Etikett: Iran

Publicerat

Skräckfilmsveckan: A GIRL WALKS HOME ALONE AT NIGHT (2014)

I den iranska (fiktiva) spökstaden Bad City är det mest män som befinner sig ute nattetid. Det är mest män överhuvudtaget i den här filmen, narkomanpappan, sonen som försöker göra rätt för sig, kvinnohataren, den lille pojken….och The Girl (Sheila Vand) som sällan går på gatorna som en vanlig kvinna. Hon ÄR nämligen ingen vanlig kvinna. Skenet bedrar. Hon är en vampyr!

Jag såg The Bad Batch för inte så länge sedan och då fick jag verkligen upp ögonen för denna mycket originella regissör, Ana Lily Amirpour. A girl walks home along at night är hennes första långfilm, The Bad Batch den andra och SOM jag ser fram emot att följa hennes karriär framöver. I mina ögon är det fullt möjligt att hon tar över Tarantinos stafettpinne som den mest originella regissören rent visuellt. Hon är otroligt duktig på att kombinera perfekt snygga scener med musik och hon lyckas få alla karaktärer att kännas BALLA, även dom man själv skulle vilja tugga sönder.

Det här såldes in som den första iranska vampyr-skräck-romantiska filmen och det känns självklart att det är sant. Den är dessutom filmad i svartvit, snygg som ett helvete och bjussar på en känsla av James Dean/Marlon Brando och spagettivästerns. Så den kombon kan jag lova att hon är först med – och inte bara i Iran.

Med västerländska popkulturella inslag känns det som hon nosade på världen redan i den här filmen och med The Bad Batch är hon nu ute. Längtar efter tredje filmen som enligt uppgift blir Blood Moon där hon själv skrivit manuset om en tjej med övernaturliga krafter som rymmer från ett mentalsjukhus i New Orleans. Heja Ana Lily, du är stencool!

Som skräckfilm (den är inte det minsta läskig):

Som film:

.

Vad Sofia och Johan skriver om? Klicka på deras namn för att komma till deras varianter på skräckfilmsfredag.

Publicerat

Skräckfilmsveckan: UNDER THE SHADOW

Jag behövde bara se fem sekunder av trailern till Under the shadow (på svenska ibland titulerad ”I skuggan” ibland ”Under skugga” men då jag inte ser något av det i skrift på IMDb kör jag på originalet) så var jag säker på att jag ville ha med den här filmen i Skräckfilmsveckan.

Filmen utspelar sig nämligen i Teheran 1988 och bara DÄR är den helt udda mot alla andra skräckfilmer jag sett. Manusförfattaren och regissören Babak Anvari är brittisk-iranier och filmen är en samproduktion mellan Storbrittanien, Jordan, Qatar och Iran och språket i filmen är persiska. Vad finns det att inte säga ja tack till med detta? Vad det än blir så är det nånting helt annat än Hollywood, i alla fall på pappret.

Kriget mellan Iran och Irak pågick mellan 1980 och 1988 i krigets slutskede sker ett otal brutala bombningar åt båda håll. Shideh (Narges Rashidi) var politisk aktiv i krigets början och nu när kriget förhoppningsvis går mot sitt slut drömmer hon om att kunna ta upp sina studier igen. Men hon får nej, det finns ingen chans i världen att hon kommer bli godkänd som student efter ”det hon gjort” och hon tvingas väldigt besviket ta till sig informationen.

Shideh bor med sin man och sin lilla dotter Dorsa (Avin Manshadi) och när maken (som jobbar som läkare) får sin årliga inkallelseorder är det bara att acceptera faktum. Det är andra som är herrar över deras liv, det finns ingenting – ingenting – dom kan göra för att ändra på det. Maken ger sig iväg till Elam, mitt i striderna och Shideh blir ensam med Dorsa som drömmer mardrömmar och kissar i sängen. Hon är rädd för djinner.

Djinner är ”av Gud skapade ökenandar” och beskrivs i Koranen som ”en rökfri eldsflamma” och Shideh försöker förklara för Dorsa att det är sagor påhittade av vuxna för att skrämma barn. Men Dorsa tror inte på det, det är hennes killkompisar som berättar historierna och som även ger henne katthår och andra grejer som skydd mot andarna och som den skräckfilm detta ändå är så är det ingen spoiler att mamma Shideh till slut måste acceptera att dom där djinner-andarna kanske inte är enbart sagor ändå.

