A hitta kärleksfilmer som fått högsta betyg hos Jojjenito är inte lätt, det är inte enkelt ens när man är nere på betyget 4/5. Men jag vill inte ge mig, jag vill ha med Jojjenito i detta tema och får helt enkelt tänka lite utanför lådan.
När har jag hört Jojje prata med en unik entusiasm om någon film? När har känslorna runnit över? När har den annars så lugna och tålmodige mannen gått bananas och flippat helt på grund av nån form av kärlek till filmkonsten?
Malmö!! Jösses, Malmö!! Poletten trillade ner. Jag såg ju Jojje vandra runt, hoppa av frustration och besvikelse efter att precis ha sett The Grandmaster på Malmö Filmdagar, när han nästan höjde rösten och blev lite arg, när irritationen inte gick att gömma, när kroppsspråket var så övertydligt att det var rent härligt att beskåda. När jag kom på detta var det enkelt att leta upp den film som fick symbolisera Jojje i detta tema.
Det var regissören Kar Wai Wong som gjorde honom besviken i Malmö och det är Kar Wai Wong som gjort In the mood for love. Det här är en film som berättar mer om man försöker se det som inte filmas än om man bara tittar på filmen rätt upp och ner, precis som att Jojjes recension säger mer mellan raderna än på. Jag får nämligen känslan av att Jojje sprudlar av känslor för filmen men han är lika bra på att dölja dom som filmens Mrs Chan (Maggie Cheung) och Chow Mo-wan (Tony Leung).
Filmen utspelar sig 1962 i Hong Kong. Mr och Mrs Chan och Mr och Mrs Chow har precis flyttat in i ett hyreshus och blir grannar. När Mrs Chan och Mr Chow får reda på att deras respektive är otrogna börjar dom själva umgås. Det ligger en slags attraktionsmatta mellan dom och på hela filmen, man anar, man tror, man funderar men ingenting visas med tydlighet. Det hela är mycket subtilt och snyggt gjort och trots att filmen pratar med små bokstäver från början till slut blir det aldrig tråkigt. Tvärtom. Det här är en underbar liten film!
Den ödesmättade musiken, den jättefina Maggie Cheung, den snygga Tony Leung, blickar som är så specifika att ord inte behövs. Otroligt snyggt genomfört av samtliga inblandade.
Det var spännande att gå igenom Jojjes blogg i jakt på den perfekta kärleksfilmen och det kändes som att det var meningen att jag skulle ramla pladask över en film som jag visserligen sett för länge sedan men knappt mindes alls. Nu såg jag om den, jag tyckte om den och jag förstår vad Jojje ser hos Kar Wai Wong.
Så tack Kar Wai Wong för att The Grandmaster var så skitdålig och tack Jojje för att du visade att du blev förbannad. Ibland är även filmiska vägar outgrundliga men till slut brukar man hitta fram – och i detta fallet även rätt.
Det här är ett inlägg av sju i minitemat som heter Filmbloggare ♥ Kärleksfilmer.