flänghuvuden. Det är tjugo år sedan första filmen kom och den håller, jag skrattar fortfarande så det bubblar ur näsan åt moppescenen, när dom fryser ihop. Så förstaplatsen får dom på gamla meriter, jag är dock stensäker på att jag kommer gilla även dom nya.

.

[*Svensk översättning av Google translate-franskan på plats 5: Om du och jag vore ekorrar skulle vi kunna bo i en lövhög på nån bortglömd fotbollsplan och berätta överdrivna anekdoter om konstiga homo sapiens för varandra hela nätterna. Kanske har vi små pyjamaser på oss. Och solglasögon. Och vi skrattar så löven hoppar. Sen kommer det nån jävel som ska showa loss med en lövblås hen fått i julklapp och då sitter vi där hemlösa och fnittrar så dom små tänderna skallrar mot varandra. Härliga tider va?]

Publicerat

Fredagsfemman #122 – THE F-LIST

5. Fira Sverige

Idag är det vår nationaldag. Därserman. Jag tillhör den skara medborgare som anser att midsommarafton borde vara vår nationaldag. Det är en dag vi är duktiga på, en dag vi firar med pompa, ståt och tillbehör. 6:e juni, vad är det? En röd dag, en ledig dag från jobbet men mer då? Kanske skulle man fira med en svensk film dagen till ära?

.

.

.

4. Full patte

Vet du inte vad Full patte är, har du aldrig hört talas om det eller kanske hört talas om det men inte sett det, klicka in på SvtFlow och titta. Komiskt totalt gränslösa tiominutersavsnitt (min personliga favorit är avsnitt 2) av och med Bianca och Tiffany Kronlöf.

.

.

.

3. Fantastiska IMAX!

För en vecka sedan var jag i London och såg Godzilla i 3D på IMAX-biografen Odeon vid Waterloo Station. Det är den största duken i hela Storbritannien, 20 meter hög och 26 meter bred. Även den mest negativa Godzilla-tittaren hade bajsat på sig av upplevelsen, jag gjorde det nästan fast jag redan hade sett filmen. Men jag måste säga att IMAX är ett sätt att se film på som klår det mesta annat och jag är otroligt glad att SF meddelat att en IMAX-biograf ska stå klar i Solna hösten 2015. Några år för sent men bättre sent än aldrig. Jag kan dock inte låta bli att känna att vi är sist på bollen… Jag menar, Sverige har ingen IMAX och Polen har tre. What´s the catch?

.

.

.

2. Filip och Fredriks hejdundrande podcastfest

Globen. Igår. Fullsatt. Kanonplatser. Glatt sällskap. Filip och Fredrik firade sitt 200:e podcastavsnitt med en helkväll på Globen. Ibland är det faktiskt schysst att ha hybris, vad annat kan man kalla idén att hyra Globen bara sådär? Men ibland blir det bra och igår blev det toppen på ALLA sätt och vis!

.

.

.

1. Filmspanarträff

Imorgon är det sista filmspanarträffen innan det lilla sommaruppehållet. SOMMAR-uppehåll?! Är det sommar nu? Redan? Var det inte jul häromdagen? Nåja, hur det än är med den saken så är det jag – moi – som väljer film imorgon och det ska bli roligt. Jag ska välja mellan en film och samma film. Hua så spännande. Vi ses imorgon filmspanisar.