Babak Anvari vann en BAFTA tidigare i år, för ”Outstanding Debut by a British Writer, Director or Producer”, tillsammans med filmens övriga producenter och filmen/dess skådespelare har vunnit inte mindre än sjutton priser runt om i världen. Välförtjänt må jag säga. Riktigt bra FILM, inte ”bara” skräckfilm.

Vad Johan och Sofia skriver om idag kan du se om du klickar på deras namn. Spännande läsning utlovas!
Blir du nyfiken på filmen jag skrev om idag så finns den att hyra på Itunes  OCH – inte att förglömma – den finns även på Netflix! Den svenska titeln är Under skuggan.

Publicerat

Fredagsfemman # 10

5. Alexander Skarsgård

I nya filmen Battleship spelar Alexander Skarsgård mot Rihanna. Det känns tarvligt att såga någon osedd, men Rihanna? Mohhahahaaaa. Såga-såga-såga. Nåja. Så fort min näsa slutar rinna som ett försurat Niagarafallen så ska jag bege mig mot biografen och bedöma hur det ligger till. Agerar hon lika illa som hon sjunger ska jag ta fram min medhavda tomatlåda och kasta många och hårt. Men Alexander gillar jag. Det kommer bli nåt stort av honom, jag känner det på mig och han är nästan lika snygg i sånadär vita kläder som sin pappa.

 

4. Iran

Bortsett från USA så är Iran det land jag sett flest filmer från under veckan som gick. Otroligt otippat måste jag säga men också väldigt nyttigt. Det är lätt att hamna, fastna, stelna i hollywoodträsket och det är synd, det finns så mycket bra film från en massa andra länder. Sverige inkluderat (och nej, du behöver inte ta fram tomatlådan och kasta på mig nu tack så mycket).

 

3. Förkylningsfilmer

Dom senaste dagarna har jag sett så mycket skitfilm att hälften vore nog (och nej, dom iranska är inte inräknade). Nånstans är det ändå lite skönt att dessa filmer finns. När feberfrossan sätter in och jag sittligger i sängen för att det är ingen idé att lägga ner huvudet för då blir hela örngottet fullsmockat med snor då är inte Det sjunde inseglet ett option, det är inte ett djupt drama jag behöver. Min hjärna behöver lättsmält krafs, sånt den kan smälta och förstå och det är inte mycket av intelligens och filmiskt värde i dom rullarna kan jag säga. Alldeles strax kommer en recension av en sådan film under temat En film jag ångrar att jag sett, en bloggutmaning som flera av oss filmbloggare hoppat på just idag.

(Bilden kommer från filmen Sand Sharks, recensionen dyker upp vad det lider, jag ska bara smälta eländet först)


2. Stanley Tucci

Denna finfina man, denna ypperliga skådespelare som fastnat i birollsträsket men som lyckas göra guld av sand vilken roll han än får i sina händer. Stanley Tucci är en av mina stora skådespelarfavoriter och som en sådan ska han lyftas fram, hyllas och kreddas för allt vad jag – och han – är värd.

Andraplatsen på veckans Fredagsfemma får han på grund av sin roll i Margin Call (recension kommer nästa vecka) men ge gärna dessa filmer en chans om du vill se Stanley i sitt esse: Burlesque, Captain America, Billy Bathgate, Flickan från ovan, Easy A, Julie & Julia, Shall we dance, Life during wartime, Road to Perdition, Harry bit för bit, The terminal, Djävulen bär Prada, The Hunger Games och America´s Sweethearts.

 

1. Zooey Deschanel

New Girl är den första TV-serie på över tre år som jag klämmer i ett svep. Jag såg alla avsnitt på en och samma dag, jag skrattade, jag kände igen mig, jag tycker helt enkelt SÅ MYCKET om det här. En amerikansk serie som nånstans handlar om vanliga tjommar som beter sig och ser ut som vanliga tjommar känns otroligt fräscht och Zooey Deschanel är helt perfekt i rollen som Jess. Se serien, den börjar ikväll på den där kanalen som är värst vad gäller reklamavbrott. Eller köp den på DVD. Ett tips bara. Because you´re worth it!