Etikett: Irriversible

Publicerat

FILMÅRET 2002

2002 var inget enkelt filmår. Till en början hade jag problem att hitta tio listvärdiga filmen men när jag tog mig en funderare sådär ända in i mitten av kroppen utkristalliserade sig fjorton filmer som gett mig alldeles extra fina filmminnen och fyra blev alltså bubblare.

Och, kors i taket, Sylvester Stallone kom ut med hela två filmer detta år men vare sig D-Tox eller Angelos hämnd kvalificerar sig för listan. Nån måtta på knasigheterna får det ändå vara.

Uppdaterat 2015-08-22: Gjorde en TOKMISS och glömde helt bort en av mina favoritfilmer från året. Ice Age fick därmed stryka på foten och blev bubblare istället.

 

 

 

10. Love Liza
(Regi: Todd Louiso)

Philip Seymour Hoffman är död! Har du hört? Sjukt va? I Love Liza gör han en såndär roll som jag tror dom allra flesta förknippar honom med. En lite egen och småtrasig man, överviktig med otvättat hår och beiga kläder. På nåt vis så jävla lätt att tycka om.

.

.

 

9. Spider-Man
(Regi: Sam Raimi)

Jag vet faktiskt inte hur många gånger jag sett Spider-Man men hur många gånger det än är så har jag antagligen inte sett den för sista gången.

.

.

8. Irriversible
(Irréversible, Regi: Gaspar Noé)

En absolut vidrig jävla film men ändå så speciell att den inte släpper taget. Att den är berättad baklänges gör att den blir ännu mer annorlunda och det adderar en hel del på pluskontot.

 

7. Carnages
(Regi: Delphine Gleize)

En spansk-fransk orgie i egensinnighet som gjorde att jag kände mig förälskad, omtumlad och överkörd efteråt, fast inte av en lastbil utan av en rosa bulldozer.

.

.

.

6. Spider
(Regi: David Cronenberg)

Så speciell att den inte släpper taget, det stämmer inte bara på filmen på plats 7 utan även på denna. Ralph Fiennes är Spider, en man vars mentala hälsa kanske inte är helt i fas med det som anses ”normalt”. Mörkt, dystert, suggestivt och svinbra!

.

.

5. Drömmarnas land
(In America, Regi: Jim Sheridan)

Det här är den andra filmen på listan som jag såg efter givmilt överseende från Fripps filmrevyer (Love Liza var den andra). Drömmarnas land var en film jag missat totalt och säkert inte hade sett om jag inte fått filmen i handen. En väldigt fin film! Dom bästa barnskådisarna jag sett!

.

.

4. Lilja 4-ever
(Regi: Lukas Moodysson)

Det finns mycket att säga om Lilja 4-ever. Väldigt mycket. Tänker dock inte skriva ett dugg om det här. Jag håller det inom mig och konstaterar bara ”se filmen om du inte redan gjort det”.

.

.

3. The Ring
(Regi: Gore Verbinski)

En remake som är bättre än originalet? Ja, jag tycker det. Jag tycker amerikanska The Ring är betydligt ruggigare än japanska Ringu. Och det bästa är att The Ring fortsätter vara ruggig även vid en omtitt. Och två. Och tre.

.

.

2. Timmarna
(The Hours, Regi:Stephen Daldry)

Tre kvinnor, tre öden, tre skådespelare som ställer tre skåp på varsin plats och ingen jäkel kan flytta dom. Nicole Kidman (med ”ny” näsa), Julianne Moore och Meryl Streep är fulkomligt lysande!

.

.

1. Pianisten
(The Pianist, Regi: Roman Polanski)

Det känns så himla härligt att få avsluta denna lista med lite glädje, lite jubel, lite party, lite gala! Nähä, inte det inte? Pianisten kan vara kanske den oglättigaste av alla filmer som finns, åtminstone i hjärteroten för HELVETE vad ont det gör att se den. Jag blir så hemskt ledsen, jag vill typ krypa ut ur skinnet och det värsta av allt är att historien är sann. Adrien Brody vann en Oscar för sin roll som Wladyslaw Szpilman och jag klappar händerna så hårt att jag får stickningar och skriker så det svider i halsen: ADRIIIEEEEEEN!

.

Bubblare: Bubba Ho-tep, The Eye, Ice Age, Harry Potter och hemligheternas kammare och Röd drake. Minority Report ska givetvis vara bubblare också.

