Etikett: indie

Publicerat

JAMES WHITE

Ännu en film i raden av alla som handlar om att det där lilla i livet egentligen är det stora Som hur vardagen ser ut för en strax-under-trettio-årig kille vars mamma är svårt sjuk i cancer. Hur går dagarna? Hur reagerar han? Hur orkar han? Hur går det med framtidsutsikter, dejtande, partyprisselivet? Jobbsökande? Drogande? Sorgbearbetning?

James White spelas av Christopher Abbott (Charlie i Girls) och han är jättebra trots att han är en smula lik Kit Herrington (Jon Snow i Game of Thrones). James sjuka mamma spelas av Cynthia Nixon (Miranda i Sex and the City) och ska jag skriva direkt från hjärtat (vilket jag givetvis ska) så tycker jag inte hon är jättebra på att spela någonting annat än Miranda i Sex and the City. Jag får lite klåda av henne, kan inte specificera det bättre än så.

Det här är en film som vunnit en massa priser, bland annat publikens pris på Sundancefestivalen 2015 och den visades på Stockholms Filmfestival förra året. I min värld är det här urtypen av en festival-indie-film och som en sådan är den helt okej.

Publicerat

IN SEARCH FOR A MIDNIGHT KISS

Att masturbera till bilder av bästa kompisens flickvän är kanske inte så smart. Att sen bli påkommen mitt i alltihop av både kompisen OCH flickvännen borde ge men för livet för samtliga inblandade och det gör det också.

Wilson (Scoot McNairy) vill inte vara ensam, men är det trots allt. Att drömma om det polaren har gör honom inte mindre ensam. Nyårsafton närmar sig och en dejt till den kvällen hägrar. Han får hjälp att sätta ut kontaktannonser på dejtingsajter och strax därefter börjar svaren drälla in.

Vivian (Sara Simmonds) svarar honom, precis som hon svarar en hel drös andra och sätter sig på ett café för att bjuda in till nån form av speeddejting. Wilson blir utvald till slut och denna Vivian visar sig vara en rätt komplex och trasig tjej, vid första anblicken ingenting för Wilson men vid andra, ja, kanske.

In search for a midnight kiss är verkligen en liten indieparentes i filmhistorien men den är inte helt oäven. Skådespelarna är duktiga och även om manuset haltar så är det lite putslustigt och småcharmigt och inte så jättetråkigt. Filmen kan nog bäst beskrivas som gullig vilket är ett adjektiv som används på tok för lite.

Filmen går att streama på Lovefilm.