En skön samling filmbloggare gör samma sak som jag idag, skriver om filmåret 2002 alltså. Klicka vidare för att läsa mer.
Rörliga bilder och tryckta ord
Jojjenito
Fripps filmrevyer
Movies-Noir
Filmitch
Flmr
The Nerd Bird

Publicerat

FILMSPANARTEMA: TÅG

Årets första filmspanartema känns på pappret enkelt, kanske för enkelt till och med? Det kryllar ju av filmer som utspelar sig på tåg och som har tåg-ord i titeln, många som är bra till och med. Det är väl bara att blunda och peka liksom eller göra en favvolista?

Näääää, nämennääää, jag vill inte blunda och peka och jag har redan skrivit om min favorit-tåg-film och jag vill ge mig själv en nöt att knäcka. Nu har jag gjort det. Knäckt nöten alltså.

Först tänkte jag köpa mig en tågbiljett till Ljungby (eller nån annan skön håla) bara för att titta på Human Centipede på datorn utan hörlurar men den idén övergav mig när jag kom på hur jag skulle närma mig temat. Det blev två idéer i en kan man säga. Det blev en….lista.

.

När jag hörde att två av Filmspanarna sett Movie 43 på väg ner till Malmö Filmdagar var min första reaktion ”fan vad modiga ni är!”. Sitter man inte längst bak i tåget med ryggen mot väggen så finns det hundraprocentig risk att någon medpassagerare ser vad som rör sig på skärmen och att ofrivilligt tvingas beskåda en pung på halsen eller en extremt bröstförstorad Halle Berry. Egentligen kan vilken av filmens sketchliknande scener som helst få vanligt fölk att sätta delar av räkmackelunchen i halsen.

.

.

.

Jag vet en tjej som såg Iriversible på ett X2000-tåg på väg genom Sverige. Hon satt i den tysta avdelningen, på fönsterplats. Alla som har sett den här filmen vet att våldtäktsscenen är nåt utav det vidrigaste som går att se men det är också en scen som är väsentlig för resten av filmen, alltså inget ”gottande” på något vis. När scenen närmar sig sitt slut känner hon en knack på axeln. Bakom henne sitter en man och gör tummen upp. Hon tar av sig lurarna och tittar på honom. ”Jävla skön film det där. Alla män drömmer om att göra sådär med Monica Belucci.”

.

.

.

Efter att ha gjort en liten enkät bland mina närmaste visar det sig att bland det jävligaste en vuxen människa kan titta på bland folk är American Pie. Alla filmerna är lika illa, det finns inget försonande i att beskåda dessa filmer och speciellt inte på tåg. Vuxna människor som åker tåg, tittar på någon av dessa filmer, kanske fnissar lite och vägrar skämmas har tappat all respekt i ungdomars ögon. Bara så ni vet. Jag vet nämligen en handfull personer som otaliga gånger slängt på en av dessa filmer i brist på annat när det vankas tågresa. Sluta med det. Ett tips bara från dagens hippa ungdomar.

.

.

.

På väg hem från en julfest med jobbet i Göteborg märker jag att min kollega drar igång en film på datorn. Kollegan sitter bredvid mig och dataskärmen är stor. Det finns ingenting med Brüno som gör sig för tågtittande bland folk, hörlurar hjälper inte ett dugg. Jag tänker på scenen med träningscykeln. Bland annat.

.

.

.

Bara att erkänna att man tittar på asiatisk tortyrporr kan göra att folk i ens närhet höjer på ena ögonbrynet, snörper ihop munnen och säger ”jahajasådetgör´u”. Det här är liksom inte filmer ”för alla”. Inga blockbusters direkt. Så att sitta i en tågkupé och ”avnjuta” en film som Grotesque, visserligen med hörlurar men med hörlurar som efter ett tag slinker ur uttaget och dom andra tre resenärerna börjar titta mycket snett på hen framför datorn som inte märker nåt eftersom hen somnat gott till tonerna av en massakrerad pung.

.

Idag skriver hela filmspanargänget om temat tåg. Klicka in på bloggarna för att se deras personliga infallsvinklar på detta färdmedel. Rörliga bilder och tryckta ord, Fripps filmrevyer, Jojjenito,  Movies-Noir, Filmitch, The Velvet Café, Fredrik on film, Moving Landscapes, Except Fear, Filmparadiset och Har du inte sett den (pod)